No description available.

<p>Syftet med examensarbetet var att undersöka manganhaltens inverkan på skärbarheten och de mekaniska egenskaperna i varmarbetsstål Dievar samt kontrollera och undersöka hypotesen<em> </em>att material med låga Ac1 temperaturer maskinbearbetas svårare än material med högre temperaturer. </p><p>Skärbarhet hos Dievar med olika Mn-halt från 0,084 till 1,59 vikts% studerades i härdat tillstånd med ett pinnfräsningstest. Skärbarheten karakteriserades genom mätning av verktygslivslängd och skärkrafter. Verktygslivslängd bestämdes av fasförslitningsutvecklingen på verktyget. Förslitningsmekanismer studerades på verktygets spån- och släppningssidor med hjälp av svepelektronmikroskop (SEM). Dragprov vid rums- och förhöjd temperatur genomfördes för att studera mangans inverkan på hållfasthetsegenskaper hos Dievar. Mikrostrukturen av stålen i härdat och anlöpt tillstånd undersöktes i SEM. Ac1 temperatur i stålen uppmättes med dilatometer.</p><p>Mangan visade sig ha en positiv inverkan på skärbarheten i Dievar. Verktygets livslängd var två gånger längre vid pinnfräsning av Dievar 1,59 vikts% Mn i jämförelse med Dievar 0,084 och 0,27 vikts% Mn. Mer påkletningsbenägna stål med lägre Mn-halt orsakade mer adhesiv nötning och urflisning av fräsens skäregg. Detta ledde till att förslitningen utvecklades hastigare under bearbetningen av Dievar med lägre Mn-halt.</p><p>De uppmätta skärkrafterna under bearbetning förklarade inte skillnaden i skärbarheten mellan Dievar med olika Mn-halt; skärkrafter var lika i alla material.</p><p>Dievar med högre Mn-halt innehöll mindre primära molybdenrika karbider än Dievar med lägre Mn-halt. Detta berodde på att manganet minskade Ac1 temperaturen i Dievar.</p><p>Mn-halten i Dievar påverkade inte hållfasthetsegenskaperna vid rumstemperatur men visade en tendens att minska stålets hållfasthet vid hög temperatur.</p><p>De genomförda undersökningarna bekräftade inte hypotesen att material med lägre Ac1 temperaturer har sämre maskinbearbetbarhet än material med högre temperaturer. Dievar 1,59 vikts% Mn hade betydligt lägre Ac1 temperatur än andra Dievar-material samt modifierat Orvar men visade sig vara lättare att bearbeta.</p> / <p>The aim of the study was to investigate influence of manganese content on the machinability and mechanical properties of a hot-work tool steel Dievar and verify a hypothesis that materials with low Ac1 temperatures are more difficult to machine than steels with higher Ac1 temperatures.</p><p>Machinability of Dievar with varying manganese content from 0,084 to 1,59 wt% was investigated in the hardened condition in the milling operation. The machinability of the steels was characterized by measuring tool life and cutting forces during machining. The tool life was estimated by measuring flank wear on the tools. Wear mechanisms were investigated on the clearance and rake faces of the tools by SEM. Tensile tests at room and elevated temperatures were carried out to examine the manganese influence on the mechanical properties of Dievar. Microstructure of the steels in hardened and tempered condition was investigated by SEM. Dilatometer tests were done to determine the Ac1 temperature for the steels.</p><p>Manganese content showed to have a positive effect on the machinability of Dievar. Two times longer tool life was reached when end milling Dievar 1,59 wt% Mn comparing to end milling Dievar 0,084 and 0,27 wt% Mn. More adhesive wear and chipping were observed on the tools after end milling the lower manganese containing steels. This resulted in more progressive wear and shorter tool life during machining of these steels.</p><p>The measured cutting forces could not be related to the difference in machinability of the steels with different manganese content. The generated cutting forces were similar for all the tested steels.</p><p>Dievar with higher manganese content contained less primary molybdenum-rich carbides in the microstructure. It was related to the lower Ac1 temperature of Dievar 1,59 wt% Mn comparing to the lower manganese containing steels.</p><p>The manganese content showed no influence on the tensile properties of Dievar at room temperature and a tendency to a slight decrease in yield and ultimate strength at the elevated temperature.</p><p>The machinability tests carried out in the present study did not confirm the hypothesis that materials with low Ac1 temperatures have poor machinability.  Dievar 1,59 wt% Mn had much lower Ac1 temperatures than the other Dievar steels and the modified Orvar steel but showed to have an improved machinability compared to the others.</p>

