Syftet med denna studie var att mäta och jämföra de bullernivåer som en passagerare utsätts för på SL:s pendelbåtslinje 80, Sjövägen, med SL:s busslinjer 443 och 76. Sträckan Nacka Strand – Nybroplan var lämplig för att båda fordonens start och slutpunkt är belägna nära varandra och båda trafikslagen är valbara alternativ för passageraren.  I denna studie genomfördes bullermätningar ombord i enheten dB(A) med en loggande ljudtrycksmätare.  Studien genomfördes som en fallstudie där metoden designades för att undersöka ljudnivån under en normal resa. Resultatet redovisas med hjälp av framräknade medelvärden och diagram från mätinstrumentet.  Slutsatserna som drogs var att bullernivåerna på både pendelbåtarna och bussarna var likvärdiga trots ett stort antal variabler. Ljudnivån i passagerarutrymmet visade sig ha en tydlig koppling till fordonets hastighet och motorbelastning. En annan slutsats var att ökat passagerarantal i passagerarutrymmet verkar ha en dämpande effekt på ljudnivån ombord.

Vid skapandet av Folkets hus i Sandviken var det viktigt för mig att utgå från behovet av mötesplatser och att göra vattnet tillgängligt för alla boende och besökande i området. Ångbåtsbryggan som Sandviken i sin tid växte fram utifrån fick bli utgångspunkt och en rektangulär mötesplats som sträcker sig ut i vattnet blev skapad med inramningen av sex huskroppar. Gestaltningen är utarbetad med inspiration från de gamla tegelbruken som fanns här tidigare, men även den fragmentariska bebyggelse som härskar i Sandviken på grund av den begränsande detaljplanen. Det var även viktigt för mig att inte skapa en för stor byggnad som skulle ta över det pittoreska utseendet på platsen, istället ville jag skapa möjlighet för besökarna att själva kunna använda vissa funktioner utan att huset är bemannat. Platsen mellan byggnaderna delas av den passerande bilvägen och bildar två torg för bygden att samlas kring och tillgängliggör och skapar på så sätt ett Sandviken där fler är välkomna. / When creating the community house in Sandviken, it was important for me to start from the need of places to meet and to make the water available to all residents and visitors in the area. The steamboat pier, that Sandviken in its time was founded out from, became the starting point for the project and a rectangular meeting place that extends into the water was created with the framing of six house bodies. The design is made with inspiration from the old brickworks that existed in the region before, but also the fragmentary buildings that rule in Sandviken due to the restrictive detailed plan. It was also important for me not to create an oversized building that would take over the picturesque appearance of the place, instead I wanted to create the opportunity for visitors to be able to use certain functions themselves without the house being staffed. The space between the buildings is divided by the passing car road and forms two squares for the neighborhood to gather around and makes accessible and thus creates a Sandviken where more people are welcome.

Vattenburen kollektivtrafik tenderar att ha längre bytessträckor än buss och spårtrafik. Då långa byten kräver mer av resenären är uppsatsens syfte att undersöka hur bytet till och från pendelbåtar kan se ut vid en för trafiken större bytespunkt. Därigenom kanske vi kan lära oss mer om resenärens informationsbehov vid byten över längre avstånd. Därtill har målet varit att presentera rekommendationer som kan stärka förutsättningarna för vattenburen kollektivtrafik, med särskilt fokus på bryggan (angöringspunkten) vid Klara Mälarstrand och den närliggande järnvägsstationen Stockholm Central. Arbetet har utförts i form av en fallstudie som undersökte platsen utifrån upplevd närhet och -tydlighet, med empiri bestående av egentagna bilder, kartor, avståndsmätningar samt dokument. Datainsamlingen pågick under lång tid, parallellt med Trafiknämndens egna utredningar av trafik till och från bryggan. Analysen visade att bryggan vid Klara Mälarstrand är bristfälligt integrerad med omgivande kollektivtrafik och att en tydlig vägledning saknas. I diskussionen förs ett resonemang om vikten av att entréer till kollektivtrafiken, exemplifierat av pendeltågens nya station Stockholm City, synliggör sin funktion även på långt håll. Resenärer bör även ges möjlighet att relatera längre bytessträckor till en tidsåtgång, liknande den ’uppskattad gåtid till gate’ som används på storflygplatser som Köpenhamns flygplats Kastrup. / Public transport on water tend to have longer transfer paths than bus and rail transport. As long transfers paths demands more from the passenger this thesis aims to investigate what a transfer to and from water buses may look like at a transfer point with public transport on water of major importance for a planned service in Stockholm, Sweden. Through that more knowledge about the information needs of passengers at transfers over longer distances might be gained. In addition the thesis aims to present recommendations which can strengthen the conditions for public transport on water, with a focus on the stop (quay) near the Stockholm Central station. The thesis has been carried out as a case study which examined the study area on the basis of perceived proximity and -legibility,with empirics consisting of images taken by the author, maps, distance measurements and documents. Data collection time has been long, in parallel with the Stockholm County Administrations (SLL) own investigations of the traffic. The analysis showed that the quay at Klara Mälarstrand has a lacking integration with surrounding public transport and that a clear wayfinding is missing. In the discussion an argument for the importance of legible entrances to public transport also at a distance is made, exemplified by the new Stockholm City commuter train station building. Also passengers at longer transfer paths needs to be able to relate the distance with the time to get there, similar to the ‘approximate walking time to gate’ used at major airports such as Copenhagen Airport, Kastrup in Denmark.

