Denna studie är en litteraturöversikt där elevers begrepps- och procedurkunskaper om bestämda integraler samt hur undervisning bör utformas för att elever ska få förutsättningar att utveckla dessa kunskaper undersöks. Resultatet diskuteras i relation till framförallt Hiebert och Lefevres definitioner och beskrivningar om dessa kunskapsformer. Studien visar att elevers begreppskunskap är bristande och att de har svårt att se de relationer som finns mellan begreppet bestämd integral och andra närbesläktade begrepp så som area, summation och analysens huvudsats. Elever kan därför inte ge en meningsfull förklaring av den bestämda integralens innebörd. Däremot kan elever genomföra grundläggande beräkningar och besitter en typ av procedurkunskap där både input och output består av symboler. Elever har däremot svårare att hantera problemlösningsuppgifter där den bestämda integralen inte är utskriven. För att utveckla elevers begreppskunskap bör undervisningen utformas för att de ska kunna utveckla relationer mellan olika informationsenheter, exempelvis genom att olika representationsformer och typer av exempel används. För att elever ska utveckla procedurkunskap bör problemlösningsuppgifter som leder till meningsfullt lärande användas.

I svensk grundskola hade innevarande läsår 51400 elever ett åtgärdsprogram. Med tanke på mängden text som skolan producerar om en elev genom skolåren är det av vikt att reflektera över vad som skrivs. Skriva bra åtgärdsprogram är en utmaning då det handlar om elever i en redan utsatt position där inte utanförskapet ytterligare ska förstärkas. Detta gör formulering av insatserna i sig och var de förläggs viktiga. Urvalet, 55 åtgärdsprogram från årskurs 3 från en skolenhet i mellansverige, analyserades med metoden summativ innehållsanalys. Studien undersöker förekomsten av matematik i åtgärdsprogram. Syftet är att analysera fördelningen av det matematiska innehållet i  procedurkunskap respektive konceptuellt kunskap. Dessutom är syftet att analysera på vilken nivå: individ, grupp och organisation, stödet förläggs samt vilka specialpedagogiska perspektiv; kompensatoriskt, kritiskt och dilemma, som framkommer ur texten.   Resultatet visar att 27 åtgärdsprogram innehåller matematik. Sammanfattningsvis syns flera perspektiv i de flesta åtgärdsprogram med information om det matematiska innehållet, vem som ska hjälpa eleven och var eleven ska få hjälpen och till viss del hur stödet ska ges. Däremot gör stora målformuleringar i åtgärdsprogram dem oklara i vilket det matematiska innehållet är samt hur undervisningen ska förändras för att möta elevens behov.