Bakgrund: Sjuksköterskor, inom kirurgisk vård, möter ofta patienter med preoperativ oro. Det finns många olika orsaker till preoperativ oro. Om den preoperativa oron inte lindras kan detta leda till försämrat tillfrisknande och ökad risk för komplikationer. Sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet och planerar vården i samråd med patienten. Problem: Det är av vikt att undersöka hur patienternas oro inför operation kan lindras. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro inför en planerad operation. Metod: Allmän litteraturöversikt med tre kvalitativa artiklar och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Såväl muntlig som skriftlig och visuell patientutbildning minskade preoperativ oro, men i enstaka fall kunde informationen även öka oron. Känslomässigt stöd minskade oron och de patienter som inte fick känslomässigt stöd efterfrågade detta. Distraktion i form av musik, naturljud, avslappningsövningar samt fotovisning med och utan musik minskade preoperativ oro. Slutsats: Personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande genom att anpassa omvårdnadsåtgärderna utifrån den enskilda individens behov. Genom att arbeta förebyggande främjas hälsa och förebyggs ohälsa i vården.

Bakgrund: Det är vanligt förekommande att patienter upplever ångest och oro inför anestesi och operation. Forskning pekar på att preoperativ ångest är ett problem för såväl individen som vården och samhället. Information har visats vara en påverkande faktor till ångest hos patienter som väntar anestesi. Anestesisjuksköterskan har till uppgift att tillgodose att en relation byggd på tillit och förtroende etableras inför anestesi och att undervisa samt informera om vad som väntar. Syftet: Syftet var att undersöka preoperativa patienters upplevelse av oro och ångest inför anestesi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) metod, baserad på 16 intervjustudier. En metasyntes gjordes för att bearbeta extraherade data vilka presenteras under tre teman. Resultat: Resultatet visade att anestesi för många patienter är förknippat med oro och ångest. Patienters behov av information varierade, vissa patienter upplevde preoperativ information som lindrande av ångesten medan andra uppgav att det förvärrade känslan av oro. Sjuksköterskans betydelse för patientens upplevelse visade sig vara av stor vikt. Det preoperativa lidandet kunde förvärras då patienten inte upplevde sig bli uppmärksammad men trygghet kunde uppstå då patienten kände sig sedd och hörd. Slutsats: Patientens upplevelser är individuella, orsaken till preoperativ oro och ångest varierar tillika behovet av information. En majoritet av patienter upplevde att information lindrar preoperativ ångest men studien bekräftar likt tidigare kvantitativ forskning att vissa patienter istället upplever att för mycket information orsakar ångest.

Abstrakt Bakgrund: Patienter som vårdas i samband med operation lider ofta av någon grad av preoperativ oro. Att uppleva oro beskrivs vara ett obehagligt och känslomässigt tillstånd som avger en negativ ansträngning och stress på kroppen. Oron påverkar patienterna både psykiskt och fysiskt. Det finns ett värde för operationssjuksköterskan att få en fördjupad förståelse för patientens upplevelse av preoperativ oro. Operationssjuksköterskan har en utmaning i sitt möte med patienten att skapa en säker vårdmiljö både gällande den tekniska säkerheten och den icke-tekniska för att förebygga vårdskador samtidigt som patienten behöver vårdas med värdighet. Syfte: Beskriva patienters upplevelse av preoperativ oro i samband med en operation. Metod: Studien är utförd som en strukturerad litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Studien resulterade i två teman med två kategorier till respektive tema under sig. Temat begränsad tillgång till livet efter operation har kategorierna negativa händelser i samband med operation och det förändrade livet efter operationen under sig. Temat maktlöshet inför det främmande har kategorierna att inte kunna påverka och att vara patient i en okänd miljö under sig. Slutsats: Patienternas upplevelse av oro visar sig olika beroende på deras individuella specifika livssituation. Deras oro har ofta kopplingar till erfarenheter som livet erbjudit. Sambandet mellan oro och relationerna till vårdpersonal i den preoperativa perioden visar vilken betydelse bemötandet har i relation till patienternas upplevelse. Operationssjuksköterskan, och övrig vårdpersonal, kan påverka patientens möjlighet till trygghet och minskning av lidande genom ett personcentrerat förhållningssätt i sina möten.

