Inledning: Syftet med studien var att ta reda på hur en metod för neuropsykiatriska utredningar upplevdes av de föräldrar som deltagit i den. Utredningsmetoden kallas TA-C, eng. Therapeutic Assessment with Child. I den sätts särskilt värde till delaktighet och den terapeutiska potentialen. Frågeställningar: 1: Vad var föräldrarnas anledning att söka utredning? Hur beskrev föräldrar sig delaktiga i den neuropsykiatriska utredningen av deras barn? Hur var utredningen till hjälp att förstå sitt barn? Metod: Kvalitativ metod, semistrukturerad intervju, 10 föräldrar som genomgått en form av neuropsykiatrisk utredning för deras barn. Resultat: Resultatet visar att föräldrarna har upplevt betydande delaktighet och förståelse för sitt barn, och kopplar ofta ihop begreppen, som att de har en ömsesidig påverkan. Det upplevdes i huvudsak under arbetet med frågeställningar som blev kopplade till vardagen, i att de deltog i utredningens samtliga delar, i att de fick vara med, uppmuntra och observera, samt att de löpande kunde resonera och delta med barnet och utredarna. Några uppfattade minskad delaktighet och förståelse i samband med återgivningen av resultatet. Diskussion: I diskussionen används begreppen delaktighet och förståelse i samverkan, samspel, intersubjektivitet, anknytning och mentalisering. Studien synliggör den terapeutiska effekten med den sortens utredning. / Introduction: The aim of this study was to find out how a particular method for neuropsychiatric assessments was experienced by the parents who participated in it. The Assessment method is called Therapeutic Assessment with Child, which add particular value to participation and the therapeutical potential. Questions: What was the parents’ need to seek assessment? How did parents describe their involvement in the neuropsychiatric assessment of their child? How was the assessment helping to understand the child? Metod: Qualitative method, semi-structured interview, 10 parents of children who have undergone a certain neuropsychiatric assessment. Resultat: The results show that parents have experienced significant involvement and understanding of their child, and often link together those concepts, as they have a mutual influence. It was felt mainly during work on issues that were related to everyday life, in that they participated in the assessment in all the parts, in that they could be involved, encourage and observe, and that they continously could discuss and engage with the child and the assessors. Some perceived reduced participation and understanding in relation to the presentation of the result. Diskussion: The discussion uses the terms participation and understanding collaborating, interaction, intersubjectivity, attachment and mentalization. The study reveals the therapeutic effect of the kind of assessment.

Inledning: Studier visar att antalet ADHD-diagnosticerade barn och ungdomar successivt har ökat. Det finns i dagsläget få studier om hur barn/ungdomar upplever sin utredning, behandling och samlade vård. Detsamma gäller underlag för att bedöma delaktighetens eventuella effekter på behandlingen, samt vad som kan främja delaktigheten. Det behövs således ökad kunskap om hur barn och tonåringar med ADHD upplever vård och stöd, samt sina möjligheter till att vara delaktiga däri. Frågeställningar: *Hur upplever tonåringar de insatser som givits till dem och deras familjer efter genomgången ADHD-utredning? *Vilken betydelse har insatserna haft för den enskilda tonåringens självbild och dennes del i olika system, samt tankar om sin framtid? *Har den unge känt sig delaktig i de insatser som erbjudits och har hen upplevt att det gått att påverka insatserna? Metod: Kvalitativ undersökningsmetod med tematisk analys av sex semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det är viktigt för ungdomarna att känna sig förstådda och delaktiga, vilket även påverkar självbild och upplevelsen av insatser. Skolsituationen och det stöd som skolan ger har betydelse för tonåringens förutsättningar. Respondenterna har inte upplevt svårigheter med att berätta om sin diagnos för andra. Diskussion: Delaktighet, egen motivation och upplevelsen att bli förstådda och respekterade utifrån sina styrkor och behov framstår som viktiga för respondenterna. / Introduction: Studies show that the number of ADHD-diagnosed children and adolescents has gradually increased. Currently there are few studies on how children/adolescents experience their assessment, treatment and overall care. The same applies for assessing the possible effects of the participation in treatment as well as factors that can promote the participation. Thus, there is a need for increased knowledge of how children and adolescents with ADHD experience care and support, as well as their opportunities to participate in it. Research questions: * How do teenagers experience the intervention given to them and their families after the review of the ADHD-assessment? * What significance do the intervention have on the individual's self-image and its part in different systems, as well as thoughts about the future? * Has the young person felt involved in the interventions and felt that it is possible to influence the interventions? Method: Qualitative survey methodology with thematic analysis of six semistructured interviews. Results: It is important for young people to be understood and involved, which also affects self-esteem and experience of interventions. The school situation and the support given by the school are important for the teenager's condition. Respondents have not experienced difficulties telling others about their diagnosis. Discussion: Participation, own motivation and experience to be understood and respected on the basis of their strengths and needs appear to be important for the respondents.