Svenskar har en stor andel av sina sparpengar placerade i olika fonder, och fondsparande verkar bli en allt större sparform. Under andra kvartalet 2014 ökade den totala förmögenheten i svenskregistrerade fonder med 69 miljarder gentemot föregående kvartal, vilket går att tolka som att det är väldigt populärt att spara i fonder. Denna studie undersöker fonder vars förvaltare har kontor i Sverige och vad som kan tänkas påverka dennes prestation. För att göra detta har fyra aspekter valts ut och de är geografiskt avstånd, marknadens grad av sofistikering, storleken på bolag samt persistens. För att genomföra undersökningen kategoriserades de valda fonderna i grupper utifrån dessa aspekter. Därefter gjordes statistiska tester för att se om prestationen skiljde sig åt mellan grupperna. Tre olika mått på prestation användes för att få en mer nyanserad bild av prestationen. De är den vanliga avkastningen, Treynorkvoten och Modigliani-Modigliani. Om marknaden vore starkt effektiv borde inte de valda variablerna ha någon inverkan på förvaltarens prestation. Med andra ord bör de utförda testen inte visa någon statistisk signifikant skillnad. Resultaten visar att marknaden är delvis effektiv, men att den i vissa avseenden inte är det. Gällande det geografiska avståndet och storleksskillnaden var resultaten tydliga, att marknaden inte varit effektiv ur de aspekterna. Även resultaten angående persistensen visade på signifikanta resultat att förvaltare har presterat bättre än valt jämförelseindex under vissa perioder. Det som motsäger detta, och som konfirmerar den effektiva marknaden, är resultaten från marknadens sofistikering som inte påvisar någon signifikant skillnad mellan grupperna. Syftet med denna uppsats var att se om det finns incitament för att spara i och att förvalta aktiva fonder. Då resultaten visar att marknaden inte har varit fullt effektiv i alla avseenden finns det incitament för aktiv fondförvaltning.

I dagens premiepensionssystem finns det två typer av aktiefonder, dels indexfonder och dels aktivt förvaltade fonder. Denna studie undersöker om aktivt förvaltade Sverigefonder och tillväxtmarknadsfonder lyckas uppnå en högre riskjusterad avkastning än valt jämförelseindex, om de aktivt förvaltade fonderna uppvisar persistens i sina prestationer och om det föreligger ett samband mellan graden av aktiv förvaltning och fondernas riskjusterade avkastning. Studien undersöker 38 Sverigefonder och 43 tillväxtmarknadsfonder under åren 2007-2013. Som mått på den riskjusterade avkastningen används i denna studie Jensens alpha, Sharpe-kvot och Treynor-kvot. För att undersöka persistensen har två olika varianter av contingency tables använts för att mäta persistensen både på kort och lång sikt. Sambandet mellan graden av aktiv förvaltning och riskjusterad avkastning har undersökts med hjälp av en regression där 1-R2 används som den oberoende variabeln och Jensens alpha som den beroende variabeln. Resultatet från studien visar att varken de aktivt förvaltade Sverigefonderna eller de aktivt förvaltade tillväxtmarknadsfonderna sett över hela perioden lyckas nå en högre riskjusterad avkastning än index. Sett till enskilda år lyckas både Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna nå en högre riskjusterad avkastning än jämförelseindex. Av resultatet framgår det vidare att Sverigefonderna tenderar att överprestera index när det föreligger högkonjunktur och underprestera index när det är lågkonjunktur i ekonomin. Tillväxtmarknads- fondernas prestationer är dock inte lika konjunkturberoende som Sverigefondernas. Varken Sverigefonderna eller tillväxtmarknadsfonderna uppvisar någon persistens i sina prestationer på lång sikt. På kort sikt uppvisar både Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna persistens i sina prestationer under enstaka tidsperioder. När det gäller sambandet mellan den riskjusterade överavkastningen (Jensens alpha) och graden av aktiv förvaltning (1-R2) sett över hela perioden föreligger det för Sverigefonderna ett negativt samband medan tillväxtmarknadsfonderna uppvisar ett positivt samband. Sett till enskilda år varierar sambandet både för Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna mellan att vara positivt och negativt.

