Both consensus democracy and proportional electoral systems have been deemed to favor political participation over political competition. The aim of this paper is to test whether these power-sharing institutional arrangements correlate positively with non-democratic attitudes when the degree of ethnic and religious fragmentation is low. Data about people's attitudes towards democracy are collected from the World Value Survey and European Value Survey and cover up to 55 democratic societies. The hypotheses are tested by employing an ordinary least square multivariate regression model and use ethnic and religious fractionalization as interaction variables. By doing so it is possible to determine whether the correlation between the two power-sharing institutions and the share of non-democratic attitudes among a population might be moderated by a third variable (either ethnic or religious fractionalization). The main finding of the paper seems to suggest that no such interaction effect seems to be active. Neither consensus democracy nor proportional electoral systems were shown to correlate positively with non-democratic attitudes when the degree of ethnic or religious fractionalization was low. However, there seem to be some indications that proportional electoral systems might correlate negatively with non-democratic attitudes when ethnic fractionalization is low.

Fokus i denna uppsats kommer att ligga på de etniska konflikter som fortfarande pågår mellan de tre folkgrupper och den nya konstitutionen i landet sedan Daytonavtalet undertecknades. Vid krigets slut i Bosnien för ca fjorton år sedan då landet låg i spillror implementerades Daytonavtalet. Daytonavtalets  huvuduppgift var att sluta fred mellan de tre konfliktgrupperna samtidigt se till att landet utvecklas utan att minoriteterna skulle förtryckas. Medan Daytonavtalet lyckades stoppa kriget och uppehålla freden misslyckades den med statens sammanhållning och upprätthållning av en fungerande demokrati. Krisen i Bosnien har inte förändrats sedan krigets slut, de nationalistiska partierna av samtliga tre folkslag blir valda gång på gång, fattigdomen är fortfarande ett faktum och landet är fortfarande beroende av utländsk bistånd. Som det ser ut just nu går Bosnien inte en ljus framtid till mötes.