Aktörer som kan utöva offentlig makt utan ha blivit framröstade i demokratiska val har länge intresserat statsvetare, och under de senaste åren har intresset dessutom spridit sig utanför den akademiska världen. Boken ”Makt utan mandat” är ett av de senaste bidragen till forskningsfältet. I boken presenteras den sociala och politiska kategorin ”policyprofessionella”, som utgörs av en samling aktörer från olika organisationstyper som alla har anställt för att bedriva politik. Dessa aktörer har ökat i antal och deras verksamhet påvisas vara ett potentiellt problem, delvis därför att det är svårt att utkräva ansvar dem. Denna uppsats är en metodologisk undersökning av hur lämpligt begreppet ”policyprofessionella” är för att beskriva problem med att utkräva ansvar av aktörer som anställt för att bedriva politik. Detta har gjorts genom att jämföra den kritik som presenteras i ”Makt utan mandat” med tidigare forskning på området, för att finna vad som är nytt med kritiken. Resultaten av denna jämförelse visar att innehållet i den kritik som har med ansvarsutkrävande att göra inte skiljer sig nämnvärt från den kritik som presenteras i tidigare forskning. Däremot är det omfång aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella ovanligt stort. Med hjälp av Ahlbäck Öbergs tre förutsättningar för ansvarsutkrävande har lämpligheten i att använda detta stora omfång prövats. Resultaten av denna prövning visar att det finns problem gällande ansvarsutkrävande för alla de aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella, men att det kan bli missvisande att tala om ett gemensamt problem för alla policyprofessionella. Begreppet ”policyprofessionella” kan alltså anses vara lämpligt, men med vissa förbehåll.

No description available.

No description available.

In a representative democratic state such as Sweden there have been considerable clear changes in terms of forms for political aggregation during the last 50 years. This essay points out major changes concerning the formation of how parties work and formulate their messages. This study highlights how professional consultants and communicators have caused an alteration in the way political arguments and how policies are formulated within parties. Policy professionals are people who are employed to mediate useful information, their commission affects politics deeply. This group of people are either employed within organizations without having any formal mandate through seats in the parliament or are frequently hired and sometimes founded by different governmental agencies or even political parties. One consequence is that the role of parties and the democratic ideals has been affected. The party representatives have become more professional themselves. Possibly at the expense of the vitality of the party organizations, which is in line with the sharp drop in the number of party members which has been witnessed since the beginning of the 21st century. One effect may be further strengthening of the party elites in terms of more top-down management with more interaction and career opportunities in both the party organization and its communication bureaus interchangeably. This study wants to highlight how this change has occurred and which effect it causes to the party system and their role in a representative democracy.