Interaktionen mellan individer och deras sociala omgivning kan sägas utgöra grunden till ett samhälle. Därigenom ger en välfungerande kommunikation förutsättningar för ett stabilt samhälle medan missförstånd eller bristande förtroende minskar stabiliteten. Då relationen har blivit störd genom att en part åsamkats skada av en annan kan förlåtelse leda till återupprättelse. Denna uppsats utgör ett försök att studera hur förtroendet för svenska myndigheter kan förändras över tid och om sagda myndigheter kan förlåtas. Detta har skett genom en retrospektiv fallstudie om tio år av de vilka drabbades av narkolepsi som biverkan av svininfluensavaccinationen 2009–2010. Materialet har synliggjort ett narrativ där förtroendet före vaccinationen och i nutid har kunnat studerats. En analys av de skilda parternas handlingar under perioden har även genomförts för att se huruvida specifika handlingar inverkat avgörande på förtroendet. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys och teorier inom det symbolisk interaktionistiska perspektivet har använts för att söka en sociologisk förståelse för processen. Teorierna har behandlat meningsskapande, erkännande och tillit. Fynden har visat att förlåtelse endast sällan inträffar men att den logik varmed förlåtelse av myndigheter sker eller ej följer samma mönster som tidigare har återfunnits i relationer mellan enskilda individer. Förtroendet har inom denna studie visat sig vara starkt förknippat med upplevelsen av trygghet i tillvaron. Den förändring av förtroende vilken inträtt framstår som mer beroende av myndigheternas agerande i efterhand än av det faktum att individerna har drabbats av en allvarlig biverkning vilket kan ge ytterligare perspektiv till framtida studier om förtroende, kränkningar och förlåtelse. / The interaction between individuals and their social surrounding shapes the fundaments for a society. This implies that a communication without interruptions enables a stable society while an interaction disturbed by misunderstandings or low trust between the actors decreases the stability. When the relation is affected by one actors experience of being hurt by another, forgiveness may be a part of a restoration. This thesis is an effort to study how the trust upon the Swedish governmental departments may change by time and whether it is possible to forgive a department. This has been made through a case study of some of the individuals who suffers from narcolepsy as a side effect of the vaccination against the swine flu during 2009-2010. The study is a retrospective study over ten years where a change in trust has been made visible through the narrative which the material has visualized. An analysis has also been performed of some of the actions made by the individuals or the departments to see whether specific actions has had a considerable impact on the development of trust. The material has been analyzed due to qualitative content analysis and theories within the symbolic interactionist perspective has been used to acquire a sociological understanding of the process. Those theories are dealing with the construction of meaning, recognition and trust. The result has implied that departments are only seldom forgiven but that when it does occur the forgiveness follows the same logic and reasoning as is the case between two individuals. The trust found in this research has proven to be strongly connected to the experience of safety. Change within the trust seems to be more related to the actions performed by the departments after the vaccination than the fact that the individuals received a serious side effect. Those findings may add to further studies about trust, violations and forgiveness.

<p>Narkolepsi är en sjukdom som endast drabbar 1:1000, men ger ett stort lidande för dem som drabbas. Narkolepsi anses i huvudsak ha fyra huvudsymtom som benämns den narkoleptiska tetraden, och utgörs av sömnattacker och daglig sömnighet, kataplexi, sömnparalys och hypnagoga hallucinationer. Alla dessa har en påtagligt negativ inverkan på den drabbade människan. Syftet med studien är att belysa narkolepsipatientens upplevelse av lidande och välbefinnande i relation till sjukdomen. Studien är utformad som en litteraturstudie där 10 stycken artiklar analyserats. Resultatet är i diskussionen relaterat till vårdvetenskapliga begrepp så som lidande, välbefinnande och subjektiv kropp. Här framkommer att sömnattacker och den dagliga sömnigheten är ett av de, för narkoleptikerna, påtagligaste symtomen. I resultatdiskussionen blir de narkolepsidrabbade människornas lidande påtagligt. Välbefinnandet hamnar i bakgrunden, och är därför en lämplig utgångspunkt för vårdpersonal.</p>

Narkolepsi är en relativt okänd sjukdom som kan ha stor påverkan på det dagliga livet. Sjukdomen kännetecknas av symtomen överdriven dagtrötthet (EDS), kataplexi (muskelsvaghet), sömnparalys samt hallucinationer. Symtomen upplevs ofta som problematiska och blir lätt missförstådda. Dagliga aktiviteter så som arbete, skolgång, bilkörning och sociala aktiviteter kan påverkas negativt. För att uppmärksamma hur narkolepsi upplevs av drabbade människor och deras anhöriga samt hur deras vardag påverkas behövs mer kunskap kring ämnet. Studiens syfte var att belysa hur människor med narkolepsi och deras anhöriga upplever sjukdomen. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. Begränsningar i vardagen och Sjukdomsrelaterad påverkan utgjorde resultatets två huvudteman. I resultatet framkom att narkolepsi orsakar svårigheter för både de människor som drabbats av sjukdomen och deras anhöriga. Barn och ungdomars skolgång samt vuxnas arbetssituation påverkades negativt. Även sociala relationer till både familj och vänner kunde försämras. Sjuksköterskan kan utgöra ett stöd för både människor som drabbats av narkolepsi och deras anhöriga och genom kunskap, omtanke och ansvar kan mening i situationen uppnås. Aktuell forskning är otillräcklig och mer kunskap krävs för att människor drabbade av narkolepsi och deras anhöriga ska få en ljusare vardag. / Narcolepsy is a relatively unknown disease that can have a major impact on daily life. The disease is characterized by symptoms of excessive daytime sleepiness (EDS), cataplexy (muscle weakness), sleep paralysis and hallucinations. The symptoms are easily misunderstood and daily activities such as work, school, driving and social activities may be adversely affected. To observe how narcolepsy is experienced by affected people and their families and how their everyday lives are affected, more knowledge is needed on the subject. The study’s purpose was to identify how people with narcolepsy and their families are experiencing the disease. The method used was a literature overview and the results were based on 14 scientific articles. Limitations in everyday life and Disease-related impacts were the two main themes. The result showed that narcolepsy is causing difficulties. Children and young peoples’ schooling, adults’ job situations and social relationships are negatively affected. The nurse can be a support for both the people who suffer from narcolepsy and their families and by knowledge, consideration and responsibility the nurse can accomplish meaning in the situation. Current research is lacking and more knowledge is required to bring those who sufferers from narcolepsy and their families a brighter everyday life.

