Disp. Linköping, 2006. / Findes også på internet. Med litteraturhenvisninger.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå Universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Syftet med studien har varit att få kunskap om högpresterande och särbegåvade elevers skolsituation, samt hur man bör arbeta i skolan för att ge dem ledning och stimulans som främjar deras fortsatta utveckling och lärande inom matematikämnet i årskurs 4-6. Detta har undersökts genom en systematisk litteraturstudie. En slutsats som kunnat dras är att trots upptäckten av gynnsamma pedagogiska och organisatoriska differentieringar så har det i denna studie kunnat konstateras att den "traditionella" matematikundervisningen består, vars utformning är ostimulerande och får dessa elevkategorier att tappa motivationen för att lära sig matematik. Att läraren dessutom har en viktig roll vid utformningen av matematikundervisningen för högpresterande och särbegåvade blir också tydligt genom den här studien, men det synliggörs även att lärarna ofta brister i sitt ansvar och därmed behöver få mer utbildning för att bättre kunna bemöta dessa elevkategorier. / <p>Matematik</p>

Min intention med detta arbete har varit att få en inblick i vad flickor och pojkar påhögstadiet anser om matematikundervisningen i stort och även vad de anser om sin egenförmåga och sitt stödbehov i matematik. Jag ville se om det finns skillnader isjälvförtroendet hos flickor och pojkar men också om elever i behov av stöd imatematik uttrycker andra uppfattningar. Studien har utgått ifrån ett sociokulturelltperspektiv och ett genusperspektiv och som metod för undersökningen användes enkätoch kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att flickor och pojkar har liknandeupplevelser av matematiklektionerna men att flickorna förmedlar att de inte är likaduktiga i matematik som pojkarna, att de arbetar hårdare och behöver mer hjälp änpojkarna. Flickorna, och då speciellt flickor med behov av särskilt stöd i matematik,uppger ett mycket lägre självförtroende i skolarbetet än pojkarna. Pojkar i behov av stödi matematik har däremot lika bra självförtroende som övriga pojkar.

Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare ger återkoppling på matematiklektionerna samt vilket undervisningssätt de anser leder till återkoppling. Vidare syftar studien till att undersöka vilket lärande lärarna anser att återkoppling i matematikundervisningen leder till. Undersökningen utfördes med en kvalitativ metod som bestod av fem halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades sedan med hjälp av Björklund Boistrups (2010) fyra diskurser om återkopplingssituationer samt hennes teorier om hur återkoppling kan ges i undervisningen. Det framkommer i studiens resultat att lärarna anser undervisning som leder till återkoppling är problemlösningsuppgifter med öppna utsagor och dessa ansågs kunna leda till att eleverna samtalade, argumenterade och redogjorde för frågeställningar och slutsatser. Det är som det framgår i resultatet dock inte alltid undervisningen ser ut som lärarna önskar. / <p>Matematik</p>

Examensarbetet handlar om kommunikation i matematikundervisningen. Idag domineras matematikundervisningen av enskilt arbete i läroboken, där elever sällan får utrymme att samtala och utbyta kunskaper med varandra. Det styrks vidare av granskningar som har genomförts av bland annat Matematikdelegationen (2004) och Skolinspektionen (2009).Syftet med studien är att undersöka matematiklärares tankar kring arbetet med kommunikation i matematikundervisningen. I undersökningen har en kvalitativ forskningsmetod tillämpats där datainsamlingen har skett med hjälp av kvalitativa intervjuer. Totalt har fyra verksamma matematiklärare i årskurs 4-6 intervjuats.Resultatet visar att samtliga respondenter delar samma uppfattning om vad kommunikation i matematikundervisningen innebär, vilket handlar dels om att redogöra och förmedla sina tankar men även att tolka andras. Samtliga lärare beskriver vidare EPA-metoden som ett sätt att bedriva en kommunikativ matematikundervisning. Därutöver menar de intervjuade lärarna att den största möjligheten vid arbetet med kommunikation i matematikundervisningen är att eleverna lär av varandra. Slutligen har det framkommit genom undersökningen att ett tillåtande klassrumsklimat är en god förutsättning för att bedriva en kommunikativ matematikundervisning.

Var femte elev i Sverige har utländsk bakgrund och elever som har svenska som sitt andraspråk får sämre resultat i matematikundervisningen än andra elever.  Samtidigt finns det ganska vaga direktiv för hur skolan ska ta hand om nyanlända elever när de kommer till den svenska skolan. Syftet med det här arbetet är att finna orsakerna till att andraspråkselever får sämre resultat och vad matematiklärare kan vidta för åtgärder för att höja dem.  Arbetet är en litteraturgenomgång på forskning gjord efter 2001.   Forskning som jag har granskat visar att andraspråkselever möter utmaningar inom flera olika områden inom matematikundervisningen. Språkliga hinder, organisatoriska brister och kulturella skillnader skapar svårigheter för andraspråkselever att tillgodogöra sig innehållet i matematikundervisningen. Genom att skapa en kommunikativ och interaktiv klassrumsmiljö, kartlägga elevernas förkunskaper, samverka med modersmålslärare och föräldrar samt genom att skapa ett kontextrikt sammanhang kan undervisande lärare i matematik skapa förutsättningar för att andraspråkselever ska lyckas bättre i matematikämnet.

