<p>Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.</p>

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.

Sammanfattning: Forskning har visat att myndigheters beslut och insatser påverkas av klientens könstillhörighet. Frivården har deltagit i ett regeringsprojekt kallat JiM vilket syftar till att säkerställa att myndigheters verksamhet präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Denna uppsats har utifrån ett genusperspektiv undersökt hur kön influerar personutredares förslag och motiveringar till påföljd. Genom en kvalitativ vinjettmetod har sex personutredare fått bedöma en vinjett där endast könstillhörigheten på klienten har ändrats. Resultaten analyserades sedan med hjälp av Yvonne Hirdmans genusteori vilket visade att könsrelaterade mönster framträder i personutredarnas förslag och motiveringar samt att klientens könstillhörighet tycks inverka på förslaget till påföljd. Vår slutsats är att genus omedvetet kan influera oss också i en yrkesroll som exempelvis personutredare på ett frivårdskontor, detta är något vi måste vara vaksamma på och diskutera för att inte riskera att reproducera och upprätthålla genuskontrakt och den sociala könsordningen. / Abstract The Swedish probation service, same for everyone? Gender pattern and variations in probation service recommendations of sanction Research has shown that public decisions and interventions are often affected by the clients´ gender. The Swedish probation service has participated in a governmental project called JiM to ensure that the working practice of the authorities must be characterized by a gender equality perspective. This paper is based on a gender perspective and has explored how gender influences on the probation officers risk assessments and recommendations of sanction. Through a qualitative vignette method six individual probation officers received a vignette where only the gender of the client had changed. Yvonne Hirdmans´ gender theory was used to analyze the results. It showed that gender patterns appear in probation officers risk assessments and recommendations of sanction and that the clients´ gender seems to influence the recommendations of sanction. Our conclusion is that gender unconsciously can influence us in a professional capacity such as probations officers, and this is something we must be aware of and discuss to reduce the risk of reproducing and maintaining gender contracts and the social gender order.

Our aim in this essay was to find if suspects of foreign and Swedish background were presented differently in personal case studies made by the probation authority. We have conducted a content analysis of the personal case studies with male assault offenders in the range of 18-23 years old. The study showed that the suspects of foreign background were presented differently in comparison to the suspects of Swedish background. The differences were noticeable foremost in the description of the suspects relationship to family and friends, but also in the description of the suspects possible criminal values. The personal case studies differed in the way that the suspects of Swedish background had more of a detailed description of relationships to family and friends, but they were also given the opportunity to value their own experience of their relationships. While the description of relationships to the suspects of foreign background consisted more of a mapping of family members and friends with no description of how the suspect experienced the relationships. The presentation of the suspects possible criminal values differed in the way that in the personal case studies of the suspects of Swedish background included a professional statement about their non-criminal values, but the suspects of foreign background had no such statement nor that they had criminal values. Although this haven´t affected the final statement that the probation officer has done. We have argued that the lack of relationship description and statement of criminal values had made the presentation of the foreign suspect as someone who could be perceived as an impersonal stranger with unknown criminal values where preconceived ideas can grow and lead to stigmatizing processes.