På politisk och samhällelig nivå pratas det om de sjunkande resultat elever visar inom läskunnighet och om barns och ungas låga intresse för att läsa. Olika aktörer pekar på fritidshemmet som en arena för att stötta elevers läsning. Syftet med min studie har varit att belysa hur fritidslärare resonerar om begreppet ”läsfrämjande” och deras avsikter med läsfrämjande undervisning samt åskådliggöra hur lärmiljöer organiseras och iscensätts för att verka främjande för elevers lust att delta i sammanhang där läsning ingår. Mina frågeställningar; Hur definierar fritidshemslärarna begreppet läsfrämjande, Varför anser fritidshemslärarna att läsfrämjande insatser är viktiga? samt Hur organiseras och iscensätts fritidshemmets läsfrämjande undervisning och lärmiljö?. Studien har utförts med kvalitativ metod, genom semistrukturella intervjuer och genom observation av lärmiljöer. Till stöd för analysen har teorier om literacy och didaktisk design använts. Studiens resultat visar att fritidshemslärarnas läsfrämjande arbete sker utifrån att de vill väcka elevers lust till läsning och samtidigt ge eleverna goda förutsättningar under skolgång och i livet, men också för avkoppling, fantasi och nöjes skull. Genomförandet skiftar en del, det sker både obligatoriskt och frivilligt genom olika aktiviteter, miljöer och material som erbjuder eleverna tillfällen att utveckla förmågor inom området literacy.