Klorerade lösningsmedel har sedan mer än ett halvsekel använts inom metallbearbetning, produktframställning och vid kemtvättning. Användningen har resulterat i spill och läckage med förorening som följd. I södra Sverige så återfinns en industritomt med en omfattande förorening av trikloreten. Sedan tidigt 2000-tal har ett kontrollprogram övervakat denna förorening genom grundvattenprovtagning. Dessa mätresultat ligger till grund för den analys av föroreningens utbredning samt nedbrytningsgrad som presenteras i denna rapport Rapporten visar att en anaerob miljö med låga värden för både pH och redoxpotential ökar den naturliga nedbrytningen av trikloreten. Denna naturliga nedbrytning möjliggörs av närvaron av bakterier som får näring från en tidigare förorening med petroleumkolväten. Studier av scannade bergborrhållsloggar möjliggör lokaliseringen av ett sprickplanssystem som agerar transportmedium för både föroreningen och näringsrikt grundvatten.  Jämförelser mellan saneringsmetoder visar att en framtida sanering måste ske på plats och vidare geologiska undersökningar krävs för att kartlägga berggrunden inför eventuella saneringsförsök. / Chlorinated solvents have been used in metal processing, production industry and dry cleaning since the 1950’s. The usage has often resulted in spills and leaks. At an industrial site in southern Sweden there is an extensive contamination of trichloroethene. This pollution has been monitored by groundwater sampling for almost 20 years, and with these results now acting as a base, this report contains an analysis of the distribution of the pollution as well as its level of degradation. This report indicates that an anaerobic environment with both low values for pH and redox potential increases the natural degradation of trichloroethene. The natural degradation is made possible by bacteria, which get their energy from the breakdown of a former heating oil spill. Studies of available boreholes logs shows a series of open fracture sets which act as conduits during nutrient transport in groundwater.  A comparison of methods of decontamination confirms that any future decontaminations must take place at site. Further geological investigations must take place for them to be efficient and successful.

OECD (Organisation for Economics Co-operation and Development) är en internationell organisation som arbetar för ekonomisk tillväxt och ökad hållbarhet bland annat genom upprättande av standarder. En väletablerad OECD standard är Closed Bottle 301D vilket mäter bionedbrytbarhetsförmågan hos organiska komponenter i en aerobisk och akvatisk miljö. Metoden har tillämpats på utvalda hydrauloljor då det finns intresse att övergå till mera ”gröna” hydrauloljor för att minska de skador och kostnader som kan uppstå vid läckage. Syftet är att utvärdera den biologiska nedbrytbarsförmågan hos utvalda hydrauloljor genom standardmetoden OECD, Closed Bottle 301D. Arbetet skall kunna ge ökad kännedom och insikt i metoden för framtidiga försök. Grundprincipen bakom Closed Bottle 301D är att använda sig av tillslutna BOD-flaskor där själva nedbrytningsprocessen skall pågå. Utöver detta gäller det att hydrauloljorna skall ha brutits ner minst 60% på 28 dagar för att kunna klassificeras som biologisk nedbrytbara enligt standarden. Vissa förutsättningar behövs för att hydrauloljorna skall kunna brytas ner på liknande sätt som i naturen. Vid att inokulera BOD-flaskorna med mikroorganismer från en slamkälla och tillsätta andra nödvändiga mineraler skapas en miljö där hydrauloljorna har möjlighet att bryta ner. BOD (Biological Oxygen Demand) kan användas för att beskriva hur mycket biologiskt nedbrytbar substans som finns och hur snabbt organismer förbrukar syre i en given mängd vatten. En jämförelse mellan mängden syre som går åt (BOD) och det teoretiska syrebehovet ThOD (Theoretical Oxygen Demand) kan sedan ge svar på hydrauloljornas nedbrytningsförmåga. Under experimentets gång visade det sig att inga av de utvalda hydrauloljorna uppnådde kravet för att klassificeras som biologiskt nedbrytbar enligt OECD metoden. Detta betyder dock inte att dessa hydrauloljor inte kan brytas ner, men att ett längre tidsintervall krävs for att uppnå detta. Experimentet gav för övrigt resultat som stämde bra överens med förväntningarna gällande oljornas beteende under nedbrytningsprocessen, vilket styrker att OECD metoden är en pålitligt metod för att analysera nedbrytbarhetsförmågan hos oljor. / OECD (Organisation for Economics Co-operation and Development) is an international organization which works for economical growth and increased sustainability through establishments of standards. A well-established OECD standard is the Closed Bottle 301D which measures the biodegradability in organic components in an aerobic and aqueous environment. The method has been applied for some selected hydraulic fluids, as a result of the increased interest of switching