Detta arbete redogör för hur användning av den nya nationella höjdmodellen (NNH) ur/i Lantmäteriet databas kan användas i olika terräng och vilka förutsättningar det finns för identifiering av specifika landskapselement i denna, manuellt och visuellt. Sedan 2009 har Lantmäteriet laserskannat hela landet, både på land och över vatten. Uppdraget är slutfört 2015. Målet med laserskanning är att framställa en rikstäckande höjdmodell med ett medelfel som är bättre än 0.5 m. Idag är all NNH-data tillgänglig som LAS-filer på Lantmäteriets databas. För att kunna utföra ett utvärderingsexperiment valdes ett geografiskt begränsat område: I Skepplanda, Ale kommun i Västra Götalands län. De hjälpmedel som användes var GPS-mottagare, LAS-filer, Ortofoto och applikationsprogram såsom OL-laser och ArcGis. Det främsta syftet med studien var att undersöka hur bearbetning och utvärdering av olika kartmaterial kan utföras, för att sedan kunna bedöma i vilken mån användning av Lantmäteriets NNH-data, i olika typer av terräng, kan vara möjlig t.ex. hur små detaljer kan urskiljas i det. För undersökningen valdes specifika objekt, såsom stenmurar och ett dike. Tre olika kartunderlag framtogs av OL-laserprogrammet: lutningsbilder, intensitetsbilder och terrängskuggningsbilder. Utifrån insamling av inmätta punkter och med hjälp av vektordata kunde materialet utvärderas visuellt. Två kartor valdes, vilka uppfyllde kriterierna för att kunna uppnå studiens syfte. Eftersom kartan med terrängskuggning och lutningsbild ger en tydligare profil av områdets karaktäristiska drag på marknivå, är det möjligt att identifiera små markdetaljer såsom stenmurar och diken. Resultatet varierade från fall till fall, beroende på kartunderlaget. En mur på den ena platsen i en bild kunde t.ex. detekteras, men inte i en annan bild, trots att det finns en mur där. Studien visade att laserpulserna har svårt att tränga igenom tät vegetation, dock kan olika solvinklar och belysningsriktningar ändå framhäva vissa små markdetaljer under en tätskog. Andra faktorer som kan ha påverkat kvalitén på lasermaterialet är flyghöjden, laserskannerns vinkel och under vilken period under året skanningen genomfördes. Ett antagande gjordes, att laserskanning från lägre flyghöjd och mindre öppningsvinkel kan höja kvalitén på laserdata. Med dessa två faktorer kan högre upplösning per kvadratmeter yta uppnås. Ett annat sätt som kan vara aktuellt i en undersökning är att använda OL-laser verktygslåda och tillämpa andra inställningar genom att skapa objekthöjdbilder där höjd färgläggs med olika ekvidansnivå. Genom att prova fram olika inställningar i programmet, där olika lutningshöjd och solvinklar tillämpas kan läsbarheten på kartunderlaget förbättras. / This work describes how the use of the new national elevation model (NNH) from the National Land Survey database may be used in a variety of terrain and the conditions they are identification of specific landscape elements, manually and visually. From the start of 2009, the national land Survey laserscannat whole country, both on land and over water. The mission will be completed in 2015. The goal of laser scanning is to produce a nationwide elevation model with a standard error of better than 0.5 m for a 2 m GRID. Today, all NNH data available as LAS files on Lantmäteriet's database. To perform an evaluation experiment was elected a geographically limited area: Skepplanda, Ale Municipality in Västra Götaland. The devices used were GPS receiver, LAS files, Orth imagery and application programs such as OL laser and ArcGIS. The main aim of the study was to investigate the processing and evaluation of different map material can be performed, and then to assess to what extent the use of Lantmäteriets NNH- data in different types of terrain may be possible. For the investigation, the specific items, such as stone walls and a ditch. Three different maps material was developed by the OL laser program: slope images, intensity images and terrain shading images. Based on the collection of measured points and using vector data could material evaluated visually. Two maps were chosen, which met the criteria for being able to achieve the objectives of the study. Since the map with terrain shading and gradient image provides a clearer profile of the area's characteristic features at ground level, it is possible to identify small land features such as stone walls and ditches. Results will vary from case to case, depending on the substrate maps. A wall at one location in an image could e.g. detect, but not in another image, even though it's a wall there. That’s why definitive conclusions could be not established. The study showed that the laser pulses are difficult to penetrate dense vegetation; however different solar angles and lighting directions nonetheless highlight some small land details during a dense forest. Other factor that may have affected the quality of the laser material is the altitude, laser scans angle and during which period of the year the scan was performed. An assumption was made that the laser scans from lower altitude and smaller opening angle can add value to laser data. With these two factors, higher resolution per square meter of surface is achieved. Another way that can be relevant in an investigation is to use the OL laser toolbox and apply different settings to create objects height pictures where height is colored with different evidence level. By trying out different settings in the program, where different slope height and solar angles applied to the readability of the chart surface is improved.

