Inledning Chlamydia trachomatis (CT) och Mycoplasma genitalium (MG)ärvanligt förekommande sexuellt överförbara infektioner (STI) som båda är starkt associerade med icke-gonorrheiskuretrit hos män och uretrit samtcervicit hos kvinnor. MG är fortfarande mindre känd och denär ej under anmälningsplikt, således är det svårt att avgöra dess exakta prevalens. Symtombilderna hos dessa infektioner liknar varandraochkanbådaleda till olika komplikationer som främst drabbar urogenitalorganen,inkluderande utomkvedshavandeskap och infertilitet.Enny, sensitivareMG-diagnosmetod finns tillgänglig och kan detektera även infektioner med en mindre MG-bakteriekoncentration än dentraditionella PCR-metoden. Syfte Syftet med denna studievar att jämföra symtom och sjukdomstecken och deras förekomst hos CT-positiva patienter ochMG-positiva patienter, samt undersöka om symtom och sjukdomstecken hos MG-infekterade patienter är associerat med en lägre MG-bakteriekoncentration (Aptima-positiv infektion). Metod Data från en studie utförd under 2016 användes och sammanställdes för att kunna jämföra de olika variablerna.Totalt 188 patienterinkluderades. Resultat Hos symtomatiska CT-och MG-infekterade patienter var symtomen och sjukdomstecknen likartade, men MG-infekterade var oftare asymtomatiska (P<0.05).Patienter med lägre MG bakteriekoncentrationer(PCR-positiva)var mer frekvent asymtomatiska (P<0.05);71,9% av patienterna med låg bakteriekoncentration och54.4% av patienterna med hög bakteriekoncentration hade inga symtom. Slutsats Asymtomatisk infektion ser ut vara vanligare hos män med MG än mänmed CT. Förekomsten av symtom verkar inte skilja sig mellan kvinnliga MG-och CT-patienter. Att vara asymtomatisk ser ut vara vanligare bland patienter med lägre än med högre MG-bakteriekoncentration.

Background:T-DM1 is preferred treatment option as2ndline treatmentinpatients with metastatic HER2-positive breast cancer after progression in trastuzumab-based 1stline treatment. When T-DM1 became the preferred treatment strategy as2ndline therapy,the1stline treatment did not include pertuzumabwhich is currently standard of care. Therefore, there is lack ofknowledge aboutT-DM1 response in patients who received prior pertuzumab. Aim:To study the efficacyof T-DM1 inpatients prior treated with pertuzumab as a 1stline treatment compared to patients without prior pertuzumab use. Patients and methods:We performed aretrospective cohort studyincluding all patientswith HER2 positive metastatic breast cancertreated with T-DM1 at 3 Hospitals (Eskilstuna, Uppsala, Örebro) between 2014 and 2017. This study included 35 patients. Results:Objective response rate (complete response or partial response), stable disease and progressive disease was50%,33.3% and16.7%, respectivelyin patients with prior pertuzumab treatmentwhereas the rates inno priorpertuzumabpatients were41.2%, 29.4% and 29.4%, respectively.No significantdifference intime to progression (TTP) was observed between prior pertuzumaband noprior pertuzumab groups (log-rank test with p-value=0.227). TTP was comparable between patients who received T-DM1 as 2ndline and patients who received T-DM1 as≥ 3rdlinetreatment(log-rank test with p-value=0.601). Conclusion:Prior pertuzumab use didnotseem to jeopardize T-DM1 efficacy in breast cancer patients with HER2-positive metastatic breast cancer. T-DM1 is an effective treatment strategy irrespective of theline of treatment.

