Denna undersökning handlar om elevers kunskaper och uppfattningar angående höstlöven och nedbrytning i naturen. Studien har gjorts på två skolor i årskurs 3. Skola A har profilen ”Natur och Miljö” och skola B är en större skola utan profil. Syftet med arbetet är dels att kartlägga elevers föreställningar om nedbrytning i naturen och dels att undersöka hur man kan arbeta med ämnet i skolan för att få en god lärandemiljö. Elever i årskurs 3 intervjuades och resultatet berättar att alla elever är medvetna om lövfällningen. Sedan skiljer sig kunskaperna åt. Hälften av eleverna på skola A förklarar att löven blir till jord. På skola B nämner ingen elev det. Mer än hälften av eleverna på skola A och två på skola B berättar att jord bildas av ätande maskar och småkryp. Skillnaden tror jag beror på att skola A komposterar. De flesta elever anger skolan som kunskapskälla. Genom att tidigare börja arbeta med kretsloppstänkande i skolan så skulle barnens förståelse utvecklas. / This study examines pupils’ knowledge and conceptions concerning the autumn leaves and decomposition in nature. The investigation took place at two schools. School A has the profile ”Nature and Environment” and school B is a larger school without a profile. The purpose of this work is partly to map pupils’ ideas about decomposition in nature and partly to investigate how to work with the subject in school to get a good learning environment. Pupils in third grade were interviewed and the results show that all pupils are conscious of the leaves falling. Half the pupils at school A explain that the leaves become only soil but no one mentioned that at school B. More than half the pupils at school A and two at school B told that soil comes from worms and small animals feeding. I think the difference between the schools depends on the composting at school A. Most pupils state school as a source of knowledge. Talking about the cycle of matter at an earlier stage could develop children’s understanding.

Syftet med denna avhandling är att öka förståelsen av hur grovt organiskt material, sk grovdetritus, tex löv och makrofytrester, bryts ner i sjöars strandzoner. Motivet bakom intresset för detta är att små näringsfattiga sjöar i skogsrika områden ofta är beroende av tillförsel av energi utifrån och att nedbrytningen av grovdetritus är relativt lite undersökt i sjöar. Utifrån tillförd detritus, i löst och partikulär form kan utgöra extra energikälla för sjöekosystem, men bara om några organismer kan tillgodogöra sig detta organiska material. I sötvatten kan sådana organismer vara bakterier, svampar och ryggradslösa djur. Under nedbrytningsförloppet produceras en mängd mellanprodukter som kan användas av andra konsumenter tex fisk. På så sätt återcirkuleras energi och näring från detritus utan fullständig nedbrytning. Vidare har det föreslagits att hög biodiversitet kan resultera i hög ekosystemfunktion, t ex effektiv nedbryning. Därför kan studier av både samhällen och enskilda arter av nedbrytare öka förståelsen av förändringar i hela ekosystemets funktion. Inom ramen för avhandlingen har jag studerat vilka arter som deltar i nedbrytningen av grovdetritus och vilka möjliga vägar för det fortsatta nyttjandet av detta material som finns. Jag har särskilt betonat det säsongsmässiga mönstret för omsättningen av grovdetritus och för tillgängligheten av mellanprodukter. Resultaten visar att både mikroorganismer och ryggradslösa djur successivt processar tillgängligt grovt organiskt material under hela året. Viktminskningsmönstret över året hos löv och makrofytrester är nära kopplat till förekomst och tillväxt hos olika arter av nedbrytande ryggradslösa djur, sk fragmenterare. Av de vanligaste förekommande tio arterna fragmenterare, var nio nattsländelarver. Därför drar jag slutsatsen att dessa arter av nattsländelarver spelar en avgörande roll för omsättningen av grovdetritus i sjöstränder i sydöstra Sverige. Samtidigt visar resultaten att sötvattengråsuggan spelar mindre roll för nedbrytningen av grovdetritus än förväntat. Denna art föredrar andra födoämnen åtminstone under våren och undviker de grunda bottnarna där grovdetritus finns under vintern. I laboratorieexperiment har jag visat att nedbrytning av löv i närvaro av fragmenterare huvudsakligen ger upphov till två olika produkter: löst organiskt material och finpartikulära rester. Därmed har jag visat att fragmenterare kan omsätta grovdetritus snabbare än mikroorganismer. Slutsatsen blir att mikroorganismernas kvantitativa bidrag till