No description available.

<p>In today’s individualistic society, I experience a need to bring forward the importance of collaboration. From a sociocultural perspective, I have chosen to highlight the positive and negative aspects of collaborative learning, with the intention of illustrating the effects for the individual learning and development. I have therefore made an interview with an educationalist, who’s been a teacher all her grown up life, with the intent of illustrating her thoughts on collaborative learning. The interview is made as an oral history, which gives a strong depiction of the culture she lives in. Through my analysis, I can interpret how the educationalists role changes with the steering documents, which are strongly influenced by the culture they’re made in. The educationalist, called Barbro in the interview, tells about today’s individualistic pupils, her work methods with getting them all to a safe group, and why she feels so strongly for just that work method. When I join the interview analysis with the literature I’ve used, I can see that the negative aspects of collaborative learning are that it’s not always fruitful for the individual to collaborate with others. The educationalist should have a very structured way of teaching, and be devoted to its methods of work. A lot of the time spent in groups, also tend to fall into individual work. Even though, I perceive the positive aspects to outweigh the negative. Collaborative learning creates a stronger confidence in every attending individual, as they dare to take part of the group with the knowledge of not feeling unsecure or being put down. This also creates a sense of security, which then leads to giving the pupil a positive identity. The classmates get a rewarding climate in the classroom, where everybody can be themselves, and that climate also creates positive learning and development.</p> / <p>I dagens individualistiska samhälle, upplever jag att vikten av att samarbeta kan behöva lytftas fram. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhäver jag de positiva och negativa aspekterna med att arbeta i grupp, med syftet att visa gruppens betydelse för individens inlärning och utveckling. Jag har därför intervjuat en pedagog som varit verksam hela sitt vuxna liv, med syftet att belysa hur hon tänker kring gruppens betydelse för inlärning. Intervjun skedde i livsberättelseform, vilket ger en stark skildring av kulturen. Genom min analys av intervjun kan jag tolka hur pedagogrollen förändras i takt med styrdokumenten, vilka är starkt påverkade av kulturen som råder. Barbro, som pedagogen kallas i intervjun, berättar om dagens individualistiska barn, hur hon arbetar praktiskt med att få dem till en trygg grupp, och varför hon känner så starkt för just den arbetsmetoden. När jag sedan väver samman Barbros intervju med den litteratur jag använt, kan jag se att de negativa aspekterna är att det inte alltid visar sig fruktbart för den enskilda eleven att samarbeta med andra. Pedagogerna bör ha struktur i sitt arbete, och vara engagerad i sina arbetsmetoder. Mycket av den tid som läggs på att arbeta i grupp, mynnar också ut i enskilt arbete. Jag upplever dock att de positiva aspekterna väger upp mot de negativa. Grupparbete skapar starkare självförtroende hos alla inblandade individer, då de i gruppen vågar träda fram utan att behöva känna sig osäkra eller bli hånade. De blir då också trygga, vilket i sig leder till ett positivt identitetsskapande hos individen. Tillsammans får eleverna ett tillåtande klassrumsklimat, där alla får vara sig själva, och det skapar i sin tur ett bra klimat för inlärning och utveckling.</p>

No description available.

<p>Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares erfarenheter av tysta elever och vad som kan göras för att få dessa elever att prata samt vad som faktiskt görs. Den metod som användes för undersökningen var kvalitativa intervjuer. Fem intervjuer gjordes med lärare verksamma i årskurs 7-9, varvid det framkom att de tysta eleverna oftare är flickor än pojkar och att situationer såsom diskussioner i klassen och muntliga redovisningar är problematiska. Lärarna upplevde det svårt att hjälpa de tysta eleverna, då de oftast undervisade i helklass, och kände sig hänvisade till att endast vara lyhörda för de tysta elevernas behov och uppmuntra dessa till att våga mer. Talträning i mindre grupper var den metod som ansågs kunna användas för att hjälpa de tysta eleverna. Slutsatsen av undersökningen visade att det är en svår, men viktig uppgift att hjälpa de tysta eleverna att bryta tystnaden. Det är av stor vikt att ett tryggt klassrumsklimat skapas och att läraren kommunicerar med de tysta eleverna kring deras behov. Vidare är det angeläget att den tysta eleven får övning i att tala, men det är viktigt att inte gå fram för fort, så att eleven känner sig pressad. Om alltför stor uppmärksamhet riktas mot elevens tysthetsproblem kan detta ge motsatt effekt och göra eleven än tystare.</p>