to “green” hydraulic fluids to decrease the damage and cost which is caused by oil spill. The purpose is to evaluate the biodegradability of selected hydraulic fluids through the standard OECD, Closed Bottle 301D. The thesis should be able to give increased knowledge and insight in the method for future evaluations. One of the principles behind Closed Bottle 301D is to use closed BOD-bottles where the process of biodegradation is taking place. Moreover, is it required that the hydraulic fluids have biodegraded to a minimum of 60% in 28 days in order to be classified as biodegradable according to the standard. Certain conditions are required for the hydraulic fluids in order to give them the chance to biodegrade in a similar way as in nature. By inoculating the BOD-bottles with microorganisms from a sludge source and adding other necessary minerals, an environment where the hydraulic fluids are given the right conditions in order to biodegrade is being created. BOD (Biological Oxygen Demand) can be used to detect the amount of biodegradable substances and how fast the microorganisms utilizes oxygen in a given amount of water. A comparison between the utilized amount of oxygen (BOD) and the theoretical amount ThOD (Theoretical Oxygen Demand) is used to describe the hydraulic fluids ability to biodegrade. Through this experiment it turned out that no one of the selected hydraulic fluids achieved the required biodegrading value in order to be classified as biological biodegradable according to the OECD method. This doesn’t necessarily mean that the fluids cannot biodegrade, but that a longer period of time is required for that to happen. The experiment gave results which corresponded with the expected outcome regarding the biodegradation process of the fluids, which strengthens the OECD method to be a reliable method in analysing oil’s ability to biodegrade.

Vitamin C är en populär ingrediens i hudvårdsprodukter, bland annat på grund av dess positiva effekter på kollagen-produktionen i huden och dess antioxidativa egenskaper. Dessvärre är vitamin C en känslig ingrediens som lätt bryts ned av ljus, syre, hög temperatur eller fel pH-värde. I dagsläget finns inga regleringar för kontroll av nedbrytning av aktiva ingredienser i kosmetiska produkter.  I den här studien har en metod utvecklats med omvänd-fas högupplösande vätskekromatografi (RP-HPLC) och detektor med ultraviolett (UV) ljus för att analysera halten C-vitamin i en kosmetisk testprodukt, hädanefter kallad OTP och en modifierad variant av denna, kallad MTP. En stabilitetstudie gjordes vid olika temperaturer och ljusförhållanden på dessa produkter. En jämförelse gjordes även mellan en högre och lägre syretillgång. I metoden som valdes för stabilitetsanalys använde UV-detektor (254 nm). Den kromatografiska kolonnen innehöll C-18-stationärfasoch hade en längd om - 250x4.6 mm, med 5 µm partikelstorlek, från Chrompack. Mobilfasen bestod av 20 mM lösning av ättiksyra i Milli Q-vatten och metanol i förhållandet 95:5 (v/v) och mobilfashastigheten 2 ml/min, vilket gav en retentionstid på ca 2.4 min för vitamin C. I MTP bröts vitamin C ned snabbare än i OTP. Den lägsta nedbrytningshastigheten kunde ses vid den lägsta temperaturen (4℃) och den lägre syretillgången av dem som studerades. Ett linjärt samband kunde ses mellan förvaringstiden och koncentrationen av vitamin C som fanns kvar i produkten vid detta förvaringsförhållande. / Vitamin C is a popular ingredient in skin care products, due to its positive effect on the collagen production and its antioxidative characteristics. Unfortunately, vitamin C is a sensitive ingredient that is easily degraded by light, oxygen, elevated temperatures, or the wrong pH-value. To today’s date, there are no regulations controlling the degradation of active ingredients in cosmetic products.  In this study, a method has been developed for Reversed Phase-Liquid Chromatography (RP-HPLC) and Ultra Violet (UV)-light detector to analyze the vitamin C content in a cosmetic test product, in this study called OTP and a modified variant of the same product, called MTP. A stability study was made at different temperatures and light conditions. A comparison was also made between higher or lower levels of oxygen present. The method chosen was performed at a wavelength of 254 nm. The column used contained a C-18 stationary phase (250x4.6 mm, 5 µm particle size) from Crompack. The mobile phase consisted of 20mM solution of acetic acid in Milli Q water and methanol 95:5 (v/v) and the flow rate was set to 2 ml/min, which gave a retention time of approximately 2.4 min for vitamin C. Vitamin C was degraded faster in MTP than in OTP. The lowest degradation rate was found at the lowest temperature (4℃) and the lower oxygen content among the ones studied. A linear relationship was found between storage time and the vitamin C concentration left in the product at this storage condition.

