<p>This text deals with the shooting of a movie comedy. The author of this text was script writer as well as director. The film was extremely dependent upon the interpretation of the role of the leading female character, but the director and the leading actress, in spite of their willingness to cooperate, were unable to understand each other, and no creative meeting ever occurred.</p><p>The film dealt, in amused distance, with male and female strategies and shortcomings, but the lack of understanding between the director and the leading actress caused the subtleties of the text disappear, so that when the film was ready it was possible to interpret it in a way that partly opposed its intentions.</p><p>From the director’s point of view different aspects of the situation are investigated: what could she /should she have done? What are the obstacles for a better understanding? Is ”understanding” dependant only upon that which is verbal? Should the director not only be a director but also a kind of therapist? What is professional and what is private? Could a director who wasn´t also the script writer have seen other solutions? And how does it affect you as a female director never to have role models, only a very clear idea of what you <em>don’t</em> want your professional role to look like.</p><p>The director thought she was being constantly compromising, but finds out she was not, she had only a different, and in appearance, friendly but manipulative strategy in trying to reach her goal: that of enforcing and implementing her personal interpretation of the script.<strong> </strong></p><p>The role of director is also a role, and must be played. Men and women often do it in very different ways. Much more is permitted for men, in the name of”art.” The role of the artist is as such, defined by men. Women are expected to be reasonable and the (their) stage for action<strong> </strong>appears to be more limited. This is what is expected of them, and is also what many women try to live up to, often in direct conflict with their own interests. It is important to become a less reasonable but clearly defined person.  This often requires training. To become a good director you need knowledge, empathy and experience gained through many mistakes, and not least, you need what Aritsoteles calls fronesis.</p>

The subject of my thesis is what I have chosen to call the “action babe cinema” of the 21st century, essentially action-movies featuring a female heroine in the lead role. Inspired by the theories of Vladímir Propp, author of Morphology of the Folktale, I have tried to reveal the underlying structure of these films. I have chosen eleven films which form my material, and from these extracted a number of functions (which means the actions of a character), that reoccur frequently. The heroines’ transformation can be seen as a central theme of the action babe cinema, and I have divided the films into two groups depending on the course of the transformation, either from soft to hard or the other way around. One of my findings is how there seems to be a constant need to explain the hard and tough characteristics of the female action-heroine, implying that it isn’t a natural trait for a woman. The functions have been further visualised and exemplified throughout the text, and I have found that the functions tend to be repeated in a similar pattern depending on which group they belong to. I also use the functions in an extended analysis of Kill Bill vol. 1 and Kill Bill vol. 2. The application of Propp is discussed and I present my point of view on the subject. Finally I discuss the results of my study, and what binds these films together and set them apart.

This text deals with the shooting of a movie comedy. The author of this text was script writer as well as director. The film was extremely dependent upon the interpretation of the role of the leading female character, but the director and the leading actress, in spite of their willingness to cooperate, were unable to understand each other, and no creative meeting ever occurred. The film dealt, in amused distance, with male and female strategies and shortcomings, but the lack of understanding between the director and the leading actress caused the subtleties of the text disappear, so that when the film was ready it was possible to interpret it in a way that partly opposed its intentions. From the director’s point of view different aspects of the situation are investigated: what could she /should she have done? What are the obstacles for a better understanding? Is ”understanding” dependant only upon that which is verbal? Should the director not only be a director but also a kind of therapist? What is professional and what is private? Could a director who wasn´t also the script writer have seen other solutions? And how does it affect you as a female director never to have role models, only a very clear idea of what you don’t want your professional role to look like. The director thought she was being constantly compromising, but finds out she was not, she had only a different, and in appearance, friendly but manipulative strategy in trying to reach her goal: that of enforcing and implementing her personal interpretation of the script. The role of director is also a role, and must be played. Men and women often do it in very different ways. Much more is permitted for men, in the name of”art.” The role of the artist is as such, defined by men. Women are expected to be reasonable and the (their) stage for action appears to be more limited. This is what is expected of them, and is also what many women try to live up to, often in direct conflict with their own interests. It is important to become a less reasonable but clearly defined person.  This often requires training. To become a good director you need knowledge, empathy and experience gained through many mistakes, and not least, you need what Aritsoteles calls fronesis.

Svenskämnets kursplaner betonar att eleverna ska ges möjlighet att möta flertalet olika texttyper under sin utbildning. Film är ett medium som de allra flesta möter frekvent under sin fritid, att använda sig av ett sådant i undervisningssyfte bör ha stora motivationsrelaterade fördelar.Denna uppsats strävar efter att finna undervisningsmetoder som använder sig av film i utbildningssyfte, och att försöka peka på arbetsområden inom svenskämnet där dessa metoder kan vara möjliga att nyttja.Uppsatsen är av konsumtionsart, alltså har forskning konsumerats och sammanställts till ett arbete. Jag har sökt och läst forskning inom en mängd områden som alla kan relateras till film inom skolvärlden. Uppsatsen har inte avgränsats till att beröra något särskilt stadie av den svenska skolan, men en koppling till ämnet Svenska finns.Ungdomarna som idag befolkar skolorna bär med sig mängder av kulturella erfarenheter när de kommer, det är en svår, men viktig uppgift för skolan att ta tillvara på dessa erfarenheter. Film är ett visuellt medium som talar till sina konsumenter på många sätt, att ge elever förutsättningar att möta alla dessa meddelanden ligger även det inom skolan uppgift.Jag har försökt peka ut fem stycken områden inom svenskämnet där film passar sig som ett undervisningsmedium: Filmkunskap, som ger eleverna rätt verktyg för att tala om och resonera kring de filmer som de ser. Kulturell bildning, som svarar mot kursplanens skrivelse om att olika textvärldar ger eleverna nya perspektiv och erfarenheter. Litteratur genom film, där en vanlig litteraturstudie vidgas till att innehålla visuella bearbetningar av litterära verk. Omarbetning utifrån film, som öppnar upp för elevernas egen produktion, med inspiration från filmer. Slutligen, Film som ingång till värdegrundsfrågor, som egentligen inte knyts enbart till svenskämnet, men att behandla frågor av det slaget ligger helt klart inom skolans uppgiftsramar.Vidare vill jag hävda att potentialen i arbetssättet är stort, då det finns en grundläggande positiv inställning från mertalet av eleverna. Bollen ligger hos lärarna, alla är inte intresserade av film som ett undervisningsmaterial, men jag vill ändå påvisa att det finns fler möjligheter än vad man initialt kan tänka sig.

