Depression, a sequela of stroke, is underrecognized and underreported. The American Heart/Stroke Association estimated 1/3 of patients develop depression after a stroke. Depression after a stroke has negative influence on stroke recovery through decreased participation in rehabilitation, and increased morbidity and mortality. The American Heart/Stroke Association recommended that depression screening be conducted on stroke patient; however, there is a lack of guidance regarding the optimal time and tools for depression screening. The practice problem identified was the absence of depression screening in poststroke patients at the project site. The project question focused on identifying evidence-based approaches for depression screening in poststroke patients. The goal of the project was to develop clinical practice guidelines for depression screening poststroke. The framework used to develop the project was the John Hopkins Evidence-Based Nursing model. An expert panel was used to evaluate the developed clinical practice guidelines. Serving as participants, expert panelist were selected based on their background in stroke care management. Panelists evaluated the guidelines using the Appraisal of Guidelines for Research and Evaluation Instrument II standard instrument tool. Twenty-five percent of reviewers recommended using the guidelines and 75% recommended using the guidelines with minor modifications. Implementation of clinical practice guidelines support depression screening after stroke leading to increased awareness, education, recognition and reporting. The findings of this project have the potential for positive social changes by improving depression screening in stroke patients and increasing early recognition and reporting of depression poststroke.

Sammanfattning Syfte: Att utifrån litteratur beskriva hur patienter som drabbats av Poststroke Depression (PSD) upplever sin livskvalitet. Design: Beskrivande litteraturstudie. Metod: Litteratur söktes i databaserna PubMed och CINAHL, som publicerats mellan 2002-2012. Resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar.   Resultat: Livskvalitet kan ses ur två dimensioner, psykiskt och fysiskt. Då livet förändras inom dessa dimensioner efter en stroke, kan detta påverka hur individen upplever sin livskvalitet. Patienter som drabbas av PSD kan uppleva en sämre livskvalitet, då de kan uppleva minskad fysisk aktivitet, liksom nedsatt funktionsförmåga och minskad självständighet i utförandet av aktiviteter i dagliga livet (ADL). Minskningen av aktivitetsnivån kan innebära att individen mer sällan deltar i sociala aktiviteter och/eller fritidsaktiviteter, vilket kan resultera i en form av isolering. Kommunikationsnedsättningar är en annan aspekt som kan leda till att individen undviker deltagande i aktiviteter då denne kan uppleva begränsningar i vardaglig kommunikation. Upplevelsen att ha reducerat socialt liv visar på starka samband med upplevelsen av sämre livskvalitet. Socialt stöd från exempelvis vårdpersonal, har däremot visat sig bidra till förhöjd upplevelse av livskvalitet. Slutsats: PSD leder ofta till att individer upplever sämre livskvalitet, inom både den psykiska och fysiska dimensionen. Det är viktigt att sjuksköterskan exempelvis, informerar patienten om rehabiliteringens betydelse samt ger individspecifik omvårdnad utifrån dennes intressen. / Abstract Aim: The aim was to, through literature describe how patients, who are suffering from Poststroke Depression (PSD) experience their quality of life (QOL). Design: A descriptive literature study. Method: Literature published during the period 2002-2012 were searched in the databases PubMed and CINAHL. The litetature study is based on 13 scientific articles.  Results: QOL can be approached in two dimensions, mentally and physically. When life changes within these dimensions after stroke, this can affect how individuals experience their QOL. Patients who developes PSD can experience a poorer QOL, since these patients could experience reduced physical activity, as well as reduced mobility and decreased independence in performing activities of daily living (ADL). This decrease in activity level may lead to, that the individuals are less likely to participate in social activities and/or sparetime activities, which can result in a form of isolation. Communication reductions are another aspect that can lead to that these individuals avoid participating in activities, since they may experience limitations in daily communication. The experience of having reduced social life shows a strong connection to the experience of poorer QOL. Social support from health professionals, for example, has been shown to contribute to an increased experience of QOL. Conclusion: Patients suffering from PSD often experience poorer QOL, in both the mental and the physical dimension. A matter of great importance is that nursing is performed after the patient’s personal needs and interests and that patientes are given proper information about the inpact of rehabilitation and its effects on the recovery phase.

: Stroke är ett samlingsnamn för kärlsjukdomar i hjärnan som ger upphov till akuta symtom. Vid stroke drabbas hjärnans vävnad av bristande blodtillförsel (ischemi). Orsaker till ischemi kan var blödning eller tilltäppning från en central artär . Patienterna som överlever stroke har ofta någon typ av fysisk funktionsnedsättning kvar. Detta kan medföra känslomässiga och kognitiva komplikationer, vilket i sin tur kan leda till isolering. Däremot finns det patienter som har hopp och acceptans trots tillståndet. Syfte : Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters erfarenheter efter en stroke. Vidare var syftet med studien att beskriva de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod : Vår metod var en litteraturstudie av deskriptiv design som grundar sig i tolv vetenskapliga artiklar. Artiklarna valdes från databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat : Resultatet i studien visar på att patienter efter stroke ofta lider av någon grad av funktionsnedsättning, kognitiva eller känslomässig som leder till isolering. Dock får vissa patienter acceptansen av det nya tillståndet och bestämmer sig för att hantera sin vardag genom att lära sig nya sätt som är anpassade till nya aktiviteter. Slutsats : Samtliga deltagare har fått ett annorlunda liv med olika grad och form av funktionshinder som påverkar deras liv. Det dagliga livet blev svårare att hantera vilket ofta ledde till psykisk påfrestning. För de, med låg KASAM, som inte kunde acceptera sin förändrade livssituation kunde påfrestningarna medför isolering från omvärlden. Att var beroende av närstående kunde vara krävande men av stor betydelse under hela återhämtningsprocessen. Nyckelord :

No description available.

