Ambitionen med denna uppsats är att försöka identifiera huruvidamanövertänkandet är tillämpbart i modern krishantering. Frågans aktualitet harökat i takt med Sveriges ökade internationella ambition. Frågan aktualiserasytterligare med det faktum att den svenska Militär Strategiska Doktrinen från 2002anger;”För att nå största möjliga effekt, givet våra resurser och värderingar, skallmanövertänkandet utgöra grunden för försvarsmaktens agerande i alla militäraoperationer, men också tillämpas flexibelt av varje individ i varje situation”För att försöka utreda i vilken omfattning ovanstående inriktning är relevant hartvå stycken fallstudier genomförts. Ur dessa två fallstudier har jag försökt attidentifiera de faktiska förutsättningarna för att agera enligt manöverteorin. Dessaförutsättningar har i huvudsak varit politiska, geografiska och rent militära. Jaghar sedan genom att analysera genomförd verksamhet i respektive mission söktmanöverteoretiska inslag. Detta har kompletterats av intervjuer med officeraresom deltagit i missionerna. I den avslutande diskussionen kan jag konstatera attmanöverteorin är tillämpbar i modern krishantering och de största anledningarnatill denna slutsats är att de mandat som reglerar och legitimerar FN insatsenmedger detta. Tillsamman med relevanta insats regler och förbandens inneboenderörlighet kan chefer med hjälp av manöverteorin som grund agera ochåstadkomma snabba resultat och därmed avgörande förändringar. Min uppfattningär att de svenska doktrinerna är tillämpbara även ur ett internationellt perspektiv. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05

Uppsatsens fokus ligger på att utreda om manövertänkande är implementerat i den svenska markstridsfunktionpå bataljonsnivån och vid lägre nivåer, samt manövertänkandets tillämpbarhet dåsvenska förband samarbetar med förband från andra nationer.Undersökningen har skett genom enkät och intervjuer med officerare som har hög grad av erfarenhetav att leda förband efter år 2000. Som stöd för undersökningen har teoretisk definition ochanalysverktyg utarbetats ur William S. Linds Maneuver Warfare Handbook.Undersökningen visar att svenska officerare har god teoretisk kunskap om manövertänkande samtförmåga att tillämpa manövertänkandets olika delar. Dock pekar resultatet på att svenska officeraregenerellt har begränsad erfarenhet av att tillämpa manövertänkande i varierande och komplexasituationer. Dessutom medges de inte att tjänstgöra tillräckligt länge på specifika befattningar föratt möjliggöra att nödvändig erfarenhet byggs upp. Ytterligare en följd av att svenska officerareroterar snabbt på befattningar är att tillit mellan ledningsnivåer inte byggs upp, vilket är centraltför att manövertänkande skall kunna tillämpas fullt ut vid svårare situationer med hög hotnivå.Markstridsfunktionens sätt att öva förbanden präglas av begränsat handlingsutrymme för truppförandechefer. Vidare medges inte förbanden att nå tillräcklig hög utbildningsståndpunkt, för attuppnå förmåga att hantera svårare situationer under varierande förutsättningar.Svenska förband i internationella insatser tillämpar manövertänkande i den mån de har förmågaoch utrymme för det, men tendensen är att utrymmet för manövertänkande minskas avsevärt vidsamarbete över nationsgränser. Faktorer som begränsar är bl.a. kulturella skillnader, skillnader imilitära traditioner och språkliga begränsningar. Dock erhåller förband som uppvisar duglighetökat förtroende från högre nivån, vilket ofta resulterar i utökat handlingsutrymme. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05

Sveriges försvarsmakt står inför en omfattande utmaning då ett operativt koncept baserat påmanövertänkande skall införas. Konceptet föder en ny begreppsapparat som vi inte tidigarekonfronterats med. Vad är det då som särskilt utmärker detta koncept jämfört med vårt tidigare? Viden första anblick kanske skiljaktigheterna i vårt taktiska uppträdande inte verkar så stora. Nuvarandetaktiska reglemente (AR II 1995) pekar redan i en riktning som åtminstone till viss del innehållerbrottstycken av ett manöverkrigföringskoncept. Under mina studier har jag kommit fram till attskillnaden snarast ligger på ett mentalt plan, d.v.s. sättet att förhålla sig till ett identifierat problemeller given uppgift. Det handlar här om att ha sådan förståelse för helheten att man endast invecklarsig i de strider som korresponderar mot det övergripande operativa målet. Denna nödvändigaförståelse kräver därför en mentalitetsförändring inom FM, en förändring som måste genomförasovanifrån och nedåt. Jag har också styrkts i min uppfattning att manöverkrigföring i huvudsakgenomförs på operativ nivå och att manövertänkande med fördel kan och skall tillämpas på taktisknivå. Däremot skall inte den taktiska nivån brottas med de begrepp som omger konceptet. Metodiskaöverväganden gynnar inte den snabba beslutsprocess som konstituerar manöverkrigföring, där ettrelativt fienden högre operationstempo, skall leda till att vi kommer innanför hans beslutsprocess / The Swedish Armed Forces are facing a huge challenge when an operationalconcept of maneuver thinking will be introduced. This concept creates a new wayof thinking that we have not been confronted with before. What is it, then? Whatmakes this so special, and makes this concept different compared to the situationearlier? Maybe at first glance the differences are not so large. Current tacticalconcept (AR II 1995) aims to move in a direction that at least partly contains partsof the maneuver warfare concept. During my studies I have found that one majorthing with this new system compared to before is the mental planning process.That is to say, how to approach a certain identified problem and task.The main thing is here to understand the overall situations, and then to be able toconcentrate on special and specific tasks that only correspond to the operationallevel. Therefore to understand this strategy it is necessary to have changes in themental way of thinking in the Swedish Armed Forces, which must start from thetop level.I have also been more convinced that maneuver warfare mainly takes place at theoperational level, and that maneuver thinking can also be practiced at the tacticallevel, but only to a certain degree. Considerations of methods do not bring this fastdecision process which constitutes maneuver warfare, where quicker decisions andexecution than the enemy leads to gaining the initiative and controlling a givensituation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02