I denna uppsats undersöks orsaker till variation i trygghetskänslan bland de boende i Stockholms olika stadsdelar. Tidigare forskning visar på att individuella faktorer påverkar hur trygg man känner sig i sitt bostadsområde, där vissa grupper är otryggare än andra grupper. Tidigare forskning pekar även på att tidigare brottsutsatthet, människor som stör ordningen i bostadsområdet såsom ungdomsgäng och missbrukare, fysiska ordningsstörningar såsom klotter och vandalism, mörker eller nedsatt belysning, boendetid i området och hur bra grannkontakt man har samt att områdets rykte påverkar trygghetskänslan. Urbanteoretisk forskning pekar även ut viss bostadsområdesplanering som mer problematisk ur trygghetsaspekt. I uppsatsen undersöker vi genom regressionsanalys hur mycket vissa av ovanstående faktorer påverkar trygghetskänslan i Stockholms stad genom att använda oss att Stockholms stads trygghetsmätning för år 2014. Resultaten visar att tidigare utsatthet för brott, vandalism och klotter, störande människor i bostadsområdet såsom ungdomsgäng och missbrukare, mörker och dålig belysning samt att sämre grannkontakt bidrar till en ökad otrygghetskänsla i Stockholms stadsdelar. Däremot har boendetid och huruvida man bor i lägenhet eller småhus har ingen påverkan på tryggheten. De oberoende variablerna som har påverkan kan i vissa fall förklara otrygghetskänslan i Stockholms bostadsområden mer än vad kontrollvariablerna gör. Vid införande av kontrollvariablerna kön, utländskt ursprung, funktionsnedsättning, ekonomiska svårigheter samt utbildningsnivå kvarstår även de oberoende variablernas påverkan på otrygghetskänslan. Däremot samexisterar de oberoende variablerna vilket leder till att de påverkar varandra och deras b-koefficientvärde sjunker något och ett fåtal oberoende variabler blir icke signifikanta när de sammanställs. Vårt resultat visar på ett relativt lågt R2-värde (11,1 %), vilket pekar på att det är finns ytterligare faktorer att ta hänsyn till vad gäller trygghetskänsla.

Rädsla för brott är ett välstuderat fenomen som innefattar en könsrelaterad rädsla. Tidigare forskning visar att rädslan är differentierad mellan män och kvinnor vilket anses kunna bero på insocialiserade könsroller. Forskning indikerar att kvinnor upplever i högre utsträckning än män en rädsla att utsättas för brott, trots att män enligt statistiska undersökningar utsätts i större utsträckning för brott. Studien ämnar därför till att undersöka unga kvinnors rädsla att utsättas för brott och de eventuella konsekvenser denna rädsla har för kvinnornas beteende. Studien undersöker även hur brottsrelaterad information som förmedlas via media påverkar den upplevda rädslan. Via semistrukturerade djupintervjuer samt en tematisk analys visade resultatet att kvinnornas rädsla är något situationsbundet. Resultatet visar dels på en rädsla att bli överfallen av en främmande man samt beteendeanpassningar för att hantera rädslan och minimera risken att utsättas för brott. Kvinnornas beskrivningar av sin rädsla påvisar dock en dubbelhet i om man presenterar sig själv som rädd, där antagandet görs att samhället genererar konflikterande signaler på hur en kvinna ska presentera sin rädsla.

Rädsla för brott inverkar negativt både på ett individuellt plan och påsamhällsnivå och ses därför som ett aktuellt samhällsproblem. Tidigare forskninghar funnit att äldre, trots att de tillhör en grupp som har låg risk att utsättas förbrott, ändå uppvisar en hög grad av rädsla för brott. Forskningslitteraturen kringvilka faktorer som är associerade med äldres ökade rädsla för brott är intesamstämmig. Syftet med studien var att undersöka äldres rädsla eller orädsla föratt utsättas för brott i bostadsområdet eller hemmet, samt att undersöka äldresrädsla eller orädsla för att utsättas för egendoms- eller personbrott. Deltagarna istudien utgjordes av 110 äldre i Sundsvall mellan 58 och 94 år. Data samlades ingenom en enkät via bekvämlighetsurval på socialt aktiva äldre. Utöver rädslan förbrott undersöktes även faktorerna kön, inkomst,tidigare utsatthet, boendesituation,grannskapsvariabler, förmåga att försvara sig, och upplevd sannolikhet att utsättasför brott inom 12 månader. Detta för att undersöka hur dessa faktorer skilde sigmellan grupper med olika grad av orädsla eller rädsla. Dessutom kundesignifikanta resultat finnas gällande inkomst och upplevd sannolikhet att utsättasför brott inom 12 månader. Resultaten diskuteras i förhållande till teorin omrisksamhället. Vidare läggs förslag fram för framtida sociologisk ochkriminologisk forskning för att undersöka hur sociala aktiviteter spelar in pårädsla respektive orädsla för brott, och hur socialt aktiva bryter mot risksamhället. / <p>2013-11-26</p>