nedbrytning av grov grovdetritus är beroende av mängden fragmenterare. Jag har också visat att olika kombinationer detritussorter och fragmenterararter kan påverka när olika nedbryningsprodukter blir tillgängliga för andra organismer. Sammanfatningsvis har jag visat att grovdetritus är en attraktiv födoresurs för ryggradslösa djur i näringsfattiga sjöars strandzoner, precis som i små bäckar. Dessutom visar jag att de arter av fragmenterare som är speciella för sjöar, tillsammans omsätter tillgängligt grovdetritus i ett finskaligt tidsmönster över året. Detta mönster har utvecklats genom anpassning till trädens lövfällning och nedvissningen av vattenväxter som sker på hösten i vårt klimat. Jag vill också betona att ökade kunskaper om nedbrytning av grovdetritus krävs för att kunna förutsäga effekter av olika störningar i dessa ekosystem. Slutligen rekommenderar jag att nedbrytningshastigheten för grovdetritus testas som mått på ekosystemfunktion också i sjöar. / The general aim of this thesis was to increase the understanding of the mechanisms behind coarse detritus turnover in oligotrophic lake littoral zones. The reason for this interest is that small lakes located in forested areas often display dependence on detritus based energy sources, both external and internal. Additionally, in lake ecosystems the coarse detritus resource has been comparatively less studied than in streams. Both dissolved and particulate external detritus constitute extra energy contribution to ecosystems, but only if some organisms can assimilate the provided matter. The most common capable organisms to do so in freshwaters are bacteria, fungi and invertebrates, and they return a variety of intermediary products available for other consumers. Further, it has been suggested that a positive relation between species diversity and ecosystem function exists. Therefore the study of both community and individual species of decomposers may provide information significant to understand changes in ecosystem function. Within the outline of the thesis, I studied what species are involved in the processing of coarse detritus carbon and what are the key routes for the further use of this littoral carbon. I specially emphasize the temporal pattern of the detritus turnover and the availability of decomposition products to other organisms in the lake ecosystem. The results showed that microorganisms and invertebrates in the lake littoral zone successively process carbon from coarse detritus during the whole year. The weight loss from coarse detritus displayed a seasonal distinctive pattern temporally connected to shredder appearance and growth. Therefore, I emphasize the key role of certain trichopteran shredder species for litter processing in lakes in this region, southeast Sweden. At the same time, the shredder function of Asellus aquaticus was less important than expected. A. aquaticus was shown to utilize of a quite broad range of food sources and to prefer other habitats during the main decomposition period for leaf litter. In the laboratory I discovered that the decomposition of leaf litter principally results in two products, DOM from passive leakage and FPOM from active leaf litter processing by shredders. The experiment showed that shredders have the potential to consume leaf litter resources before microbial decomposition influence litter weight considerably. Thus, the quantitative importance of microorganisms (fungi and/or bacteria) for leaf litter turnover is suggested to directly depend on density of shredders in lake littoral zones of the kind studied. I have also shown that the combination of detritus types and invertebrate processor species influence the temporal accessibility of intermediate decomposition products. I conclude that coarse detritus is an attractive food resource for invertebrates also in small oligotrophiclakes like it is in smaller streams. I also conclude, that the lake specific set of shredder species recycle this carbon resource yearly in a fine-scaled temporal sequence - adapted to the predictable seasonal variation of detritus quality on these latitudes. Further, I stress the importance of increased knowledge of decomposing processes before predicting the effects of disturbance on this kind of widespread freshwater systems. Finally, I propose that the decomposition rate of coarse detritus should be tested as an assessment tool for integrating disturbances on ecosystem functions in small oligotrophic lakes, respecting the unique lake characteristics.

