Studiens syfte är att jämföra relationen mellan fyra vuxna svenska som andraspråksinlärares grammatiska kompetens i tal och skrift, och hur den kompetensen förhåller sig till kursmålen för B1-kursen på vilken de deltar. De grammatiska strukturer som undersöks är fundamentering och negationsplacering. En central teoretisk utgångspunkt är att förutsättningarna för målspråksenlig produktion är gynnsammare i skrift än i tal, men att hur och i vilken utsträckning det yttrar sig för svenska som andraspråksinlärare inte är helt kartlagt. Materialet består av skriven och muntlig text producerad av de fyra andraspråksinlärarna. Analysmodellen utgörs av perfomansanalyser baserade på processbarhetsteorin, med grundsatsen att språkinlärningen sker stegvis enligt förutsägbara mönster.        Resultatet visar att informanterna överlag producerar en högre andel målspråksenliga fundamenteringar i skrift än i tal. Kursmålet för fundamentering kan för samma informant uppnås i skrift, utan att det uppnås i tal. Gällande negationsplacering i huvudsats behärskas kursmålet av samtliga informanter i både tal och skrift, utan några påtagliga gradskillnader mellan tal- och skrivdelen. För negationsplacering i bisats är tendensen att ingen av informanterna uppfyller kursmålet i vare sig tal eller i skrift, och den låga målspråksenligheten är ungefär densamma i tal- och skriftproduktionen.

Denna studie ämnade undersöka skillnaden mellan personer med svenska som L1, förstaspråk, och L2, andraspråk, i förmågan att identifiera korrekt och inkorrekt placering av negation i huvudsats och bisats i talat språk. Vidare ämnade studien att undersöka huruvida det fanns en korrelation mellan variablerna inlärningsålder och exponeringstid. Trots att inlärning av negationsplacering är ett väl utforskat ämne är inlärningen av receptiv språkförmåga mindre utforskat. Därav ämnade studien att jämföra dessa resultat med tidigare förståelse om negationsplaceringens utveckling i produktion inom L2, däribland processbarhetsteorin. Deltagarna i studien bestod av vuxna talare av svenska, både som L1 och L2. Först användes enkäter för att samla in data om deltagarnas bakgrund. Därefter fick deltagarna lyssna på talade meningar som inkluderade negationer i både huvudsats och bisats. Dessa meningar spelades upp en gång med korrekt negationsplacering och en gång med inkorrekt negationsplacering. Efter varje mening bedömde deltagarna om de ansåg att meningen var korrekt eller inkorrekt. Detta resultat analyserades sedan tillsammans med bakgrundsfakta för att finna korrelationer. Resultatet visade att L1-gruppen var bättre på negationsplaceringar i både huvudsatser och bisatser än L2-gruppen, men att skillnaden i bisatser var större än i huvudsatser. Vidare visade resultatet ingen signifikant korrelation mellan inlärningsålder och receptionsförmåga av negationer i varken huvudsats eller bisats. Dock fanns en korrelation mellan receptionsförmåga av negationer och exponeringstid, men endast i bisats. Dessa resultat skiljer sig från tidigare forskning då inlärningsålder inte verkar ha en korrelation med receptionsförmåga samt att inga bevis för psuedokorrekt negationsplacering i tidig negationsplacering kunde finnas. Studien diskuterar hur dessa resultat kan bero på ett begränsat urval. Dock slutleder studien att om dessa resultat kan replikeras kan denna studies resultat bidra till en ny syn på hur inlärningsålder påverkar postpubertal inlärning samt hur inlärning av negationer sker inom reception.