Syftet med examensarbetet är att undersöka fem- och elvaåringars vardagsföreställningar kring nedbrytning, kompost och miljöutmärkelsen Grön Flagg, för att vi i vår lärarprofession ska kunna hjälpa barn att utveckla en förståelse för materias kretslopp. Examensarbetet syftar också till att undersöka om det finns kopplingar mellan skolornas aktiva miljöarbete och de föreställningar som studiens barn har. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer och observationer. Tolv barn och fyra lärare deltog i undersökningen. Resultatet av vår studie visar att barnen har en del vardagsföreställningar gällande både nedbrytning, kompost och Grön Flagg. Slutsatsen vi kan dra av vårt arbete är att det måste avsättas tid för att kombinera praktiskt och teoretiskt arbete för att barnen ska få möjlighet till en ökad förståelse kring materias kretslopp och Grön Flagg.

This study has been carried out within the framework of the Minor Field Studies ScholarshipProgramme (MFS), which is funded by the Swedish International Development Cooperation Agency,Sida. The field study was conducted in Grenada in the spring of 2023. Grenada, along with severalcountries in the Caribbean, has under the last couple of years experienced an increasing influx ofSargassum seaweed. The seaweed accumulates on beaches and causes complications relating tohealth, recreation, economy and the ecosystems by the coast. Moreover, Grenada is dependent onimported fossil fuels which causes the country to have a relatively high ecological footprint as well asmaking the country sensitive to volatile oil prices. To produce biogas with Sargassum, and morespecifically for generating electricity, is one possible solution to the aforementioned issues. However,there is a need to investigate the prerequisites for such a solution. This was done by conducting anexperiment and a market analysis. The experiment aimed to investigate how the methane content inthe biogas is affected by mechanical pretreatment of the seaweed. The market analysis delved into thepossibilities of using biogas to generate electricity in Grenada. For the experiment, a small-scale biogas digester was used, which was located at the True Blue BayBoutique Resort. Feeding of the digester was divided into three batches with two differentcompositions of food waste and Sargassum; untreated and mechanically pretreated Sargassum. Thedigester was fed for 42 days in total while the measurements were conducted for 28 days. In terms ofthe market analysis, a literature study and 4 interviews with relevant actors were conducted. Theinterviewees were approached based on local suggestions. For the analysis, four different areas ofinterest were selected: Electricity system in Grenada, Policy and regulation, Infrastructure andAvailability of organic waste for co-digestion. The experiment revealed a weak yet positive trend in the methane yield over the measured period,indicating that mechanical pretreatment of the Sargassum could potentially increase methane yields.Specifically, the average methane concentration by volume was 57% for the untreated batch and 63%for the mechanically pretreated batch. However, it is important to note that the project's duration wasinsufficient to draw definitive conclusions. Furthermore, there might be other factors that contributedto the unusually high methane yield observed in this experiment. Firstly, the storage method of theseaweed in fresh saltwater may have played a role. Secondly, uncertainties related to gas fluxmeasurements and estimated thermal efficiency have a significant impact on the calculated final valueof the methane concentration. In terms of the market analysis, the results indicate that electricity generation through large-scalebiogas production will face challenges. The structure of the electricity system in Grenada allows forgeneration from biogas and Sargassum to exist. Moreover, such operations can play a significant rolein realizing the goals set forth by Grenada’s main policies in terms of sustainability and energy.However, the challenges that need to be dealt with include establishing regulations and policiesspecifically targeting biogas and Sargassum. Supporting infrastructure and a reliable source ofbiodegradable waste also needs to be established before electricity generation fromSargassum-derived biogas can be carried out. The aforementioned challenges relate to electricityproduction for distribution and may not be as significant for power generation for self-consumption. / Denna studie är genomförd inom ramen för stipendieprogrammet Minor Field Studies (MFS) somfinansieras av Sida och fältstudien genomfördes i Grenada våren 2023. Grenada, tillsammans medflera länder i Karibien, har under de senaste åren upplevt ett ökande inflöde av Sargassotång. Tångensamlas på stränderna och skapar problem kopplade till hälsa, rekreation, ekonomi och ekosystemenvid kusten. Vidare är Grenada beroende av importerade fossila