No description available.

Bakgrund: Undernäring förekommer hos uppemot 30 % av äldre personer på särskilda boenden (SÄBO). Det är ett av distriktssköterskans ansvarsområden att upprätthålla en god nutritionsvård. Syfte: Syftet var att undersöka förekomst av undernäring bland äldre personer (65 år och äldre) på särskilt boende samt relationer mellan undernäring och fallrisk, risk för trycksår respektive nedsatt munhälsa. Vidare var syftet att undersöka vilka preventiva åtgärder distriktssköterskan erbjöd för att förbygga alternativt behandla undernäring hos äldre personer. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats. Antalet studiedeltagare var 436 personer som bodde på SÄBO. Gruppjämförelser gjordes mellan tre oberoende grupper (ej risk för undernäring, risk för undernäring och undernärd) avseende fallrisk, risk för trycksår samt nedsatt munhälsa. Vidare gjordes logistisk regressionsanalys för att undersöka relationen mellan risk för undernäring/undernärd och fallrisk, risk för trycksår samt nedsatt munhälsa. Deskriptiv statistik användes för att beskriva preventiva och behandlande åtgärder. Resultat: Undernäring relaterar starkt till risk för trycksår. Relation kunde inte påvisas mellan undernäring och fallrisk samt munhälsa. Preventiva åtgärder användes i låg utsträckning. Slutsats: Nutritionsomvårdnad är ett komplext område vilket kräver att distriktssköterskan arbetar i ett multidisciplinärt team med riskbedömningar, utredningar, åtgärder och uppföljningar. Nutritionsåtgärder bör erbjudas i högre utsträckning till personer med risk för undernäring eller som är undernärda. / Background: Undernutrition occurs in up to 30 % of older people in special accommodation (SA). It is one of the district nurse's responsibility areas to maintain good nutritional care. Purpose: The purpose was to investigate the prevalence of undernutrition among older people (65 years and older) in special accommodation and relationships between undernutrition and fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. A further aim was to investigate the preventive measures district nurse’s offered to prevent alternatively treat undernutrition in older people. Method: The study had a quantitative approach. The number of study participants was 436 people who lived in SA. Group comparisons were made between three independent groups (not at risk of undernutrition, risk of undernutrition and undernourished) regarding fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. Furthermore, logistic regression analysis was conducted to examine the relationship between risk of undernutrition/undernourished and fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. Descriptive statistics were used to describe the preventive and treatment measures. Results: Undernutrition relate strongly to the risk of pressure ulcers. No relationship was detected between undernutrition and risk of falling and impaired oral health. Preventive measures was used to a low extent. Conclusion: Nutritional care is a complex area that requires that the district nurse work in a multidisciplinary team with risk assessments, investigations, actions and follow up. Nutritional measures should be offered to a greater extent to persons at risk of undernutrition or with manifest undernutrition.

SAMMANFATTNING Trakeotomi är ett operativt ingrepp och innebär att man gör ett strupsnitt på halsens framsida för att skapa fri luftväg. Denna öppning, trakeostoma, som skapats på halsen hålls öppen av en trakealkanyl. Trakealkanylen sitter i luftstrupen och skapar patientens artificiella andningsväg. Trakeostomi är ett ingrepp som ökar i Sverige och görs när sjukdomar eller skador i luftvägarna eller i centrala nervsystemet försämrar eller hindrar patienten från att andas genom näsan och munnen. Ingreppet genomförs också på patienter som behöver långvarig respiratorbehandling. Komplikationer av olika allvarlighetsgrad förekommer hos trakeostomerade patienter. Vård av trakeostomerade patienter är komplext och kräver ibland fördjupad förståelse och specialistkunskap av varje enskilt aspekt och därför kan samverkan i team mellan olika professioner behövas för professionellt omhändertagande. Syftet med denna studie var att beskriva vilken effekt multidisciplinärt trakeostomiteam har på vården av trakeostomerade patienter. Studien är en litteraturöversikt och sökning av de 15 inkluderade artiklarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Majoriteten av de inkluderade artiklarna är baserade på observationsstudier där data insamlades retrospektivt. Litteraturöversikten resulterade i följande beskrivna effekter av multidisciplinärt trakeostomiteam på vården av trakeostomerade patienter, minskade komplikationer av olika allvarlighetsgrad. De minskade vårdtiden, den totala längden på sjukhusvistelse, vistelsetid efter utskrivning från intensivvårdsavdelningen och den totala tiden på intensivvårdsavdelningen. Teamet bidrog även till snabbare handläggning och beslut om dekanylering, förbättrade kommunikationsmöjligheter för patienten men även bättre kommunikation inom teamet. Utöver detta utarbetade och implementerade teamet kliniska riktlinjer och ansvarade för utbildning av personal, patienter och anhöriga. Några få studier visade även på kostnadseffektivitet. Resultatet av denna litteraturöversikt visade att multidisciplinärt trakeostomiteam har positiva effekter i vården av trakeostomerade patienter framförallt i form av minskade komplikationer och reducerad vårdtid. Teamet bidrar även till effektivare dekanyleringsprocess och snabbare initiering av talventil. Men dessa effekter måste tolkas med stor försiktighet pga. de inkluderade studiernas metodologiska svaghet och för att resultaten inte rakt av går att generalisera och överföra till svenska förhållanden och sjukvård.

Obesitas hos barn är ett allt vanligare folkhälsoproblem i dagens samhälle och kan leda till allvarliga konsekvenser för barnets hälsa. Barn som tillhör socioekonomiskt svaga grupper samt barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning drabbas i högre utsträckning än andra barn. Föräldrarna är viktiga för barn och således även i behandlingen. Kombinerad levnadsvanebehandling av obesitas hos barn är en effektiv behandlingsmetod. Behandlingen utformas i ett multidisciplinärt team av olika kompetenser och syftar på beteendeförändringar och varaktigt ändrade vanor kring kost och fysisk aktivitet. Följsamheten till behandlingen är låg och kunskap saknas om familjens upplevelse av kombinerad levnadsvanebehandling. Barnsjuksköterskan har en viktig roll i det multidisciplinära teamet och bör arbeta familjecentrerat utifrån familjens behov. Syftet med aktuell litteraturöversikt har varit att belysa familjens upplevelse av kombinerad levnadsvanebehandling vid obesitas hos barn och ungdomar. Metoden som använts är en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats där tretton artiklar baserade på kvalitativ metod ingått. Datamaterialet insamlades från tre databaser som därefter kvalitetsgranskats med kvalitetsgranskningsverktyget CASP. Dataanalysen genomfördes utifrån en tematisk analysmetod för att få fram gemensamma teman utifrån studiens syfte. Resultatet visade att obesitas hos barn är en komplex sjukdom som kräver en mångsidig behandling. I resultatet framkommer att familjen är i behov av en individanpassad vård, att det fanns ett stort behov av psykologiskt stöd och vikten av att hela familjen inkluderas i behandlingen. Resultatet kan bidra med kunskap om hur vården bättre kan anpassas efter familjens behov och därmed bidra till en ökad följsamhet av den kombinerade levnadsvanebehandlingen.