Äldre personer är den grupp i samhället som i högst utsträckning varit föremål för forskning inom området rädsla för brott. Paradoxalt nog har forskning visat att äldre personer, trots låg utsatthet för brott, uppvisat höga nivåer av rädsla. För att öka förståelsen för äldre personers rädsla är det viktigt att uppmärksamma möjliga sårbarhetsfaktorer som kan påverka rädslan. Syftet med föreliggande studie var att, bland män och kvinnor 65 år och äldre, undersöka uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Samband undersöktes mellan deltagarnas uppfattade rädsla för att utsättas för brott och uppfattade fysiska hälsa respektive sociala nätverk. Även könsskillnader beträffande uppfattad rädsla för att utsättas för brott undersöktes. En enkät delades ut till boende i plusboenden i Sundsvall respektive Timrå och studiens urval bestod av 45 män och 67 kvinnor (N = 112), 65 år och äldre. För att undersöka samband genomfördes Spearmans rangkorrelationskoefficient (p &lt; .05) och för att undersöka skillnader genomfördes Mann-Whitney U-tester (p &lt; .05). Resultatet visade skillnader mellan män och kvinnors uppfattade rädsla för att utsättas för brott där kvinnorna skattade högre nivåer av uppfattad rädsla. Vidare förelåg, inom gruppen kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattad fysisk hälsa och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sin uppfattade fysiska hälsa som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Slutligen visade resultatet, för både män och kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattat socialt nätverk och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sitt uppfattade sociala nätverk som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i den teoretiska förklaringsmodellen om särskilt sårbara offer. Framtida forskning bör fortsättningsvis undersöka möjliga sårbarhetsfaktorer för att på så sätt öka förståelsen gällande äldre personers uppfattade rädsla för att utsättas för brott. / <p>2014-06-03</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kvinnors syn på trygghet, agerande på offentliga platser samt behov gällande trygghetsarbete varierar mellan olika åldrar. I denna studie är parkmiljö i fokus, och Gränbyparken i Uppsala valdes som fallstudie. För att undersöka syftet intervjuades kvinnor i tre olika åldersgrupper. Dessutom gjordes en platsobservation av parken. Respondenterna fick redogöra kring sin upplevda otrygghet med fokus på skillnader mellan parkmiljö och andra offentliga platser, bidragande faktorer till rädsla, påverkan på levnadsmönster samt förebyggande trygghetsåtgärder. Resultatet påvisar att parken utgör en otrygg plats för majoriteten av respondenterna, dock varierar åsikterna kring otrygghet till viss del mellan åldersgrupperna. Det är främst unga, följt av medelålders, som pekar ut parker som särskilt otrygga områden. Utmärkande skillnader gällande otrygga faktorer är äldre personers rädsla för kriminalitet medan medelålders och unga tycker att obehagliga personer respektive buskage och träd skapar otrygghet. De som blir mest begränsade av otrygghet är äldre, som undviker parken, samt unga, som gör strategiska val i parken. Belysning var den mest uppmärksammade trygghetsåtgärden i alla åldersgrupper. Andra hade inga svar på förbättringar eftersom de ansåg att det inte går att göra något åt otryggheten.