<p>Jag har genom det här arbetet inriktat mig mot att fördjupa mina kunskaper om ämnet mobbing och vad skolan och lärare har för ansvar vad det gäller detta. Jag vill på så sätt bidra till handlingsberedskap på området. Jag började med att söka information om ämnet genom en litteraturstudie. Utifrån studien specificerade jag frågeområden som fokuserar på lärarnas kunskaper och erfarenheter, men även på det arbetet som förs mot mobbing i skolan. Jag har sedan använt mig av dessa frågeområden i mina intervjuer gjorda med fyra lärare från grundskolans senare årskurser. Det jag kommit fram till i min undersökning är att de krav som ställs på lärarna utifrån styrdokumenten fokuserar på att lärarna skall ha kunskap inom ämnet, kunna föra öppna diskussioner och göra aktiva insatser. Men mina resultat från de gjorda intervjuerna tyder på att sunt förnuft i stor grad fått ersätta faktiska kunskaper om mobbing. Detta kan leda till att många lärare undviker mobbing problemet genom att blunda framför att handla. De lärarna som tar tag i problemet lämnar ofta över arbetet till elevvårdsteamet. Kraven fortsätter att öka med nya lagar men lärarna får inga verktyg för att på ett professionellt sätt kunna leva upp till kraven.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet har varit att ur ett komparativt perspektiv undersöka vilka samhällsmedborgare skolan i Sverige respektive Tanzania strävar mot att fostra eleverna till. Frågeställningarna var följande: Vilka värderingar och ideal lyfts fram i de båda ländernas styrdokument? Vilken är lärares syn på skolans fostrande uppdrag i allmänhet? Vad ska eleverna fostras till i idrottsämnet?</p><p>Metod</p><p>Två typer av undersökningsmetod har använts, dels en textundersökning av de aktuella styrdokumenten i vardera land, dels intervjuer av verksamma lärare. Tre intervjuer gjordes i Sverige och tre intervjuer i Tanzania.</p><p>Resultat</p><p>De formulerade styrdokumenten i respektive land innehåller olika typer av anvisningar. Resultaten som framkommit har identifierats och kategoriserats utifrån Tomas Englunds utbildningsfilosofiska analysschema (se s. 11) Det svenska styrdokumentet, Lpo94, är enligt Englunds analysschema av en progressivistisk karaktär där elevens behov och intressen är i centrum. Det tanzaniska styrdokumentet, Education and training policy, upphöjer vikten av ämneskunskp och har därmed en karaktär av det essentialistiska. De intervjuade lärarna upplever att fostringsuppdraget är tvetydigt och inte heller helt problemfritt. I den svenska skolan anser lärarna att den fostran som skolan ansvarar för bör handla om det sociala samspelet. Respekt och lydnad är istället vad de tanzaniska lärarna anser vara skolans fostringsuppdrag. Även syftet med idrottsundervisningen i de båda länderna skiljer sig åt. I Sverige använder man idrottsundervisningen som medel för samarbete och social utveckling, medan man i Tanzania ser idrotten som återhämtning från den övriga undervisningen, men även som en möjlighet att selektera fram de bästa idrottsutövarna.</p><p>Slutsats</p><p>De ideal och värderingar som finns i skolan skiljer sig oerhört mellan länderna. I den svenska skolan lyfts individen fram. Undervisningen utgår och anpassas ifrån varje enskild elev, där eleverna fostras till att själva ta initiativ och inhämta kunskap. I Tanzania fostras eleverna till att underordna sig kollektivet och passa in i de redan givna ramarna. En god samhällsmedborgare i Tanzania ska visa respekt och lydnad, dessutom arbeta hårt för landets framgång och utveckling.</p><p>Vad som ingår i lärarnas fostringsuppdrag uppdrag upplever lärarna som otydligt i både Tanzania och Sverige. Gränsen mellan hem och skolas ansvarsområden är flytande och ligger till grund för konflikter och problem i läraryrket. För en väl fungerande undervisning är föräldrarnas samarbete av stor betydelse.</p>

