Syftet med uppsatsen är att titta närmare på skillnaderna mellan den judiska och den kristna bilden av och resonemangen avseende Messias, så som de kom till uttryck i medeltidens mest berömda disputation i Barcelona år 1263. Det är intressant att försöka förstå hur en medeltida judisk lärd såg på Messias och hur en dominikan försökte få honom på andra tankar om Messias. Dessutom har ämnet större aktualitet idag än tidigare, eftersom antalet och storleken av de messianska judiska församlingarna i världen, de flesta naturligtvis i Israel, växer. I de messianska församlingarna behöver det judiska och det kristna inte längre vara åtskiljande utan förenande faktorer.   Disputationen i Barcelona var en sista uppflammande påminnelse om den tid som varit, den sista gången som den rika judiska kulturens representant fick någorlunda fritt framträda och uttrycka sig. Enligt Maccoby var Barcelonadisputationen den mest högklassiga, relevanta och bäst återgivna av alla disputationer. Därför bör den också vara bäst ämnad till att nå syftet genom följande frågeställningar: 1.      Vilken bild av Messias gav Paulus Christianus? 2.      Vilken bild av Messias gav Moses Nahmanides? 3.      Väsentliga skillnader mellan Paulus Christianus och Moses Nahmanides uppfattning om Messias

I 1 Korintierbrevet finns två ofta diskuterade avsnitt som med speciellt fokus på kvinnorna talar om ordningen vid kristna sammankomster: 11:2-16 och 14:34-36. Denna uppsats gör en analys av dessa texter och deras behandling i den vetenskapliga litteraturen. Hur ska man förhålla sig till att kompetenta forskare kommer till rakt motsatta slutsatser? Är det fel i argumentationen, i premisserna, eller saknar vi helt enkelt tillräcklig kunskap? Går det att skilja på vad som är omstritt av exegetiska respektive teologiska skäl? Slutsatsen är att bland tre typer av argumentation som förekommer i litteraturen, som jag kallar den värderande, den datainsamlande respektive den konstruktiva, har forskningen en olycklig slagsida mot den första typen. Alltför mycket har skrivits utan att tillföra något av varken fakta eller ideer - man refererar bara till tidigare forskning och väger olika uppfattningar mot varandra. Om man refererar till andra författares tidigare arbeten utan att gå in på argumenten blir forskningen svår att bedöma efter att nya data tillkommit. Alltför ofta är kriteriet dessutom hur väl en teori stämmer med på förhand given teologi, snarare än en värdering av argumentens stöd i fakta. / In 1 Corinthians we find two much discussed passages which, focusing especially on the women, speak of order at the Christian gatherings: 11:2-16 and 14:34-36. This paper analyses these passages and their treatment in the scholarly literature. How should one relate to the fact that competent scholars reach diametrically opposed conclusions? Is there error in the argumentation, the premises, or do we simply lack sufficient knowledge? Is it possible to distinguish between what is contested for exegetical and for theological reasons? The conclusion is that among three types of argumentation in the literature, which I call value judgments, information gathering, and construction, there is an unfortunate imbalance towards the first type. Too much has been written that adds neither facts nor ideas - there is only references to earlier research and weighing of points of view against each other. If there is only references to other scholars' works and no engagement with the arguments, it is difficult for others to reassess the results after new data has appeared. Too often, also, the conclusions are based on a pre-conceived theology, rather than a weighing of the factual support of the arguments.

Uppsatsen är en komparativ studie, där James D. G. Dunns och Thomas R. Schreiners tolkningar av vad som enligt Paulus gör att en människa räknas som rättfärdig samt varför Kristus dog utifrån Gal 2:15-21, 3:10 jämförs och värderas. Viktiga begrepp för tolkningen av dessa verser är rättfärdighet, δικαιοσύνη och laggärnigar, ἔργων νόμου. Dunn anser att rättfärdighet enligt Paulus nås genom att vara i Kristus, ἐν Χριστῷ vilket leder till en förändring av människans väsen till Kristuslikhet. Schreiner tolkar däremot rättfärdighet och rättfärdiggörelse som främst juridiskt, där det centrala är att tillräknas rättfärdighet från Kristus genom hans ställföreträdande syndaoffer. Utifrån de argument av Dunn och Schreiner som jag tar upp i analysen av Gal 2:15-21, 3:10 anser jag att Dunns tolkning av vad som leder till rättfärdighet enligt Paulus är mest rimlig. Om varför Kristus dog anser Dunn att det främst var för att göra förbundet med Gud tillgängligt för hedningarna, medan Schreiner anser att det främst var för att sona för människornas synder. Även på denna punkt anser jag att Dunns argument för sin ståndpunkt är mest rimliga.

Die Sammlung von Texten, die wir hier vorlegen, geht auf „Ansagen zur Zeit“ zurück, die in den Jahren 2001 bis 2019 von damaligen Mitarbeitern des Ägyptologischen Instituts der Universität Leipzig in den „Universitätsvespern am Paulineraltar” gehalten wurden.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.