bränslen, vilket gör att landet har ettrelativt högt ekologiskt fotavtryck, samtidigt som det är känsligt för volatila oljepriser. Att producerabiogas med sargassotång, och mer specifikt för att generera el, är en möjlig lösning till de ovannämnda problemen. Emellertid finns det ett behov att undersöka förutsättningarna för en sådanlösning. Detta gjordes genom att genomföra ett experiment och en marknadsanalys. Experimentetsyftade till att undersöka hur metaninnehållet påverkas av att mekaniskt förbehandla sargassotången.Marknadsanalysen undersökte förutsättningarna för att använda biogasen för att generera el påGrenada. För experimenten användes en småskalig biogasanläggning på True Blue Bay Boutique Resort påGrenada. Matningen delades upp i tre delar med två olika sammansättningar av matavfall ochsargassotång; obehandlade och mekaniskt förbehandlade alger. Totalt matades anläggningen i 42dagar medan experimentet med vattenkokning genomfördes 28 dagar. För marknadsanalysengenomfördes en litteraturstudie och 4 intervjuer med relevanta aktörer. Intervjupersonerna valdesutifrån lokala förslag. För analysen valdes sedan fyra områden: Elsystemet på Grenada, Policy ochreglering, Infrastruktur och Tillgänglighet av biologiskt nedbrytbart avfall. Experimentet visade en svag men positiv trend i metanhalten under den uppmätta perioden, vilkettyder på att mekanisk förbehandling av Sargassum potentiellt kan öka metanhalten. Mer specifikt varden genomsnittliga koncentrationen av metan per volym 57% för den obehandlade delen och 63% förden mekaniskt förbehandlade delen. Det är dock viktigt att notera att projektets varaktighet varotillräcklig för att dra definitiva slutsatser. Dessutom kan det finnas andra faktorer som bidrog till detovanligt höga metanhalten som observerades i detta experiment. För det första kan lagringsmetodenav sjögräset i färskt saltvatten ha spelat en roll. För det andra har osäkerheter relaterade tillgasflödesmätningar och uppskattad verkningsgrad en betydande påverkan på den beräknade slutligametankoncentrationen. Vad gäller marknadsanalysen så indikerar resultaten att elproduktion genom storskaligbiogasproduktion kommer att möta utmaningar. Utformningen av Grenadas elsystem tillåtergeneration av el från biogas och Sargassum. Vidare kan en sådan verksamhet spela en viktig roll i attuppfylla de mål som presenteras i Grenadas huvudsakliga strategier kring hållbarhet och energi.Emellertid behövs regler och policy som är specifikt inriktade på biogas och Sargassum. Därtillbehövs stödjande infrastruktur och en tillförlitlig ström av biologiskt nedbrytbart avfall. De nämndautmaningarna gäller främst för elproduktion för distribution och behöver inte vara lika signifikanta förkraftproduktion för egenkonsumtion.

Genom ringöppningssampolymerisation av utvalda epoxider och anhydrider möjliggjordes en enkel strategi för att syntetisera funktionella sampolymerer. Sampolymererna hade förmågan att bilda tvärbundna material, och var dessutom benägna för både hydrolytisk och enzymatisk nedbrytning. Användning av organokatalysatorn PPNCl gjorde det möjligt att bilda sampolymerer genom alternerande ringöppning av epoxider och anhydrider. Utbytet var högt, och polymererna nådde molekylvikter i intervallet 0,7–7,6 kg mol-1. De omättade bindningarna i sampolymerernas sidokedjor gav dem förmågan att bilda tvärbundna nätverk. Graden av tvärbindning dikterades av sampolymerernas molekylära struktur och molekylvikt. De termiska egenskaperna hos sampolymererna reglerades genom att variera anhydriden, där strukturella skillnader mellan de valda anhydriderna hade en inverkan Tg och T5%. Tvärbindningsreaktionen resulterade i en ökning av både Tg och T5% i förhållande till de ursprungliga linjära sampolymererna. De klyvbara estergrupperna i sampolymerkedjorna gjorde det möjligt för sampolymererna att genomgå både hydrolytisk och enzymatisk nedbrytning. De nedbrutna sampolymererna påvisade en förändring i molekylvikt och dispersitet, samt en ökad viktminskning. De nedbrutna tvärbundna materialen visade på större svällning och lägre gelinnehåll än de initiala värdena före nedbrytning. Dessa resultat ger en ökad förståelse kring hur strukturen hos epoxid/anhydrid-baserade sampolyestrar påverkar deras egenskaper, så som förmågan att bilda tvärbundna material samt deras nedbrytbarhet. Förhoppningen är att denna studie ska gynna utvecklingen av nya material inom denna klass av polyestrar, och vara till hjälp för att förutse deras potentiella tillämpningar. / The ring-opening copolymerization of selected epoxides and anhydrides enabled a simple strategy to synthesize functional copolymers with the ability to form crosslinked materials and prone to hydrolytic and enzymatic degradation pathways. The synthesis utilized PPNCl as an organocatalyst and allowed the formation of copolymer chains by alternating ring-opening of epoxides and anhydrides in high yield and molar mass in the range of 