Syftet med examensarbetet var att undersöka manganhaltens inverkan på skärbarheten och de mekaniska egenskaperna i varmarbetsstål Dievar samt kontrollera och undersöka hypotesen att material med låga Ac1 temperaturer maskinbearbetas svårare än material med högre temperaturer.  Skärbarhet hos Dievar med olika Mn-halt från 0,084 till 1,59 vikts% studerades i härdat tillstånd med ett pinnfräsningstest. Skärbarheten karakteriserades genom mätning av verktygslivslängd och skärkrafter. Verktygslivslängd bestämdes av fasförslitningsutvecklingen på verktyget. Förslitningsmekanismer studerades på verktygets spån- och släppningssidor med hjälp av svepelektronmikroskop (SEM). Dragprov vid rums- och förhöjd temperatur genomfördes för att studera mangans inverkan på hållfasthetsegenskaper hos Dievar. Mikrostrukturen av stålen i härdat och anlöpt tillstånd undersöktes i SEM. Ac1 temperatur i stålen uppmättes med dilatometer. Mangan visade sig ha en positiv inverkan på skärbarheten i Dievar. Verktygets livslängd var två gånger längre vid pinnfräsning av Dievar 1,59 vikts% Mn i jämförelse med Dievar 0,084 och 0,27 vikts% Mn. Mer påkletningsbenägna stål med lägre Mn-halt orsakade mer adhesiv nötning och urflisning av fräsens skäregg. Detta ledde till att förslitningen utvecklades hastigare under bearbetningen av Dievar med lägre Mn-halt. De uppmätta skärkrafterna under bearbetning förklarade inte skillnaden i skärbarheten mellan Dievar med olika Mn-halt; skärkrafter var lika i alla material. Dievar med högre Mn-halt innehöll mindre primära molybdenrika karbider än Dievar med lägre Mn-halt. Detta berodde på att manganet minskade Ac1 temperaturen i Dievar. Mn-halten i Dievar påverkade inte hållfasthetsegenskaperna vid rumstemperatur men visade en tendens att minska stålets hållfasthet vid hög temperatur. De genomförda undersökningarna bekräftade inte hypotesen att material med lägre Ac1 temperaturer har sämre maskinbearbetbarhet än material med högre temperaturer. Dievar 1,59 vikts% Mn hade betydligt lägre Ac1 temperatur än andra Dievar-material samt modifierat Orvar men visade sig vara lättare att bearbeta. / The aim of the study was to investigate influence of manganese content on the machinability and mechanical properties of a hot-work tool steel Dievar and verify a hypothesis that materials with low Ac1 temperatures are more difficult to machine than steels with higher Ac1 temperatures. Machinability of Dievar with varying manganese content from 0,084 to 1,59 wt% was investigated in the hardened condition in the milling operation. The machinability of the steels was characterized by measuring tool life and cutting forces during machining. The tool life was estimated by measuring flank wear on the tools. Wear mechanisms were investigated on the clearance and rake faces of the tools by SEM. Tensile tests at room and elevated temperatures were carried out to examine the manganese influence on the mechanical properties of Dievar. Microstructure of the steels in hardened and tempered condition was investigated by SEM. Dilatometer tests were done to determine the Ac1 temperature for the steels. Manganese content showed to have a positive effect on the machinability of Dievar. Two times longer tool life was reached when end milling Dievar 1,59 wt% Mn comparing to end milling Dievar 0,084 and 0,27 wt% Mn. More adhesive wear and chipping were observed on the tools after end milling the lower manganese containing steels. This resulted in more progressive wear and shorter tool life during machining of these steels. The measured cutting forces could not be related to the difference in machinability of the steels with different manganese content. The generated cutting forces were similar for all the tested steels. Dievar with higher manganese content contained less primary molybdenum-rich carbides in the microstructure. It was related to the lower Ac1 temperature of Dievar 1,59 wt% Mn comparing to the lower manganese containing steels. The manganese content showed no influence on the tensile properties of Dievar at room temperature and a tendency to a slight decrease in yield and ultimate strength at the elevated temperature. The machinability tests carried out in the present study did not confirm the hypothesis that materials with low Ac1 temperatures have poor machinability.  Dievar 1,59 wt% Mn had much lower Ac1 temperatures than the other Dievar steels and the modified Orvar steel but showed to have an improved machinability compared to the others.

