Abstrakt Bakgrund: Undernäring hos äldre är ett stort problem och fler äldre är kvarboende i det ordinära boendet. Ett preventivt arbete mot undernäring är måltidsstöd som innebär ätstödjande åtgärd där den äldres behov är i centrum. Detta stöd ges till största delen av hemtjänstpersonal. För att skapa förståelse hur man kan arbeta preventivt mot undernäring hos den äldre är det betydelsefullt att undersöka hemtjänstpersonalens erfarenheter gällande måltidsstöd.   Syfte: Belysa hemtjänstpersonals erfarenheter av att ge måltidsstöd till äldre personer i ordinärt boende.   Metod: En kvalitativ intervjustudie där det genomfördes sex enskilda intervjuer med hemtjänstpersonal. Intervjuerna transkriberades samt analyserades med manifest innehållsanalys, vilket resulterade i studiens resultat.   Resultat: Resultatet presenteras i form av tre kategorier; organisation, kommunikation och måltidsmiljön. Resultatet visade att informanterna har olika strategier för att ge måltidsstöd till äldre i ordinärt boende.   Slutsats: För att skapa ett bra måltidsstöd för den äldre krävs ett bra samarbete i teamet samt att mer tid avsätts för att utföra måltidsstödet men även för att ge utrymme för diskussion, reflektion samt utbildning.

Bakgrund: Ensamhet är en subjektiv känsla. Påtvingad ensamhet är ett lidande som hälso- och sjukvården behöver hantera för att främja hälsa. Det finns samband mellan ensamhet och den fysiska och psykiska hälsan. Ensamma äldre löper högre risk att drabbas av somatiska och psykiska sjukdomar än de som inte anser sig ensamma. Problem: För att förhindra risker som ensamhet kan medföra behöver äldres erfarenheter av ensamhet beskrivas. Sjukvården spelar en viktig roll i att nå ensamma äldre men vårdpersonalen uttrycker att ensamhet hos äldre ofta förbises. Syfte: Syftet är att beskriva äldres erfarenheter av ensamhet. Metod: Allmän litteraturöversikt där åtta kvalitativa, en mixad metod och en kvantitativ artikel analyserats. Resultat: Erfarenhet av ensamhet beskrivs i samband med relationers betydelse och fysiska och psykiska förändringar. Kvaliteten på relationer och åldersrelaterade förändringar hade direkt koppling till erfarenhet av ensamhet. Slutsats: Äldre uttrycker övervägande negativa erfarenheter av ensamhet men även en frihet i att få tid till mental och kroppslig vila. Ensamhet beskrivs som något skamfyllt och svårt att prata om och det påverkar det dagliga välmåendet. Det ligger en utmaning i att uppmärksamma och hantera äldres ensamhet för sjukvården för att förhindra de risker som ensamhet kan leda till. / Background: Age is a period of human life where loneliness becomes clear. Loneliness is a subjective feeling. Enforced loneliness is a condition that healthcare needs to handle in order to promote health. There is a connection between loneliness and physical and mental health. Lonely elderly people are more likely to suffer from somatic and mental illnesses than those who do not consider themselves alone. Problem: To prevent the risk of loneliness, elderly’s experiences of loneliness needs to be described. Healthcare plays an important role in reaching out to the elderly, but healthcare professionals express that loneliness in the elderly is often overlooked. Aim: This degree project aims to describe older people's perceptions of loneliness. Method: General literature review. Eight articles with qualitative approach, one with mixed method and one with quantitative approach. Results: The experience of loneliness is described in connection with loss and absence of significant relationships as well as physical and mental changes. Conclusions: Older people express predominantly negative experiences of loneliness but also a freedom of being able to rest, both mentally and physically. Loneliness is described as something shameful and difficult to talk about and it affects daily well-being. There is a challange to notice and nurse loneliness among older people to prevent the risks it may lead to.

No description available.

The overall aim of the licentiate thesis was to elucidate the meaning of living with traumatic brain injury (TBI) in people with TBI and their close relatives. The data were collected by means of qualitative research interviews with people with moderate or severe TBI (n=12) and their close relatives (n=8), and were then analysed using a phenomenological hermeneutic interpretation. This study shows that living with moderate or severe TBI means living with a perpetually altered body that changed the whole life and caused deep suffering, where feelings of shame and dignity competed with each other. People with TBI lost their way and struggled to achieve a new normalcy. Losing one's way included experiences of waking up to unknown, missing relationships and experiencing the body as an enemy. Struggles to attain a new normalcy included searching for an explanation, recovering the self, wishing to be met with respect, and finding a new way of living. Living with a person with moderate or severe TBI means that close relatives fight not to lose their foothold when it becomes essential for them to take increased responsibility. They struggled with their own suffering and compassion for the person with TBI. Close relatives' willingness to fight for the ill person derived from their feeling of natural love and the ethical demand to care and be responsible for the other. Natural love between the person with TBI, close relatives and other family members gave them the strength to fight. The comprehensive understanding revealed that people with moderate and severe TBI and their close relatives were forced to live a different everyday life where enduring uncertainty, chronic sorrow and loneliness, but also retaining hope were all present. They were rather alone in their suffering and their need for help, both as individuals and as a family, remained great even many years after the injury. / Godkänd; 2005; 20061205 (andbra) / Att leva med en traumatisk hjärnskada

No description available.