0.7-7.6 kg mol-1. The pendant unsaturated bonds in the copolymer chains endowed the copolymers with the ability to form crosslinking networks. The degree of crosslinking was dictated by the molecular structure and molar mass of the copolymers. The thermal properties of the copolymers were regulated by varying the anhydrides, the difference in the structure of each anhydride influence the Tg and T5%. Crosslinking reaction indeed increased the Tg and T5% from the native copolymers. The presence of ester as cleavable groups in the copolymer chains allowed the copolymers to undergo hydrolytic and enzymatic degradation. The degraded copolymers showed a change in molar mass and dispersity and increased mass loss. The degraded crosslinked materials showed higher swelling ratio and lower gel content than the initial values before degradation. These results deliver a better understanding of the structure-property relationships, the ability to form crosslinked materials, and the degradation behavior of epoxides/anhydrides-based copolyesters. They should favor the design of new materials belonging to this class of polyesters and to envisage their potential applications.

Denna uppsats beskriver utvecklingen av ett skal till en vädersond för engångsbruk i troposfären. Syftet var att undersöka hur skalet skulle kunna utformas för att möjliggöra användning till både en radiosonde och en dropsonde, samt hur miljöpåverkan i end-of-life-fasen av produkten skulle kunna minskas.  Arbetets genomförande baserades på en produktutvecklingsprocess framtagen av Ulrich och Eppinger (2008). En förstudie utfördes och resulterade i en kravspecifikation som låg till grund för konceptgenereringen. Framtagna koncept utvärderades och de mest lovande testades med hjälp av fysiska prototyper och virtuella simuleringar tills en slutgiltig utformning hade fastställts.  Arbetet resulterade i ett cylinderformat rör av cellulosadiacetat som omsluter större delen av vädersondens kretskort och lämnar utvalda komponenter exponerade. I vardera änden av röret sitter två halvcylindriska korkar av naturlig kork som täpper igen öppningarna. En tunn skärm av cellulosadiacetat i form av en fyrdelad cirkel fästs vid cylinderns ena ände och bromsar fallet till önskad hastighet. Vid användning som dropsonde ser skärmen även till att sonden faller stabilt och i rätt orientering.  Miljöpåverkan i end-of-life-fasen identifierades främst som plastnedskräpning och giftiga utsläpp från de elektroniska komponenterna. Då det inte framstod som ett realistiskt alternativ att permanent kapsla in elektroniken för att förhindra utsläppet av gifter så valdes istället att motverka de långsiktiga effekterna av plastnedskräpning. Samtliga delar av skalet består därmed av biologiskt nedbrytbara material. Det konstaterades även att det finns goda utsikter för användning av biologiskt nedbrytbara skal även för sonder som används på högre altituder, och att miljöpåverkan möjligen kan minskas ytterligare genom användning av grön elektronik länge fram. / This Master Thesis describes the development of a casing for a disposable weathersonde for one-time use in the troposphere. The purpose was to examine how the casing could be designed to allow for use as both a radiosonde and a dropsonde, and how the environmental impact of the product's end-of-life phase could be reduced.  The work process was based on a product development process developed by Ulrich and Eppinger (2008). A pre-study was conducted which resulted in a requirement specification that formed the basis for concept generation. The concepts were evaluated and the most promising ones were tested using physical prototypes and virtual simulations until a final design had been established.  The work resulted in a cylindrical tube of cellulose diacetate which envelops most of the weathersonde's circuit board and leaves selected components exposed. At each end of the tube there are two semi-cylindrical corks made of natural cork that seal the openings. A thin screen of cellulose diacetate in the shape of four quarter-circles is attached to one end of the cylinder and brakes the fall to the desired speed. When used as a dropsonde the screen also ensures that the casing falls in a stable manner and in the correct orientation.  The environmental impacts in the end-of-life phase were identified mainly as plastic waste and toxic emissions from the electronic components. As there appeared to be no realistic way to permanently encapsulate the electronic components and prevent the release of toxins, it was instead decided to counteract the long-term effects of plastic waste. All parts of the casing thus consist of biodegradable materials. It was also found that in there are good prospects for the use of biodegradable casings even for weathersondes that are used at higher altitudes, and that the environmental impact can possibly be reduced further through the use of green electronics in the future.