Measurements of ovarian, corpus luteum, follicles of Lithuanian Black and White and German Black and White breed cows made by ultrasound scanner were revised. Effect of different factors, such as age, breed and season determining persistence of corpus luteum was statistically evaluated. Validation of treatment efficacy of persistent corpus luteum was carried out based on testing of progesterone concentration in peripheral blood plasma.

The theory of multidimensional persistence was introduced in a paper by G. Carlsson and A. Zomorodian as an extension to persistent homology. The central object in multidimensional persistence is the persistence module, which represents the homology of a multi filtered space. In this thesis, a novel algorithm for computing the persistence module is described in the case where the homology is computed with coefficients in a field. An algorithm for computing the feature counting invariant, introduced by Chachólski et al., is investigated. It is shown that its computation is in general NP-hard, but some special cases for which it can be computed efficiently are presented. In addition, a generalization of the barcode for persistent homology is defined and conditions for when it can be constructed uniquely are studied. Finally, a new topology is investigated, defined for fields of characteristic zero which, via the feature counting invariant, leads to a unique denoising of a tame and compact functor. / Teorin om multidimensionell persistens introduserades i en artikel av G. Carlsson och A. Zomorodian som en generalisering av persistent homologi. Det centrala objektet i multidimensionell persistens är persistensmodulen, som representerar homologin av ett multifilterat rum. I denna uppsats beskrivs en ny algoritm för beräkning av persistensmodulen i fallet där homologin beräknas med koefficienter i en kropp. En algoritm för beräkning av karaktäristik-räknings-invarianten, som introducerade av Chachólski et al., utforskas och det visar sig att dess beräkning i allmänhet är NP-svår. Några specialfall för vilka den kan beräknas effektivt presenteras. Vidare definieras en generalisering av stäckkoden för persistent homologi och kraven för när den kan konstrueras unikt studeras. Slutligen undersöks en ny topologi, definierad för kroppar av karaktäristik noll, som via karaktäristik-räknings-invarianten leder till en unik avbränning.

Studien syftar till att undersöka vilken förvaltningsstrategi som är bäst, fonders prestation genom olika ekonomiska förhållanden samt persistens på den svenska fondmarknaden. Huvudsyftet är att undersöka om fonders föregående prestation kan användas för att förutsäga framtida avkastning. Genom att använda etablerade mått på förvaltningsprestation som Jensens Alfa, Sharpekvoten och Modiglianis riskjusterad prestation (𝑀2) jämförs fonders prestation. För att identifiera persistens jämförs fondernas avkastning med medianavkastning under en specifik period. Genom statistiska tester i form av Oddskvot, Chi-två-test och regressionsanalys fördjupas studien ytterligare. Resultaten från studien visar enskilda fall av persistens, men inga konsekventa mönster kan utläsas för alla fonder. Slutsatsen från studien är att det inte går att slå fast en överlägsen förvaltningsstrategi. Slutsatsen indikerar även att det inte finns några signifikanta indikationer på att det går att förutspå framtida avkastning utifrån föregående tidsperiods avkastning. / The study investigates which management strategy is superior, funds’ performance across different economic conditions and persistence in the Swedish fund market. The main objective is to examine whether past fund performance can be utilized to predict future returns. Through using established performance measures such as Jensen’s Alpha, The Sharpe Ratio and Modigliani’s risk- adjusted performance (𝑀2), we compare fund performance. To identify persistence, funds’ returns are compared with median returns over a specific period. Through statistical tests such as Odds Ratio, Chi-square test and regression analysis, the study is further elaborated. The results of the study reveal isolated instances of persistence, but no consistent patterns can be discerned across all funds. The conclusion drawn from the study is that no superior management strategy can be definitively established. Additionally, the findings suggest no significant indications that past period returns can predict future returns.