Inledning: Omvårdnad i en prehospital vårdmiljö är utmanande då ingen situation är den andra lik och ambulanssjuksköterskan är utlämnad till situationens omständigheter när denne ska utföra omvårdnadsåtgärder, vilket ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans förmåga att anpassa omvårdnaden till rådande förhållanden för att säkerställa god vård.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelse av prehospital vårdmiljö samt vilka faktorer som påverkar omvårdnaden och patientsäkerhet på skadeplats. Metod: Semi-strukturerade intervjuer med sex ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Efter analysen kunde resultatet delas in i tre teman: upplevelse av vårdmiljö, faktorer som påverkar omvårdnad och patientsäkerhet och skapa bättre vårdmiljö. Under intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom att många faktorer kunde påverka omvårdnaden och patientsäkerheten på skadeplats. Faktorer som togs upp var väderförhållanden, miljön runt patienten, om patienten befann sig på ett svårtillgängligt ställe, stökiga miljöer, hot mot både patient och ambulanssjuksköterskorna i form av trafik och andra människor på platsen, anhöriga som lade sig i omvårdnaden och ambulanssjuksköterskans möjligheter att förbättra vårdmiljön med de verktyg de har tillgång till.  Slutsats: Denna studie har visat att det finns ett flertal faktorer som påverkar omvårdnaden och patientsäkerheten på skadeplats. Mer forskning inom området behövs för att belysa problemet ytterligare samt att undersöka om strategier kan utvecklas för att förbättra omhändertagandet och patientsäkerheten på skadeplats i utmanande väderförhållanden.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskan kan med sin specialistkompetens identifiera,agera och förebygga risker för patienter som sviktar i sitt hälsotillstånd. Forskning indikerar att kontinuerlig kompetensutveckling är viktig för att intensivvårdssjuksköterskan ska känna sig trygg i sin yrkesroll och för att patientsäkerheten ska förbättras. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av möjligheterna till kompetensutveckling i relation till patientsäkerhet. Metod: En kvalitativ metod har använts för att på bästa sätt besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes med sex stycken intervjuer på två intensivvårdsavdelningar. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys som beskriven av Krippendorff (2004). Resultat: Resultatet mynnar ut i tre huvudkategorier. Den första kategorin visar på de befintliga möjligheterna medförbättringar och kollegialt lärande. De möjligheter som erbjuds kräver även att individen tar sitt ansvar. Den andra kategorin pekar på begränsningar av möjligheterna som ekonomi, tidsbrist, attityder och prestige. Den tredje och sista kategorin behandlar avsaknad av möjligheter till kompetensutveckling där intensivvårdssjuksköterskorna kände ett behov av anpassad kompetensutveckling och helhetstänkande. Slutsats:Intensivvårdssjuksköterskor upplever att de har goda möjligheter till kompetensutveckling i relation till patientsäkerhet inom vissa områden. Möjligheterna kan ytterligare förbättras genom ett helhetstänkande och en mer anpassad kompetensutveckling. Genom att uppmärksamma problem med patientsäkerhetskulturen kan även det kollegiala lärandet stärkas.Kompetensutvecklingen bör rikta sig till både intensivvårdssjuksköterskornas yrkeskategori och till dem som individer. / Background: With their expertise knowledge the Intensive care nurse identify, act and prevent risks for critical ill patients. Research indicate the importance of continuous professional development to make the Intensive care nurse feel confident in their profession and to improve patient safety. Purpose: The purpose of this study was to describe Intensive care nurses possibilities for competence development related to patient safety. Method: In order to answer the purpose in best possible way, the study was conducted with a qualitative approach. Six interviews were used as data collecting method in two separate Intensive care units. The interviews were analysed with Krippendorff’s (2004) qualitative content analysis. Result: The result revealed three main categories. The first main category illustrates the already existing possibilities and describes improvements, collegiate competence development but also demands individual responsibility. The second category deals with the existing limitations of possibilities such as financial issues, lack of time, attitudes and prestige among colleagues. The third category deals with the lack of possibilities where the Intensivecare nurse felt a need of individualized competence development and a holistic approach. Conclusion: Intensive care nurses described good possibilities of competence development related to patient safety in some areas. Improvements can be made by a holistic approach, individual and professional adaptation. To improve the collegial learning the Patientsafety culture have to be acknowledged and highlighted.