Sammanfattning på svenska: Billacker är exponerade för solljus och nederbörd under hela lackens livslängd. Lacker behöver motstå faktorer i omgivningen som påverkar nedbrytningen för att leva upp till högt ställda visuella krav.  Metoder för att bromsa nedbrytningsprocesser kan utvecklas med hjälp av analys av nedbrytningen av lackerna. Målet med detta arbete är att utvärdera möjliga analysmetoder och experimentella tillvägagångssätt för att analysera kemiska nedbrytningsprocesser i akrylat-melamin- och akrylat-isocyanatsystem.  Akrylat-melamin- och akrylat-isocyanatsystem har i denna uppsats studerats med olika analysmetoder. Resultaten visar att FTIR (Fourier Transform Infrared) spektroskopi med dämpad totalreflektion (FTIR-ATR) detekterar kemiska förändringar tidigare än andra metoder, såsom glansmätningar, kulörmätningar och ljusoptiskt mikroskop.  Tecken på hydrolys och fotooxidation observerades med FTIR-ATR i ett tidigt skede av accelererad provning. Två beräkningssätt, fotooxidationsindex (POI) och melaminförlust, visade på kemiska förändringar i lackerna. Billacker med röd kulör uppvisade de allvarligaste tecknen på nedbrytning. / Automotive coatings are exposed to sunlight and rain during the entire service life. Coatings need to withstand degradation factors in the environment in order to maintain high visual demands.  Methods to delay the degradation processes can be developed through the analysis of the degradation of the coatings. The purpose of this thesis is to evaluate possible analytical methods and experimental procedures to analyze chemical degradation processes in acrylate-melamine and acrylate-isocyanate systems.  Acrylate-melamine and acrylate-isocyanate systems have been studied with different analytical methods in this work. The results show that Fourier Transform Infrared Spectroscopy with attenuated total reflection (FTIR-ATR) detects chemical changes in the coatings earlier than other methods, such as gloss measurements, colour measurements and Light-Optical Microscope.  Signs of hydrolysis and photooxidation were observed with FTIR-ATR in an early stage of accelerated testing. Two calculations, photo-oxidation index (POI) and melamine loss indicated chemical changes in the coatings. Automotive coatings of red colours showed the most severe signs of degradation.

Av de läkemedel som intas kan kroppen endast ta upp en liten del medan en stor del utsöndras igen, framförallt via urinen. Då avloppsvatten kommer in till avloppsreningsverken renas det genom mekaniska, kemiska och biologiska processer men dagens avloppsreningsverk är inte designade för att ta hand om och bryta ner läkemedelsrester och andra organiska föreningar från till exempel tvättmedel, färgrester etc.  Beroende på de olika substansernas kemiska och fysikaliska egenskaper följer de antingen med det färdigrenade utloppsvattnet, som lämnar avloppsreningsverket, eller så hamnar de i slammet som bildas av sedimenterande partiklar under reningen. Slammet rötas och avvattnas och kan sedan bland annat användas som gödningsmedel på jordbruksmark. I denna studie undersöktes huruvida samkompostering av avloppsslam och annat organiskt material kan höja slammets status som gödselmedel med avseende på minskad lukt, näringsinnehåll och minskad förekomst av läkemedelsrester och organiska föreningar. Tre olika typer av inblandningsmaterial undersöktes;  hästgödsel, djupströgödsel från nöt och trädgårdskompost. Även tre olika metoder för syresättning av kompoststukorna utvärderades. Dessa var luftning genom byggdräneringsrör med tillkopplad fläkt, självdrag genom byggdräneringsrör samt omblandning med hjälp av grävskopa. Temperaturen i stukorna mättes med jämna mellanrum för att avgöra vilken metod som gav störst mikrobiell aktivitet. Näringsämnes- och metallanalyser utfördes innan, mitt i och efter kompostering för att avgöra hur materialen förändrades samt om slutprodukterna kunde anses vara bra gödselmedel. Den stuka som ansågs haft högst mikrobiell aktivitet analyserades även med avseende på halten av en rad olika läkemedelsrester och organiska föreningar, både före och efter kompostering, och jämfördes sedan med en referensstuka som enbart innehöll avloppsslam och som inte luftades. Intervjuer med lantbrukare och inblandad personal visade att de samkomposterade slutprodukterna luktade bättre och inte lika starkt som slam som enbart lagrats under motsvarande tid. En hel del lukt kvarstod dock. Analys av näringsämnen och metaller visade att de samkomposterade slutprodukterna hade ett gynnsamt näringsämnesinnehåll och metallhalter som låg under gränsvärdena. Hästgödsel och djupströgödsel från nöt var de inblandningsmaterial som gav bäst resultat. Luftning genom omblandning var den luftningsmetod som genererade högst temperaturer och som var enklast för lantbrukarna att använda då den ställer lägre krav på val av plats för stukan och både anläggning och upptag av stukan underlättas då inga byggdräneringsrör krävs. Vid analys av oönskade organiska föreningar visade resultaten