Studien undersöker om elastiska trikådetaljer på en skinnhandske kan motverka att plastisk deformation av skinnet uppstår. Syftet är att utveckla en skinnhandske med trikådetaljer i herrmodell åt företaget Billy Nord Creative. Företaget ställde krav på att skinnhandsken skulle vara tillverkad i kromgarvad lammnappa. Krav ställdes även på den trikåvara som skulle utvecklas, skinnhandskens konstruktion samt livslängd. För att få reda på vilka töjningar som sker på en skinnhandske togs antropometriska data på herrhänder i platt och knutet tillstånd. Detta för att undersöka vilka förlängningar som sker av sträckan i breddriktning samt längdriktning. Vid framtagning av den elastiska trikåvaran användes polyestergarn och för att förbättra trikåns elastiska egenskaper stickades polyamid/elastangarn in. Även maskininställningar justerades för att se hur trikåvarornas mekaniska egenskaper påverkades. Efter mekaniska tester på de framtagna trikåvarorna i form av elasticitets- och noppbildningstester kunde en av trikåvarorna väljas ut som den mest lämpade. Samma mekaniska tester gjordes även på skinnet. Genom uträkningar bestämdes vilka mått trikåmönsterdelarna bör ha för att ge önskad effekt. Två handskmönster togs fram där trikåmönsterdelarna placerades i bredd- och längdriktning för att på så sätt undvika deformation av skinnet i dessa riktningar. Jämförs de mekaniska egenskaperna hos skinn och trikå så uppvisar skinn mer viskoelastisk deformation medan trikå uppvisar mer elastisk deformation. Sammanfogas skinn med trikå i en serie borde dessa därför bete sig som ett Maxwellmaterial om en kraft läggs på. För att undersöka detta utfördes ett elasticitetstest på en provbit där skinn och trikå sammanfogats. Testet visade att plastisk deformation av skinnet inte uppnås vilket bekräftar att dessa tillsammans beter sig som ett Maxwellmaterial. Prototyper syddes upp utifrån de handskmönster som tagits fram. Både elasticitetstesterna och prototyperna visade att en skinnhandske med elastiska trikådetaljer kan konstrueras och att trikåmönsterdelarna bidrar till att skinnet inte uppnår plastisk deformation. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Sammanfattning I denna rapporten har en innovativ metod framtagits för att tillvarata textilt avfall. Fokus för projektet har legat mycket på praktiska framställningen. Fibrer som inte är spinnbara och inte längre har någon valutavärde återupplivas och får ett nytt liv. Istället för att slänga textilier till förbränning har det i arbetet presenteras en ny metod genom nonwoven som bidrar till återanvändning och materialåtervinning av textilier. Fler fördelar för metoden är att det går fort, det är billigt och återvunna material används. Konceptet är att producera ospunnet garn från nonwoven för att slutligen använda dessa i mattor som applikationsområde. Produktionen av nonwovengarn är en ny idé som behöver bli testad för att bestämma produktionsparametrarna för optimala garner.  Praktiska framtagningen genomgår processerna, öppning, kardning, sträckning,  mekanisk nålning, termisk värmning, tillskärning av garn och vävning. Vid start av projektet testades produktion av nonwovens genom olika metoder för 50/50 bomull/polyester, med enbart mekanisk nålning, med bara termisk värmning och en kombination av mekaniskt och termisk. Resultatet för att erhålla bästa kvalité för nonwovengarn var genom att använda sig av både nålning för att producera nonwovenremsor och värmning för att göra strukturen mer sammanhållen.  Det innebär att bindningsmaterial kommer bli en betydande faktor. För att undersöka de mekaniska egenskaperna för procentuella bindningsmaterialets effekt producerades nonwovenremsor i 75/25, 50/50, 25/75 bomull/polyester. Vid värmning användes temperatur i 170 ºC i 10 min, 170 ºC i 5 min och 160 ºC i 10 min. Produktion av 9 olika garntyper för att vid dragprovning analysera vilka parametrar som passar bäst till slutgiltiga garnet. Från testet visade graferna för brott och brott/tex ett tydligt svar, blandningen 50/50 bomull/polyester med termisk värmning 170 ºC i 5 min ger bäst resultat i de mekaniska egenskaperna.  