<h1>Sammanfattning</h1><p> </p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syftet med studien har varit att undersöka hur idrottslärare motiverar sina elever i årskurs nio. Frågeställningarna utgick från <em>självbestämmmandeterorin </em>och var följande: Hur påverkar idrottslärarna elevernas autonomi? Vilka aspekter tas tillvara för eleverna ska uppleva tillhörighet och kompetens? Vilka strategier använder idrottslärarna? Vilket förhållningssätt har idrottslärarna gentemot eleverna?</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>För att uppnå syftet samlades empirisk data in genom intervjuer av tre idrottslärare från olika grundskolor samt genom två observationer av varje lärares idrottsundervisningar med elever i årskurs nio.</p><p> </p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Samtliga idrottslärare planerar sina lektioner med utgångspunkten att alla elever ska kunna vara delaktiga och aktiva. För att uppnå det varierar de sin undervisning så att eleverna får prova på olika aktiviteter och därigenom intressera sig för något som de även kan utöva på fritiden. Eleverna får till viss del vara delaktiga i planeringen genom att de har vissa dagar som de får välja aktivitet. Beträffande den elevledda lektionen, får de välja fritt vad för lektion de ska. Om eleverna upplever obehag inför något moment är de inte tvungna till att göra något men de får stöd, hjälp och tid att i alla fall försöka. Samtliga idrottslärare är eniga om att det viktigaste inte är att klara av en viss övning utan att försöka. De elever som befinner sig på en hög nivå rent färdighetsmässigt får varianter på övningar och även möjlighet att dela med sig av sina kunskaper till sina vänner. Det är viktigt <em>hur</em> idrottslärarna uttrycker sig när de vill att eleverna ska gå vidare för att undvika missförstånd, att de exempelvis tror att idrottslärarna är petiga.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong><strong> </strong></p><p>Idrottslärarna motiverar eleverna på olika sätt. Gemensamt hos samtliga idrottslärare är att de skapar dialoger mellan dem och eleverna. Eleverna vill bli sedda och idrottslärarna är måna om det och ser till att de känner sig sedda genom att ge uppmuntran och återkoppling. Tillåts eleverna utöva in­flytande motiveras de samtidigt som de upplever att de är en del av ämnet istället för att ”det är en lärares ämne”.</p>

<p>I denna uppsats avser jag redogöra för hur min undersökning kring lekens inverkan på för-skolebarns identitetsskapande gick till och vad den gav för resultat. De frågeställningar jag använt mig av under studiens gång har varit följande: kan och i sådana fall hur, lek kan inverka på barns identitetsskapade? I vilka leksammanhang kan barns identitetsskapande gynnas? Hur arbetar pedagogerna vid förskolan för barns identitetsskapande i lek? Som metod för att genomföra arbetet har jag utfört observationer där jag med hjälp av en observationsmanual fört anteckningar om barnens lekar. Dessa har jag sedan tolkat med hjälp av olika teoretiska perspektiv och reflekterat kring hur barnens identitetsskapande gynnades i den aktuella leksituationen. Resultatet har visat att barns lek innehåller ett mångfacetterat utbud av identitetsskapan-de komponenter och att leken verkar som ett forum där detta kan utvecklas. Studien fram-håller även pedagogens betydelsefulla roll i detta arbete och den makt vuxna har över huruvida barnen ges möjlighet att växa i sig själva eller inte.</p>