Bakgrund och problemformulering: Preoperativ oro är ett globalt problem som uppemot hälften av patienterna som skall genomgå ett kirurgiskt ingrepp upplever. Den preoperativa oron kan leda till flertalet negativa konsekvenser som skapar ett lidande för patienten. I den preoperativa fasen träffar patienten anestesisjuksköterskan som ständigt arbetar patientnära och behöver ta oron i beaktande under det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av preoperativ oro i samband med kirurgi. Metod: Det utfördes en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades tolv artiklar i litteraturöversikten. Dataanalysen genomfördes med stöd av en systematisk struktur upprättad av Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier som var: förlust av kontroll, operationens betydelse samt samspelet mellan patienten och anestesisjuksköterskan. Patienters upplevelser av preoperativ oro kan vida skilja sig. Från oro kring det vardagliga livet med anhöriga till existentiella tankar så som att dö. Patienter upplever att god kommunikation och information från anestesisjuksköterskan kan vara bidragande till att lindra den preoperativa oron. Diskussion: Patienters upplevelser av preoperativ oro kan skildras på ett flertal sätt, från tankar om framtiden till existentiella tankar. Upplevelserna kan även påverkas av miljön de befinner sig i och av personalen, däribland anestesisjuksköterskan. Ofta hör flertalet av upplevelserna ihop, därav är det viktigt att anestesisjuksköterskan går in i patientmötet med öppenhet så att vården blir så individanpassad och vårdande som möjligt.

Bakgrund: Många barn upplever ett stort stresspåslag inför sövning, detta kallas preoperativ oro och drabbar mellan 40-60 % av alla barn som sövs. Preoperativ oro hos barnet kan ge upphov till känslor av anspänning, stress, nervositet och oro samt agitation vid uppvaknande. Preventiva metoder för att minska preoperativ oro kan delas in i grupper som innefattar icke-farmakologiska och farmakologiska metoder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika preventiva åtgärder och deras effektivitet för att minska barns preoperativa oro i åldrarna 2-12 år. Metod: Litteraturstudie med metaanalys. Inklusionskriterierna var RCT-studier publicerade mellan 2006-01-01 och 2017-01-12, engelskspråkiga och publicerade i referee-granskade tidskrifter, tydligt beskriven intervention, mätning av preoperativ oro samt att deltagarålder skulle vara mellan 2-12 år. Databassökningarna utfördes i PubMED, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, teknikbaserad preoperativ information och lekterapi är effektivt för att minska barns preoperativa oro och ängslan. Föräldranärvaro saknar effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Midazolam är effektivt som premedicinering. En inspelning av barnets moders röst samt en icke-farmakologisk multidisciplinär approach har båda effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Konklusion: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, lekterapi och premedicinering var välfungerande och effektiva interventioner för att minska barns preoperativa oro.

Bakgrund Oro och ångest är vanligt förekommande inför operation. Patienters upplevelse är individuell där preoperativ oro och ångest kan grunda sig i olika faktorer. Preoperativ oro och ångest kan leda till konsekvenser för hela det perioperativa vårdförloppet. Preoperativt förbereds patienter med nödvändiga förberedelser utifrån operationens art samt patienters individuella behov. Sjuksköterskor har i den preoperativa fasen en central roll i att bemöta och uppmärksamma patienters oro och ångest för att tillämpa adekvata omvårdnadsåtgärder. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa oro och ångest. Metod Examensarbetet har genomförts som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska litteraturöversikter. Databaserna CINAHL och PubMed har använts för urval av artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Nilssons granskningsmall. Analysen utfördes utifrån Fribergs analysmodell. Resultatet grundar sig på 17 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2014–2024. Resultat Huvudkategorierna sjuksköterskors åtgärder och terapier identifierades i resultatet. Resultatet delades upp i följande underkategorier; patientutbildning, samtal med patient, avslappning, massage, musik samt aromaterapi. Slutsats Resultatet visar att det finns olika typer av icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest. Genom att uppmärksamma och tillämpa relevanta omvårdnadsåtgärder kan patienters oro och ångest i den preoperativa fasen lindras. / Background Anxiety is common before surgery. The patient’s experience is individual and various factors can be the basis for preoperative anxiety. Preoperative anxiety can lead to consequences for the entire perioperative care process. Preoperatively, the patient is prepared with necessary preparations, which are determined based on type of surgery and the patient’s individual needs. In the preoperative phase, nurses have a central role in meeting and paying attention to the patient’s individual needs in order to relieve anxiety with the help of nursing interventions. Aim The aim was to describe nurses’ nursing interventions to relieve patients preoperative anxiety. Method The thesis has been carried out as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic literature review. The databases CINAHL and PubMed were used for selection of articles. The articles were quality reviewed based on Nilsson’s review template. The analysis was conducted based on Friberg’s analysis model. The result is based on 17 scientific articles published between the years 2014–2024. Results The main categories nurses nursing interventions and therapies were identified with the subcategories of patient education, conversation with patient, relaxation, massage, music and aromatherapy. Conclusions The results shows that there are different types of non-pharmacological nursing interventions that can relieve preoperative anxiety. By paying attention and implementing relevant nursing interventions, the patient’s preoperative anxiety can be relieved.