Slutligen producerades garner utifrån parametrarna från dragprovningen. Garner av 50% bindningsmaterial med 170 ºC i 5 min framställdes för fibrer som är återvunna och inte längre kan spinnas. 50/50 återvunnen bomull/polyester och 50/50 avfallsfibrer/polyester samt en blandning av 50/50 återvunnen bomull med 50/50 avfallsfibrer/polyester sammanbundna i nålningsprocessen.  Slutsater från metoden har visat vara genomförbart och slut resultaten för mattan har blivit överförväntan. Konceptet har öppnat upp fler dörrar och framtida idéer till möjligheter till användningsområden för nonwovengarn, mattan är en av få produktionsområde. Projektet kan bli stort i framtiden och förhoppningvis har det en positiv påverkan som leder till mindre textilavfall.

Polymerer produceras i stora mängder både för människors vardagliga liv och för applikationer i industrin. En anledningen till deras popularitet är på grund av variationer i materialegenskaper. Genom att kombinera olika polyemerer i sammansättningar produceras polymerblandningar med speciella egenskaper. Syftet med arbetet är datainsamling för tre polymerblandningars mekaniska och termiska egenskaper. Polymerblandningarna består avtermoplastiks polyuretan(TPU) blandat med, polypropen(PP), polykarbonat(PC) ochpolylaktid (PLA). För kunskap om tidigare forskning inleds denna kandidatuppsats med litteraturstudie. Alltså har kvalitativa metoder tillämpats. Strävan har varit att använda litteratur som publicerats nära i tiden på grund av att det sker mycket forskning kring polyemerer. I de fall där äldre litteratur använts har informationen jämförts med nyare forskning för att konstatera att det även stämmer i nutid. Till största del grundar sig projektet på laborationer, därför har även kvantitativa forskningsmetoder bedrivits. Tidsbrist resulterade i att projektet avgränsades under arbetets gång. Från början var det planerat att genomföra prover med 10,30,50 och 90 % TPU med resterande procentandel PLA, PC och PP. Blandningsprover med 90 % PC hann inte genomföras, därför föreslås detta viktförhållande till framtida forskning. Dragprovstester hann inte genomföras och kan därför vara något att överväga. Att tillverka kompositer med blandningarna som matriser är ytterligare något värt att vidare undersöka. / Polymers are produced in large quantities both for people´s everyday lives and for applications in industry. One reason for their popularity is due to variations in material properties. By combining different polymers in compositions, polymer blends with special properties are produced. The purpose of this work is data collection for the mechanical and thermal properties of three polymer blends. The polymer blends consist of thermoplastic polyurethane(TPU) mixed with, polypropylene(PP), polycarbonate(PC) and polylactide (PLA). For knowledge of previous research, this bachelor´s thesis begins with a literature study. Thus, qualitative methods have been applied. The aim has been to use literature that has been published close in time due to the fact that there is a lot of research on polymers. In cases where older literature has been used, the information has been compared with recent research to establish that it is also true today. The project is largely based on laboratory work, which is why quantitative research methods have also been conducted. Lack of time resulted in the project being further delimited during the work. From the beginning it was planned to carry out samples with 10,30,50 and 90 % TPU with there maining percentage of PLA, PC or PP. There was no time to performed mixed samples with 90 % PC , therefore this weight ratio is proposed for future research. Tensile tests did not have time to be carried out and may therefore be something to consider. Making composites with the mixtures as matrices is another thing worth exploring further.

