Den tilltagande tillsättningen av policyprofessionella, menar flera forskare kan vara ett demokratiskt problem. Trots detta finns en avsaknad av forskning som studerar vad policyprofessionella faktiskt gör på kommunal nivå och vilken påverkan de har i politiska beslutsprocesser. Denna uppsats ämnar bidra till forskningen om policyprofessionella genom att undersöka hur stor roll de politiska sekreterarna i Uppsala har i kommunala beslutsprocesser? Genom 9 semistrukturerade intervjuer, med 6 politiska sekreterare från olika partier och 3 nämndsekreterare försöker denna frågeställning besvaras. Intervjuerna var designade för att täcka områdena: Arbetets uppgifter och innehåll, relation till politiken och den politiska ledningen, relation till förvaltningen samt motivation och karriär. Som bakgrund gjordes en kvalitativ textanalys där alla arbetsbeskrivningar som kunde hittas för politiska sekreterare i Uppsala jämfördes. Resultatet visar att sekreterarna har stor frihet att kunna välja de arbetsuppgifter de tycker är viktiga för partiet att ta tag i, de har en viktig roll i politiken, de kan påverka politikens inriktning, de spelar en viktig roll i opinionsbildningen utåt, genom att bland annat arbeta mot media samt skriva tal och texter åt sina politiker. De politiska sekreterarna kan ha en stor roll i beslutsprocesser men den varierar mellan olika politiska sekreterare, och det finns en tydlig gränsdragning mellan de politiska sekreterarna samt den delen av förvaltningen som undersökts. De politiska sekreterarna vill jobba med politik och ha påverkansmakt samtidigt som de inte vill vara offentliga likt politiker eller ha deras ansvar.    Uppsatsen bidrar till kunskapen om vad de policyprofessionella gör på kommunal nivå. Eftersom Sveriges kommuner är olika kan det vara svårt att generalisera resultatet till andra kommuner. Men om det finns kommuner som har politiker och politiskt anställda med liknande utbildningsbakgrund som Uppsala, är den externa validiteten antagligen ganska hög.

Möjligheten till politiskt ansvarsutkrävande är något som är centralt för legitimiteten för den representativa demokratin. Inom den svenska statsvetenskapliga forskningen har på senare tid allt mer uppmärksamhet riktats mot en grupp aktörer med politisk makt som är anställda snarare än valda för att bedriva politik, de politiska tjänstemännen. Väljares bristande möjligheter till ansvarsutkrävande mot dessa har i tidigare forskning ansetts utgöra ett hot mot legitimiteten för den representativa demokratin. Genom att undersöka politiska tjänstemäns inflytande inom politiken i Sveriges kommuner, samt hur ansvarsutkrävandet mot dessa förhåller sig till ansvarsutkrävandet mot politiker strävar denna uppsats efter att besvara frågan om huruvida politiska tjänstemäns politiska inflytande på kommunal nivå verkligen utgör ett demokratiskt problem. Detta har undersökts genom en kvantitativ analys av Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2012. Studien visar att politiska tjänstemän i relation till politiker har litet inflytande inom den kommunala politiken. Vidare visar studien att den enda faktor som är unik för ansvarsutkrävandet mot politiker i förhållande till politiska tjänstemän, direkt ansvarsutkrävande genom personröster, även är en av de faktorer som är av minst avgörande för vilken politiker som blir vald. Ansvarsutkrävandet sker därmed i realiteten indirekt genom partiet för både politiker och politiska tjänstemän. Då problemet snarare ligger i bristande möjligheter till direkt ansvarsutkrävande mot politiker anses politiska tjänstemäns inflytande i den kommunala politiken i sig inte utgöra något demokratiskt problem.