För att undersöka vad barn tror händer med ett äpple som fallit till marken har jag gjort kvalitativa intervjuer på två förskolor med sexton barn födda 2003. Jag genomförde även skriftliga och muntliga intervjuer med några pedagoger på förskolorna. Mitt syfte var att undersöka barns föreställningar om nedbrytningsprocessen och jämföra dessa mellan avdelningarna för att se om pedagogerna har påverkat barnens föreställningar genom sin inställning till att arbeta med nedbrytningsprocessen.   Intervjuerna visade att barnen inte har så utvecklade föreställningar om nedbrytning. De flesta tror att äpplet ruttnar och/eller blir helt uppätet av djur. Längre än så har de inte kommit i sitt tänkande. De vet inte hur äpplet ruttnar och det minsta djur de nämnde som äter äpplen var myror. Pedagogerna hade olika inställningar till att arbeta med nedbrytning i förskolorna men jag kan inte se att det har påverkat barnens svar. Inte heller kan jag se någon större skillnad på barnens föreställningar mellan de två förskolorna och dess avdelningar. / In order to find out what children believe happens to an apple that has fallen to the ground I have interviewed fifteen children born 2003 in two pre-schools. I have also interviewed some of the pedagogues in both pre-schools. My purpose was to find out the children’s conceptions about the decomposition process and compare them between the departments to see if the pedagogue’s had affected the children’s conceptions by their attitudes towards working with the decomposition process.   The interviews showed that the children don’t have such developed conceptions about the decomposition process. Most of them knows that the apple gets rotten or eaten up by animals. This is how far they have thought. They don’t know how apples get rotten and the smallest animal eating apples they mention were ants. The pedagogues had different concepts about working with the decomposition process in pre-schools but I can’t see that it has affected the children’s answers. Neither can I see any bigger different in the children’s ideas between the two pre-schools and their departments.

Detta examensarbete handlar om mag-tarmkanalen och är uppdelat i två avsnitt. Den första delen handlar om mag-tarmkanalens uppbyggnad, rent anatomiskt men också hur den ser ut histologiskt. Histologin är bara ytligt behandlad då den endast är med som förklaring till vissa händelser inom fysiologin. Den andra delen, fysiologidelen handlar om de olika delarna i mag-tarmkanalen, deras funktioner och vad som reglerar dessa. I fysiologiavsnittet behandlas också nedbrytning och absorption av de olika näringsämnena.

Bioenergi är en stor industri i Sverige och står för en betydande del av energiomsättningen. Bioenergi i form av flis förvaras runt om i landet på hög i väntan på förbränning. Då högarna läggs upp startar olika processer som värmer upp stacken, ofta till temperaturer på 50°C under det första dygnet. En vanlig ansats i litteraturen är att denna temperaturstegring beror på aerob nedbrytning. Arbetet ämnar undersöka om denna uppvärmning endast beror av mikrobiella aktiviteter. Hypotesen prövas genom kalorimetriska mätningar av effekt från prover av flis och simulering av första dygnets temperaturutveckling i ett program som programmeras under arbetes gång. I modellen så betraktas för enkelhets skulle flisstacken som en avlång figur med rektangulärt tvärsnitt. Figuren delas sedan in i lämpligt stora beräkningsceller. Problemet löses genom att iterativt räkna fram ett strömningsfält. Strömningsfältet och effekterna som räknas ut hålls sedan konstanta under ett tidssteg, 5-15min. Den magasinerade värmeenergin används sedan för att räkna fram en ny temperatur som så ger ett nytt strömningsfält och nya effekter. I modellen användes enbart explicita metoder eftersom de är snabbare och mycket enklare att programmera. Ett flertal experiment i kalorimeter genomfördes med olika prover