How people perceive life and death changes over time and space. The question of a peoples’ comprehension about life and all that comes with it is significant in understanding a long gone civilization. The purpose of this essay is to investigate the different ways which people in Homers Odyssey die, and whether these were considered “good” or “bad” according to the values and rules of the society of that time. Furthermore, I will examine if there are more or less acceptable reasons to kill someone. Both overarching aims will be attained by studying the Odyssey and analyzing all that has to do with death, perception of justice, the gods, and fate, to the extent of which this is possible. The epic poem, being one of few surviving literary works of the 8th century B.C. and possibly the oldest preserved Greek and European literary work, is a rare glimpse into the minds of a 3000-year-old people. The Odyssey will be explored using an empirical approach with my own opinions and values as a framework in order to better understand the concept of death in the ancient Greek world as Homer echoes it. The main source being used in my analysis is undoubtedly the Odyssey itself, since this contains all of the deaths and all of the conceptions of death that I wanted to access. Apart from the Odyssey I have also looked at the Iliad, to be able to illustrate similarities and differences between the two epics.                       Robert Garlands’ book The greek way of death as well as Death in the greek world by Maria Serena Mirto have given me a solid foundation concerning death overall in the ancient greek world. Garland writes about death as a process and examines the current evidence surrounding it, while Mirto, a bit more personally, analyzes the different stages of death and how people reacted to them. More centered information on the subject I have collected from Jasper Griffins’ Homer on life and death and Eric A. Havelocks’ The greek concept of justice. Griffin explores how life and death is depicted in the Homeric epics, and more closely the significance of death and the power of the gods. Havelock analyzes in his book the works of mainly three ancient writers (Homer, Hesiod and Plato) and the influence these have had over time on the development of justice in the minds of the ancient greek people.                       I came to the conclusion that there was indeed more or less “good” and “bad” ways to die, just as there was more or less “accepted” reasons to kill a man according to other men and the gods respectively, depending on the situation. People die in many diverse ways in the epic, each of which gives something to the discussion concerning how people perceived life and death in the age of Homer.

Denna uppsats är en intertextuellt inriktad undersökning av Göran Tunströms roman Juloratoriet från 1983. Mitt syfte är att undersöka vilken funktion myten om Odysseus har för tematiken och strukturen i Tunströms roman. Min teoretiska utgångspunkt blir därför att utgå ifrån hur författaren använder sig av myten som intertextualitet, d.v.s. hur Tunström låter sin roman samspela med Homeros hjälteepos Odysséen. Relevant för denna analys har därför en komparativ metod varit då det handlar om att finna illustrativa samspel mellan dessa texter. Tidigare forskning om Göran Tunström och hans verk Juloratoriet har belyst religiösa och mytologiska infallsvinklar, romanens berättarteknik samt likheter med Lars Ahlins och Selma Lagerlöfs skrivande. Min analys belyser mytens funktion i form av karaktärsdrag, tematik samt struktur. Analysen visar att en sammansmältning av flera karaktärer i Juloratoriet skapar illustrativa samband till Odysséen i form av karaktärsdrag till Odysseus, Penelope och Telemachos. Romanens teman i form av sorg och lycka framställs genom dikotomierna ljus-mörker och verklighet - dröm. Dessa samspel visar att Tunström sannolikt har haft för avsikt att använda sig av denna myt för att ge romanens karaktärer och handling en flerdimensionell funktion. Läsarens föreställningar om de mytologiska karaktärerna får därför en avgörande roll för tolkningen av romanen. Strukturella samband visas främst genom direkta citat och anspelningar, dock kan även spår av myten finnas genom romanen händelseförlopp samt att den innehåller både inre och yttre resor. Genom drömmarnas värld låter Tunström även spännande äventyr och möten med de döda komma till uttryck. Myten får en övergripande funktion att skapa en mening som gör livet betydelsefullt och genom att karaktärerna finner en mening med sina liv behöver de inte längre eftersträva det ouppnåeliga, utan de kan leva livet som det är.

Den här uppsatsen undersöker hur resemotivet i Odysséen respektive The Lord of the Rings bidrar till att konstruera de manliga huvudkaraktärernas roll som maskulina hjältar. Genom en jämförelse mellan Odysseus och Frodo är syftet även att säga någonting om synen på maskulinitet i deras samtid. Det som blir tydligt är att maskulinitet och hjälteskap inte är lika synonyma i The Lord of the Rings som i Odysséen. Odysseus är en reflektion av den hegemoniska maskuliniteten i sin samtid; såväl hans maskulinitet och heroiska drag bygger på ära, hämnd, aggressivitet, rationalitet och kontroll. Odysséen har bidragit till att upprätthålla det antika Greklands syn på maskulinitet. I The Lord of the Rings är Frodo ett exempel på hur en hjälte inte behöver vara maskulin i samma bemärkelse. Hans vänskap med Sam visar att även feminina drag stämmer in på en modernare hjälte. Han behöver inte vara aggressiv eller ärelysten, utan hans mentala mod att kunna offra sig för någonting större än honom själv är en del av hans hjälteskap. I The Lord of the Rings är den traditionella hjälterollen, som Odysséen delvis har lagt grunden för, istället uppdelad mellan olika karaktärer.

This paper compares Odysseus and Achilles from an existential, psychological and religious perspectives in order to understand the Homeric characters and shed light on the importance of, particularly Odysseus, in our postmodern time. It starts by describing the Homeric field of research and the ideas about Odysseus that were common for the ancient Greek philosophers, and continues with the discussion of the topicality, value and advantage in studying the antiquity. In comparing Odysseus and Achilleus, the paper elaborates on the idea of the relationship between man and god, notably the relationship between Odysseus and Athena and Zeus respectively. It ends with the discussion of the divine connection between Zeus’ and Odysseus’ kingship.