No description available.

I detta examensarbete har det undersökts om digitala höjdmodeller, framställda från LIDAR-data som insamlats av Lantmäteriet, kan användas för komplettera och lokalisera nya bäckar och diken som inte finns med i Lantmäteriets databaser idag. I Lantmäteriets verksamhet karteras bäckar och diken först och främst idag med hjälp flygfotografier i stereo. Då metoden fungerar bra på öppen mark kan det vara svårt att urskilja bäckar under tät vegetation som till exempel barrskog. Metoden som använts för att lokalisera bäckar och diken går ut på att beräkna flödesriktningar och flödesackumuleringar i höjdmodellerna. I projektet testas hur metoden påverkas av höjdmodeller av olika upplösningar och ursprung. Förutom Lantmäteriets egna höjdmodeller testas en modell som tagit fram genom en så kallad B-spline interpolation av laserdata. Detta för att undersöka om Lantmäteriets modeller duger för att göra de hydrologiska beräkningar som krävs för att identifiera bäckar och diken. För att evaluera noggrannheten på bäckarna mäts ett antal bäckar och diken in under olika terräng- och vegetationstyper mot vilka en areaavvikelse per meter referensbäck och andelen som ligger under godkänt noggrannhetskrav i plan beräknas. Studien har visat att Lantmäteriets bäcklinjer under tät vegetation, främst barrskog, har en lägre noggrannhet än på öppen mark. Lantmäteriets egna höjdmodeller med 1 meters upplösning har visat sig prestera bäst eller likvärdigt med övriga modeller under dessa förhållanden och genererar bäckar med större noggrannhet än reda karterade bäcklinjer. Dock är metoden beroende av kompletterande information om bäckarnas utformning från till exempel flygfotografier eller fältstudier, eftersom genererade bäckar måste väljas ut manuellt. Detta gör att inga nya bäckar med absolut säkerhet kan lokaliseras med denna metod. Det rekommenderas därför att metoden endast används för att komplettera redan karterade bäckar och diken. / This Master thesis investigated whether digital elevation models, derived from LiDAR data collected by the Swedish mapping and surveying agency, Lantmäteriet, which is a public authority that manages geographic information in Sweden, can be used to map streams and dikes not included in their databases today. Today Lantmäteriet identifies streams and dikes mainly with the photogrammetric methods. The methods works well on open land, but it can be difficult to distinguish smaller streams and ditches covered by dense vegetation. The method used to locate streams and dikes is to calculate flow directions and flow accumulations in the height models. The project tests how the methods are influenced by elevation models with different resolutions and origins. In addition to the national elevation model, a new model interpolated from LiDAR-data was tested, using a so-called B-spline method. This was to find out if the model produced by Lantmäteriet is useful to make the hydrological calculations required to identify streams and dikes. In order to evaluate the accuracy of the streams, a number of reference stretches of streams and dikes were surveyed in areas with different terrain and vegetation types. The area deviation per meter reference stretch and the proportion below approved accuracy was calculated. The results shows that Lantmäteriet’s mapped watercourses under dense vegetation, mainly coniferous forest, have a lower accuracy than on open fields. Lantmäteriet’s height models with 1 meter resolution have been shown to perform best or equivalent to other models under these conditions, and generate broads with greater accuracy than finding marked pelvic lines. However, the method is dependent on supplementary information about the streams distribution from, for example, aerial photographs or field studies, as generated streams must be manually selected. This means that watercourses cannot be mapped accurately with this method. It is therefore recommended that the method should only be used for supplement already mapped streams and dikes.