av flis och torv. Prover med barkflis gav högst utslag. Den högsta effekten som uppmättes var 2,16W/kg TS. Då effekter av denna storleksordning användes som inre effektgenerering i programmet gav detta inte en temperatur ökning motsvarande sådana som uppmätts i verkligheten. Detta tyder på att mer än aerob nedbrytning krävs för att ge en temperatur på över 50°C. / Bioenergy is a major industry in Sweden and accounts for a significant part of the energy production. Bioenergy in the form of wood chips is stored in piles across the country awaiting combustion. When the piles are acumulated, various processes that heat the stack begin, often to temperatures of 50 °C during the first day. A common approach in the literature is that this temperature rise is due to the aerobic decomposition. This paper will investigate whether the microbial activity is the fundamental cause for warming. The hypothesis is tested by calorimetric measurements of power from the samples of wood chips and simulation of the first day's temperature development in a programme that was desinated. For simplicity the model considers an oblong wood chip pile with rectangular cross-section. The pile is then subdivided into appropriately sized calculation cells. The problem is solved by calculating a flow field iteratively. The flow field and the effects that are calculated is then static during one time step for approximately 5-15 minutes. The produced heat energy is then used to calculate a new temperature, which renders a new flow field and new powers. The model uses only explicit methods because they are faster and much easier to programme. Several calorimetric experiments were carried out with various samples of wood chips and peat. Samples of bark chips achieved the highest result. The highest power measured was 2.16 W / kg DM. When the effects of this magnitude were used as internal power source in the programme the temperature did not increase corresponding to those measured in reality. This suggests that more than aerobic decomposition is needed to reach a temperature above 50°C.

Skoghalls Bruk fick i juni 2005 tillstånd av miljödomstolen att öka kartongproduktionen från 665 000 till 800 000 ton kartong per år. Villkoren för tillståndet var att under en prövotidsperiod bl.a. utreda möjligheten att minska utsläpp till omkringliggande vatten. Syftet med examensarbetet var att kartlägga Skoghalls Bruks avloppssystem med avseende på komplexbildarna EDTA (etylendiamintetraättiksyra) och DTPA (dietylentriaminpentaättiksyra), kväve samt fosfor. Dessutom genomfördes nedbrytningsförsök i luftade dammar i laboratorieskala. För att få en klarare bild av nedbrytningen i Skoghalls Bruks luftade damm gjordes även en molekylviktsfraktionering på inkommande och utgående avloppsvatten. Komplexbildare används inom pappers- och massaindustrin för sin förmåga att binda till sig metalljoner som kan vara skadliga i processen. Metalljoner katalyserar nedbrytningen av väteperoxid i blekningen och påskyndar bildandet av aldehyder i kartongen vilket kan leda till lukt- och smakpåverkan. EDTA och DTPA anses vara stabila ämnen, vilket innebär att de är biologiskt svårnedbrytbara. Under den litteraturstudie som genomfördes fanns motsägande uppgifter angående nedbrytningen av komplexbildare, där vissa menade att de genomgår biologisk nedbrytning, men att det sker mycket långsamt. Andra påstod att komplexbildare inte bryts ner överhuvudtaget. Komplexbildare kan elimineras genom fotokemisk oxidativ nedbrytning. Då EDTA och DTPA bildar komplex med Fe3+ blir de fotokemiskt labila och oxideras till mindre föreningar vid belysning med ultraviolett ljus. Sammanfattningsvis gav litteraturstudien att det mest effektiva sättet att minska komplexbildare i avloppsvatten innan det släpps till recipienten är att UV-bestråla vid optimala förhållanden, dvs. rätt pH och eventuellt tillsats av Fe3+ om det behövs. Provtagning av avloppsvatten