This study aims to explain the phenomenon of fear of crime among students at the Linnaeus University campus area in Växjö. More precisely, the study deals with social trust between people, and the connection between trust and the fear of being subjected to crime. In recurrent national surveys, the results have shown that about one-third of the population in Sweden is largely concerned about being subjected to crime. Our hypothesis is that low interpersonal trust and low trust in social institutions creates anxiety and fear of it’s and society's well-being, which increases the fear of being subjected to crime. In multiple linear regression analyzes, we investigate whether there is any connection between trust and fear of being subjected to crime. The results are analyzed with the help of Anthony Giddens and Ulrich Beck and compared with results generated in previous research. The main result shows that connections exist, but it is not so strong and further studies are required in the area. The respondents feel confident in people in general, and rely on the institutions of society, but at the same time are concerned about everyday crime, going out alone late at night in the campus area and over sexual harassment aimed at women.

Tryggheten i Malmö var ett av kommunfullmäktiges målområde 2016. Enligt målsättning ska Malmö vara en trygg och tillgänglig stad för alla men vid revisionens granskning av målområdet framkom att det trygghetsskapande arbetet bättre måste följas upp (Malmö stad 2016a). Vidare är å andra sidan trygghet ett brett begrepp vars definition inte är självklar och inom kriminologin är specifikt barns perspektiv av trygghet föga utforskat. För att fördjupa bilden om trygghet i Malmö syftar därmed denna studie att undersöka kommunfullmäktiges målområde 6 utifrån hur trygghetsupplevelsen ser ut för barn i Malmö. Studien är ett uppdrag utfärdat av stadsområde Norr, Malmö stad. Barnens trygghet tolkas dels utifrån resultatet i Folkhälsoenkäten Barn och Unga i Skåne 2016 samt också genom fokusgruppsintervjuer med ett urval av elever för att se hur de tolkar begreppet trygghet. Resultatet enligt den statistiska analysen visade att faktorer som utsatthet för mobbning och brott har en negativ påverkan på barns trygghet. Detta samband stärks dock ytterligare beroende på om barnet är en flicka och var barnet bor i Malmö. När det kommer till intervjuerna med barnen visade resultatet att barnen definierar otrygghet främst utifrån rädslan att bli utsatta för brott alternativt rädsla för obehagliga händelser. Tryggheten tolkas därmed utifrån en affektiv känsla eller emotionell trygghet. I diskussionen framhävs även att barnen generellt känner sig trygga i Malmö men där staden inte upplevs som en enhetlig trygg stad. Ambitionen att Malmö ska vara en trygg och säker stad för alla invånare varierar därmed när det kommer till barnens perspektiv i denna studie. / Security in Malmö was one of the city's target areas in 2016. Malmö aims to be a safe and accessible city for all residents, but in the audit's review of the target area it emerged that the work regarding safety has to be better evaluated (Malmö stad 2016a). On the other hand, security is a broad and not self-evident concept, particular, the child's perspective of security has been little explored in criminology. In order to deepen the knowledge of security in Malmö, this study aims to investigating the city council target area regarding children’s safety. The study is a commission issued by the urban area North, Malmö stad.The study is based partly on the results in “Folkhälsoenkät Barn och Unga i Skåne 2016” and through focus group- interviews with a selection of students to see how they interpret the concept of security. The result of the statistical analysis showed that factors such as vulnerability to bullying and crime have a negative impact on children safety. However, this correlation is further enhanced depending on whether the child is a girl and where the child lives in Malmö. In terms of interviews with the children, the results showed that the children define uncertainty primarily based on fear of crime or fear of unpleasant events. Security is thus interpreted by an emotional sense of security. The discussion also emphasizes that the children generally feel safe in Malmö, but the city is not perceived as a unified safe city. The ambition that Malmö should be a safe and secure city for all residents varies according to the children's perspective in this study.

Denna uppsats syftar till att förklara hur nyhetsmediers rapporteringar kan påverka brottsligheten i ett område. Detta görs med utgångspunkt i att rädsla för brott kan påverka människors rutinaktiviteter, vilket i sin tur har en effekt på brottsligheten i området. Om och hur nyhetsmedier har en inverkan på människors rädsla råder det inom forskningen delade meningar om. Därför genomfördes en systematisk litteraturöversikt för att tydliggöra vad den aktuella forskningen inom området säger. Resultaten från litteraturöversikten visar att framför allt lokala TV- nyheter har ett samband med rädsla för brott, och att detta samband är starkast för invånare i områden med högre brottsnivåer. En redogörelse för tänkbara reaktioner på rädsla för brott gjordes, där undvikandebeteende tycks vara den vanligaste reaktionen, speciellt i områden med sämre sociala och ekonomiska resurser. / This thesis aims to explain how news media reports can affect neighborhood crime. This is done with the premise that fear of crime affects routine activities, which in turn has an effect on neighborhood crime. There has been some disagreement whether news media affects fear of crime or not. Because of that a systematic review was done to clarify what the current research in field says. The results from this review shows that above all local there is a relationship between TV-news and fear of crime. This relationship was strongest for people living in communities with higher crime rates. An account for possible reactions to fear of crime was done, where avoidance behavior seems to be the most common reaction, especially in neighborhoods with lower social and economic resources.

