Denna reflektion inom konstnärligt examensarbete handlar om den svenska organisten och kompositören Otto Olsson (1879–1965). Hans kompositioner kan höras runt om i Sveriges kyrkor då bland annat hans körverk Advent sjungs flitigt under adventstid. Syftet med examensarbetet var att som organist inhämta fördjupad kunskapsutveckling om Otto Olssons liv och tonspråk för att därigenom kunna spela en stiltrogen tolkning av första satsen ”Introduktion och Allegro” ur hans Symfoni nr. 1, Eb-dur, op. 15 (1902). Metodologiskt ingick lektioner med konstnärlig handledare, instudering och analys av partitur, litteraturstudier samt lyssning av befintliga inspelningar. Studiens resultat påvisar att: i) analys av första satsens form har underlättat förståelsen av hur Olsson använde sig av olika teman och hur de konstruerades, ii) inhämtad kunskapsutveckling om de senromantiska orglarnas egenskaper och disponering av register har underlättat tolkningen, iii) det musikaliska uttrycket och legatospelet har förbättrats genom en kombination av speltekniska problemlösningar och musikaliska konstnärliga val, såsom manualbyten samt stumma fingerbyten, tumlegato/tumglissando och omfördelning av stämmor i händerna.

I mitten av 1800-talet inleddes i Frankrike en renässans för den tidiga kyrkomusiken i allmänhet och den gregorianska sången i synnerhet. Charles-Marie Widor var en av dem som tog intryck av denna rörelse och genom den utvecklade och delvis omvärderade sin syn på musik i kyrkan. Han baserade sina sista två orgelsymfonier, Symphonie Gothique och Symphonie Romane på kyrkans mest centrala teman – Kristi födelse och uppståndelse. Mitt syfte med denna uppsats och att studera dessa orgelsymfonier har varit att fördjupa mig i hur gregorianiken påverkade Widors kompositionsstil och hur konsertant musik utanför gudstjänstens liturgi kan bära ett kyrkligt budskap baserat i dess valda teman. Jag har velat dokumentera min process att som organist och kyrkomusiker studera in och komma fram till en medveten konstnärlig gestaltning av symfonierna. Widor blev med åren övertygad om att kyrkomusik måste vara baserad på kyrkans egna teman för att kunna bli sakral konst. Han använde sig också av en palett av former och kompositionstekniska grepp för att variera musiken i symfoniska dimensioner. Dessa två orgelsymfonier är Widors bidrag till den rörelse som inte bara återupprättade utan gav den gregorianska sången högsta status i den romersk-katolska kyrkan vid sekelskiftet 1900.