In light of the emerging consequences of climate change, there is a need for a sustainable transition of the marine sector, including waterborne transport systems, towards implementation of fossil free fuels and technologies. The thesis limits its scope to solely include passenger ferries that are suitable for calm waters and often operates on shorter distances, which are often incorporated in a public transport system and/or archipelago traffic. As there is limited literature available on the subject, this thesis aims to contribute to a wider knowledge of what is required to enable a sustainable transition of a waterborne transport system. Moreover, due to high investment costs and risks associated with low- and zero emission vessels, waterborne transport is often not prioritized when transitioning a public transport system. Thus, the following research questions were answered: Which aspects are vital to enable a sustainable transition of a waterborne transport system? Which actors influence and play a crucial role in the sustainable transition of a waterborne transport system? To answer the research questions, a literature review and an interviewstudy was conducted. The results present seven major aspects, with related sub aspects, and fourteen actors were identified. The results uncover that there is a need for collaborations, clear division of roles along with responsibilities, renewed perception of waterborne transport’s possible adaptations and allocation of funding in order to enable a widespread sustainable transition of a waterborne transport system. Moreover, the thesis presents a matrix that can be used to uncover potential power and knowledge imbalances between the actors within the system. Lastly, the results of the thesis contributes to the field by allowing actors to gain insight of what is vital for a transition from a system perspective. / Med anledning av de rådande och växande konsekvenserna av klimatförändringar existerar det ett behov av en hållbar omställning av den marina sektorn, som inkluderar vattenburna transportsystem, mot implementering av fossilfria bränslen och teknologier. Examensarbetet avgränsar uppsatsens omfattning till att enbart inkludera passagerarfärjor som är lämpliga för lugna vatten och som ofta trafikerar kortare sträckor, samt där de ofta är en del av ett kollektivtrafiksystem och/eller skärgårdstrafik. Eftersom det finns begränsad litteratur tillgänglig kring ämnet, syftar denna masteruppsats till att bidra till en bredare kunskap om vad som krävs för att möjliggöra en hållbar omställning av ett vattenburet transportsystem. Dessutom, på grund av höga investeringskostnader och risker förknippade med låg- och nollutsläppsfartyg, är vattenburna transporter ofta inte prioriterade vid en hållbar omställning av ett kollektivtrafiksystem. Med avseende på detta ämnar uppsatsen att besvara följande frågor: Vilka aspekter är avgörande för att möjliggöra en hållbar omställning av ett vattenburet transportsystem? Vilka aktörer påverkar och besitter en avgörande roll för att nå en hållbar omställning av ett vattenburet transportsystem? För att besvara frågorna genomfördes en litteraturstudie och en intervjustudie. Resultatet presenterar sju aspekter, med tillhörande underkategorier, och fjorton aktörer som har identifierats genom arbetet. Resultatet antyder att det finns behov av samarbeten, tydlig roll- och ansvarsfördelning, förnyad uppfattning av den vattenburna trafikens möjliga anpassningar och tilldelning av bidrag och monetärt stöd för att möjliggöra en hållbar omställning av det vattenburna transportsystemet. Utöver resultatet presenteras även en matris som kan användas för att belysa potentiella obalanser mellan makt och kunskap hos aktörer som verkar inom systemet. Slutligen så bidrar avhandlingens resultat till området genom att låta aktörer få insikt om vad som är avgörande för en omställning ur ett systemperspektiv.