<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista förhåller sig till de rådande patriarkala normerna. Uppsatsen bygger på teorier kring patriarkatets upprätthållande i form av Yvonne Hirdmans genussystem, R. W. Connells maskulinitetsteori samt vår egen teori om hegemonisk femininitet baserad på Fanny Ambjörnssons femininitetsdiskussioner.</p><p>Vårt material består av filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista, vi har även gjort en djupare analys av fem scener. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från en semiotisk metod och använt oss dels av Keith Selby och Ron Cowderys analysmodell för narrativ inom television samt med utgångspunkt hos de samma utarbetat en egen analysmodell för djupanalysen av de fem scenerna.</p><p>Vi har i vår analys kommit fram till filmerna både bekräftar och bryter mot de patriarkala normerna främst genom karaktärerna Jack Sparrow och Elizabeth Swann som visar tydligast ambivalens. Vi anser därför att filmerna har ett viss ambivalent förhållande till den patriarkala ordningen och därmed till viss del kan anses kritisera den.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista förhåller sig till de rådande patriarkala normerna. Uppsatsen bygger på teorier kring patriarkatets upprätthållande i form av Yvonne Hirdmans genussystem, R. W. Connells maskulinitetsteori samt vår egen teori om hegemonisk femininitet baserad på Fanny Ambjörnssons femininitetsdiskussioner. Vårt material består av filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista, vi har även gjort en djupare analys av fem scener. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från en semiotisk metod och använt oss dels av Keith Selby och Ron Cowderys analysmodell för narrativ inom television samt med utgångspunkt hos de samma utarbetat en egen analysmodell för djupanalysen av de fem scenerna. Vi har i vår analys kommit fram till filmerna både bekräftar och bryter mot de patriarkala normerna främst genom karaktärerna Jack Sparrow och Elizabeth Swann som visar tydligast ambivalens. Vi anser därför att filmerna har ett viss ambivalent förhållande till den patriarkala ordningen och därmed till viss del kan anses kritisera den.

Denna uppsats undersöker förändringar som sker inom filmserien Pirates of the Caribbean med fokus på hur de tre inriktningarna: Klass, genus och frihet utvecklar sig genom filmerna. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de tre ideologiska samhällsstrukturerna utvecklas genom filmserien för att förhoppningsvis kunna dra en slutsats gällande kopplingen mellan strukturernas utveckling och filmseriens fallande betyg på Rotten Tomatoes. I analysen har filmerna noggrant analyserats utifrån de tre ideologiska inriktningarna för att se hur de utvecklat sig i seriens uppföljare. Resultatet gav tydliga tendenser av att var film i serien tappat kontakt med någon av de strukturer som tidigare presenterats. Vissa strukturer utvecklas genom filmens handling medan andra försvinner utan förklaring. Utan att kunna dra en säker slutsats misstänker uppsatsförfattaren att diskontinuitet som skapats vid osammanhängande utveckling av samhällsstrukturerna i filmen kan vara en bidragande orsak till att filmerna fått ett lägre omdöme för var film som släppts i serien.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken sorts maskulinitet som Jack Sparrow i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse representerar. Uppsatsen bygger på Robert W. Connells maskulinitetsteori med fokus på den hegemoniska maskuliniteten. Vårt urval består av tre scener i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från semiotisk metod och använt oss av Keith Selby & Ron Cowderys analysmodell för television.</p><p>Vi har i vår analys kommit fram till att Jack Sparrow i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse framställs som en ambivalent och komplex man. Vi kan se tecken på att han är bärare av den hegemoniska maskuliniteten men också tecken på att han bryter mot den. Sammantaget tycker vi att Jack Sparrow kan ses som ett uttryck för att det Connell benämner som den hegemoniska maskuliniteten är i förändring.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken sorts maskulinitet som Jack Sparrow i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse representerar. Uppsatsen bygger på Robert W. Connells maskulinitetsteori med fokus på den hegemoniska maskuliniteten. Vårt urval består av tre scener i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från semiotisk metod och använt oss av Keith Selby &amp; Ron Cowderys analysmodell för television. Vi har i vår analys kommit fram till att Jack Sparrow i filmen Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse framställs som en ambivalent och komplex man. Vi kan se tecken på att han är bärare av den hegemoniska maskuliniteten men också tecken på att han bryter mot den. Sammantaget tycker vi att Jack Sparrow kan ses som ett uttryck för att det Connell benämner som den hegemoniska maskuliniteten är i förändring.

