Studien är en kvalitativ undersökning inspirerad av aktionsforskning. Vi har använt oss av schack som ett verktyg i förskolan som en ingång till undervisning i matematik och för att synliggöra barns matematiserande. Som utgångspunkt för analysen har vi använt oss av begreppet matematisering samt Bishops sex grundläggande matematiska aktiviteter; Design, Lokalisering, Räkning, Mätning, Lek och Förklaring.   Aktiviteten utfördes vid fem olika tillfällen med barn födda 2010. Vid datainsamling användes videoobservationer och fältboksanteckningar. De fem aktivitetstillfällena innehöll en introduktion om schackets spelidé, utforskande av pjäser och brädet, samtal kring strategier samt reflektionsstunder.   Syftet med examensarbetet var att söka kunskap kring vilka av Bishops aktiviteter inom matematik som går att behandla genom att använda schack som ett verktyg för matematikundervisning i förskolan.   De frågor som studien behandlar är:   Vilka av Bishops matematiska aktiviteter går att behandla via schack? På vilket sätt blir barns matematiserande synbart under schackspel?   Resultatet visar betydelsen av pedagogernas roll att styra upp spelet för att barnen skulle stanna upp och diskutera och reflektera kring matematiska fenomen samt för att föra leken in på matematik. Ytterligare visade resultatet att de av Bishops matematiska aktiviteter som behandlades mest frekvent under matematikundervisningen var Lek och Räkning. Dessa aktiviteter återkommer vid samtliga tillfällen. Förklaring och Lokalisering återkommer vid fyra av tillfällena, Design återkom vid tre tillfällen. Mätning förekommer endast vid ett tillfälle. Vi observerade att barnen uttrycker matematiserande under matematikundervisningen via schack på tre olika sätt; Rör sin kropp efter hur de uppfattar rörelsen av schackpjäsen på brädet, Visar med fingrarna, Skapar egna begrepp.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt förhållningssätt till matematikundervisning samt hur förskollärare kan utmana barns matematiserande i förskolan. Genom en kvalitativ metod genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Samtliga förskollärare är legitimerade och verkar aktivt i förskolans verksamhet. I studiens resultat framkommer att några förskollärare inte bär med sig en positiv inställning till matematik från sin tid i skolan, däremot anses detta inte behöva påverka den professionella yrkesrollen utan de vill inspirera barn till en positiv syn på matematik. En förskollärare beskriver att barn behöver bemötas individuellt och att förskollärare behöver ha kunskap om barnens tidigare erfarenheter för att på bästa sätt kunna utmana dem vidare. Att benämna matematiska begrepp anses vara viktigt då matematik bär med sig ett språk som barn kan få nytta av både i vardagen och senare i skolan. Matematiserande sker inte bara i den planerade undervisningen utan finns även i spontana situationer i vardagen. De spontana situationerna är en möjlighet för vidare utmaning av barns matematiska lärprocesser. Genom att låta barn praktisera matematik i vardagen kan ny kunskap relateras till verkligheten. I resultatet framkommer även beskrivningar av hinder och möjligheter för barns matematiserande i förskolan. Där lyfts organisatoriska faktorers påverkan som tid, ekonomi, utbildning och kompetensutveckling. Studiens resultat visar även att förskollärares förhållningssätt kan utgöra både hinder och möjligheter för barns lärande.