Bakgrund: Stress är ständigt närvarande i sjuksköterskans arbete. Detta talas om nästintill dagligen i det svenska samhället. En stressig arbetsmiljö kan leda till en sämre arbetskvalité för sjuksköterskor och därigenom en påverkad vård. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av hur arbetsrelaterad stress påverkar patientsäkerheten. Metod: En kvalitativ metod användes där fem sjuksköterskor intervjuades. Analysen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att samtliga sjuksköterskor upplevde stress på arbetsplatsen. Erfarenheterna av stress hade både positiv och negativ inverkan på patientsäkerheten. Det framkom att arbetsrelaterad stress påverkade sjuksköterskornas patientnära arbete och samarbetet mellan kollegor. När samarbetet fallerade mellan olika yrkeskategorierna påverkades patientens säkerhet då kommunikationen brast. Beslut som kunde gälla liv och död blev svårare att ta och patientsäkerheten blev därmed hotad när stressen upplevdes övermäktig. Slutsats: Studien visar att mer kunskap och utbildning behövs inom området stress. Inom sjukvården krävs det mer tid för både sjuksköterskor och patienten för att kunna understödja hälsa. Det är nödvändigt att öka personalstyrkan och främja samarbete för att kunna få en patientsäker vård.

Introduktion: Vårdorganisationer ska tillgodose patientsäker vård av hög kvalitet på ett så effektivt sätt som möjligt. Patienter drabbas dock i stor omfattning av vårdskador som skulle kunna undvikits om adekvata åtgärder vidtagits vid deras kontakt med hälso- och sjukvården. Sjuksköterskorna utför omvårdnadshandlingar med de givna resurser som vårdorganisationen tillhandahåller. Syfte: Att belysa betydelsen av sjuksköterskors omvårdnadskompetens för patientsäkerheten ur ett organisatoriskt perspektiv. Metod: Polit och Becks (2017) niostegsmodell har använts med ett deduktivt arbetssätt. Ramverket har varit förutbestämda patientsäkerhetsindikatorer (trycksår, fall, nosokomiala infektioner, misslyckande att rädda och mortalitet) samt Donabedians (1988) begreppsmodell. Tio kvantitativa artiklar har använts till resultatet. Resultat: Sjuksköterskors omvårdnadskompetens har visat sig genom procentandelen sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen, omvårdnadstiden som patienter får av sjuksköterskor samt kandidatexamen och klinisk erfarenhet hos sjuksköterskorna. Vid en ökning av omvårdnadskompetensen så minskade vårdskador oavsett avdelningens karaktär. Konklusion: Mer än hälften av vården består av omvårdnad där sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet. Sammansättningen av omvårdnadsgrupper har en avgörande roll för patientsäkerheten. Procentandel sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen bör vara omkring 85- 88%. För att öka patientsäkerheten krävs mer evidens och datainsamling kring vilka omvårdnadshandlingar som påverkar vårdutfall utifrån struktur, process och vårdutfallsnivå. Detta skulle stärka sjuksköterskeprofessionens betydelse och underlätta för verksamheter och beslutsfattare vid kvalitetsförbättring av vården.