i Skoghalls Bruks reningsanläggning gjordes under 6 veckor för att kartlägga utsläppen och de olika delströmmarnas bidrag. Nedbrytningsförsök genomfördes i två luftade dammar i laboratorieskala. För att studera temperaturens inverkan konstruerades en sommar- och en vinterdamm med temperaturerna 27 respektive 16°C. Efter referensförsöket, som gjordes för att se eventuella skillnader mellan försöken, undersöktes inverkan av ultraviolett ljus på nedbrytningen av komplexbildare. Sedan tillsattes Fe3+ i form av järnklorid i ett försök att öka den fotokemiska nedbrytningen. Alla försök pågick under två veckor vardera. I syfte att undersöka partikelstorleksfördelningen före och efter nedbrytning i Skoghalls Bruks luftade damm gjordes en molekylviktsfraktionering. Inkommande och utgående avloppsvatten från dammen ultrafiltrerades och analyserades med avseende på COD (Chemical Oxygen Demand), komplexbildare, kväve och fosfor. Kartläggningen visade att EDTA bröts ner effektivt i reningsanläggningen medan nedbrytningen av DTPA var obetydlig. EDTA reducerades med 88 % över den luftade dammen. Avlopp från kartongmaskinerna samt CTMP-fabriken var de avlopp som innehöll mest EDTA. Största mängden DTPA återfanns i blekerifiltratet och i KM 8:s avlopp. Skoghalls Bruk släppte ut komplexbildare motsvarande 0,188 kg/ton kartong, i form av 100 % syra i obunden form, under karteringsperioden vilket var klart lägre än gränsvärdet som är 1,6 kg 100 % syra/ton kartong. Kväve reducerades med 67 % över den luftade dammen. Det nuvarande gränsvärdet för kväveutsläpp till recipient är 500 kg/dygn, men ett av målen med prövotidsutredningen är att minska utsläppen till 300 kg/dygn. Enligt resultaten från karteringsperioden var kväveutsläppet 204 kg/dygn vilket uppfyller målet för prövotidsutredningen. Av det totala kväveutsläppet kom 39 kg/dygn från komplexbildare. Utsläppet av kväve från mixeriavloppet var 56 kg/dygn till recipient vilket var klart högre än förväntat. Den totala fosforreduceringen över reningsanläggningen var 78 %. Utsläppet av fosfor till recipient var 19 kg/dygn vilket är klart lägre än gränsvärdet som är 50 kg/dygn. På grund av komplexbildaranalysens mätosäkerhet var det svårt att få entydiga resultat från laboratorieförsöken. Det fastställdes dock att DTPA var svårare att bryta ner än EDTA och att järntillsats i kombination med ultraviolett ljus gav en positiv effekt på nedbrytningen av båda komplexbildarna. Även nedbrytningen av COD, kväve och fosfor ökade vid järntillsats. Att DTPA är svårare att bryta ner än EDTA framkom även av resultaten från molekylviktsfraktioneringen. Det visade sig också att EDTA och DTPA inte är helt vattenlösliga utan kan binda till fast material. Största delen av komplexbildarna fanns dock i fraktionen med partiklar med molekylvikt mindre än 1 kDa. Kväve och fosfor fanns i de låg- och högmolekylära fraktionerna. / In June of 2005 Skoghall Mill got permission from the Environmental Court to increase their production of board from 665 000 tons to 800 000 tons per year. The condition for the permission was to, during a trial period, investigate the possibility to decrease the emissions to the surrounding water. The purpose of this master thesis is to do a mapping of Skoghall Mill’s waste water treatment system regarding the chelating agents EDTA (ethylenediaminetetraacetic acid) and DTPA (diethylenetriaminepentaacetic acid), nitrogen and phosphor. Also degradation-trials were made with aerated lagoons in laboratory-scale. To get a more complete view of the degradation in Skoghalls Mills aerated lagoon a molecular weight fractionation of the incoming and the outgoing water was made. Chelating agents are used in the pulp- and paper industry due to its ability to bind metal-ions which are hazardous for the process. The metal-ions catalyze the decomposition of hydrogen peroxide in the bleaching process and the forming of aldehydes in the board