Bakgrund och problemformulering: Oro och ångest är känslor som patienter kan uppleva från inplanering av operation fram till att operationen äger rum. Flertalet faktorer kan skapa och påverka dessa upplevelser som rör känslor av stress, oro, ångest och rädsla. Preoperativ oro och ångest är ett stort problem som leder till lidande för de drabbade patienterna såsom ökad postoperativ smärta och längre sjukhusvistelser vilket i förlängningen medför belastning för samhället ekonomiskt. Anestesisjuksköterskan möter och vårdar patienter preoperativt varför fördjupad kunskap om ämnet anses essentiellt. Syfte: Att belysa preoperativ oro och ångest ur ett patientperspektiv. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturöversikt med 14 inkluderade artiklar som analyserats enligt Bettany-Saltikovs och McSherrys nio-stegs tematiska innehållsanalys för kvalitativa studier. Resultat: Det framkom fyra huvudteman med åtta tillhörande subteman. Huvudteman var: Skiftande känslor i väntan på operation, Att möta det okända, Ovisshet inför framtiden och Mötet med anestesisjuksköterskan. Väntan på operation kan vara en ångestfylld period där känslorna skiftar. Tankar kring kirurgi, anestesi, operationsmiljön och farhågor om den postoperativa fasen kan skapa oro och ångest. Anestesisjuksköterskans bemötande och information är av betydelse för patienterna. Slutsats: Patienter upplever preoperativ oro och ångest på olika sätt, samt vad som lindrar respektive bidrar till lidandet som uppstår som följd av oro och ångest. Anestesisjuksköterskan bör därav implementera ett förhållningssätt som bejakar personcentrerad vård.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Sammanfattning Bakgrund:  Preoperativ oro kan orsaka höga nivåer av stress hos barnet bland annat på grund av separation från föräldrarna, rädsla, inte veta vad som skall hända och att befinna sig i en okänd miljö. Upp till 50% av barn som skall opereras upplever preoperativ oro vilket kan leda till oönskade konsekvenser som högre förekomst av postoperativt delirium, postoperativ oro och ökad smärta men även ge negativa effekter under en längre tid postoperativt som mardrömmar, att vakna gråtandes, separationsångest, vredesutbrott, trots riktat mot föräldrarna och nytillkommen nattlig sängvätning. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar i att minska preoperativ oro och därmed förbättra barnets upplevelse av situationen och förebygga negativa konsekvenser. Syfte: Syftet med studien är att belysa icke farmakologiska strategier och deras effekt i arbetet med preoperativt oroliga barn vilka skall genomgå generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Inklusionskriterier experiment studier rörande barn 0-18 år som skulle genomgå generell anestesi inför operation,  publicerade 120101-180213, i vetenskapliga engelskspråkiga referee-granskade tidskrifter. Databassökningar utfördes i PubMED, Cinahl och PsychINFO. Resultat: Två metoder som effektivt lindrar oro framkom i materialet. Distraktion, genom film, spel eller böcker, i samband med anestesiinduktion är en metod. Även preoperativt förberedande information i form av multi-media eller specialskrivna texter (sagoböcker och informationsbroschyrer) har visat sig ha en lindrande effekt. Utvidgad information till föräldrar, med tanke att förberedda föräldrar bättre hjälper sitt barn och minskar barnets preoperativa oro, gav inte mätbar effekt på barnens oro. / Abstract Background: Preoperative anxiety can cause high levels of stress in the child, for example due to separation from parents, fear, not knowing what to happen and being in an unknown environment. Up to 50% of children to be treated experience preoperative anxiety which may lead to unwanted consequences such as higher incidence of postoperative delirium, postoperative anxiety and increased pain but also give negative effects for a longer period of time postoperatively like nightmares, waking crying, separation anxiety, outbreaks of anger, temper tantrums and enuresis. Nurse anesthetist has a responsibility in reducing preoperative anxiety and thus improving the child's experience of the situation, preventing negative consequences. Purpose: The purpose of the study is to highlight non-pharmacological strategies and their effects in the work with preoperatively anxoius children, undergoing general anesthesia. Method: Systematic literature study. Inclusion criteria experimental studies on children 0-18 years who were to undergo general anesthesia prior to surgery, published 120101-180213, in scientific English-language referee-reviewed journals. Database searches were performed in PubMED, Cinahl and PsychINFO. Result: Two methods that relieve anxiety emerged in the material. Distraction, through movies, games or books, during the anesthesia indiction or preoperatively preparatory information in the form of multi-media or special-written texts (storybooks and information brochures). Expanded information to parents, given that prepared parents better help their children and reduce the child's preoperative anxiety, did not give a measurable effect. Conclusion: Preoperative, age-appropriate information for the child and distraction during the anesthesia induction are, respectively, effective methods to alleviate the preoperative anxiety of children.

