Diss. -- Åbo akademi.

Vad var det som gjorde att Jesus inte kunde vara judarnas Messias, den utlovade? Jesus gjorde en hel del i sitt liv på jorden. Bland annat helade han folk, gav dem förlåtelse för sina synder och gav dem kärlek. En av de största anledningarna till hans ankomst var att förena människorna med Gud och ge dem förlåtelse och evigt liv. Detta genom döden och uppståndelsen som ett bevis på att Gud är större än döden. Han var en del av människorna. Jesu intention var inte att ta över översteprästernas eller Pontius Pilatus roll, vilken var kung vid den tiden. Den stora förändringen som Jesus kom med var tron. Det var genom tron som människan skulle få evigt liv, inte genom offer eller handlingar som var vanligt på den tiden.   Trots Jesu handlingar var de stora och utlovade handlingarna som judarna väntade på inte uppfyllda. Judarna hade blivit varnade många gånger för falska profeter och Messias-gestalter. Judarna hade blivit lovade en Messias som bland annat skulle skapa fred på jorden och göra himmelriket på jorden. Han skulle även rädda sitt folk från elände och bedrövelse. Vidare väntade de på en mänsklig gestalt som skulle sitta på Kung Davids tron och regera och göra Jerusalem till världens huvudstad.  Dessa punkter uppnådde inte Jesus.   Vidare talade Jesus om att han skulle återvända en andra gång och då skulle han uppfylla det som inte uppfylldes vid första ankomsten. För judarna har det inte utlovats två ankomster, utan det talas om en ankomst där Messias ska göra ett paradis på jorden, himmelriket på jorden. Betydelsen av himmelriket blev förändrat då Jesus talade om himmelriket inom oss. Det var inte längre ett konkret himmelrike som Jesus talade om och det var det som judarna hade blivit utlovade av Gud. Därmed kunde inte Jesus vara deras utlovade Messias och de väntar än idag på Honom.

Univ., Diss.--Princeton, 2001.

Doctorat--Théologie--Roma--Pontificia Universitate Gregoriana, 2004. / Bibliogr. p. 275-295.

Thesis--Utrecht. / First part of "Voorwoord" in Dutch. Bibliography: p. 194-197.

Thesis--Utrecht. / First part of "Voorwoord" in Dutch. Bibliography: p. 194-197.

Made available in DSpace on 2016-07-27T13:48:43Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Juraci da Rocha Cipriano.pdf: 347694 bytes, checksum: 0c7eb95963fae5bd5a4a7b0961a8646a (MD5) Previous issue date: 2005-08-25 / The Ecletic City is about 10 kilometers from Santo Antônio do Descoberto s city, state of Goiás, it was builded by a group of people coming from Rio de Janeiro, in 1956, who wanted to join a kind of religion that preachs the end of the world. A leader, Yokaanam, that believed to be the reincarnation of John the Baptist, had spiritual guides that helped him to guide the group, he caused polemic in Rio de Janeiro, and after this, peaceful, he received people from Brasilia and neighbourhood to mental and corporal cures. This moviment had been two thesis of doctor degree and one dissertation of mastership s main purpose and was considered by those researches a messianic moviment, but just while the leader was alive. In 1985, with his death, the moviment lost the enchantment, attracting less people than olden days. That s the main purpose of this dissertation. The main purpose is verify if the moviment may be considered messianic after Yokaanam s death. The dissertation try to expose a historic vision of the group and after this it resumes the main thesis and dissertation s ideas, and finally following Weber s concepts about Carism and Routinization, it constructs arguments to answer his own hypothesis. The data colect for the dissertation was done based on the two thesis and the dissertation, on the city journal Our, mountly published, and on local research, sistematic observation, interviews and short questionaries applied. In the end, the dissertation proves, based on the Weber s theory parameters, that the Yokaanam s moviment, today, doesn t seems to be messianic, because some basic characteristics of this moviment, like the founder carism, may be pondered like something that should be latent, his dinamism should be activated if the formal administration elect a new leader who was recognized by all the followers as Yokaanam s reincarnation, and this possibility isn t null, because there s an element of the group that is the kardecist creed of the reincarnation. / A Cidade Eclética, distante 10 (dez) quilômetros do município de Santo Antônio do Descoberto (GO), foi construída por um grupo de pessoas que tinha vindo do Rio de Janeiro, em 1956, para viver uma forma de religião que pregava o fim do mundo. Um líder, Yokaanam, que acreditava ser reencarnação de João Batista e tinha guias espirituais que o ajudavam na condução do grupo, tinha suscitado muitas polêmicas no Rio de Janeiro; mais tranqüilo em sua nova sede, recebia moradores tanto de Brasília como das cidades vizinhas, para curas corporais e espirituais. Este movimento tinha sido objeto de estudo de duas teses de doutoramento e uma dissertação de mestrado, e foi considerado pelos autores como sendo um movimento messiâmico enquanto o líder vivia. Em 1985, com a morte do líder, o movimento de Yokaanam parecia ter perdido seu encanto original atraindo menos adeptos. Este é o objeto de estudo desta dissertação. Sua finalidade principal é verificar se o movimento de Yokaanam poderia continuar sendo classificado como messiânico depois da morte do líder. A dissertação procurou dar uma visão histórica do grupo, depois resumiu as principais idéias das duas teses e da dissertação que o estudaram; por fim, a partir do conceito de carisma e rotinização de Weber, construiu seu argumento para responder sua hipótese. A coleta de dados desta dissertação foi feita a partir das duas teses e da dissertação, do jornal da cidade, O Nosso publicado mensalmente e de pesquisa de campo, observação sistemática, entrevistas semi-estruturadas. No final do estudo este trabalho provou que dentro dos parâmetros estabelecidos pela teoria weberiana, o movimento de Yokaanam, não poderia ser classificado hoje como messiânico, porque faltam nele alguns elementos fundamentais destes movimentos, como a presença de um líder tido como messias, a espera do milênio; contudo como o carisma do fundador poderia estar latente na vida do grupo e na esperança de alguns adeptos, nada impediria que em um momento de crise ou conflito maior, entre o grupo em estudo e a sociedade geral, esta liderança surgisse novamente, de sua latência, em um adepto ou uma outra pessoa reconhecida pelo grupo, como reencarnação de Yokaanam.

