Studien syftar till att undersöka hur läsmaterial i förskolan används och är tillgängliga i förskolan. Studien utgår från affordance teorin av James J. Gibson samt Ulf Jansons delaktighetsmodell. Studien har utförts genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare som sedan analyserades genom en tematisk analys. Resultatet visar att det finns möjligheter med att använda olika läsmaterial i förskolan är för att stödja barns språkutveckling. Resultatet visar även att det finns utmaningar med att ha läsmaterial tillgängligt i förskolan miljö eftersom läsmaterial förstörs. Slutsatsen av studien visar att förskollärare använder ett varierat utbud av läsmaterial för att tillgodose alla barns olika behov samt att de tillgängliggör läsmaterial genom att göra det synligt för att barnen.

I nuvarande läroplan för förskolan, Lpfö18, står att läsa att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språk genom undervisning och en miljö som påverkar språkutvecklingen positivt (Skolverket, 2018, s. 8). Syftet med studien är dubbelt: dels att synliggöra hur några förskollärare resonerar kring olika läsmaterials potential att vara barn behjälpliga i deras språkutveckling. Dels om Chambers modell ”Läsandets cirkel” på ett fruktbart sätt kan kopplas samman med sociokulturella begrepp. Tre frågeställningar formulerades: Vilka metoder används i förskollärares undervisning med läsmaterial? Hur exponerar förskollärare läsmaterial i förskolans fysiska miljö? På vilket sätt kan sociokulturella begrepp integreras i Chambers modell ”Läsandets cirkel”? För att besvara syftet har sju förskollärare i olika kommuner intervjuats. Det insamlade materialet har analyserats genom den sociokulturella lärandeteorin och modellen “Läsandets cirkel”. Resultatet visar att det läsmaterial som används framför allt är olika sorters böcker. Tidningar och kataloger används mer till pyssel och används inte i språkutvecklande syfte. Högläsning sker i samtliga förskolor men den planerade högläsningsstunden med organiserade boksamtal eller tvärvetenskapliga arbetssätt förekommer i olika utsträckning bland förskollärarna. Några förskolor har en avgränsad yta avsedd för böcker medan andra förskolor låter böcker vara synliga på olika ställen i lokalen. När böcker exponeras på flera olika ställen i miljön använder barnen böckerna i större utsträckning än när de enbart finns i läs eller sagorummet.

På politisk och samhällelig nivå pratas det om de sjunkande resultat elever visar inom läskunnighet och om barns och ungas låga intresse för att läsa. Olika aktörer pekar på fritidshemmet som en arena för att stötta elevers läsning. Syftet med min studie har varit att belysa hur fritidslärare resonerar om begreppet ”läsfrämjande” och deras avsikter med läsfrämjande undervisning samt åskådliggöra hur lärmiljöer organiseras och iscensätts för att verka främjande för elevers lust att delta i sammanhang där läsning ingår. Mina frågeställningar; Hur definierar fritidshemslärarna begreppet läsfrämjande, Varför anser fritidshemslärarna att läsfrämjande insatser är viktiga? samt Hur organiseras och iscensätts fritidshemmets läsfrämjande undervisning och lärmiljö?. Studien har utförts med kvalitativ metod, genom semistrukturella intervjuer och genom observation av lärmiljöer. Till stöd för analysen har teorier om literacy och didaktisk design använts. Studiens resultat visar att fritidshemslärarnas läsfrämjande arbete sker utifrån att de vill väcka elevers lust till läsning och samtidigt ge eleverna goda förutsättningar under skolgång och i livet, men också för avkoppling, fantasi och nöjes skull. Genomförandet skiftar en del, det sker både obligatoriskt och frivilligt genom olika aktiviteter, miljöer och material som erbjuder eleverna tillfällen att utveckla förmågor inom området literacy.

Under våra praktikperioder i förskolan har vi sett att förskollärare inte använder litteratur i den utsträckning som vi tidigare upplevt, vi vill av denna anledning ta reda på varför det har blivit så. Studiens syfte har därför varit att skapa en utökad förståelse för barnlitteraturens användning och förskollärarnas tankar samt tillvägagångssätt när det gäller litteraturen inom förskolan. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Under dessa intervjuer har vi fått en inblick i förskollärarnas synvinkel och handlingssätt i verksamheten. I analysen har vi granskat och kopplat vårt empiriska material till Salmson & Ivarssons teoretiska perspektiv, normkreativitet. Även Björkman & Bromseths normkritiska pedagogik har varit en byggsten i uppbyggnaden av vår analys. De begrepp som blivit centrala för vår studie är: barnlitteratur, normer, normkritik, normkritisk pedagogik och normkreativitet. I vårt resultat har vi sett att känslan av tidsbrist är betydande för förskolans verksamhet och att litteraturanvändningen blir lidande. Syftet och den röda tråden i litteraturen faller på målsnöret och istället används böckerna som ett tidsfördriv utan vidare utformat syfte. Det sätt som litteraturen kan användas på är för att belysa samhällets normer och värderingar men det krävs att det genomtänkta syftet får möjlighet att utformas. Utifrån vår studie tolkar vi att förskollärarna behöver ge sig själva mer tid och prioritera det normkreativa arbetssättet som finns inom en normkritisk pedagogik. Vi menar att lässtunden kan vara det arbetssätt inom normkreativiteten som lyfter verksamhetens litteraturanvändning till nästa nivå.