Studien undersöker om det är någon skillnad mellan en ny generation av Global Navigation Satellite Systems-instrument (GNSS) vad avser noggrannhet vid positionsbestämning och huruvida det är någon tidsskillnad i användande av de olika instrumenten. I studien jämförs det instrument som används idag av Lantmäteriet, Leica Viva CS15 och GS15, med nyare Trimble GeoExplorer 6000 XR. GeoExplorern kan användas antingen med en inbyggd antenn eller med en extern antenn för att ta emot satellitsignaler. Båda konfigurationerna är undersökta i studien.Studien genomfördes genom att etablera två lokala stomnät med satsmätning, för att få "facit"-punkter att jämföra GNSS-mätningarna mot. Näten transformerades in i SWEREF 99 12 00 med hjälp av statisk GNSS-mätning. Därefter mättes alla punkter i näten in 30 gånger per punkt med vart och ett av GNSS-instrumenten, för att få ett statistiskt säkert underlag.Resultatet visar att Trimble med extern antenn generellt hade minst spridning (0,009-0,020 meter i dolt nät och 0,008-0,013 meter i öppet nät) men den hade överlag ett något större avstånd från "facit"-punkten än Leican (0,016-0,088 meter i dolt nät och 0,032-0,054 meter i öppet nät). Leica-instrumentet hade istället mer spridning (0,021-0,142 meter i dolt nät och 0,014-0,032 meter i öppet nät) men mindre avvikelse från "facit"-punkten (0,006-0,076 meter i dolt nät och 0,019-0,059 meter i öppet nät). Trimble med intern antenn hade störst spridning (0,021-0,038 meter i dolt nät och 0,013-0,048 meter i öppet nät) och avvek också mest från "facit"-punkten (0,026-0,083 meter i dolt nät och 0,024-0,068 meter i öppet nät).En tidsstudie genomfördes också genom att mäta tiden det tog från att instrumentet var påslaget tills att det var färdigt att mätas med, det vill säga tills initieringen var färdig. Tidsstudien resulterade i att Leica Viva var i genomsnitt 12 % snabbare då omgivningen var fri från hinder, och i genomsnitt 21 % snabbare då närområdet var bevuxet med träd och buskar.Slutsatsen av projektet är att instrumenten är likvärdiga vad gäller kvalitet på mätningar och tidsåtgång. Den stora skillnaden finner vi i vikt och tyngdpunkt på instrumenten, där Trimble med intern antenn har den lägsta vikten. / This study examines whether there is any difference in a new generation of Global Navigation Satellite System instruments (GNSS) in the accuracy of positioning and whether there is any time difference when using the different instruments. The study compares the instruments used today by Lantmäteriet, the Leica Viva CS15 and the GS15, with the Trimble GeoExplorer 6000 XR. The GeoExplorer can be used either with an integrated or an external antenna to receive satellite signals, both configurations are investigated in this study. The study was carried out by establishing two core networks with set measurements, to obtain "true" coordinates to compare against the measurements made with the GNSS-instruments. The networks were transformed into SWEREF 99 12 00 using static GNSS surveying. Then each point was measured 30 times by each of the GNSS instruments, in order to get statistically reliable data. The result shows that Trimble with an external antenna generally had the best precision (0,009-0,020 meters in the shrouded network and 0,008-0,013 meters in the open network) but had less accuracy (0,016-0,088 meters in the shrouded network and 0,032-0,054 meters in the open network), in other words a greater distance from the "true" coordinate. The Leica instrument had a lower precision (0,021-0,142 meters in the shrouded network and 0,014-0,032 meters in the open network), but better accuracy (0,006-0,076 meters in the shrouded network and 0,019-0,059 meters in the open network). Trimble with the internal antenna had the lowest precision (0,021-0,038 meters in the shrouded network and 0,013-0,048 meters in the open network) and accuracy (0,026-0,083 meters in the shrouded network and 0,024-0,068 meters in the open network). A time course study was also conducted by measuring the time it took from the point where the instrument was turned on, to when the initialization was completed. The result of the time study was that the Leica Viva was about 12 percent faster when the environment was free of obstacles, and around 21 percent faster when the immediate area was more forest like with trees and bushes. The conclusion of the project is that the instruments are equivalent in terms of quality of measurements and time. The big difference is found in the weight and center of gravity of the instruments, where Trimble with internal antenna has the lowest weight.