Forskning om trygghet, otrygghet och säkerhet lägger ofta tyngden på hur begreppen konstrueras av media, politiker, statliga och privata säkerhetsaktörer som polis och säkerhetsföretag. Mindre fokus har tillägnats individens egna upplevelser, konstruktion och beskrivningar av begreppen. Det har genom detta funnits ett övervägande intresse av att studera hur begreppen konstrueras uppifrån och ned i tidigare forskning. Föreliggande studie syftar därför att täcka denna forskningslucka genom att undersöka individens konstruktion av begreppen och vad de gör rent praktiskt för att känna sig trygga och säkra. Detta utifrån aspekter som erfarenhet, känslor och påverkan av den informationsförmedling som sker från olika parter i samhället. I detta ingår intervjupersonernas egen roll som säkerhetsaktörer både för sig själva, familjen och gentemot samhället. Studien tillämpar kvalitativa metoder och bygger på en konstruktionistisk ansats. Det empiriska materialet grundar sig på intervjuer från sju deltagare vilka delats in i en grupp av studenter och en grupp av föräldrar. Genom detta gavs möjlighet att studera konstruktionen av begreppen utifrån olika rutinaktiviteter och livsfaser. Materialet har kodats och legat till grund för den analys som skett utifrån två teman som även är frågeställningarna för studien. Resultaten visar till viss del på överensstämmelse med tidigare forskning genom att trygghet för individen omfattar mycket mer än endast ett fokus på brottslighet och rädsla för att utsättas för brott. Nya intressanta aspekter som framkommer är specifika gemensamma nämnare i konstruktionen av trygghet och otrygghet. Studien pekar också på att trygghet och dess negation otrygghet är flytande begrepp som är öppna för subjektiv tolkning. Genom att vara paraplybegrepp rymmer de det som individen väljer att lägga in i begreppen. Konstruktionen av trygghet kan därför rymma det mesta som påminner om välmående och otryggheten kan genom att vara motsatsen ses som en oändlig källa av faktorer som kan bidra till oro. Det framkommer därav att en individ aldrig kan känna sig helt trygg eller säker. Begreppen definieras också utifrån vilken livsfas individen befinner sig i.

Paradoxen är tydlig: äldre är mest oroliga över att utsättas för brott trots att de löper minst risk att faktiskt utsättas för brott. Denna oro är speciellt hög hos äldre kvinnor. Denna studie ämnar att undersöka om ångestbenägenhet och sociala nätverk har en påverkan på oro för brott. Frågeställningen lyder enligt följande: Vilken påverkan har ångestbenägenhet och sociala nätverk på oron att utsättas för brott hos kvinnor äldre kvinnor? Studiens resultat fann ett positivt samband mellan oro övergående i ångest och oro för brott. Sociala nätverk hade även en positiv effekt på oro för brott. Slutsatsen av denna studie är att det finns ett samband mellan oro för brott och ångestbenägenhet men att den sistnämnda existerar i högre grad. Ytterligare studier måste tillämpas kring sambandet mellan sociala nätverk och oro för brott. / The paradox is clear: elderly have the highest fear of crime even though they have the lowest risk to actually get exposed to crime. Especially women report high fear of crime. This study aims to explore the affect of trait anxiety and social relationships on fear of crime. The problem statement is: what affect has trait anxiety and social networks on fear of crime among older women? The result of this study found a positive association between anxiety and fear of crime. Social network had also an positive affect on fear of crime. The conclusion of this study is that there is a association between fear of crime and anxiety but that anxiety is more frequent. More studies on the association between social network and fear of crime needs to be made.