which can lead to problems with taste and odour. EDTA and DTPA are regarded to be very stable, which means that they are hard to degrade biologically. There was contradictory information about the degradation of chelating agents during the literature survey. Some say that chelating agents are degraded biologically but very slowly. Others say that they don’t degrade at all. Chelating agents can be eliminated through photochemical oxidative degradation. When EDTA and DTPA form complexes with Fe3+ they become photolabile and oxidize to smaller compounds at illumination with ultraviolet light. To sum up the literature survey, the most efficient way to reduce chelating agents in sewage water before discharge to receiving waters, is UV treatment at optimal conditions i.e., at the right pH and with addition of Fe3+ if necessary. The sampling of the waste water in Skoghalls waste water treatment plant was made during 6 weeks to map the emissions and the contribution of the different sub-streams. The degradation-trials were made in two aerated lagoons in laboratory-scale. To study the influence of temperature a summer- and a winter-lagoon were made and the temperatures were sat to, respectively, 27 and 16°C. After the reference-trial, which was made to determine possible differences between the trials, the influence of ultraviolet light on degradation of chelating agents were investigated. In an attempt to enhance the photochemical degradation, Fe3+ in the form of ferric chloride was then added. All trials went on for two weeks each. In order to investigate the particle size distribution, before and after degradation in Skoghall Mill’s aerated lagoon, a molecule weight fractionation was made. Incoming and outgoing sewage water from the lagoon was ultra-filtrated and analyzed regarding COD (Chemical Oxygen Demand), chelating agents, nitrogen and phosphor. The mapping showed that EDTA was efficiently degraded in the waste water treatment plant, while degradation of DTPA was insignificant. EDTA was reduced by 88 % trough the aerated lagoon. Waste water from the board machines and the CTMP-plant contained the largest amount EDTA. DTPA was recovered mostly in the bleaching filtrate and KM 8’s waste water. The emission of chelating agents, counted as acid, from Skoghall Mill during the period of the mapping was 0,188 kg/ton board which is well below the emission limit value of 1,6 kg/ton board. Nitrogen was reduced by 67 % through the aerated lagoon. The present emission limit value for nitrogen is 500 kg/day. According to the results from the period of the mapping the emission of nitrogen was 204 kg/day which is well below the emission limit value. The contribution of chelating agents to the nitrogen emission was 39 kg/day. 56 kg nitrogen /day were recovered in the waste water from the causticizing area, which is remarkably higher than expected. The total reduction of phosphor through the waste water treatment plant was 78 %. The emission of phosphor to receiving waters was 19 kg/day which is well below the emission limit value of 50 kg/day. Due to the insecurity in measurement of chelating agents, it was difficult to retain unambiguous results from the laboratory-trials. However it was determined that DTPA was more difficult to degrade than EDTA and that a combination of ultraviolet light and addition of ferric iron had a favourable effect on the degradation of both chelating agents. Also the degradation of COD, nitrogen and phosphor increased when ferric iron was added. The fact that DTPA are more difficult to degrade than EDTA was also stated in molecular weight fractionation. It was also shown that EDTA and DTPA weren’t totally water-soluble but can bind to solid material. The largest amount of chelating agents was recovered in the fraction with particles whose molecular weight is less than 1 kDa. Nitrogen and phosphor were recovered in the low- and high-molecular fractions.

