To meet the growing demand for community-based adult services (CBAS) adult day health care (ADHC) programs, it is important these programs make the necessary modifications in their systems of care to embrace a person-centered care (PCC) model. This study was designed to create an assessment to determine a community-based CBAS/ADHC program's readiness to meet the new federal standards as determined by the program's current operational evidence and by center participants', their families' as well as staff's perspectives. This was measured by self-report of access to the community, choice of setting, individual rights, autonomy and independence, choice of services and supports, center accessibility as well as their needs and preferences in the practice. Results will assist similar CBAS/ADHCs in identifying the necessary modifications within their own program to continue as a certified licensed entity and remain a viable agency.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / There has been a growing literature regarding how subordinates’ reaction potentially impacts the performance management effectiveness. However, managers’ reaction to performance management has been largely overlooked. To address this research gap, the major purpose of the current study was two-fold. First, the present study proposed a three-component commitment model to conceptualize managers’ perception toward performance management. Second, by employing self-determination theory, the current study examined how managers’ implicit person theory and the perceived performance management purpose interactively shaped their commitment pattern towards performance management. Confirmatory factor analysis supported the hypothesized factor structure of performance management commitment. Further, managers’ incrementalism was a significant and negative predictor of continuous commitment to performance management. Lastly, the moderate effect of perceived purpose of performance management in the relationship between managers’ IPT and affective commitment to performance management was supported. Theoretical contribution, study limitations as well as further research directions were discussed.

No description available.

Att ta emot besök inom intensivvård ökar både intensivvårdspatientens och dess närståendes välbefinnande. Sedan COVID-19 pandemins början har flera restriktioner införts i samhället. Besöksrestriktioner inom hälso- och sjukvården var en av dessa. Kunskapsstöd för besöksrestriktionernas påverkan på vårdandet inom vuxen intensivvård har dock varit svagt. Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av besöksrestriktioners påverkan på vårdandet av vuxna intensivvårdspatienter. Examensarbetet utgick från en deskriptiv kvalitativ ansats. Sex ostrukturerade intervjuer genomfördes och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Tre teman med sex kategorier identifierades. Informanterna upplevde att vårdandet blivit mer anonymt. Intensivvårdspatienter saknade trygghet från sina närstående. Informanterna upplevde att närstående inte hade möjlighet att vara delaktiga i vårdprocessen, vilket orsakade förlängd vårdtid och onödigt lidande för intensivvårdspatienter. Informanterna upplevde etiskt dilemma när närstående inte fick vara nära, vilket har påverkat sjuksköterskornas psykiska välbefinnande. Besöksrestriktioner påverkade såväl intensivvårdspatienter och dess närstående som intensivvårdssjuksköterskor. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv behöver intensivvård involvera närstående i vårdprocessen på bästa möjliga sätt för att kunna främja välbefinnandet för intensivvårdspatienter, dess närstående, samt personal.

Bakgrund: Ett hjärtstopp kommer plötsligt och kan inträffa vart som helst, när som helst. Tiden är viktig och behandling med hjärt - och lungräddning (HLR) behöver snabbt påbörjas för att öka chansen för överlevnad. Personer som överlevt ett hjärtstopp upplever ofta att de befinner sig i en kris då livet tagit en tvärvändning. Sjuksköterskan har för överlevaren en ansvarande roll och ska bidra med personcentrerade omvårdnadsåtgärder för att bibehålla personens välbefinnande.  Syfte: Beskriva personers upplevelser av att ha överlevt ett plötsligt hjärtstopp.   Metod: Den allmänna litteraturöversikten har grundats på kvalitativ forskning och har haft en induktiv ansats. Arbetet har baserats på tio vetenskapliga artiklar som har analyserats med hjälp av Fribergs analysmodell.   Resultat: Den allmänna litteraturöversikten har ett genomgående tema vilket var upplevelsen av en ny vardag. Utöver det resulterade analysen i tre huvudkategorier, att känna tacksamhet och trygghet, att uppleva stöd samt att uppleva att synen på omvärlden förändras. Kategorin att uppleva stöd har två subkategorier, att uppleva stöd från hälso- och sjukvården samt att uppleva hur relationen till vänner och familj förändras.  Kategorin att uppleva att synen på omvärlden förändras har två subkategorier, att vakna upp i ett kaos och att se framtiden på ett nytt sätt. Slutsats: Den allmänna litteraturöversiktens resultat påvisade att flera överlevare upplever utmaningar i den nya vardagen. Eftersom många överlevare upplevde händelsen som livsomvälvande var det utmanande att adaptera till livet efteråt. Det är tydligt att det finns bristande kunskaper bland sjuksköterskor kring hjärtstoppsöverlevares upplevelser. Bristerna kan visas kring den personcentrerade vården då överlevare bekräftar att de inte känner sig sedda. Genom personcentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan hjälpa individen att adaptera till den nya vardagen.

No description available.

Thesis advisor: Liane Young / Thesis advisor: Hiram Brownell / When (moral) psychologists make a claim (e.g., “Participants judged X as morally worse than Y”), how many participants are represented? Such claims are often based exclusively on group-level analyses; here, psychologists often fail to report, or perhaps even investigate, how many participants judged X as morally worse than Y. More troubling, group-level analyses do not necessarily generalize to the person-level. This dissertation first investigates a moral cognition hypothesis about the relation between perceptions of relationship obligations and moral evaluations of helping behavior. It is found that people, on average, judge agents who help strangers as more morally good than agents who help family members, but people also judge agents who help strangers instead of family members as less morally good than agents who help family members instead of strangers. Second, methodological issues with these studies are assessed, fixed, and thus the original psychological effect is retested with better experimental designs, measures, and analyses. Third, it is discovered that the moral cognition hypothesis consistently describes the psychology of only a minority of participants. Moreover, it is discovered that most psychologists misinterpret typical group-level analyses as revealing how prevalent a psychological phenomenon is. Finally, a set of simple and flexible methodological and statistical options are offered to better align typical psychological hypotheses with appropriate analyses, enabling researchers to confront this “group-to-person generalizability” problem in their own work. / Thesis (PhD) — Boston College, 2023. / Submitted to: Boston College. Graduate School of Arts and Sciences. / Discipline: Psychology.

No description available.

No description available.

No description available.