<p>Abstract</p><p>Title: Dragshow on the seven seas</p><p>Number of pages: 51 (56 including enclosures)</p><p>Author: Therése Plastrougi</p><p>Tutor: Ylva Ekström</p><p>Course: Media and Communication Studies C</p><p>Period: Fall 2007</p><p>University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University</p><p>Purpose/Aim: My main purpose with this paper is 1) to study how film as a media can subvert traditional gender constructions and 2) study the character of Elizabeth Swann in the trilogy Pirates of the Caribbean through four dimensions; Gender performance, Class, Desire and Power.</p><p>Material/Method: My main material is the trilogy Pirates of the Caribbean. I have studied Elizabeth’s character based on semiotic and narratological methods.</p><p>Main results: Film as a media possesses the full potential to change traditional gender roles, but the full subversion is denied due to the heterosexual matrix. Elizabeth’s character almost completes her subversive journey throughout the trilogy, but since she too is a victim of the heterosexual matrix, a full subversion is not possible.</p><p>Key words: gender performance, class, desire, power, sex/gender, subversion, narratologic, semiotic, queer, feminism, pirates of the caribbean, intersectionality, parody</p>

Abstract Title: Dragshow on the seven seas Number of pages: 51 (56 including enclosures) Author: Therése Plastrougi Tutor: Ylva Ekström Course: Media and Communication Studies C Period: Fall 2007 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University Purpose/Aim: My main purpose with this paper is 1) to study how film as a media can subvert traditional gender constructions and 2) study the character of Elizabeth Swann in the trilogy Pirates of the Caribbean through four dimensions; Gender performance, Class, Desire and Power. Material/Method: My main material is the trilogy Pirates of the Caribbean. I have studied Elizabeth’s character based on semiotic and narratological methods. Main results: Film as a media possesses the full potential to change traditional gender roles, but the full subversion is denied due to the heterosexual matrix. Elizabeth’s character almost completes her subversive journey throughout the trilogy, but since she too is a victim of the heterosexual matrix, a full subversion is not possible. Key words: gender performance, class, desire, power, sex/gender, subversion, narratologic, semiotic, queer, feminism, pirates of the caribbean, intersectionality, parody

Denna uppsats handlar om filmtrailrar, och mer specifikt trailrar som marknadsför 3D-filmer. Syftet är att lyfta fram ett till stora delar outforskat ämne och undersöka likheter och skillnader i konventioner mellan trailrar från 50-talet och moderna trailrar. Frågorna jag ämnar svara är: Hur marknadsför moderna, samtida trailrar 3D-teknologin? Finns det gemensamma konventioner och stilistiska grepp som är genomgående för dessa trailrar? Vad finns det för likheter respektive skillnader i konevntioner och grepp? Vad har förändrats i marknadsföringen av 3D-teknologin sedan 1950-talet? Forskningsfältet trailrar är till stora delar outforskat, men mitt arbete lyfter fram några studier som gjorts. Kernan har skrivit en bok om trailrar i allmänhetoch utformat tankar och resonemang om vad en trailer är. Hon utgår ifrån ett retoriskt synsätt och menar att det går att utläsa hur studior via trailrar "talar" till publiken. Street har skrivit en artikel som utgår ifrån Esther Harris, som skapade trailrar i England, och hennes arbete. Street redogör för Harris trailrar i synnerhet och filmtrailrar i allmänhet och knyter an till det Kernan redogör för i sin bok. Johnston har skrivit om hur trailrar marknadsför teknologi, däribland en artikel om just trailrar för 3D-filmer. Det är denna artikel, med hans resonemang och resultat, som ligger till grund som teoretisk ram för detta arbete. Johnston menar att en rad konventioner och grepp utvecklades under 1950-talet för att lyfta fram 3D-formatet som den stora stjärnan som skulle locka tillbaka publiken till biograferna. Han menar att scener och sekvenser med action, specialeffekter och spektakel lyftes fram så att publiken skulle få se prov på vad formatet kunde göra. Speciellt klipp med utstickande föremål eller armar, vapen eller liknande, framhävdes för att understryka den tredje dimensionen. Man använde även textskyltar och berättarröster som berättade och informerade om 3D-teknologin., samt så kallade "Masters of Ceremonies"; specialskapade segment i trailern där, oftast, en skådespelare (som sig själv eller i sin roll) vände sig direkt till publiken och berättade om 3D-formatet.  I min analys utgår jag ifrån Johnstons teorier och analysrerar sedan trailrarna till Avatar, The Final Destination, Tron: Legacy, Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides, The Three Musketeers, The Adventures of Tintin, Men In Black 3 samt The Smurfs. Jag finner att trailrarna gör väldigt lite eller inget alls för att informera om 3D-formatet, men att konventioner i val av klipp och scener sig lika sedan 1950-talet. Med andra ord, att scener med action, specialeffekter, spektakel, och saker och föremål och annat som sticker ut ur skärmen lyfts fram. Undantaget är trailern till The Smurfs som till stor del är lik trailerkonventionerna från 50-talet, i det att den vänder sig direkt till publiken i specialgjort material i sitt tilltal och använder sig av "the Master of Ceremonies".  Jag kommer fram till att mycket i de moderna trailrarna är sig likt och att flera konventioner och grepp lever kvar sedan 50-talet. De största skillnaderna ligger i det direkta tilltalet till publiken och att de moderna trailrarna tycks tona ner budskapet om 3D-formatet.