I detta examensarbete undersöktes förutsättningarna och viljan till förändring av skolgårdar i Upplands Väsby kommun till så kallade Gröna skolgårdar. Som Grön skolgård definieras en skolgård där skolans utemiljö innehåller estetiska, miljömässiga och pedagogiska funktioner. Användningen av skolgården som plats för konkret lärande är intressant ur en utomhus-pedagogisk synvinkel. Därför belyses i en första teoretiska del utomhuspedagogikens bildningshistoriska och pedagogiska rötter och även utomhuspedagogikens dolda ställning i läroplanen. Undersökningens andra empiriska del omfattar utvärderingen av en enkät om skolgården som delades ut till Runbyskolans elever och personal. Svaren visar på ett stort engagemang och bra idéer och att elever och personal har en realistisk uppfattning av skolgårdens nuläge och förändringspotential. Enkätsvaren jämfördes med ansökningar och förslag till skolgårdsförändring från andra skolor i kommunen och ställdes i kontext till kommunens organisation och förvaltning. Undersökningen visade att viljan till skolgårdsförändring finns och förutsättningarna för Gröna skolgårdar i Runbyskolan och hela Upplands Väsby kommun är bra, men att det kanske behövs organisatoriska förändringar i ansvarsfördelningen beträffande skolgårdsarbete som redan har genomförts i några andra kommuner i Sverige för att nå snabbare synliga resultat.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar om sambandet mellan fortbildning och skolutveckling i grundskolans år F-5. Vad har pedagogerna för uppfattningar om organisationen av fortbildningen? Hur uppfattar de att skolledningen planerar in reflektionstid efter fortbildningen? Pedagogens egen uppfattning om fortbildningen, hur ser den ut? Upplever pedagogerna att deras fortbildning implementeras i verksamheten och bidrar till skolutveckling? Känner pedagogerna till kommunens skolutvecklingsprojekt Våga Visa? Studien är en enkätstudie. Enkäten är utformad som en strukturerad enkät med en öppen fråga där pedagogen fick ge sin egen syn på fortbildning. Det är 41 pedagoger från fyra grundskolor i en kommun som har svarat på enkäten. Resultatet visade att pedagogerna inte hade någon gemensam uppfattning om vem det är som organiserar och planerar deras fortbildning. De hade dessutom en bristfällig uppfattning om skolan hade någon strategi för fortbildningen. Pedagogerna i studien har olika syn på fortbildningen. En tredjedel menar att den enbart leder till kompetensutveckling. Hälften av pedagogerna tror inte att den leder till skolutveckling. Studien bekräftar tidigare studier som visar att pedagogerna är mycket intresserade och blir inspirerade av fortbildningen. I enkätstudiens fria fråga är det flera pedagoger som efterfrågar fortbildning som utgår från deras egna behov. Flera pedagoger menar att fortbildningen ska vara genomtänkt. Pedagogerna i studien har en osäker uppfattning om fortbildningen leder till ett gemensamt förhållningssätt eller om den förändrar pedagogens arbetssätt. Studien visade att fortbildningen diskuterades och reflekterades sällan efteråt. Majoriteten menade att man bara diskuterat fortbildningen ”någon gång” efter ett fortbildningstillfälle eller på en arbetsplatsträff trots att de flera gånger velat få reflektionstid efter ett fortbildningstillfälle. I studien är en stor majoritet intresserade av begreppet skolutveckling. Hälften av pedagogerna i studien kände inte till projektet Våga Visa som styr en stor del av kommunens mål för skolutveckling. Begreppet skolutveckling är ett stort och subjektivt begrepp som innehåller många delar bl.a. implementering. Skolutveckling handlar om så mycket mer än om pedagogernas fortbildning och kompetens. Alla i kedjan, från skolledning i kommunhus ner till pedagoger, har en roll i skolutvecklingen. Den största delen av skolutvecklingen ligger i skolans egen kultur. Det är i samspelet med kollegor och i systematisk reflektion av frågor och ifrågasättande som skolutveckling sker. En skolas kultur uppstår i samarbetet mellan rektor, pedagoger, elever och föräldrar. Den kulturen är det viktigt att få stöd för från skolledningen i kommunen. Ju bättre samarbete i alla led desto bättre skolkultur och skolutveckling. Nyckelord: Fortbildning, skolutveckling och implementering.