att nedbrytning av ftalater, LAS, organofosfater, triclosan och alkylfenoler/alkylfenoletoxylat var större i stukan där avloppsslam samkomposterades med djupströgödsel från nöt och som luftades genom omblandning jämfört med referensstukan. Fler upprepningar av försöket krävs för att fastställa resultaten. Ytterligare undersökningar av läkemedelsrester krävs. Majoriteten av de analyserade substanserna uppvisade en större minskning i den samkomposterade stukan än i referensstukan men i flera fall var förhållandet omvänt och för vissa substanser ökade totalvikten under kompostering. Detta beror på att endast substansernas grundform analyserades och den andel av substanserna som var bundna i konjugat och metaboliter gav därför inget utslag. Om en stor andel av en substans totalmängd var bunden i konjugat innan kompostering och dessa konjugat bröts upp under komposteringen kan detta ha lett till en stor ökning av den analyserade mängden av denna substans. Av samma anledning går det inte att sluta sig till att den analyserade minskningen av en substans beror enbart på nedbrytning. / The human body is only capable to take care of a fraction of the pharmaceutical compounds a person eats and the rest is excreted, mainly by urine. When the sewage water reaches the wastewater treatment plant it is treated mechanically, chemically and biologically but the wastewater treatment plants are not designed to take care of pharmaceutical residues or organic compounds  from detergents, paint, etc. Based on the chemical and physical properties of the compound it will either leave the plant with the discharge water or end up in the sewage sludge. The sludge is stabilized through anaerobic digestion, dewatered and may then be used as agricultural fertilizer. This study examines if composting of sewage sludge together with other organic matter can improve the sludge by resulting in less odor, high nutrient content and reduced incidence of pharmaceutical residues and undesired organic compounds. Three different kinds of organic matter were tested; horse manure, deep litter manure from cattle and garden compost. Also, three different methods for oxygenation were used and evaluated. In the first method drainage tubes buried in the compost was attached to a fan. The second method also included the drainage tubes but instead of using a fan the air  flowed through the tubes by natural ventilation. In the third method the compost was mixed by an excavator. From regular measurement of the temperature in the composts it was decided which method that generated the highest microbial activity. Before, half-way through and after composting, analyses were performed regarding nutrients and metals to see how the composition of the matter changed during the process of composting and to decide whether the products could be considered as good fertilizers. In the compost with the highest microbial activity analyses of pharmaceutical residues and undesired organic compounds were performed as well  and compared with a reference consisting only sewage sludge that had not been treated in any way to increase oxygenation. Interviews  with farmers and project staff showed that the mixed product was not odor-free but it did not smell as bad and strong as pure sludge that had been stored for an equal amount of time. Analyses of nutrients and metals showed that the mixed products are good fertilizers and their content of metals are below the limit for metals in fertilizers. Horse manure and deep litter manure from cattle gave the best results. Mixing of the compost with an excavator generated highest temperatures  and was the method preferred by the farmers since it was easier to handle the compost when it did not have tubes in it and also the choice of location is free when the operation doesn't depend on access to electricity. Analyses of undesired organic compounds showed that the degradation of phtalates, LAS, organophosphates, triclosan and alkyphenol/alkylphenoletoxylate were bigger in the compost consisting a mix of sludge and deep litter manure from cattle and which was oxygenated by mixing of the matter compared with the reference compost. To verify the result the examination has to be repeated multiple times. Further investigations must be performed on the degradation of pharmaceutical residues. The degradation was bigger in the mixed compost for a majority  of the analyzed substances but in several cases the result was the opposite and in some cases the total amount of the substance increased during composting. The latter is due to the fact that only the primary form of the substances were analyzed and not their metabolites. If a large part of the substance was in the form of a metabolite before composting and transformed back to the primary form during composting it may have looked like there was an increase in the total amount of that substance. For the same reason it is impossible to decide whether a decrease is due to decomposition of the substance or if it is due to formation of metabolites.

