Perinealbristningar är vanligt förekommande i samband med förlossning. Studier har visat att svårare former av perinealbristningar, så kallade sfinkterrupturer, kan ge långvariga problem och påverka kvinnors livskvalitet negativt. Flertalet riskfaktorer för att drabbas av sfinkterrupturer har kartlagts i tidigare forskning. Evidensen kring förlossningsställningens samband med sfinkterrupturer är dock svårtolkad då flertalet studier nått olika resultat. Syftet med denna studie var därför att undersöka om förlossningsställningen kan vara en riskfaktor för uppkomsten av sfinkterrupturer. En journalgranskning från två förlossningsavdelningar i Stockholms län genomfördes och materialet analyserades med Pearsons chi-2-test samt binär logistisk regressionsanalys. En signifikant skillnad i förekomsten av sfinkterrupturer kunde påvisas i förlossningsställningen gynekologiskt läge (gyn). Dock kan riskfaktorerna att vara förstföderska samt att föda ett barn med en födelsevikt över 4000 gram ha påverkat resultatet. Detta bidrar till evidensen om att förlossningsställningen kan vara en riskfaktor för uppkomsten av sfinkterrupturer. Denna kunskap kan ge barnmorskan möjligheten att uppmuntra kvinnor att inta en förlossningsställning som inte påvisats ha en ökad risk för sfinkterrupturer och på så sätt kan kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa främjas.

Background The complications of getting affected by perineal ruptures by giving birth can cause anxiety and consequences that affect the daily life of the woman. Over ninety percent of Indonesian midwives had neither acquired any basic skills nor received any further professional development training in this area during the three years following their graduation. The main risk factors for perineal ruptures are instrumentally terminated childbirths, nulliparous and a high birth weight of the baby. The midwife has a major impact on the women's further risk of suffering from a perineal rupture. Perineal protection can play a significant role to reduce perineal ruptures.   Aim The aim of the study was to describe midwives experience of perineal ruptures preventive work in Indonesia.   Method This study is based on a MFS in Indonesia. The method chosen was a  qualitative interview study with unstructured interview questions  In total, fifteen midwives were interviewed. Data was analyzed using qualitative content analysis.   Findings During the analysis three categories were identified; The preventive work to protect the perineum, Midwives experience and knowledge of perineal rupture and Factors that increase vaginal ruptures. Six subcategories were identified; Support perineum by hand, To not proceed too fast, Learning by doing, Factors midwife can affect, Factors women can affect and Other factors that may affect.   Conclusion Indonesian midwife's grip to prevent perineal ruptures are similar to what the authors are educated in Sweden. Knowledge and experience appear to be limited due to the midwive´s small number of vaginal births. Midwives emphasized the importance of education and information in their work with perineal protection. They all claimed that if no perineal protection was used, it was more likely for the woman to get a grade three or four rupture. The midwives in Indonesia didn’t use warm compresses and did only use one birth position, Lithotomy position, the women laying on her back. To further make a progress in the midwives preventive work against perineal ruptures is to educate and empower Indonesian midwives knowledge. This is an important aspect due to the large number of midwives with poor experiences. / Bakgrund Att drabbas av en perinealbristning vid förlossning kan orsaka ångest och ge konsekvenser som påverkar kvinnors dagliga liv. Över nittio procent av de Indonesiska barnmorskorna saknar fortfarande grundläggande färdigheter och professionell kompetensutveckling inom området tre år efter examen. De främsta riskfaktorerna för att drabbas av en perinealbristning är instrumentell förlossning, att vara förstföderska och barnets födelsevikt. Barnmorskan har stor påverkan för kvinnans risk att drabbas av en perinealbristning. Perinealskydd har en stor betydelse för att minska perinealbristningar.   Syfte Syftet med studien var att beskriva barnmorskors erfarenhet av perinealbristningar[ och det förebyggande arbetet i Indonesien.   Metod Denna studie bygger på en MFS (Minor field study) fältstudie i Indonesien. Den valda metoden var en kvalitativ intervjustudie med ostrukturerade intervjufrågor. Sammanlagt intervjuades femton barnmorskor. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Under analysen identifierades tre kategorier; Det förebyggande arbetet för att skydda perineum, Barnmorskans erfarenhet och kunskap om perinealbristningar samt Faktorer som ökar perinealbristningar. Sex underkategorier identifierades; Stöd perineum för hand, Långsamt framfödande, Träning ger färdighet, Det barnmorskan kan påverka, De faktorer kvinnan kan påverka och Andra faktorer som kan påverka perinealbristningar.   Slutsats Den indonesiska barnmorskans perinealskydd för att förhindra bristningar är liknande de perinealskydd barnmorskan är utbildad att tillhandahålla i Sverige. Kunskap och erfarenhet verkar däremot vara begränsad på grund av barnmorskans få assisterade vaginala födslar i Indonesien. Barnmorskorna som intervjuades betonade vikten av utbildning och information i deras arbete att tillhandahålla perinealskydd. De hävdade att om inget perinealskydd används, är det mer sannolikt att kvinnan drabbas av en grad tre eller fyra bristning. Barnmorskorna i Indonesien använder inte varma kompresser och de använder enbart en förlossningsställning, Lithotomy positionen, kvinnan liggandes på rygg. För att ytterligare göra framsteg i det förebyggande arbetet är det nödvändigt med ytterligare kompetensutveckling för de indonesiska barnmorskorna. Detta är en viktig aspekt på grund av de stora antalet indonesiska barnmorskor som inte har tillräckligt med erfarenhet.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Globalt sett drabbas cirka 70-80 procent av alla kvinnor av någon typ av bristning i underlivet när de föder sitt första barn och dessa skador kan orsaka både smärta och lidande. Det är av stor vikt att barnmorskor och obstetriker känner till det kvinnliga könsorganets anatomi så att både diagnostisering och handläggning av bristningar blir korrekt. Forskning kring hur dessa skador skall kunna undvikas är ständigt pågående. En av de många frågor som ställs är huruvida förekomsten av dessa skador minskar när barnmorskan utför perinealskydd och hur detta används när kvinnan föder i vatten. Vattenfödsel är ett omdiskuterat ämne och forskare har olika uppfattning om dess för- och nackdelar. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva utfallet och handläggningen av perinealbristningar vid vattenfödslar. Metod: En kvantitativ ansats har använts och information ifrån 123 kvinnors förlossningsjournaler har sammanställts. Alla kvinnorna födde sina barn i vatten på BB Sophia eller Södra BB från mars 2014 till mars 2015. Bristningsgrad har beskrivits i tabeller och diagram i förhållande till variablerna paritet, barnets vikt, utdrivningsskedets längd, barnets huvudomfång, tid för bad, BMI, ålder och suturering. Resultat: Betydligt fler av förstföderskorna drabbades av perinealbristning än vad omföderskorna gjorde. Av de kvinnor som fick en grad 3 eller grad 4 bristning hade alla längre utdrivningsskeden och var förstföderskor. Nio procent av kvinnorna i studien fick en grad 3 bristning vilket ses som en hög siffra. Av de totalt 101 kvinnorna som fick någon typ av perinealbristning lämnades tio stycken osuturerade och nästan hälften av barnmorskorna som besvarat enkäten använde sig av perinealskydd vid vattenfödslar. Slutsats: Att vara förstföderska ökar risken för perinealbristningar oavsett om kvinnan föder i vatten eller inte. Utdrivningsskedets längd kan ha betydelse samt även om barnmorskan använder perinealskydd eller inte. Vad som i övrigt påverkar utfallet av bristningar vid vattenfödsel är inte säkerställt. Mer forskning i ämnet behövs.