Att tidigt kunna detektera samt åtgärda sättningar och deformationer är viktigt inom exempelvis bygg-, anläggnings- och gruvindustrin för att kontrollera att verksamheten inte påverkar närliggande områden och strukturer. UAV (Unmanned Aerial Vehicle) fotogrammetri är en lämplig metod för att utföra upprepade mätningar i svårtillgänglig miljö där sättningar kan uppkomma. Syftet med denna studie har varit att undersöka möjligheten till att detektera sättningar med UAV fotogrammetri samt att jämföra direkt och indirekt georeferering. Detta har undersökts genom att ett antal objekt har använts till att simulera sättningar med förändringar på centimeternivå. Området som studien utfördes på flögs över med en fotogrammetrisk UAV i två epoker varav den första epoken var innan sättning och den andra epoken var efter en simulerad sättning av objekten. Punkter markerades på objekten vilka mättes in med totalstation för båda epokerna och dessa mätningar användes som referensvärden (hädanefter kallat True Value). Bearbetning skedde därefter i två programvaror: Agisoft Metashape och Leica Infinity. I Metashape skapades punktmoln för båda epokerna indirekt georefererade med markstödpunkter. I Infinity skapades punktmoln för båda epokerna direkt georefererade med Nätverks-RTK (N-RTK). Punktmolnens avvikelser mot kontrollpunkter kontrollerades. Koordinater för markeringarna på objekten extraherades och jämfördes med koordinater inmätta med totalstation. Resultatet av bearbetningen blev fyra olika punktmoln. I de indirekt georefererade punktmolnen var det möjligt att detektera deformeringar på centimeternivå. Det var däremot inte möjligt i de direkt georefererade punktmolnen då de var påverkade av ett systematiskt fel i höjd. De två programvarornas arbetsgång och resultat jämfördes även mot varandra och där kan det konstateras att om de två programvarorna båda har höga systemkrav så var Leica Infinity betydligt mer krävande både vad gäller hårdvara och tidsåtgång än Agisoft Metashape. De slutsatser vi kan dra utifrån denna studie är att N-RTK ännu inte är en tillräckligt bra georefereringsmetod när låga osäkerheter efterfrågas. I detta fall är indirekt georeferering eller registrering av punktmolnen med hjälp av ICP (Iterative Closest Point) algoritmer att föredra. Det är också viktigt att generera punktmoln med en så hög punkttäthet som möjligt för att kunna göra noggranna mätningar i molnen. / The early detection and measure of subsidence and deformations is important within construction-, civil engineering and the mining industry to control whether the operations affect nearby areas and structures. UAV (Unmanned Aerial Vehicle) photogrammetry is a suitable method to conduct repeated measurements in environments which is hard to access where subsidence can occur. The purpose of this study has been to investigate the possibility of detecting subsidence with UAV photogrammetry and compare direct and indirect georeferencing. This has been investigated by using several objects to simulate subsidence at centimeter level. The area where the study was conducted was flown over with a photogrammetric UAV in two epochs of which the first epoch was before subsidence and the second epoch was after a simulated subsidence of the objects. Points was marked on the objects who were measured with a total station for both epochs and these measurements was used as reference values (hereafter called True Value). Processing was thereafter done in two different software: Agisoft Metashape and Leica Infinity. In Metashape point clouds was created for both epochs indirectly georeferenced with ground control points. In Infinity point clouds was created for both epochs directly georeferenced with Network-RTK (N-RTK). The deviations of the point clouds towards checkpoints were verified. Coordinates of the markings on the objects was extracted and compared against coordinates measured with total station. The photogrammetric processing resulted in four different point clouds. In the indirectly georeferenced pointclouds it was possible to detect deformations at centimeterlevel. This was however not possible using the directly georeferenced pointclouds as they were affected by a systematic error in heigth. The workflow and the resulting point clouds from the two different software was also compared to each other and by that it was established that even though they both have high system requirements the Leica Infinity software was much more demanding and additionally time consuming. The conclusion from this study is that N-RTK is not yet a satisfactory method for georeferencing when low uncertainties are required. In this case, indirect georeferencing or registration of the point clouds with ICP (Iterative Closest Point) algorithms is to be preferred. It is also important to create point clouds with the highest density possible to be able to make exact measurements.

Realtidsuppdaterad fri stationsetablering (RUFRIS) är en metod för att utföra geodetiska mätningar med totalstation. Metodiken bygger på fri station som använder bakåtobjekt skapade i realtid med Nätverks - Real Time Kinematic (N-RTK). Den praktiska användningen är gynnsam i olika verksamhetsområden och nödvändigheten att ajourhålla passiva stomnät och fixpunkter upphört. Syftet med denna studie är att utforska vad den förväntade mätosäkerheten är vid RUFRIS-etablering och detaljmätning med mätningsinstrument av fabrikaten Leica, Trimble och Topcon. Andra studier visar att ökat antal bakåtobjekt vid RUFRIS ger en minskad mätosäkerhet, vilket också testas i denna studie.Olika tidsintervall vid kontinuerlig datalagring för positionsbestämning av bakåtobjekt med N-RTK har använts, tidsintervallerna är 10, 60 och 180 sekunder. I kombination med olika antal bakåtobjekt har stationsetableringar och detaljmätning utförts. Antalet bakåtobjekt använda är 3, 5, 10/15 och 25. Koordinaterna från RUFRIS har kontrollerats mot referenspunkter skapade med långa GNSS-mätningar så kallad. statisk mätning med 4 timmar och 30 minuter lång observationstid. Rådata skickades in till SWEPOS-efterberäkningstjänst, för att få noggrant positionsbestämda referenspunkter i SWEREF 99 16 30 och RH 2000 referenssystem. I sin tur användes referenspunkterna för att avgöra hur stora avvikelser som erhålls vid RUFRIS.Mätosäkerheten vid stationsetablering är upp till cirka 40 mm i plan och höjd, beroende på längd av tidsintervall och antal bakåtobjekt, och god geometrisk spridning av bakåtobjekt upprätthålls. Mätosäkerheten i plan vid detaljmätning är ca 25 mm och ca 30 mm i höjd. Vid positionsbestämning i höjd gav 180 sekunder med få bakåtobjekt (3-5 st) en mindre avvikelse på ca 10 mm.Den största felkällan som påträffades är grova fel, dessa kan minimeras gengenom att kontrollera hur väl bestämda bakåtobjekten är skapade med N-RTK. Systematiska fel påträffades också och kan undvikas genom att hålla instrumenten servade och kalibrerade med jämna mellanrum.