Bakgrund: Preoperativ oro förekommer hos över hälften av alla barn som ska genomgå kirurgiska ingrepp. Oron inför den kommande operationen orsakar ett stort lidande för barnet. Detta kan orsaka både fysiologiska och psykologiska symtom till följd av oron. Dessutom får dessa barn en ökad risk för postoperativa komplikationer, vilket innebär fortsatt lidande för barnen men även en ökad belastning för sjukvården. Lekterapi har visat ha en lindrande effekt på känslor hos barn och därför syftar denna studie på att undersöka om lekterapin även kan lindra den preoperativa oron.  Syfte: Detta arbetets syfte var att undersöka om lekterapi har effekt på preoperativ oro hos barn i åldrarna 0-18 som ska genomgå kirurgiska ingrepp.  Metod: En litteraturstudie gjordes med en deskriptiv design med en kvantitativ ansats. Denna studie baserades på 11 experimentella kvantitativa studier som undersökte lekterapins effekt på preoperativ oro. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Fribergs granskningsmall.  Resultat: Studien använde Popenoe et al.s guide för dataanalys och resultatet delades in i tre kategorier: terapeutisk lek, teknologisk lek och strukturerad lek. Gemensamt för alla tre kategorier var att de visade på en reducerande effekt på preoperativ oro hos barn.  Slutsats: Lekterapi verkar ha en reducerande effekt på den preoperativa oron hos barn. Vilken typ av lek som lekterapin baseras på tycks inte påverka effekten av interventionen. Lekterapi bör därmed kunna användas som preoperativ förberedelse av barn i kombination med den rutinmässiga förberedelsen. / Background: Preoperative anxiety is prevalent in over half of all children undergoing invasive procedures. This may cause great suffering for the child which can lead to both physiological and psychological symptoms. Additionally these children face an increased risk of postoperative complications, which only leads to more suffering for the children but also an additional burden on the healthcare system. Studies have shown that play therapy has an alleviating effect on emotions in children, therefore this study aims to explore if play therapy also could have an alleviating effect on preoperative anxiety. Aim: To examine play therapy’s effect on preoperative anxiety in children undergoing invasive procedures.  Method: A literature review using a descriptive design with a quantitative approach. This study was based on 11 experimental quantitative studies examining the effect of play therapy on preoperative anxiety. The articles were reviewed based on Friberg’s quality review template. Results: This study used Popenoe et al.’s guide for data analysis and the results were categorized into three groups: therapeutic play, technological play and structured play. Common across all three categories was that they showed a reduction in preoperative anxiety in children.  Conclusion: Play therapy appears to have an alleviating effect on preoperative anxiety in children. What type of play that was carried out in play therapy does not seem to matter. Therefore, play therapy should be considered as part of the preoperative preparation for children, in conjunction with general surgery preparation.