Multipel skleros (MS) är en kronisk sjukdom där nervtrådarna är inflammerade och skadade. Sjukdomen debuterar oftast i tjugo till fyrtio års ålder och det är fler kvinnor än män som insjuknar. Idag finns det olika behandlingsmetoder men som inte alltid fungerar. Unga kvinnor som får sjukdomen MS mitt i livet kan därför få svårigheter med att uppfylla sina mål och uppleva en oro inför framtiden.

No description available.

<p>Vid tidpunkten för framläggningen av avhandlingen var följande delarbete opublicerat: delarbete 1 inskickat.</p><p>At the time of the defence the following paper was unpublished: paper 1 submitted.</p>

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en av de snabbast växande sjukdomarna globalt, en av fem drabbas under en livstid. Sjukdomen är komplex och progressiv, vilket leder till upprepade kontakter med vården. Sjuksköterskan behöver ha personlig kännedom om patientens erfarenheter av hjärtsvikt för att kunna möta patienten utifrån ett individuellt perspektiv.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur det ur patientperspektivet är att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: Litteraturstudie utifrån Polit och Beck (2017) flödesschema i nio steg. Åtta artiklar, sju med kvalitativ metod och en med mixad metod, inkluderades efter systematisk sökning av databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Polit och Beck (2017) granskningsmallar. Resultat: I resultatet identifierades fyra kategorier känslomässig kris, fysisk begränsning, hantera sjukdomen och nya livsmönster. Slutsats: Studien visar att kronisk hjärtsvikt skapar en fysisk och känslomässig förlust och begränsning av livet. Patienternas strategier för att hantera situationen var olika bland annat beroende på kunskapsnivå och socialt stöd. Patienter utan tillräcklig kunskap kunde inte bearbeta situationen vilket ledde till negativa konsekvenser.

Bakgrund: Patienter kan leva dagligen med svårläkta sår. Vanliga svårläkta sår är trycksår, bensår och maligna sår. Förekomsten av patienter med sår är högre i den äldre befolkningen och år 2030 antas en fjärdedel av Sveriges befolkning vara över 65 år. Sjuksköterskor upplever bristande kompetens och tidsbrist i omvårdnaden relaterat till svårläkta sår. För närstående förändras ofta livet av att leva med patienter som har svårläkta sår. Syfte: Skapa en översikt av kunskapsläget om patienters erfarenheter av svårläkta sår. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på 12 artiklar, sju kvalitativa, tre kvantitativa och två med kvalitativ/kvantitativ metod. Resultat: Patienters dagliga liv förändrades genom social isolering, begränsad rörlighet och minskad autonomi, vilket ledde till att patienter utvecklade strategier för att hantera situationen med såret. De kunde leva med rädslor för andras reaktioner på såret, läkemedel och sjuksköterskors begränsade kunskap. Patienter upplevde förlorat och vunnet hopp inför framtiden. Den fysiska sårsmärtan var central i vardagen för patienterna. I kontakten med sjukvården beskrev patienter både positiva och negativa möten. Slutsats: Patienters liv förändrades av såren och sjuksköterskor skulle kunna använda denna kunskap för att kunna erbjuda en bättre omvårdnad och möjligheter till anpassning i den nya tillvaron. / Background: Patients can live daily with severe ulcers. Common chronic ulcers are pressure ulcers, leg ulcers and malignant wounds. The prevalence of patients with wounds is higher in the elderly population and year 2030 a quarter of Sweden's population is assumed to be over 65 years. Nurses experience lack of competence and time constraints related with severe ulcers. Relatives' lives are often changed by living among severe ulcers. Aim: To create an overview of the knowledge for patients' experiences of severe ulcers. Method: A general literature review based on 12 articles, seven qualitative, three quantitative and two mixed methods. Result: Patients' daily lives changed through social isolation, limited mobility and reduced autonomy, which led to developing strategies to deal with the wound situation. Patients experienced fear of people's reactions to the ulcer, drugs and nurse's limited knowledge. They experienced lost and gained hope for the future. The wound pain was central to everyday life. In the contact with healthcare, patients described both positive and negative meetings. Conclusion: Patients' lives changed by the ulcers and nurses could use this knowledge to provide better care and opportunities for adaptation in the new life.