The present study aimed to investigate the methane yield from anaerobic digestion of a lignocellulosic substrate subjected to different pretreatments. The lignocellulosic forest residues materials were milled and then pretreated with the organic solvent NMMO (N-Methylmorpholine N-oxide) and/or the lignolytic enzymes laccase and versatile peroxidase at a dosage of 60 U g-1 total solids (TS) substrate. The amount of methane produced was studied in a biomethane potential assay with inocula from a thermophilic biogas reactor treating municipal waste. All samples were run in triplicates. Due to the large amount of samples, two biomethane potential assays were conducted: series 10 & 20 and series 30 & 40. The gas production results show that NMMO-treated forest residues yielded 130 NmL CH4 g-1 volatile solids (VS) substrate and the untreated forest residues yielded 95 NmL CH4 g-1 VS substrate for series 10 & 20. For series 30 & 40, both untreated and NMMO-treated forest residues yielded 140 NmL CH4 g-1 VS substrate. NMMO-treatment appears to be favourable and no advantages from the enzyme pretreatment could be seen in terms of gas yield. An analysis of the reaction fluid after the enzymatic treatment showed presence of phenols, an indication of successful lignin hydrolysis. / Studien avsåg att undersöka metanutbytet från anaerob nedbrytning med förbehandlad lignocellulosa som substrat. Lignocellulosamaterialet, i form av skogsavfall, maldes och förbehandlades därefter med det organiska lösningsmedlet NMMO (N-metylmorfolin-N-oxid) och/eller de lignolytiska enzymerna laccase och versatile peroxidas med dosen 60 U g-1 torrsubstanshalt (TS). Mängden producerad metan undersöktes i en biometanpotentialanalys med inocula från en termofil biogasreaktor, som behandlade hushållsavfall. Triplikat av varje prov användes för att öka den statistiska stabiliteten. På grund av det stora antalet prover genomfördes studien i två omgångar: Serie 10 & 20 samt serie 30 & 40. Resultaten visade att det NMMO-behandlade skogsavfallet gav 130 NmL CH4 g-1 organisk substans (VS) och det obehandlade skogsavfallet gav 95 NmL CH4 g-1 VS i serie 10 & 20. Både obehandlat och NMMO- behandlat skogsavfall gav 140 NmL CH4 g-1 VS i serie 30 & 40. Förbehandling med NMMO verkar vara fördelaktig medan enzymbehandling endast resulterade i en smärre ökning av gasproduktionen. En analys av vätskan efter enzymbehandlingen visade förekomst av fenoler, vilket visar på en lyckad ligninnedbrytning.

Biogas är en förnyelsebar energikälla som tillverkas genom att organiskt material som matavfall bryts ner av mikroorganismer under anaeroba (syrefria) förhållanden. Regeringen har satt upp mål för en högre matavfallsutsortering vilket leder till ökad mängd tillgängligt substrat till biogasproduktion. Matavfallet som samlas in börjar brytas ner under tiden det transporteras och lagras. Syftet med studien var att undersöka hur länge matavfall lagras, ta fram ett representativt recept på ett genomsnittligt matavfall i Sverige och utvärdera hur mycket metanpotential som försvinner från matavfall med avseende på lagringstid, insamlingssystem (papper- och plastpåse) och lagringstemperatur (22°C och 6°C) genom laboratorieförsök. Den genomsnittliga lagringstiden för matavfall från villor och flerbostadshus i undersökningen var sex dagar. Ett recept för matavfall har tagits fram med hjälp av litteratursökning och modifiering av recept i Avfall Sveriges rapport U2010:10. Laboratorieförsöken visade att skillnaden i metanpotential mellan plast och papper var tydlig vid 22°C, då metanpotentialen sjunker, men obefintlig vid 6°C. För att uppnå maximal metangasproduktion från matavfall under den varma delen av året så är plastpåsar bättre då de har en mer konserverande effekt på matavfallet än papperspåsar. Detta kan relateras till att plast är tätare än papper och därför håller inne flyktiga ämnen. / Biogas is a renewable energy source that is produced when organic materials like food waste is degraded by microorganisms under anaerobic (oxygen-free) conditions. The Swedish Government has set goals for a higher sorting of food waste, leading to increased amounts of available substrate for biogas production. Collected food waste begin to break down during the time it is transported and stored. The purpose of this study was to investigate the length of the storage, produce a representative recipe for an average food waste in Sweden and evaluate how much methane potential is lost from food waste with respect to the storage time, collection method (paper or plastic bag) and storage temperature (22°C and 6°C) through laboratory tests. The average storage time of food waste from houses and apartment buildings in the survey was six days. A recipe for food waste has been developed with the help of literature search and modification of recipes in ‘’Avfall Sverige’’ report U2010:10. Laboratory tests showed that the difference in methane potential between the plastic and paper were clear at 22°C, with decreasing methane potential, but non-existent at 6°C. To achieve maximum methane production from food waste during the warmer part of the year, plastic bags are better because they have a preservative effect on the food waste. This can be related to the fact that plastic are denser than paper and therefore holds volatile compounds better.