The combination of two cost-effective processes, i.e. casting and anodising, would be an interest for the aluminium component applications. However, there are some obstacles in the application of anodising on cast Al alloys. The challenges mostly relate to the alloying elements especially Si and the surface quality. With the development of casting process, cast aluminium alloys with low Si content can be casted, and a complex geometry component with reasonably good surface finish can be achieved. This study aims to identify the influence of Si on anodising and mechanical properties of Al-Si alloys. In this study, six Al-Si alloys with three different Si level and two different Sr level were investigated. Sr acts as a modifier to change the morphology of Si particles. The directional solidification technology was used to vary the microstructure coarseness by controlling the cooling rate to study the influence of Si level, Si particle morphology and cooling rate on mechanical properties, oxide layer formation and corrosion protection performance in cast Al-Si alloys. This study has observed that Si has a significant influence on anodising. During anodising, Si particles are anodised at a lower rate than the Al phase. The presence of Si particles in eutectic phase make the oxide layer locally thinner and more defected due to the low oxide growth rate in eutectic phase. This study observed the presence of residual metallic Al phase beneath or between Si particles. Due to their presence and their geometry, Al can be shielded by Si particles and prevented from oxidation. Si particles also act as a key role in the corrosion protection of oxide layer in Al-Si alloys. The corrosion attack propagates along Si particles as well as oxide defects to the Al substrate. It is found that the morphology of Si particles has a significant influence on the oxide layer formation and corrosion protection performance of the oxide layer on cast Al-Si alloys. A substantially improvement the corrosion resistance of anodised layer on Al-Si alloys is attributed to the morphology change from interconnected flakes to disconnected Si fibres when Sr is added, with less oxide defects and better oxide distribution. The Si level governs the mechanical properties of Al-Si based alloys. An increase of Si content in Al alloys improves the mechanical properties such as ultimate tensile and yield strength as well as hardness of the materials, but decreases the ductility. However, an increase of Si level in Al alloys decreases the thickness of oxide layer, and thereby, the corrosion protection of the oxide layer is deteriorated. / Kombinationen av två kostnadseffektiva processer, gjutning och anodisering, är av intresse för tillämpning på aluminiumkomponenter. Det finns dock hinder för tillämpning av anodisering på gjutna aluminiumlegeringar. Utmaningarna relaterar till effekten av legeringselement, i synnerhet Si, och komponentens ytkvalité. Med utvecklingen av gjutprocesser kan aluminiumlegeringar med lågt Si-innehåll gjutas, och komponenter med komplex geometri med förbättrad ytkvalité kan uppnås. Denna studie syftar till att identifiera påverkan av Si på anodisering och mekaniska egenskaper hos Al-Si-baserade legeringar. I denna studie undersöktes sex Al-Si-legeringar med tre nivåer av Si och två nivåer av Sr. Tillsatser av Sr leder till modifikation av morfologin hos Si-partiklar. Med hjälp av tekniken ”riktad stelning” varierades stelningshastigheten