Bakgrund: Vid magnetkameraundersökningar föreligger en viss olycksrisk p.g.a. starka magnetfält i undersökningsrummet. Därför är det viktigt att berörda sjuksköterskor känner till riskerna för att kunna öka patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka hur välinformerade sjuksköterskorna upplevde sig vara gällande magnetkameraundersökningar, samt om det fanns kunskapsskillnader mellan sjuksköterskorna på de olika vårdavdelningarna och mellan olika åldersgrupper. Studien är kvantitativ och har en deskriptiv och en jämförande design. Metod: Ett frågeformulär delades ut till sjuksköterskor på vårdavdelningar på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, bestående av 10 frågor som rörde information under utbildning och yrkesverksam tid samt kunskapsnivåer om magnetkameraundersökningar. Resultat: Fem av sex tillfrågade vårdavdelningar deltog i studien. Av de 115 tillfrågade sjuksköterskorna valde 50 (43,5 %) att delta i studien, av dessa var 45 (90 %) kvinnor och 5 (10 %) män, med en medianålder på 37,5 år. Majoriteten (70 %) hade fått information om magnetkameraundersökningar under sin yrkesverksamma tid, 28 % av deltagarna hade fått information om magnetkameraundersökningar under sin utbildning. Sjuksköterskorna upplevde sig relativt välinformerade om magnetkameraundersökningar. Sjuksköterskorna hade medelgod kunskap om magnetkamera (medelvärde på 6,5 av 15 poäng). Det fanns ingen signifikant kunskapsskillnad mellan de olika vårdavdelningarnas sjuksköterskor. Inte heller fanns det någon signifikant kunskapsskillnad mellan åldergrupperna. Slutsats: Det finns områden där kunskapen brister hos sjuksköterskor om magnetkameraundersökningar. Det finns ett behov av ökad information om magnetkameraundersökningar till sjuksköterskor på vårdavdelningar. Med ökad information till sjuksköterskor skulle olyckor kunna förebyggas i större utsträckning, samt patientsäkerheten ökas.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur sjuksköterskans arbetsmiljö påverkar patientsäkerheten. Metoden som användes var en litteraturstudie som baserade sig på tretton artiklar. Resultatet pekade på att kvalitén på vården som sjuksköterskorna gav var signifikant associerad med sjukhusets arbetsmiljö och antalet anställda. Det fanns ett starkt samband mellan antalet patienter per sjuksköterska och patientsäkerheten. Det visade sig även att om en arbetsplats har en dåligt organiserad arbetsmiljö så kan det motverka fördelarna med att ha mycket personal. Sjuksköterskor måste vara flexibla då patienternas behov och vårdkedjor var mycket komplexa och ständigt varierande. Det kan finnas starka kopplingar mellan patienternas säkerhet i vården och sjuksköterskornas arbetsmiljö samt flera faktorer som påverkar denna arbetsmiljö: bemanning, organisation, arbetsansvar, höga krav, arbetsledning, patienternas tillstånd, arbetsrelationer, lagarbete, arbetsvillkor, sjuksköterskans professionella inställning, kommunikation, resurser, stress, utmattningssyndrom, stora mängder administration, telefonarbete, hanterande av svåra situationer och övriga icke sjuksköterskeuppgifter. Sjuksköterskeyrket beskrivs som mycket komplext, att det förväntas mycket och att det ställs stora krav på våra sjuksköterskor. Hög arbetsbelastning, konflikter mellan kollegor, dålig ledning och emotionell börda kopplades till utmattningssyndrom bland sjuksköterskor. Slutsatsen blev att låg bemanning och dålig arbetsmiljö kan påverka vårdkvalitén och patientsäkerheten.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva förekomst och typ av tillbud (adverse events) samt kommunikation och samarbete mellan sjukvårdspersonal, enligt principerna för CRM (crew resource management), vid intrahospitala transporter av intensivvårdspatienter.   Metod: Studien var en prospektiv, kvalitativ och deskriptiv strukturerad observationsstudie med ett konsekutivt urval av 15 intrahospitala transporter av vuxna intensivvårdspatienter. Ett observationsprotokoll användes. Citat och fältstudieanteckningar nedtecknades och analyserades med innehållsanalys.   Resultat: Tillbud förekom i 12 av 15 intrahospitala transporter. Majoriteten var utrustningsrelaterade tillbud. Inga allvarliga tillbud skedde. Riktad kommunikation, closed loop och utnyttjande av tillgängliga resurser användes frekvent. Principerna för S-BAR (situation, bakgrund, aktuellt tillstånd, rekommendation) tillämpades i stort. Genomgång av förväntade behov och kontroll/omvärdering av utrustning och/eller patient förekom i viss utsträckning. Sjuksköterskor och läkare agerade oftast som ledare. Undersköterskor och resurspersonal antog för det mesta rollen som följare.   Slutsats: Tillbud förekom i majoriteten av intrahospitala transporter och var främst utrustningsrelaterade. Kommunikation, samarbete och överrapportering praktiserades i viss mån enligt principerna för CRM. Implementering av checklistor, briefing liksom rutiner för att hantera distraktioner skulle gagna patientsäkerheten genom att förbättra kommunikationen och samarbetet.