One of the Government's environmental quality objectives is to achieve a poison free environment, meaning that the presence of anthropogenic substances in the environment should not pose a threat to human health or biodiversity. Such a substance is chlorinated aliphatic hydrocarbons which have been used historically in dry cleaning and as degreasing agents within industrial processes. In recent years, negative effects on human health have been found since exposure to chlorinated solvents is associated with toxic and carcinogen effects, which has resulted in constrictions against such substances today.At the former Whirlpool industry in Himmelstalund, in Norrköping, the chlorinated solvents perchlorethylene (PCE) and trichlorethylene (TCE) have been used historically during production. Concentrations of PCE and TCE and their degradation products cis–1,2–dichloroethylene (cis–1,2–DCE) and vinyl chloride (VC) have been detected in groundwater at the site. This Master´s thesis aimed to develop a site–specific groundwater flow model and a mass transport model to simulate the spread of these compounds through the saturated zone after 10, 30 and 75 years. The groundwater model was developed in MODFLOW and calibrated based on known hydrological and geological conditions after which a sensitivity analysis was performed regarding hydraulic conductivity and effective porosity. It was found that the flow model generated flows which corresponded to measured ones when hydraulic conductivity was employed within the range 10–5–10–2 m/s and effective porosity in the range 5–25%.It was found that PCE, TCE and cis–1,2–DCE did not reach the surface water recipient Motala river within 75 years, the compounds traveled 500 meters west of the source zone as furthest. However, VC reached Motala river within ten years, depending on which initial concentration were applied. The plume of VC remained in the aquifer after 75 years containing concentrations exceeding the guideline values in groundwater. This is considered severe since chlorinated solvents are toxic and cancerogenic to humans.A sensitivity analysis with regard to adsorption and reaction parameters was performed where it was found that the adsorption greatly affected the spread of the plumes and was more influencing than how the reaction parameters were applied. When maximum adsorption was employed, PCE, TCE and cis–1,2–DCE remained adjacent to the source zone while VC moved about 500 meters. It was seen that the mobile properties of the compounds were considerably larger for all components when minimal adsorption was applied. Hydraulic conductivity had a major impact on transport times where higher hydraulic conductivity resulted in faster transportation through the aquifer.As the spread through the aquifer was largely affected by which parameters were chosen, it was assessed relevant to measure hydraulic conductivity, adsorption constants and measure groundwater levels in more points spread in the model area in order to improve the reliability of the mass transport model.

Detta arbete är en delstudie i projektet Seafarm. Syftet med denna studie är att utreda om algen Laminaria Digitata och vassen Phragmites Australis är lämpliga substrat i en samrötningsprocess för biogasproduktion. Metoden som användes är experimentell och utfördes under 35 dagar med en tvåstegsreaktor bestående av en lakbädd och en UASB-reaktor. Under försökets gång upptäcktes vissa fel och brister hos apparatuppställningen vilka orsakade läckage och andra brister. Detta resulterade i ett systemförslag med skiss till en ny lakbädd samt optimering av driftparametrar om försöket ska återupprepas. Efter 35 dagar avslutades försöket och utifrån den data som sammanställts uppvisar processen en bra metanpotential på 589 liter CH 4/kg COD. Processen uppvisade en låg alkalinitet med ett sjunkande pH som till följd av inmatning. Detta var grunden för den låga belastningen som processen klarade av. För framtida försök för just dessa substrat så rekommenderas en tillförsel av buffert så att alkaliniteten ökar och även möjligheterna för en högre belastning.