för att studera sambanden mellan halten och morfologin av Si, mikrostrukturens grovlek och dess inverkan på mekaniska egenskaper, samt oxidskiktets bildning och korrosionsbeständighet hos gjutna Al-Si-legeringar. Denna studie visar att Si har ett betydande inflytande på anodisering r. Under anodisering, anodiseras Si-partiklar i en lägre takt än Al-fasen. Närvaron av Si-partiklar i eutektisk fas bidrar till ett lokalt förtunnat oxidskikt med fler defekter på grund av den låga oxidtillväxthastigheten i eutektisk fas. Denna studie observerade förekomsten av kvarvarande metalliska Al fasen under eller mellan Si-partiklar. På grund av Si-partiklarnas närvaro och geometri, kan Al skärmas från oxidation. Si-partiklar har även en nyckelroll i korrosionsskydd av oxidskiktet i Al-Si-legeringar. Korrosionsangreppet propagerar längs Si-partiklar samt oxiddefekter till Al-substrat. Morfologin av Si-partiklar har funnits ha en betydande inverkan på oxidskiktets bildning och korrosionsskydd hos gjutna Al-Si-legeringar. En väsentlig förbättring av korrosionsbeständigheten i anodiserat skikt hos Al-Si-legeringar tillskrivs förändring av kiselns morfologi från sammankopplade flingor till osammanhängande fibrer när Sr tillsätts, med mindre oxiddefekter och bättre fördelning av oxid. Si halten påverkar de mekaniska egenskaperna hos Al-Si-baserade legeringar. En ökning av Si innehålleti Al-legeringar förbättrar de mekaniska egenskaperna såsom brott och sträckgräns samt hårdhet hos materialen, men minskar duktiliteten. En ökning med Si halt i Al-legeringar minskar dessvärre tjockleken hos oxidskiktet, och därigenom, försämrar oxidskiktets korrosionsskydd.

Denna rapport har tagits fram för att undersöka och sprida information om trikå av pappersgarn från bananväxten manillahampa ”musa textilis”. Behovet av skonsamma och mindre miljöpåverkande material är väldigt aktuellt inom beklädnadsindustrin. Många av de material som används idag tär på miljön och världens resurser. Studien undersöker pappersgarns mekaniska egenskaper och färgbarhet. Detta görs för garn med olika tjocklek samt pappersgarn blandat med andra material. En studieresa gjordes till Japan för att besöka leverantörerna av pappersgarnet. I Japan visade företagets vice VD produkter de tagit fram av garnet och i många fall var det en blandning av papper och mer vanliga material som bomull och viskos, som gjorde slutprodukten mjukare. För att tillverka trikå av pappersgarn har olika bindningar och metoder prövats fram. Materialprover stickades upp i bindningen piké Lacoste över fyra sticksystem. Tester gjordes för dimensionsförändring, färghärdighet, nötningshärdighet och noppbildning samt dragprovning på garnnivå. Kawabata systemet (används för att mäta de mekaniska egenskaperna hos ett material) har använts som utgångspunkt för att undersöka ett materials komfort och egenskaper. Ytan och styrkan på ett material har studerats. Tyg stickat av pappersgarn känns styvare och hårdare än tyg stickat av bomull eller viskos, vilket resultatet av dragprovningen kan bekräfta. Pappersgarn är styvare jämfört med referensproverna bomull ”gossypium”, viskos och polyester. Garn av papper har dock goda egenskaper som stickad vara, där det inte påvisas någon större krympning eller töjning. Pappersgarn visar inga tecken på noppbildning och har en god färghärdighet efter att materialet har färgats enligt konventionell metod för cellulosabaserade material.

No description available.

