Avhopp i terapin är vanligt förekommande. Det som saknas i kunskapen kring avhopp och dess bakgrund är patientens inifrånperspektiv och framförallt hos den allt mer växande patientgruppen unga vuxna. Denna studie har genom kvallitativ metod undersökt de unga vuxnas upplevelser av sin tyerapi. Genom tematisk analys av materialet fann man i studien att subjektiv känsla av att må bättre är en anledning till avhopp samtidigt som det var typiskt att de hade kvarstående problem. Anmärkninsgvärt många uttryckte att anledningen till avhoppet var att de var missnöjda med terapeuten och den behandling som man fått. Man upplevde att terapeuten var för snäll och oempatisk samt att metoden inte hjälpte dem med sina problem. Genom empati för individens varande behöver vi möta unga vuxnas förväntningar så att visnterna med att gå kvar i terapi överväger kostnaderna.

This study explored the view of a small-scale group of upper secondary school seniors on school-related stress during their last school year in comparison to previous years. A qualitative research method was used and five students partook in semi-structured interviews with open-end questions. The study derived from the perspectives of two theoretical models that were selected due to their relevance; firstly, the Demand-Control Support model, and secondly, the Transactional Model of Stress and Coping. The results show that these upper secondary school seniors describe themselves as less stress than they perceived themselves to be in their second year. Regarding the stress-related effects experienced by these students, it was found that sleep deprivation and anger were the most problematic ones along with their tendencies to compare themselves to others. It was also found that the five participants perceived the school health servieces' work as insufficient in many ways. One of the most recurring suggestions, by the students, on how to improve it was to discuss stress and the availability of the school health services more openly.

<p>Den här avhandlingen handlar om ungdomars erfarenheter och upplevelser av delaktighet i det som enligt skolans mål skall vara ´en skola för alla´. Vi har under tre terminer varit deltagande observatörer och intervjuat ungdomar på en skola (år 6-9) som vi kallar Vegaskolan. Studien beskriver möten i tid och rum mellan olika livsvärldar, mellan ungdomarna sinsemellan, mellan ungdomar och vuxna och mellan vuxna. Här framträder också relationen mellan ungdomar och det innehåll som skolan arbetar med. Dessa möten får konsekvenser för delaktighet och utanförskap, ungdomarnas självbilder, lärandet och vilket stöd som de erbjuds.</p><p>Vår ambition har varit att se delaktighet ur ungdomars perspektiv med syftet att förstå de processer som reser hinder och skapar möjligheter för delaktighet. Vår utgångspunkt har varit ungdomarnas syn på sitt vardagsliv i skolan. De har berättat om sina minnen från förskola och skola, sin nutid och sina tankar om framtiden, gjort val av vad de sett som relevant att delge oss och hur de velat framställa sina erfarenheter. I sina reflektioner har de bidragit med analyser av skolan och det som skett där. De har i jämförelse med skolpersonal i flera avseenden en annorlunda erfarenhet av skolan samt en helhetsbild av sin egen tid där.</p><p>De vuxna kommer bara i mycket begränsad utsträckning till tals i denna studie. De syns genom ungdomarnas och våra beskrivningar av vad de säger och gör. Detta kan tyckas ge en ensidig bild men vi menar att det mesta som skrivs om skolan utgår från ett vuxenperspektiv och att den bilden behöver kompletteras med andra perspektiv.</p><p>Vi har valt att göra fältstudien på en skola, som vi utifrån mötet med ungdomarna och vuxna där upplevde som ”det goda exemplet”. Vi bedömde att vi i denna miljö skulle kunna upptäcka mer av möjligheter till delaktighet, men också vilka hindren är även under relativt goda förhållanden. Avhandlingen har möjliggjorts av skolverket som har finansierat den som projektarbete under tre år.</p>

Den här avhandlingen handlar om ungdomars erfarenheter och upplevelser av delaktighet i det som enligt skolans mål skall vara ´en skola för alla´. Vi har under tre terminer varit deltagande observatörer och intervjuat ungdomar på en skola (år 6-9) som vi kallar Vegaskolan. Studien beskriver möten i tid och rum mellan olika livsvärldar, mellan ungdomarna sinsemellan, mellan ungdomar och vuxna och mellan vuxna. Här framträder också relationen mellan ungdomar och det innehåll som skolan arbetar med. Dessa möten får konsekvenser för delaktighet och utanförskap, ungdomarnas självbilder, lärandet och vilket stöd som de erbjuds. Vår ambition har varit att se delaktighet ur ungdomars perspektiv med syftet att förstå de processer som reser hinder och skapar möjligheter för delaktighet. Vår utgångspunkt har varit ungdomarnas syn på sitt vardagsliv i skolan. De har berättat om sina minnen från förskola och skola, sin nutid och sina tankar om framtiden, gjort val av vad de sett som relevant att delge oss och hur de velat framställa sina erfarenheter. I sina reflektioner har de bidragit med analyser av skolan och det som skett där. De har i jämförelse med skolpersonal i flera avseenden en annorlunda erfarenhet av skolan samt en helhetsbild av sin egen tid där. De vuxna kommer bara i mycket begränsad utsträckning till tals i denna studie. De syns genom ungdomarnas och våra beskrivningar av vad de säger och gör. Detta kan tyckas ge en ensidig bild men vi menar att det mesta som skrivs om skolan utgår från ett vuxenperspektiv och att den bilden behöver kompletteras med andra perspektiv. Vi har valt att göra fältstudien på en skola, som vi utifrån mötet med ungdomarna och vuxna där upplevde som ”det goda exemplet”. Vi bedömde att vi i denna miljö skulle kunna upptäcka mer av möjligheter till delaktighet, men också vilka hindren är även under relativt goda förhållanden. Avhandlingen har möjliggjorts av skolverket som har finansierat den som projektarbete under tre år.