Bakgrund: Sömnen är viktig för att människan ska kunna fungera optimalt. Nattetid utsöndras hormonet melatonin som gör kroppen trött, vilket försvårar skiftarbete. Några av världens största olyckor har skett under just de timmar kroppen biologiskt är som svagast. Att vara trött kan även jämföras med att ha en mindre mängd promillehalt av alkohol i blodet.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sömnbrist hos omvårdnadspersonal påverkar vårdkvalitén och därmed patientsäkerhetenMetod: Uppsatsen gjordes som en litteraturstudie där elva vetenskapliga artiklar genomförda med antingen kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en analysmall.Resultat: Av analysen framkom att långa arbetspass ledde till sömnbrist som i sin tur påverkade patientsäkerheten negativt då risken för att omvårdnadspersonalen skulle göra misstag ökade. Slutsats: Roterande skiftjobb och nattskiftsarbete är oundvikligt inom sjukvården då många av patienterna behöver vård dygnet runt. Sömnbrist är ett problem värt att uppmärksammas då det ger konsekvenser för både personal och patienter. Att vara ouppmärksam är en del av sömnbristen och det kan orsaka patienterna vårdlidande när omvårdnadspersonalen begår onödiga misstag.

<p><em>Bakgrund: </em>Sömnen är viktig för att människan ska kunna fungera optimalt. Nattetid utsöndras hormonet melatonin som gör kroppen trött, vilket försvårar skiftarbete. Några av världens största olyckor har skett under just de timmar kroppen biologiskt är som svagast. Att vara trött kan även jämföras med att ha en mindre mängd promillehalt av alkohol i blodet.<em>Syfte:</em><strong> </strong>Syftet med studien var att beskriva hur sömnbrist hos omvårdnadspersonal påverkar vårdkvalitén och därmed patientsäkerheten<strong></strong><em>Metod:</em> Uppsatsen gjordes som en litteraturstudie där elva vetenskapliga artiklar genomförda med antingen kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en analysmall.<strong></strong><em>Resultat:</em><strong> </strong>Av analysen framkom att långa arbetspass ledde till sömnbrist som i sin tur påverkade patientsäkerheten negativt då risken för att omvårdnadspersonalen skulle göra misstag ökade. <strong></strong><em>Slutsats:</em><strong> </strong>Roterande skiftjobb och nattskiftsarbete är oundvikligt inom sjukvården då många av patienterna behöver vård dygnet runt. Sömnbrist är ett problem värt att uppmärksammas då det ger konsekvenser för både personal och patienter. Att vara ouppmärksam är en del av sömnbristen och det kan orsaka patienterna vårdlidande när omvårdnadspersonalen begår onödiga misstag.</p>

Bakgrund/Syfte: Sjuksköterskan har i sin kompetensbeskrivning att föra omvårdnadsdokumentation. Syftet med arbetet är att ta reda på vad sjuksköterskan har för syn på denna. Olika lagar och författningar styr hur dokumentationen ska skrivas, dock ser detta inte likadant ut i alla länder. Ändå beskriver detta arbete en internationell syn på dokumentationen, då systemen inte beskrivs i detalj, utan presenteras mer överskådligt med fokus på själva dokumentationen. Att föra anteckningar om en patient går tillbaka så långt som Florence Nightingales tid och är i ständig utveckling. Den utveckling och anpassning som sker kontinuerligt stärks av teorin om copingmekanismer som Callista Roy beskriver. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med fokus på omvårdnad har använts. En manifest innehållsanalys har följts. Resultat: I resultatet beskrivs det att synen på dokumentationen är komplex, då det används flera olika system. Ändå är synen på dokumentationen inte riktat på specifika system, utan mer generellt. De kategorier som presenteras är: Sjuksköterskans dokumentationskunskap och dennes syn på utbildning i dokumentation, sjuksköterskors syn på och inställning till dokumentationssystem, synen på sitt eget och andras ansvar då det gäller omvårdnadsdokumentation och sjuksköterskors upplevelser kring hur patienten påverkas av omvårdnadsdokumentation. Slutsats: En god och kontinuerlig utbildning och genomgång i de system som används i respektive arbetsplats är förutsättningen för att sjuksköterskor ska kunna känna sig trygga och säkra i sin egna omvårdnadsdokumentation.