Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kvinnors syn på trygghet, agerande på offentliga platser samt behov gällande trygghetsarbete varierar mellan olika åldrar. I denna studie är parkmiljö i fokus, och Gränbyparken i Uppsala valdes som fallstudie. För att undersöka syftet intervjuades kvinnor i tre olika åldersgrupper. Dessutom gjordes en platsobservation av parken. Respondenterna fick redogöra kring sin upplevda otrygghet med fokus på skillnader mellan parkmiljö och andra offentliga platser, bidragande faktorer till rädsla, påverkan på levnadsmönster samt förebyggande trygghetsåtgärder. Resultatet påvisar att parken utgör en otrygg plats för majoriteten av respondenterna, dock varierar åsikterna kring otrygghet till viss del mellan åldersgrupperna. Det är främst unga, följt av medelålders, som pekar ut parker som särskilt otrygga områden. Utmärkande skillnader gällande otrygga faktorer är äldre personers rädsla för kriminalitet medan medelålders och unga tycker att obehagliga personer respektive buskage och träd skapar otrygghet. De som blir mest begränsade av otrygghet är äldre, som undviker parken, samt unga, som gör strategiska val i parken. Belysning var den mest uppmärksammade trygghetsåtgärden i alla åldersgrupper. Andra hade inga svar på förbättringar eftersom de ansåg att det inte går att göra något åt otryggheten.

Nedskräpningen i parkmiljöer är ett ständigt ökande problem. Regeringen tillsammans med landets kommuner och organisationen Håll Sverige Rent har inte kunnat motverka människors sätt att inte ta ansvar för var de slänger sitt skräp. I detta examensarbete kommer nedskräpningsproblemet att studeras. Studien är en beskrivning av hur rumsliga element kan främja renhållning i parkmiljöer genom en ökad ansvarskänsla för naturen i parkmiljöer. Centrum för studien är Vasaparken i Västerås, som ger att starkt uttryck för problemet med nedskräpning. Som besökare under sommarhalvåret möts man av en tråkig syn där skräp oftast hittas på marken och inte i parkens tillgängliga papperskorgar. Informationen om att hålla parkmiljön ren är för nuvarande bristande, vilket leder till minskad trevnad på platsen. Genom att studera området Vasaparken hade jag som syfte att skapa mig en insikt i hur tydliggörande av information bör utformas för att genom detta inkludera besökare i renhållningen. Metoderna som använts för att undersöka problemet med nedskräpning i Vasaparken har varit kvalitativa observationer och intervjuer, samt omvärldsanalys. Resultatet av insamlat material visade att nedskräpningen i parken är ett stort problem och att besökare är mindre medvetna om deras ansvar att själva bidra till en trevligare parkmiljö. Slutsatsen från detta var att det var attityden till nedskräpning som var själva orsaken till varför besökare medvetet valde att slänga sitt skräp på marken. Genom att stödja mig i presenterad empiri och teori utvecklade jag därför en attityd-förändrande gestaltning som genom rumsliga element ska fungera exkluderande mot den negativa attityden till nedskräpning. Detta exkluderande av en attityd har sin funktion i att öka ansvarskänslan för naturen i parkmiljöer för att därmed inkludera besökare i renhållningen. Gestaltningen tar fasta på det underliggande problemet – attityden till nedskräpning, som genom ett tillskott av rumsliga element i miljön informerar besökaren om hur det vore om skräpet istället flyttade in till deras eget hem. På detta sätt uppnås en lika hög ansvarskänsla för parkmiljön som i besökarens eget hem – parken är ditt vardagsrum / Littering in parks is an ever increasing problem. The government together with the country´s municipalities and the organization Håll Sverige Rent have not been able to counteract the way people lack responsibility for where they throw their trash. In this thesis the litter problem will be studied. The study is a description of how spatial elements can promote sanitaion in parks by increasing visitors sense of responsibility for the surrounding environment. The center for the study is Vasaparken in Västerås,  giving a strong expression of the littering problem. As a visitor during the summer months, you see a disappointning sight where litter more often is found on the ground and not in the park´s  available bins. Information about keeping the park clean is currently inadequate, thus leading to a reduction in comfort at the site. By field studies in Vasaparken, my purpose was to create my insight into how a clarification of information should be embodied and as a result lead to an inclusion of the visitors in the sanitation. The methods used to study the litter problem in Vasaparken has been qualitative observations and interviews, together with a research of previous solutions of the littering problem. The result of the collected material showed that littering in Vasaparken is a major problem and that visitors are less aware of their responsibility to contribute to a pleasant park environment. The conclusion is that it was the attitude towards littering that was the very reason that caused the visitors to knowingly disposal their trash on the ground. By support in empirical studies and theory presented in this thesis I developed an attitude changing design, where spatial elements functions exclusively towards the negative attitude to littering. This exclusion of an attitude has it´s function in increasing the sense of responsibility for the surrounding environment in the park, and therefore include the visitors in the sanitation. The spatial design focuses on the underlying problem – the attitude towards littering. Where an addition of spatial elements in the environment informs the visitor about what it would look like if the litter instead moved into their own home. In this way, an equally high sense of responsibility can be found in parks as in the visitors own home – the park is your livingroom.