Bakgrund Stroke är idag en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar ca 25 000 människor varje år i Sverige. Flertalet komplikationer, så kallade sekvele kan uppstå relaterat till stroken. En vanlig sekvele är att drabbas av smärta i olika former. Smärtan i sin tur kan påverka människors vardag och hela dennes liv. Idag fokuserar Socialstyrelsens rekommendationer på de farmakologiska åtgärderna vid smärta efter stroke. Det råder även brist i de nationella riktlinjerna för smärta efter stroke vilket kan försvåra för vårdpersonalen att välja rätt behandling för rätt patientgrupp. De icke-farmakologiska åtgärderna är ett stort outforskat ämne med många möjligheter och appliceras under ramen för omvårdnad. Syfte Syftet var att studera de icke-farmakologiska åtgärderna och dess effekter på smärta relaterat till stroke. Metod Studien genomfördes i form av en icke-systematisk litteraturöversikt över kvantitativa studier. Utifrån de urvalskriterierna baserades studien på 18 kvantitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. En kvalitetsgranskning gjordes utifrån Sophiahemmets bedömningskriterier för att säkerställa artiklarnas validitet. Samtliga artiklar analyserades utifrån en integrerad analysmetod. Resultat Studien visar att det finns flertal olika icke-farmakologiska åtgärder som kan användas vid smärta efter stroke. Åtgärderna delades in i kategorierna motirriterande åtgärder, kropp och själsåtgärder och perifera mekanismer. Majoriteten av de ingående studierna har erhållit förbättrat resultat avseende smärta med statistisk signifikans. Patienter erhöll även en förbättrad självständighet och livskvalitet relaterad till åtgärderna. Även skillnader i effektiviteten av åtgärderna kunde påvisas hos olika typer av smärtklassifikationer ur dess karaktär och tidsaspekt. Slutsats Erhållna resultatet tyder på att det finns ett stort antal icke-farmakologiska åtgärder som uppvisar god effekt och skulle kunna användas mer inom sjukvården. Samtliga åtgärder kan sjuksköterskan utföra alternativt göra en behovsbedömning och därefter remittera vidare/delegera. Genom att tillämpa en evidensbaserad omvårdnadsprocess kan patienternas behov av omvårdnad anpassas för en optimal smärtlindring. / Background Stroke is one of the most common diseases today, affecting 25 000 people annually in Sweden. Complications, known as sequelae, can occur in relation to the stroke. A common one is to suffer from pain in various forms and can affect people's everyday life. The National Board of Health and Welfare's recommendations focus on the pharmacological measures for pain after a stroke. There is also a lack of national guidelines for post-stroke pain, which can make it difficult for healthcare professionals to choose the right treatment for the right patient group. The non-pharmacological measures are an unexplored topic with many possibilities and are applied in the context of nursing. Aim The aim was to study the non-pharmacological interventions and their effects on stroke- related pain. Method The study was conducted as a non-systematic literature review of quantitative studies. Within the selection criteria, the study was based on 18 quantitative articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed. A quality review was carried out based on Sophiahemmets assessment criteria to ensure the validity. An integrated analyse-method was used. Results The study shows that there are several different non-pharmacological measures that can be used in the treatment of stroke pain. The measures were divided into the category's counterirritant measures, body and mind measures and as peripheral mechanisms. Most of the studies have obtained improved pain outcomes. Differences in the effectiveness of the interventions could also be demonstrated in different types of pain. Conclusions The results indicate that there is large number of non-pharmacological measures that show effect and could be used more in the health care system. All measures can be carried out by nurse, to assess needs and therefore delegate. By applying an evidence-based nursing process, patients' nursing needs can be adapted for optimal pain relief.

No description available.

Background and purpose . This pilot study examined SSRI's in association with partial body weight treadmill training (PBWTT) to improve locomotion post stroke. Serotonin is thought to play a role in recovery of motor function such as locomotion on a treadmill eliciting the central pattern generators (CPG's) identified from animal models. There would be benefits in knowing if serotonin combined with PBWTT influenced motor recovery. The purpose of the study was to determine if patients undergoing treatment with an SSRI would improve in locomotor function to a greater degree than patients not receiving an SSRI. Subjects and methods . Non clinically depressed post stroke patients (N = 4) and clinically depressed post stroke patients on SSRI's (N = 4) were assigned to two groups of convenience. Initial baseline performance was established at two evaluation points using functional gait tests, balance tests, and electomyographical analysis during performance of locomotion over an eight week period (Pre 1 & Pre 2). Intervention of PBWTT was introduced for eight weeks and subjects were evaluated again (Post 1). Subjects returned four weeks later for a follow up evaluation (Post 2). The intervention included training three days a week for eight weeks utilizing PBWTT. Data was analyzed using non parametric statistics. Results . All subjects improved in gait velocity, distance covered and assistance needs as it relates to the PBWTT. Functional gait, balance and gait characteristic improved in both groups with significant differences noted in the “timed up and go test” and Tinetti Assessment in the group undergoing treatment with SSRI's. Weight bearing squat scores improved in both groups with a greater significance at 0 and 30 degrees of knee flexion in the subjects under the influence of SSRI's. The limits of stability scores (LOS) and sensory organization test (SOT) improved in both groups without significant differences. Electromyographical data supported visual observations for improvement of gait deviations and improved on-off timing during the gait cycle in both groups. Conclusion . This study would indicate comparing SSRI therapy and specific functional movement learning for further study.