Under de senaste åren, på grund av överanvändningen av icke förnybara resurser har den ekologiska miljön på jorden påverkats allvarligt. I takt med detta ökade oron bland människor om att resurserna skulle ta slut. Därför är det nödvändigt att utveckla och använda mer miljövänliga förnybara resurser. Ett av dessa alternativ är cellulosabaserat material, vilket är ett utmärkt val. Vanligtvis består cellulosabaserat material av ett förstärkande material (cellulosafiber) och en matris (polymer eller metall). Dock bör kompatibiliteten mellan cellulosamaterialet och polymermatrisen ses över, eftersom generellt är kompatibiliteten mellan de låg. I detta projekt studerades olika metoder för att förbättra kompatibiliteten mellan cellulosamaterialet och polymermatrisen. Två cellulosamaterial (mikrokristallin cellulosa (MCC) och cellulosaoxalat (COX)) behandlades med olika modifieringsmetoder för att förbättra kompatibiliteten och gränssnittsinteraktionen mellan materialen. För att modifiera MCC och COX användes bland annat kulmalning, vatten som dispergeringsmedel, förestring av cellulosafibrerna med oljesyra under olika reaktionstider (6, 18, respektive 48 timmar), samt att tillsätta ett kompatibiliseringsmedel, maleinsyraanhydrid-ympad polypropylen (MAPP), i olika halter (1% respektive 2%). För att framställa kompositproverna användes extrudering och formsprutning. Dragprovning genomfördes för att testa de mekaniska egenskaperna hos proverna. Ytterligare karakteriseringsanalyser som utfördes på de olika cellulosapulvren var kontaktvinkeln (CA), svepelektronmikroskopi (SEM), infrarödspektroskopi (FTIR), och röntgendiffraktion (XRD). Resultatet från dragprovningen visade att COX-proverna med 1% MAPP som kompatibilisator gav den högsta draghållfastheten och Youngs modul av alla kompositproverna som producerades i detta exjobb. Användningen av MAPP som kompatibiliseringsmedel visade ett bättre resultat än de andra undersökta metoderna för att förbättra kompatibiliteten mellan den hydrofila ytan på MCC/COX och den hydrofoba ytan på polymermatrisen. Att använda MAPP som kompatibilisator bör prioriteras vid tillverkningen av kompositmaterial. / In recent years, with the excessive use of non-renewable resources on the earth, the ecological environment has been seriously affected. At the same time, humans began to worry about running out of resources. Therefore, it is necessary to develop environmentally friendly renewable resources. Cellulose-based material is an excellent choice. Commonly, cellulose-based material consists of reinforcement (cellulose fiber) and matrix (polymer or metal). However, the compatibility between cellulosic material and polymer matrix should be considered. In general, the compatibility between them is poor. In this project, several methods to improve the compatibility between the cellulose material and polymer matrix were studied. Two cellulosic materials (microcrystalline cellulose (MCC) and cellulose oxalate (COX)) were treated with different modification methods to improve the compatibility and interfacial interaction between the cellulosic material and polymer matrix. Ball milling, using water as a dispersing agent, using oleic acid to esterify cellulose fiber for different reaction times (6 h, 18 h, and 48 h), and using different concentrations (1% and 2%) of maleic anhydride grafted polypropylene (MAPP) as compatibilizers were applied to improve the compatibility between cellulose fiber and polymer matrix.  To produce the composite specimens, extrusion and injection molding were utilized. Tensile testing was done to test the mechanical properties of the specimens. Contact angle (CA), scanning electron microscope (SEM), Fourier Infrared Spectrometer (FTIR), X-ray diffraction (XRD) were also performed on the various cellulose powders as characterization methods. According to the result of tensile testing, COX samples with 1% MAPP as compatibilizer, showed the highest tensile strength and Young’s modulus of all the composite samples produced in this master thesis. Using MAPP as a compatibilizer shows a better result than using other methods to improve the compatibility between hydrophilic MCC/COX surface and hydrophobic PP matrix. The use of MAPP as a compatibilizer should be prioritized when producing composite materials.