Bakgrund: Den högaktuella invandringen har gjort att skolan i dag präglas av det mångkulturella samhället. Tidigare forskning har visat att elever med utländsk bakgrund presterar sämre än elever med svensk bakgrund i skolan och att en anledning kan vara elevernas bristfälliga språkkunskaper. För att nyanlända elever ska få möjligheten att utveckla sina matematiska färdigheter behöver både lärare och skolverksamhetens pedagogiska resurser, kompetens och kunskap om hur dessa elever lär sig och vilket stöd de behöver för att ta till sig kunskap. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka hur nyanlända elever upplever matematikundervisningen samt belysa om vilka svårigheter som de kunde möta i ämnet. Metod: Denna kvalitativa intervjustudie har undersökt nyanländas upplevelser av matematikundervisningen. Totalt intervjuades 10 elever i årskurs 3, på tre olika skolor i Västra Götalandsregionen. Eleverna som intervjuades hade olika kulturella bakgrunder och annat modersmål än svenska. Deras tid i Sverige varierade mellan 1 – 3 år. Resultat: Resultatet visade på att de nyanlända eleverna upplevde att svårigheterna i matematikämnet grundade sig i förståelsen för textuppgifterna där det framkommer begrepp som de inte är bekanta med. En viktig faktor för inlärningprocessen som belystes i resultatet var bland annat betydelsen av stöttning på modersmålet från både familjen, kamraterna och modersmålsläraren och även interaktionen med dessa för att få förståelse för svenska språket. Vidare uttryckte de nyanlända eleverna betydelsen av att ha modersmålslärare som ett komplement till ordinarie klasslärare i undervisningen för att utveckla förståelse för innehållet i textuppgifter i matematikböckerna.

Syftet med denna studie har varit att undersöka flickor och pojkars talutrymme i kontakt med läraren samt lärarnas uppfattningar om talutrymme i matematikundervisningen. Studien har undersökt hur talutrymmet fördelas och hur eleverna gör för att ta ordet i matematikundervisningen samt hur lärarna uppfattar fördelningen av talutrymme. För att söka svar på frågeställningen har strukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer använts. I studien deltog två lärare och 13 pojkar (40,6 % av undersökningsgruppen) och 19 flickor (59,4 % av undersökningsgruppen) fördelat på två klasser som båda hade en majoritet av flickor. Resultaten från observationerna indikerar i likhet med tidigare forskning att lärarna har större delen av talutrymme. Resultaten antyder även att det inte finns några könsskillnader när läraren delar ut ordet utan att det var när eleverna tar talutrymme som könsskillnader blir synliga. När eleverna tar initiativet talutrymme initierar pojkarna 57,3 % och flickorna 42,7 % av interaktionerna med lärarna. Av det totala talutrymmet bland eleverna hade pojkarna 49 % och flickorna 51 %. Strategier som eleverna använde för att ta talutrymme var att tala rakt ut eller att gå fram till lärarna. Resultaten från intervjuerna visade att lärarna uppfattade fördelningen av talutrymme som något som borde ske utifrån individens behov och utan tvång. Samtidigt uttryckte lärarna att de trodde att pojkarna tog upp mer talutrymme än flickorna i matematikundervisningen. Lärarna uttryckte även att det var svårt att fördela talutrymmet så alla elevers behov blev tillgodosedda och att de saknade strategier för att jämnt fördela talutrymmet.

Under våren 2014 genomfördes en kvalitativ intervjustudiemed fem matematiklärare som undervisar i årskurserna 7-9 i en svensksmåstadskommun. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt ochhar inspirerats av fenomenografisk ansats. Tidigare forskning beskrivermatematikångest ur ett internationellt perspektiv. I Sverige har begreppetmatematikångest inte uppmärksammats i så hög utsträckning. Syftet med den härstudien var att undersöka hur några lärare uppfattar begreppet matematikångest,hur de uppfattar elever med matematikångest och hur de uppfattar att skolan kanförebygga och motarbeta att elever får negativa känslor till matematik. Detempiriska materialet har analyserats tematiskt. Teman som lyfts fram i studienär samband mellan elevers känslor och prestationer i matematik, vilken åldereleven har när matematikångest uppstår, att lärare uppfattar att elever med negativinställning till matematik också har lågt självförtroende, att elevernasengagemang samt att inkludering och nivågruppering påverkar elever som har ennegativ inställning till matematik. Lärarna i den här studien uttrycker visserfarenhet av elever med negativa känslor för matematik men de känner inte tillbegreppet matematikångest, dess definition och forskning i ämnet. Informanternabeskriver, liksom tidigare forskning, att undervisning baserad pågruppdiskussioner där eleverna är muntligt aktiva är bättre för elever som harlågt självförtroende och upplever ångest i matematik än vad traditionellundervisning är. Ändå väljer lärarna i studien oftast att utgå från traditionellaundervisningsmetoder, i uppsatsen beskrivs varför man gör det valet.