Titel: “Ska vi ha sex?” - En kvalitativ studie om mottagandet av Brottsoffermyndighetens kampanj “Av fri vilja”     Författare: Emma Nilsson & Amanda Forsberg   Kurs, termin och år: Examensarbete C-uppsats MK094G, VT19   Antal ord i uppsatsen: 14 241   Problemformulering och syfte: I juli 2018 ändrades sexualbrottslagsstiftningen i Sverige och arbetet med att implementera den så kallade “samtyckeslagen” påbörjades. Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att implementera lagändringen och gör detta i form av kampanjen “Av fri vilja”. Idag kämpar olika slags organisationer med att nå fram genom det oändliga kommunikationsbruset där allt fler kanaler och budskap tävlar om människors uppmärksamhet. För att lyckas förändra människors attityder gentemot utvalda fenomen är det avgörande för organisationer att skapa budskap som går igenom bruset, fastnar hos mottagaren, blir ihågkommet och slutligen förändrar mottagarens attityd enligt sändarens önskemål. Studien undersöker hur genus påverkar mottagandet av Brottsoffermyndighetens kampanj “Av fri vilja”.   Metod och material: För att effektivt kunna besvara studiens syfte och frågeställningar har det konstruerats fokusgrupper för att undersöka attityder gentemot samtycke före och efter ett stimuli i form av Brottsoffermyndighetens kampanjfilmer “Av fri vilja”. Urvalet bestod av unga vuxna mellan 18-25 år. Deltagarna i fokusgrupperna har sedan fått ta del av en enkät som har undersökt relationen till kampanjens ambassadörer samt i vilken grad budskapet fastnar och blir ihågkommet av mottagarna.   Huvudresultat: Resultatet visade att det finns indikationer för vissa skillnader i hur män respektive kvinnor påverkas av kampanjen. Även om det finns vissa motsägelser gentemot de teoretiska resonemangen så visar resultatet i huvudsak att tidigare medvetenhet om och engagemang för samtycke kan avgöra hur kampanjen tas emot. Detta beror i stor grad på genus då de kvinnliga deltagarna har haft ett större intresse för samtycke än de manliga deltagarna.

Denna uppsats handlar om hur följare på olika sätt uppmuntras av influencers att köpa modeprodukter på Instagram, utifrån ett informatikperspektiv i den digitala kontexten. Syftet är att öka förståelsen för hur en följare på olika sätt uppmuntras att köpa modeprodukter som marknadsförs av en influencer på Instagram, vilket även kan ge förståelse för hur modeföretag strategiskt kan arbeta med influencer marketing. För att undersöka detta har vi haft 11 intervjuer via personliga möten eller online över Zoom med kvinnor i åldrarna 20-35 år. De har fått svara på frågor relaterade till hur de upplever att relationen till en influencer och exponeringen av deras innehåll inspirerar dem till att handla de modeprodukter som de marknadsför. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan utifrån en tematisk analys. De olika teman som uppkom utifrån den tematiska analysen var inspiration skapar nya behov, tilltalande innehåll, spara pengar genom rabattkoder och trovärdiga samarbeten. Studiens slutresultat visar att de parasociala relationerna spelar roll för att en respondent ska handla de modeprodukter som marknadsförs av influencers. Resultatet visar även att rabattkoder, rörligt material, igenkänning, tillgänglighet och inspirerade outfits är bidragande faktorer för att respondenterna ska genomföra ett köp av en influencers. / This essay is based on how followers are encouraged by influencers in various ways to purchase fashion-related products on Instagram, from an informatics perspective in a digital context. The purpose is to increase understanding of how a follower is encouraged in various ways to buy fashion-related products that are marketed by an influencer on Instagram, which also can provide an understanding of how fashion companies strategically can work with influencer marketing. To investigate this, we conducted 11 interviews through personal meetings or online through the program Zoom with women in the ages of 20-35 years old. They were asked questions related to how they perceive their relationship with an influencer and the exposure to their content inspires them to purchase the fashion products they promote. The interviews were transcribed and analyzed using thematic analysis. The different themes that emerged from the thematic analysis were inspiration creates new needs, appealing content, save money with discount codes and credible collaborations. The study's final results show that parasocial relationships play a role in a respondent's decision to purchase fashion products marketed by influencers. The results also show that discount codes, video content, recognition, accessibility, and inspired outfits are contributing factors for respondents to make a purchase from an influencer.

A few years ago Covid-19 locked people down at their homes, effectively limiting their social connections and pushing the communicative outlet of the online realm in the forefront. If one wanted to socialize or seek entertainment, there was almost no other choice but to do so via turning to popular or social media. However, with the newly increased frequency of exposure came the question of whether there was also a change in the formation of parasocial relationships formed in isolation and this thesis explores the meaningfulness and longevity of such connections, tracing them before, during and after the pandemic. It also makes note of phenomena such as loneliness, parasocial romance and parasocial breakup, additionally examining the degree of attachment formed to media figures during isolation, as well as their relevance to the public. To achieve that, the empirical portion of this study consists of a survey in which 114 participants had to answer questions relating to isolation and parasocial behaviour. Additionally, for the purposes of the thesis two social media creators were contacted for interviews and were asked to share their views on parasocial interactions and attachments as they observed them in isolation from the other side of the connection. On the basis of previously existing separate research in parasocial relations and isolation six hypotheses were formed in this thesis relating to people’s online activity, perceived loneliness and financial generosity, as well as the degree of relatability and attachment they felt towards media personae.

Three experiments examined how a transgressor’s response, once accused of a wrongdoing, alters other’s perceptions of transgressor. Study 1 investigated how a baseball player’s response to steroid usage accusations affected fans’ perceptions of him. Participants thought of the athlete more positively when he apologized for his drug usage as compared to when he denied it or provided no comment. Study 2 examined if the effects of a transgressor’s response are moderated by the transgressor’s reputation. Participants were predicted to prefer apologies over denials if they had a pre-existing positive view of the transgressor (i.e., the person was a friend and not a stranger or someone known for being lazy). Results showed that, similar to Study 1, participants respected the transgressor and thought he handled the situation better when he apologized instead of denied the transgression, but contrary to predictions, the transgressor’s reputation did not have an effect on participants’ reactions to a transgressor’s responses. Study 3 examined whether feelings of schadenfreude (i.e., positive affect resulting from another’s misfortune) mitigated negative feelings toward a transgressor who denied the transgression. After participants witnessed a transgression, they then had to work with the transgressor on a task. When the transgressor performed the task incompetently, participants were predicted to feel schadenfreude and therefore not feel it was as important to hear the transgressor admit to his wrongdoing. Results indicated that participants felt more negatively toward an incompetent transgressor than one who contributed equally to the task, regardless of whether he denied or apologized for the transgression. Furthermore, contrary to the results of Studies 1 and 2, participants did not have increased positive feelings toward transgressors who apologized. Overall, these studies provide evidence that apologizing and expressing ownership for a transgression is the best method to respond with to facilitate relationship repair within multiple situations.