Per- och Polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är syntetiskt framställda organiska föreningar som har använts i stor utsträckning i konsument- och industriprodukter. PFAS-substanser besitter attraktiva egenskaper såsom resistans mot väta, fett, fläckar och är dessutom värmetåliga. De används i bland annat brandskum, smink, vattentäta kläder med ”andas-funktion”, möbler och non- stickstekpannor. Den senaste forskningen har dock visat att PFAS utgör en fara för levande organismer och miljön. Vissa PFAS-substanser har klassats som persistenta, bioackumulativa och toxisk (PBT), samt väldigt persistenta och väldigt bioaccumulativa (vPvB).Existerande forskning har fokuserat på beteendet hos PFAS i olika miljöer. Dock finns det en kunskapslucka när det gäller hur dessa PFAS-substanser beter sig under termiska behandlingsprocesser, samt förbränningsgraden i kommersiella förbränningsanläggningar vid temperaturerna 850–950 °C. I detta projekt undersöks därför nedbrytningsgraden av PFAS genom förbränning samt bildning av potentiellt farliga biprodukter efter förbränning. För att genomföra denna studie skulle förbränning av PFAS-haltigt avloppsslam i en pilotskalig bubblande fluidiserad bädd (BFB) genomföras. På grund av hinder utfördes experimenten i stället i en konventionell och simpel laboratorieugn. Dessutom genomfördes en litteraturstudie för att undersöka bildandet av potentiellt farliga biprodukter efter förbränning av PFAS. Denna studie har visat att termisk behandling genom förbränning är en effektiv metod för att behandla PFAS i avloppsslam med reduktion under kvantifieringsgränserna. Undersökning av potentiellt farliga biprodukter baserat på litteraturstudier har visat att kortkedjiga PFCAs var mest förekommande i aska, vätska och gasformiga rester efter termisk behandling. Några undersökningar tyder på att termisk behandling av PFAS-haltigt material möjligen resulterar i ozonnedbrytande ämnen. Utifrån den genomförde litteraturstudien i detta projekt saknas starka bevis för att kunna påstå att det bildas ozonnedbrytande ämnen under förbränning av PFAS. / Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are man-made organic compound widely used in consumer and industrial products. They exhibit attractive properties such as resistance to water, heat, and grease. Therefore, PFAS are used in fire foam, non-stick pans, water-resistant clothes, make-up, and furniture. Recent studies have revealed that PFAS substances can be harmful to humans, animals, and the environment. Some PFAS substances have, therefore, been classified as persistent, bioaccumulative, and toxic (PBT), and very persistent and very bioaccumulative (vPvB). This means that PFAS resists degradation, accumulates in living organisms and biota, and inherits toxic effects. In previous and current research, the focus has been on the behavior of PFAS in different environmental settings. However, there is a gap in research on how these PFAS substances behave during thermal treatment processes in commercial facilities at temperatures of 850-950 °C and how effective the thermal degradation is. This project investigates the effectivity of thermal degradation via combustion and the fate of PFAS post-combustion, focusing on the formation of potentially hazardous by-products. Therefore, the combustion of PFAS-containing sewage sludge in a bench- scale bubbling fluidized bed (BFB) was to be conducted to fulfill the objective of this study. Due to hindrances, the experiments were performed in a conventional furnace furnace instead. Also, a literature study was conducted to investigate the fate of PFAS after combustion. From this study, it was concluded that thermal treatment via combustion at temperatures 850 and 950 °C is an effective method to degrade PFAS in sewage sludge. Also, the literature study investigation revealed that persistent short-chain PFCAs were most abundant in the ash, liquid, and gaseous residues after thermal treatment. A few investigations indicate that thermal treatment of PFAS-containing matter possibly results in ozone-depleting compounds. Based on the conducted literature study, there is a lack of strong evidence that supports the claim of the formation of ozone- depleting compounds during combustion of PFAS.