Background Currently,human epidermal growth factor 2(HER2)-positive, metastaticbreast cancer is considered an incurable disease;however, a small group can remain in long-term remission with theuse of anti-HER2 treatment. This small group of exceptional responders may beclinicallycured. Aim In this retrospectivecohort study, the aim was to identifythe rate of exceptional respondersto trastuzumab-based therapyand potentialclinical predictive factorsin a consecutive cohortof patients with HER2metastatic breast cancer. Methods Electronic medical records from 148patients with HER2-positive metastatic breast cancer that had received trastuzumab as a first line treatmentwereretrospectively evaluated.The patients included had been treated at three different hospitals in Sweden between 2010-2018. Results In total, 24 patients (16.2%; 95% Confidence Interval (CI): 10.9 –23.4%) were classified as exceptional responders to trastuzumab-based therapy. Two clinical factors were potentially associated to exceptional responses: complete remission as best response in 1st line treatment was associated to higher probability (Odds Ratio (OR): 7.67; 95% CI: 2.63 -22.33);presence of lymph node metastases with lower probability for exceptional response (OR: 0.35; 95% CI: 0.11 -1.09) Conclusion -A meaningful number of patients with HER2-positive metastatic breast cancer are expected to be exceptional responders to trastuzumab-based therapy. The achievementof CRis an important predictive factor for exceptional responses. Additional studies preferably with a uniformand widely accepted definition of exceptional responses are warrantedto confirm our findings and further investigate potential clinical and molecularpredictors.

Introduktion Humant papillomvirus (HPV)kan inducera cancer i cervixområdet men likaså i andra områden, exempelvis orofarynx (mellersta svalget). Antaletorofarynxcancer (OPC) har ökat de senaste årenoch 70% är numer HPV-inducerad. HPV-positivOPC tycks svara bättre påstrålbehandling och hardärför en bättre prognos än HPV-negativ. Trots skiftet till en ny era med dominerande HPV-orsakad OPC med bättre prognos, används fortfarande en äldrebehandling med kraftigare biverkningar mestadels över Sverige. VidÖrebros Universitetssjukhus(USÖ)användsdocken mildare behandling mot tungbascancer. Syfte Syftet med studien är att kartlägga 5-årsöverlevnad hos patienter med HPV-positiv respektive HPV-negativ tungbascancer som behandlats medpulsadbrachyterapi. Metod En retroperspektiv journalgranskninggenomfördestillsammans med granskning av register innehållandes information från HPV-screenade tungbascancerbiopsier.Från journaler hämtades information om5-års-överlevnadenochtre möjliga confounders: rökvanor, medelålder vid diagnostillfälle samt kön. Resultatet kopplades ihop med HPV-analyser. 20patienterhandlagda på USÖ mellan åren 1988–2016inkluderades i studien. Resultat För tungbascancerpatienterhandlagdapå USÖ1988–2016var 5-årsöverlevnaden 67% (8/12) vid HPV+ och 38% (3/8) vid HPV-.Andelenrökare/före dettarökare var lägrehos HPV+(50%) än HPV-(87%) patienter. Andelenmän var högre hos HPV+ (75%) änhos HPV-(50%). Medelåldern i båda grupperna var 65 år. Slutsats HPV+tungbascancer hari denna studie bättre prognos (67% 5-års överlevnad) än HPV-tungbascancer (38% 5-års överlevnad). Eftersom de två grupperna innehöll en ojämn könsfördelning samt ojämnt antal rökarebör framtida studier involvera fler patienter där dessa delas upp i subgrupper. På så sätt kan möjliga confounders uteslutas.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Background: Care staff experience that interactions between elderly and children/adolescents can affect well-being in elderly. Meaningfulness and context are important factors in a person’s wellbeing and health. A lack of context can cause loneliness and ill health among elderly. Aim: The aim was to provide an overview of experiences of the elderly in intergenerational interaction with children and adolescents. Method: A general literature review according to Friberg (2017) has been used. The review is based on 11 articles, four of which are qualitative, three quantitative, and four with mixed method. Results: The elderly experienced both an increased and a decreased wellbeing in connection to intergenerational program. Elderly experienced that these meetings were meaningful activities that helped them get out of their social isolation. Conclusion: The intergenerational programs can create opportunities for the elderly to be a part of a community. The elderly experience an increased wellbeing and a sense of meaning and context. The elderly experience wellbeing when being a part of a larger group. The authors hope for more knowledge regarding intergenerational programs and that they are implemented to a larger scale in Sweden. Keywords: adolescents, children, context, elderly, intergenerational programs

No description available.