<p>Göran Tunström (1937 – 2000) är en av våra viktigaste svenska författare av idag och som kanske främst förknippas med sin uppväxtort Sunne. Den värmländska hemorten har blivit litterär miljö i många av Tunströms romaner. <em>Ökenbrevet</em> från 1978 är den roman som min studie handlar om och den utgör i detta avseende ett undantag. Berättaren i <em>Ökenbrevet</em> är Jesus själv och han befinner sig, under fyrtio dygn, i den Mesopotamiska öknen utanför Jerusalem där han umgås med sig själv och stjärnorna. Detta blir utgångspunkten för ett retrospektivt berättande. Men vem berättar Jesus för? Det uppenbaras aldrig någon mottagare till detta brev och sålunda läser vi in oss själva som mottagare av <em>Ökenbrevet</em>.</p><p>Något som alltid fascinerat Tunström är tillblivelsens mysterium, hur vi blir sådana vi är och hur olika händelser och möten i livet formar oss. Sunneromanerna och <em>Juloratoriet</em> är de romaner som Tunström är mest känd för. Den senare är ett ypperligt exempel på och uttryck för de existentiella frågor som fascinerat författaren. Om utgångspunkten för den mänskliga skapelseprocessen, i <em>Juloratoriet</em>, är musiken så är den i <em>Ökenbrevet</em> berättandet i en religiös ram. <em>Ökenbrevet</em> är en berättelse om just sökandet efter identitet och min studie kommer givetvis kretsa kring den frågan. Hur växer identiteten fram via berättandet? Vad som är användbart i mina resonemang är vetenskapen om berättandet, narratologin, och tillsammans med Paul Ricoeur och Peter Brooks plockar jag fram element som kan styrka mina påståenden, vilka i sin tur vägs emot de forskare som har studerat Göran Tunström och som jag valt att lyfta fram för min studie. Anders Tyrberg är den forskare som min studie kommer allra närmast.</p>

It has since long been noticed that savior figures from different religions have reminded of each other, and there are different theories trying to explain why. This study examines religions operating in the same culture, and in this case, judaism and zoroastrianism, and their influence on each other. In particular, focus is on zoroastrianism's image of the savior figure Mithra, and how this representation may have influenced the description of the Messiah in the Talmud. How are the two figures represented in the scriptures and what similarities can be identified? By a thorough content analysis the studie examines the Avesta of zoroastrianism and the Talmud from judaism. When Avesta is written is uncertain, but it was compiled and edited by Shapur II in fourth century, same time as the Jewish oral traditions were written down in the persian empire in the form of the Babylonian Talmud. The theories used are Dimensional Accrual and Dissociation theory (DAD), this theory seeks to explain what happens when multiple religions are operating in the same area for a long time. The cultural phenomenon that before was exclusive to one culture may be dissolved and it becomes difficult to tell where this phenomenon came from. The farther two or more cultures co-exist, the harder it will be to say what culture is which. Together with DAD is the cultural Churning theory(CCT), CCT argues that when newly arrived immigrant ethnicities take residence in an already established culture, it requires an adaptation primarily from immigrants, i.e the minority culture. CCT also says that that both the society and the individual need to adapt to the new culture. What I have found is that the savior figures in Avesta and the Talmud are largely similar, in several respects. What I also found through historical studies is that these two faiths worked side by side in close to 800 years, and during this time a cultural exchange most likely took place.

Göran Tunström (1937 – 2000) är en av våra viktigaste svenska författare av idag och som kanske främst förknippas med sin uppväxtort Sunne. Den värmländska hemorten har blivit litterär miljö i många av Tunströms romaner. Ökenbrevet från 1978 är den roman som min studie handlar om och den utgör i detta avseende ett undantag. Berättaren i Ökenbrevet är Jesus själv och han befinner sig, under fyrtio dygn, i den Mesopotamiska öknen utanför Jerusalem där han umgås med sig själv och stjärnorna. Detta blir utgångspunkten för ett retrospektivt berättande. Men vem berättar Jesus för? Det uppenbaras aldrig någon mottagare till detta brev och sålunda läser vi in oss själva som mottagare av Ökenbrevet. Något som alltid fascinerat Tunström är tillblivelsens mysterium, hur vi blir sådana vi är och hur olika händelser och möten i livet formar oss. Sunneromanerna och Juloratoriet är de romaner som Tunström är mest känd för. Den senare är ett ypperligt exempel på och uttryck för de existentiella frågor som fascinerat författaren. Om utgångspunkten för den mänskliga skapelseprocessen, i Juloratoriet, är musiken så är den i Ökenbrevet berättandet i en religiös ram. Ökenbrevet är en berättelse om just sökandet efter identitet och min studie kommer givetvis kretsa kring den frågan. Hur växer identiteten fram via berättandet? Vad som är användbart i mina resonemang är vetenskapen om berättandet, narratologin, och tillsammans med Paul Ricoeur och Peter Brooks plockar jag fram element som kan styrka mina påståenden, vilka i sin tur vägs emot de forskare som har studerat Göran Tunström och som jag valt att lyfta fram för min studie. Anders Tyrberg är den forskare som min studie kommer allra närmast.