Bakgrund: Att vara närvarande vid ett hjärtstopp kan vara psykiskt påfrestande för vilken sjuksköterska som helst. Genom att kontinuerligt få träning och uppdatera sin kunskap gällande HLR ger det sjuksköterskan möjlighet att vid senare tillfälle reflektera över händelsen och därmed kunna släppa situationen. Syfte: Var att belysa allmänsjuksköterskans chans till reflektion efter att aktivt deltagit vid ett hjärtstopp. Metod: Var en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjufrågor. Fem stycken sjuksköterskor intervjuades under november 2017. Intervjuerna transkriberades och efter en manifest analysmetod delades innehållet upp i fyra kategorier med två underliggande kategorier tillhörande varje kategori. Resultat: Det visade att chansen till reflektion var bristande. Vissa informanter upplevde att de fick chans till reflektion, medan andra ansåg att det var en brist. Resultatet visade även skillnaden på hur snabbt reflektionen skedde efter ett hjärtstopp mellan avdelningar. Informanterna uttryckte även detta som en brist, då de ibland inte fick utlopp för sina egna känslor och tankar. Slutsats: Efter avslutad studie syns bristen vara för stor då alla borde få samma chans till reflektion efter avslutad HLR.

<p>2022-09-06</p>

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2005.

Bakgrund: Prostatacancer är den ledande dödsorsaken bland män i västvärlden och tidig upptäckt med PSA-prov har visat minska dödligheten. Samtidigt har flera studier rapporterat en signifikant överdiagnostik med PSA-prov som leder till en överbehandling av patienter med biverkningar som sänker deras livskvalitet. Senast 2018 beslutade Socialstyrelsen att inget PSA-baserat screeningprogram skulle införas i Sverige. Syfte: Att genomföra en etisk analys av PSA-baserad screening för prostatacancer med målet att skapa en syntes av för- och motargument kring dess införande eller avvaktande. Frågeställning: Vilken är den medicinska bakgrunden till användande av PSA som screeningverktyg för prostatacancer och vilka är de etiskt grundade för- och nackdelarna med PSA-baserad screening för prostatacancer? Metod: Studien baseras på en hermeneutisk metod genom att analysera olika former avlitteratur. Materialet väljs utifrån relevans till frågeställningarna där argumentationsanalysen är central. Resultat: Frivillig PSA-testning styrker den etiska principen om autonomi för deltagaren. På populationsbasis skulle ett nationellt screeningprogram för prostatacancer leda till en etisk förlust i avseende principen att inte skada då sjukdomen är heterogen. Kvinnorna har screening för bröstcancer vilket enligt principen om rättvisa leder till en påtryckning om införande av ett screeningprogram för prostatacancer. Slutsats: PSA-provets medicinska bakgrund baseras på att det har en god sensitivitet, är billig men har en sämre specificitet. I praktiken kan liv räddas men metoden medför en signifikant överdiagnostik och ett för påtagligt lidande för övriga deltagare. Provets styrkor och svagheter lyfter fram flera etiskt grundade för- och nackdelar baserade på autonomi, rättvisa och att göra gott vilka alla aktualiseras i samhällsdebatten om ett nationellt screeningprogram för prostatacancer. Gemensamt för förespråkare och motståndare är att minska dödligheten i sjukdomen och att PSA-provet är en del av lösningen.

Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.

<p>Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.</p>

Diss. Linköping : Univ.

Diss. Linköping : Univ.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Äldre patienter med nedsatt beslutsbeslutsförmåga har svårare att ta självständiga beslut, och har svårare att vara delaktiga i sin egen sjukvård. Självbestämmande anses vara en förutsättning för ett gott liv, och en rättighet för alla patienter i dagens sjukvård. Att tillgodose äldre patienters självbestämmande i ambulanssjukvården kan ibland vara utmanande, och vid nedsatt beslutsförmåga ställer det ökade krav på ambulanspersonalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av självbestämmande hos äldre patienter med nedsatt beslutsförmåga. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Deltagarna rekryterades genom ett strategiskt urval, och data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet resulterade i fyra teman; "strategier för att bedöma äldre patienters möjlighet till självbestämmande", "tillvägagångssätt för att främja äldre patienters självbestämmande", "utmaningar för att tillgodose äldre patienters självbestämmande" och "situationer där äldre patienters självbestämmande fråntas". Slutsats: Nedsatt beslutsförmåga innebar ökade utmaningar för att bedöma äldre patienters förmåga till självbestämmande. Utmaningarna handlade om att balansera medicinsk bedömningen mot patienters självbestämmande, där det beroende på situation kunde tillämpas både ett pliktetiskt och konsekvensetiskt synsätt. För att det i framtiden ska bli enklare att tillgodose äldre patienters självbestämmande, efterfrågas bättre anpassade riktlinjer och utökade resurser. Tidigare forskning visar också att det krävs en ökad etisk medvetenhet hos ambulanspersonal för att bättre kunna bemöta äldre patienters vårdbehov i framtiden.