Narkolepsi är en sjukdom som endast drabbar 1:1000, men ger ett stort lidande för dem som drabbas. Narkolepsi anses i huvudsak ha fyra huvudsymtom som benämns den narkoleptiska tetraden, och utgörs av sömnattacker och daglig sömnighet, kataplexi, sömnparalys och hypnagoga hallucinationer. Alla dessa har en påtagligt negativ inverkan på den drabbade människan. Syftet med studien är att belysa narkolepsipatientens upplevelse av lidande och välbefinnande i relation till sjukdomen. Studien är utformad som en litteraturstudie där 10 stycken artiklar analyserats. Resultatet är i diskussionen relaterat till vårdvetenskapliga begrepp så som lidande, välbefinnande och subjektiv kropp. Här framkommer att sömnattacker och den dagliga sömnigheten är ett av de, för narkoleptikerna, påtagligaste symtomen. I resultatdiskussionen blir de narkolepsidrabbade människornas lidande påtagligt. Välbefinnandet hamnar i bakgrunden, och är därför en lämplig utgångspunkt för vårdpersonal.

Bakgrund: I Sverige beräknas över 4000 personer vara drabbade av Narkolepsi. Narkolepsi är en neurologisk kronisk sjukdom som innebär att den drabbade har störd reglering av sömn och vakenhet. Kärnsymtomen är dagtrötthet och kataplexiattacker. Kvantitativa studier har visat att symtomen av narkolepsi påverkar uppfattningen av livskvalitet negativt. Syfte: Att belysa vuxna personers upplevelser av livskvalité efter att ha drabbats av narkolepsi. Metod: Kvalitativ metod där bloggtexter analyseras med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två domäner. Domänen ”Möjliggörande av god livskvalité” presenterar en kategori; Strategier för att uppnå god livskvalitet och betydelsen av stöd från omgivningen. Domänen ”Begränsningar av livskvalité” presenterar tre kategorier; Symtom som skapar socialt handikapp, Allmänhetens okunskap och upplevelser av blandade känslor samt Att tvingas planera och prioritera för att orka med vardagen Slutsats: Narkolepsi påverkar upplevelsen av livskvalité negativt. Symtom som okontrollerbar sömnighet dagtid och kataplexier kan orsaka skam och rädsla att vistas i sociala sammanhang. Strategier för att minska symtom, ökad förståelse för de drabbades upplevelser av sjukdomen och stöd från omgivningen kan bidra till att hjälpa de som drabbas till en ökad livskvalité.

Bakgrund: Efter Pandemrix-vaccinationen år 2009 i Sverige insjuknade ett stort antal unga individer i den koniska sjukdomen narkolepsi. Syfte: Kartlägga aktivitetsvanor, stillasittande, tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet samt undersöka samband mellan aktivitetsnivå och tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet. Metod: Undersökningsgruppen var 120 individer över 18 år, från Narkolepsiföreningen, som drabbats i samband med Pandemrix-vaccinationen år 2009. Datainsamling genomfördes via enkät.   Resultat: 47,1 procent uppnådde WHO:s rekommenderade aktivitetsnivå. 25,2 procent var fysiskt aktiva mindre än en gång i månaden eller aldrig. Genomsnittlig stillasittandetid var sju timmar och nio minuter/dag. Medianen för tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet var 19 på en skala mellan 9-36. Ett signifikant måttligt samband mellan tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet och aktivitetsnivå förelåg. Konklusion: Studiens resultat talar för att narkolepsidrabbade bör öka sin aktivitetsnivå och för att uppnå det även öka tilltro till egen förmåga att klara fysisk aktivitet. / Backgroud: After the Pandemrix-vaccination in 2009 a sudden increase in childhood narcolepsy was observed in Sweden. Scientific research focusing on the level of physical activity within this group is scarce. Purpose: Identifying the level of physical activity and physical exercise, sedentary behavior, self-efficacy to perform physical activity, as well as examine the correlation between physical activity level and self-efficacy to perform physical activity. Method: 120 individuals, over 18 years of age, who developed narcolepsy due to the Pandemrix-vaccination and were members of the Swedish Narcolepsy Association participated in the study. The data collection was conducted through a survey. Results: 47.1 percent of the participants achieved the WHO recommendations for physical activity. 25.2 percent were physically active less than once a month or never. The duration of the participants average time of sedentary behavior was seven hours and nine minutes per day. The median for self-efficacy to perform physical activity was 19 on a scale between 9-36. There was a significant moderate correlation between the participants self-efficacy to perform physical activity and their level of physical activity . Conclusion: The results of this study indicates that individuals suffering from narcolepsy should increase their level of physical activity as well as increase their self-efficacy to perform physical activity.