Syfte: Att redogöra för sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP). Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och World of Science. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara primärkällor, vara skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan år 2003-2013. Ytterligare inklusionskriterier var att sjuksköterskorna skulle ha erfarenhet av LCP, samt att de vetenskapliga artiklarna erhöll medel eller hög poäng vid granskningen och var godkänd av en etisk kommitté. Studier från hela världen inkluderades. Huvudresultat: Ett flertal studier visade att LCP bidrog till ett ökat självförtroende och tydligare riktlinjer för den palliativa vården. Sjuksköterskorna upplevde en förbättrad symtomkontroll och förbättrad vård efter införandet av LCP. Sjuksköterskorna var positiva till dokumentationen i LCP och det framgick också att LCP hade förbättrat och underlättat kommunikationen med närstående. LCP erbjöd stöd och vägledning i vården men det framgick också att det fanns oklarheter vad beträffar diagnostiserande av en patient som döende. Slutsats: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway. Det framgick att det fanns bristande kunskaper om palliativ vård, men att införandet av LCP gett sjuksköterskor stöd och vägledning samt förbättrat kunskapen om palliativ vård. En vårdplan som LCP kan vara ett stöd för sjuksköterskan i omvårdnaden av patienter inom palliativ vård, men en sådan vårdplan kan aldrig ersätta sjuksköterskans kliniska kompetens. Det är därför viktigt att sjuksköterskor erbjuds fortlöpande utbildning inom palliativ vård, samt att en vårdplan som LCP används utifrån ett kritiskt förhållningssätt.

Bakgrund: Den världsomfattande rörligheten mellan länder och en större variation när det gäller etnicitet på patienter har gjort att det ställs högre krav på hälso- och sjukvården. Sjukvården möter patienter med annat modersmål än svenska och annan kulturell bakgrund vilket innebär ökad flexibilitet och språkkompetens för sjuksköterskor. Sjuksköterskan är den första som kommer i kontakt med patienten i en akutvårdskontext och ställs därför inför en utmaning att vårda patienten med en språkbarriär.  Syfte: Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att i en akutvårdskontext vårda patienter när det finns en språkbarriär. Metod: En systematisk litteraturöversikt med resultat från 16 vetenskapliga artiklar, 14 kvalitativa och två med mixad metod. Analysen utfördes utifrån Whittemore & Knafls metod.  Resultat: Resultat redovisas utifrån två kategorier en utmaning för sjuksköterskorna och upplevelsen av att använda olika verktyg i vårdmötet samt 6 subkategorier. Slutsats: Sjuksköterskor ser mötet med patienten i en akutvårdskontext som en utmaning. De vill gärna vårda patienten men vet inte hur de ska närma sig patienten, oro finns för att göra fel så att patientsäkerheten hotas. I dessa situationer kan det finnas behov av professionell tolk som behärskar medicinska termer, vilket kan vara svårt i en akut situation. Det finns andra verktyg som sjuksköterskan använder för att kunna bedöma patientens akuta behov så som kroppsspråk eller flerspråkiga kollegor. / Bakgrund: Den globala rörelsen mellan länder och en större variation när det gäller patienters etnicitet har ökat kraven på vården. Hälso- och sjukvården behandlar patienter med ett annat modersmål än svenska och ibland olika kulturell bakgrund. Detta kräver högre flexibilitet och ökade språkkunskaper bland sjuksköterskor. Sjuksköterskan är den första som möter patienten i en akutvårdskontext och utmanas därför att ta hand om patienter i situationer där en språkbarriär uppstår. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelser i en akutvårdskontext för att ta hand om patienter där en språkbarriär uppstår. Metod: En systematisk litteraturöversikt med resultat från 16 vetenskapliga artiklar, 14 kvalitativa och två med blandad metod. Analysen utfördes baserat på Whittemore & Knafl-metoden. Resultat: Resultaten redovisas utifrån två kategorier, en utmaning för sjuksköterskorna och erfarenheten av att använda olika verktyg i vårdmötet, samt 6 underkategorier. Slutsatser: Sjuksköterskor ser mötet med patienten i en akutvårdskontext som en utmaning. De vill ta hand om patienten men vet inte hur de ska närma sig patienten, det finns en oro för att göra misstag så att patientsäkerheten hotas. I dessa situationer kan det finnas behov av en professionell tolk som behärskar medicinska termer, vilket kan vara svårt i en nödsituation. Det finns andra verktyg som sjuksköterskan använder för att kunna bedöma patientens akuta behov, till exempel kroppsspråk eller flerspråkiga kollegor.