Global ETD Search

11	Döden är aldrig väntad : en intervjustudie kring synen på döden bland några personer i Hudiksvalls kommun Sjödin, Margareta January 2007 (has links) <p>I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism.</p><p>Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället.</p><p>Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen.</p><p>De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart.</p><p>Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?</p> döden begravning övergångsrit etik upplevelse existentiella frågor meningen med livet begravningsrit sorg memento mori Psychology of religion Religionspsykologi HUMANITIES and RELIGION HUMANIORA och RELIGIONSVETENSKAP Religion/Theology Religionsvetenskap/Teologi
12	Döden är aldrig väntad : en intervjustudie kring synen på döden bland några personer i Hudiksvalls kommun Sjödin, Margareta January 2007 (has links) I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism. Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället. Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen. De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart. Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta? döden begravning övergångsrit etik upplevelse existentiella frågor meningen med livet begravningsrit sorg memento mori Psychology of religion Religionspsykologi HUMANITIES and RELIGION HUMANIORA och RELIGIONSVETENSKAP Religion/Theology Religionsvetenskap/Teologi
13	Memento Mitten : Re-Collecting Human Hair as a Material Ivarsson, Linnéa January 2020 (has links) Memento Mitten is a project about seeing human hair from the perspective of sustainability as a viable alternative material. The project also aims to question our reluctance in Western Europe to use it in projects and innovations. It explores the process of transforming hair from waste into a functional piece (a mitten) by using traditional handicraft (hand carding, hand spinning and nålbinding) as a change agent in order to alter our perception of hair. Relating anthropologist Mary Douglas’ theory on dirt to the Freudian definition of ‘Das Unheimliche’ (The Uncanny) the project further examines and dissects the emotional aspects of Uncanniness and the anxiety we perceive when in contact with disembodied hair. Leaning on Douglas’ theory on dirt I developed a framework for action that could potentially have the transformative ability to, when applied to creative practices, recontextualize hair from uncanny waste into an emotionally safe material. Utilizing auto-ethnographic documentation, physical exploration and participatory elements (through design interventions), four phases were identified: rejection (identifying hair as waste), re-collection (collecting hair), dissolution (taking apart the hair through acts like hand carding) and assimilation (putting the hair into a new context). These phases, which I titled The Altered Phases of Dirt, showed that they had the potential to move our inner margins of comfort beyond Uncanniness through the physical engagement found in handicraft. Handicraft Wool Hair Design Art Nålebinding Nålbinding Naalbinding Hand Carding Hand Spinning Mittens Memento Mori Death Mary Douglas Uncanniness Dirt Hair Craft Hair Crafting Design Design
14	"Et in Arcadia ego" : En konstvetenskaplig studie av Arkadien i bildmotiv / "Et in Arcadia ego" : An art science study of Arcadia in pictorial motifs Kronberg, Tove January 2024 (has links) This thesis aims to examine how the philosophy of Arcadia is portrayed compared to three paintings from Nationalmuseums exhibition Arkadien: ett förlorat paradis? Firstly, the essay creates a frame for what Arcadia should look like and communicate by analyzing three established Arcadia-motifs with the same title, Et in Arcadia ego by Nicolas Poussin from 1638 and 1627, and Guercino from ca 1620. The framework shows that Arcadia contains three dominating themes, which are the presence of antiquity, the pastoral ideal and the presence of Death. The framework also shows that Arcadia aims to have a clear communication with the viewer by using direct symbols and double linguistic messages. Secondly, the essay compares Poussins and Guercino's Arcadia with Nationalmuseums Claude Lorrains Landskap med Argus som vaktar Io (ca 1644–1645), Francois Només (1593-ca 1645) Trojas brand med Aeneas och Anchises flykt (u.å) and Thomas Blanchets Kleobis och Biton (1650). The results are that Nationalmuseum has a different view of Arcadia compared to Poussin and Guercino, and uses it as an elastic concept, which can categorize paintings that don't fully communicate Arcadia's original thoughts and ideas as truthfully Arcadia-motifs. Arcadia landscape painting pastoral semiotics symbolism memento mori vanitas Nicolas Poussin Guercino Claude Lorrain François Nomé Thomas Blanchet 17th century Nationalmuseum Arcadia - a paradise lost? Arkadien landskapsmåleri pastoralen pastoral semiotik symbolism memento mori vanitas Nicolas Poussin Guercino Claude Lorrain Francois Nome Thomas Blanchet 1600-tal Nationalmuseum Arkadien - ett förlorat paradis? Art History Konstvetenskap
15	Smrt očima novoanglických puritánů / The Puritan view of death: attitudes toward death and dying in Puritan New England Holubová, Petra January 2011 (has links) The Puritan attitude toward death in seventeenth- and early eighteenth-century New England was ambivalent and contained both terror at the possibility of eternal damnation and hope for deliverance. The joyful theme of the migratio ad Dominum resonated with the Saints only at times when they were convinced divine grace was actively working in their lives, but when they saw they were backsliding, the horror of death prevailed. Puritan anxiety about death was caused by tensions inherent in the doctrine of predestination, which implied man's dependence on God's inscrutability, and in the doctrine of assurance, which implied that self-doubt was more desirable than full assurance of salvation. What complicated any verification of the presence of grace was man's endless potential for self-deception. Memento mori gave urgency to the Puritan work ethic and the effective use of time. The anxiety about one's destiny began in early childhood when death and its ensuing horrors for the depraved were used as a means of religious instruction to provoke spiritual precocity and conversion. This early immersion into the discourse about death has been erroneously interpreted as a proof of the non-existence of childhood in Puritan New England. Deathbed scenes depicted in Puritan spiritual biographies were designed as examples...

Page generated in 0.1056 seconds