Filmbolaget Pixar har under de senaste femton åren legat först med att producera datoranimerad film. Bakom utvecklingen av den animerade filmen finns en tro på att kunna förändra. Jag vill i min uppsats se om idéer som dessa framträder i filmerna. Som utgångspunkt har jag använt Karin Johannissons bok Nostalgia, där begrepp såsom nostalgi och modernitet diskuteras. Dessa begrepp har jag sedan använt i min undersökning. Vill deras filmer föra vidare värderingar om utveckling eller representerar de något som de själva inte står för? / Projektblock 8: Fördjupning i kultur och mediegestaltning

Den huvudsakliga frågeställningen i C-uppsatsen lyder: ”Vilka skillnader finns det eventuellt i Pixars sätt att skildra könen?” vilket besvaras med hjälp av underfrågorna: ”Hur ser karaktären ut visuellt? Hur skildras karaktären med hjälp av t.ex. musik? Vad gör karaktären? Vad har karaktären för roll i handlingen? Vad har karaktären för relation till de andra? Syftet med uppsatsen är att analysera karaktärer från båda könen. Framförallt vill jag lyfta fram kvinnan då Pixars filmer tenderar att fokusera på det manliga könet.   Som slutsats kommer jag fram till att det var svårare än jag hade anat att lyfta fram det kvinnliga könet pågrund av att det verkligen är en mångfald av avancerade manliga karaktärer medan kvinnan oftast sitter som biroll med mindre viktiga insatser. Trenden följer visserligen inte med i alla filmer men jag har funnit att det finns en sammanhängande tendens till detta som speciellt lyser igenom i mina analysobjekt. Männen följer ungefär samma mall men bakom liknande berättelsestrukturer medan kvinnan har lite mer varierade positioner. Efter analysen har jag fått en bredare förståelse för hur företaget Pixar jobbar och att de funnit ett koncept som fungerar som de inte vill släppa i första taget. Filmerna har också växt i mina ögon då jag inte var lika medveten innan av hur intressanta och välutvecklade manliga karaktärer deras filmer faktiskt innehåller. Den huvudsakliga frågan ”Vilka skillnader finns det eventuellt i Pixars sätt att skildra könen” har jag svarat på med hjälp av underfrågorna och mina analyser av karaktärerna. Vissa av underfrågorna fick dock mindre utrymme än andra som t.ex. hur karaktärerna skildras med musik eller deras visuella drag(i jämförelse med frågorna om handlingar, relationer och roll). I stort tycker jag att jag fått ett svar på min huvudfråga och att jag själv blivit fördjupad i Pixars genusvärld och att jag infört några nya teorier och tankar som inte skrivits tidigare.

Detta är en C-uppsats inom ämnet Filmvetenskap. Syftet är att med hjälp av kognitiva och tematiska teorier analysera Christoffer Boes film "Reconstruction" (2003). Analysen bygger på en scenförteckning där varje scen analyseras för sig baserat på kognitiv filmteori. Därefter följer en tematisk analys av hela filmen. Då det är en film med otydlig kausal ordning är det svårt att komma fram till ett konkret vetenskapligt resultat. Därför resulterar analysen snarare i möjliga hypoteser som författaren anser adekvata. I korthet resulterade den kognitiva analysen i en hypotes som föreslår att filmen utspelar sig i två världar vilka efterhand vävs in i varandra. Föreslagna teman i den tematiska analysen är kärlek som primärtema och staden Köpenhamn som sekundärtema. Även dessa två vävs in i varandra och samspelar filmen igenom.

No description available.

No description available.

American film parody can be characterized as a distorted, comical and yet affectionate imitation of a given genre or specific work. Film noir as a genre with its distinct visual styles has been an easy target for such "creative criticism." Mel Brooks, famous for his series of successful parody films, has exhorted that the situation alone must be absurd while the actors must be serious, not funny to make a comedy funnier. He also said that funny is in the writing and not in the performance itself. Film noir through its unconventional visual styles and convoluted story lines engenders feelings of anxiety and paranoia in the audience, providing rich fodder for parody. The animated theatrical series Looney Tunes with its trademark slapstick style is well suited for making serious situations look absurd, affording "creative criticism". In this thesis I first analyze canonical examples to distill the distinct visual characteristics of these two different genres. I then employ the use of parody to bring together a few salient visual elements from each of these genres, thus enabling computer-generated visual parody. Finally, still image examples of such parody are produced by systematically combining visual elements from the two distinct genres, film noir for its expressionistic lighting and elliptical compositional elements, and Looney Tunes for its mischievous mise-en-scene and ingenuous characters.