Forskning visar att psykisk ohälsa bland barn och ungdomar som grupp har ökat sedan flera årtionden. Studier visar att psykisk ohälsa ofta börjar under tidiga utvecklingsfaser i livet och särskilt under ungdomsåldern och därför motiverar det tidiga och förebyggande insatser. Det finns stora utmaningar vid vård för psykisk hälsa och ohälsa för ungdomsgruppen vad gäller tillgång till vård med god kvalitet. Mycket av forskning på vård för unga utgår från vuxnas perspektiv och det framkommer bristande evidens gällande behandlingar för ungdomsgruppen. Ungdomars perspektiv behövs för att kvalitetssäkra vården. Det finns lite forskning inom området och därför syftar denna studie att bidra till ungdomars perspektiv på vård för psykisk hälsa och ohälsa. Frågeställningarna undersökte behov, förväntningar och på vilket sätt ungdomar önskar kontakt med vård för psykisk hälsa och ohälsa. För att undersöka detta har kvalitativ intervjumetod genomförts med åtta ungdomar, mellan 16–17 år. Resultatet behandlades/bearbetades med hjälp av kvalitativ tematisk analys och där det framkom teman som visar på att ungdomar önskar mer kunskap om vård och psykisk hälsa och ohälsa. Ungdomarna påvisar behov av tillgänglig och individuellt anpassad vård med delaktighet och valmöjlighet som främjar självständighet. Ungdomarna förväntar sig god kvalitet på vård, vård i tid, vård med rätt kompetens, bra bemötande och vård på rätt vårdnivå. Det finns fortsatta utmaningar att på samhällsnivå ge ungdomar stöd, behov av samverkan med och mellan vårdinstanser samt fortsatt forskning på området. / Research shows that mental illness among children and young people as a group has been increasing for several decades. Studies show that mental illness often begins during early developmental phases of life and especially during adolescence and therefore justifies early and preventive interventions. There are major challenges in mental health care for the adolescent group in terms of access to good quality care. Much of the research on care for young people is based on the perspective of adults and there is a lack of evidence regarding treatments for the adolescent group. Young people's perspectives are needed to ensure the quality of care. There is little research in the field and therefore this study aims to contribute to young people's perspectives on mental health care. The questions examined needs, expectations and in what way adolescents want contact with care for mental health. To investigate this, a qualitative interview method has been conducted with eight young people, between 16-17 years old. The results were processed with the help of qualitative thematic analysis and there were themes that show that young people want more knowledge about health care and mental health. The adolescents demonstrate a need for accessible and personalized care with participation and choice that promotes independence. Young people expect good quality care, care in time, care with the required competencies, good treatment and care at the right level. There are continued challenges in providing support to young people at the societal level, the need for collaboration with and connections between healthcare institutions and continued research in the area.

Inledning: Studier visar att antalet ADHD-diagnosticerade barn och ungdomar successivt har ökat. Det finns i dagsläget få studier om hur barn/ungdomar upplever sin utredning, behandling och samlade vård. Detsamma gäller underlag för att bedöma delaktighetens eventuella effekter på behandlingen, samt vad som kan främja delaktigheten. Det behövs således ökad kunskap om hur barn och tonåringar med ADHD upplever vård och stöd, samt sina möjligheter till att vara delaktiga däri. Frågeställningar: *Hur upplever tonåringar de insatser som givits till dem och deras familjer efter genomgången ADHD-utredning? *Vilken betydelse har insatserna haft för den enskilda tonåringens självbild och dennes del i olika system, samt tankar om sin framtid? *Har den unge känt sig delaktig i de insatser som erbjudits och har hen upplevt att det gått att påverka insatserna? Metod: Kvalitativ undersökningsmetod med tematisk analys av sex semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det är viktigt för ungdomarna att känna sig förstådda och delaktiga, vilket även påverkar självbild och upplevelsen av insatser. Skolsituationen och det stöd som skolan ger har betydelse för tonåringens förutsättningar. Respondenterna har inte upplevt svårigheter med att berätta om sin diagnos för andra. Diskussion: Delaktighet, egen motivation och upplevelsen att bli förstådda och respekterade utifrån sina styrkor och behov framstår som viktiga för respondenterna. / Introduction: Studies show that the number of ADHD-diagnosed children and adolescents has gradually increased. Currently there are few studies on how children/adolescents experience their assessment, treatment and overall care. The same applies for assessing the possible effects of the participation in treatment as well as factors that can promote the participation. Thus, there is a need for increased knowledge of how children and adolescents with ADHD experience care and support, as well as their opportunities to participate in it. Research questions: * How do teenagers experience the intervention given to them and their families after the review of the ADHD-assessment? * What significance do the intervention have on the individual's self-image and its part in different systems, as well as thoughts about the future? * Has the young person felt involved in the interventions and felt that it is possible to influence the interventions? Method: Qualitative survey methodology with thematic analysis of six semistructured interviews. Results: It is important for young people to be understood and involved, which also affects self-esteem and experience of interventions. The school situation and the support given by the school are important for the teenager's condition. Respondents have not experienced difficulties telling others about their diagnosis. Discussion: Participation, own motivation and experience to be understood and respected on the basis of their strengths and needs appear to be important for the respondents.