<p>Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.</p>

<p>Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har patienten rätt att bli bemött med respekt för sitt självbestämmande och sin integritet. Många patienter blir dåligt bemötta i vården, de känner sig kränkta, utelämnade och maktlösa. Psykiatrisk tvångsvård kan innebära en konflikt mellan att bedriva god vård och utöva tvång. Det är därför av största vikt att undersöka hur tvångsvårdade patienter upplever att de blivit bemötta och vad bra bemötande är vid psykiatrisk tvångsvård. Syftet med denna studie är att undersöka hur patienter upplever att de blivit bemötta vid psykiatrisk tvångsvård. Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som metod. Manifest och latent ansats användes. Resultatet baserades på 12 vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet i studien presenteras i två huvudteman: Dåligt bemötande vid tvångsvård och bra bemötande vid tvångsvård. Sex underteman framkom: att inte vara delaktig i vården, att bli bemött med makt, att förlora sitt människovärde, att känna sig delaktig i vården, att få god omvårdnad och att känna sig som en människa. Genom att ta reda på patienters upplevelse och behov, kan vården bli individuellt anpassad. Bra bemötande leder till att patienten känner sig respekterad och bekräftad som människa.</p>

<p>It has been suggested that persons with intellectual disabilities (ID) manifest the full range of mental health problems. The main purpose of this thesis is to adapt and evaluate two clinical assessment instruments and to investigate the occurrence of mental health problems as well as psychiatric care utilisation in persons with ID. </p><p>The psychometric properties of a Swedish version of the two instruments [Reiss Screen for Maladaptive Behaviour (RSMB) and the Psychopathology Inventory for Mentally Retarded Adults (PIMRA)] were investigated in a random, institutional and clinical sample of administratively defined (ADDEF) adults with ID (n = 199). The analyses suggest that the RSMB could be used as intended by staff as a primary screening device for the identification of mental health problems in persons with ID, and that the PIMRA had a potential to identify individuals with a specific mental disorder. The psychometric evaluation reveals that the Swedish versions of the RSMB and PIMRA measure a construct related to the diagnostic categories in the DSM-III-R and DSM-IV. This construct could be conceptualised as mental health problems.</p><p>The RSMB and PIMRA results show that the overall occurrence of mental health problems in ADDEF samples of persons with ID (175 men and 148 women) ranged from 34 to 64%.</p><p>The preliminary level of ID was mild (23%), moderate (39%) and severe (38%). The most common mental health problems were aggressive and self-injurious behaviours, depression, anxiety and adjustment disorders. In registered patients receiving out- or in-patient psychiatric care the occurrence of adults with an ICD-10 diagnosis of ID was approximately 1% (70 to 90% had a mild level of ID). </p><p>In contrast to the high frequency of mental health problems reported, psychiatric care was used infrequently. This tendency is particularly evident in persons with moderate and severe ID.</p>

It has been suggested that persons with intellectual disabilities (ID) manifest the full range of mental health problems. The main purpose of this thesis is to adapt and evaluate two clinical assessment instruments and to investigate the occurrence of mental health problems as well as psychiatric care utilisation in persons with ID. The psychometric properties of a Swedish version of the two instruments [Reiss Screen for Maladaptive Behaviour (RSMB) and the Psychopathology Inventory for Mentally Retarded Adults (PIMRA)] were investigated in a random, institutional and clinical sample of administratively defined (ADDEF) adults with ID (n = 199). The analyses suggest that the RSMB could be used as intended by staff as a primary screening device for the identification of mental health problems in persons with ID, and that the PIMRA had a potential to identify individuals with a specific mental disorder. The psychometric evaluation reveals that the Swedish versions of the RSMB and PIMRA measure a construct related to the diagnostic categories in the DSM-III-R and DSM-IV. This construct could be conceptualised as mental health problems. The RSMB and PIMRA results show that the overall occurrence of mental health problems in ADDEF samples of persons with ID (175 men and 148 women) ranged from 34 to 64%. The preliminary level of ID was mild (23%), moderate (39%) and severe (38%). The most common mental health problems were aggressive and self-injurious behaviours, depression, anxiety and adjustment disorders. In registered patients receiving out- or in-patient psychiatric care the occurrence of adults with an ICD-10 diagnosis of ID was approximately 1% (70 to 90% had a mild level of ID). In contrast to the high frequency of mental health problems reported, psychiatric care was used infrequently. This tendency is particularly evident in persons with moderate and severe ID.

Den psykiatriska vården i Sverige liksom i större delen av västvärlden har stått infören strukturförändring de senaste åren. Antalet vårdplatser inom den slutna vården harminskat och ett skifte har skett från institutionsvård till mer öppenvårdsbaserad vård.Dagsjukvård och mobilt team är en ny form av öppenvård som utöver den ordinarieöppna psykiatriska vården byggts upp som ett komplement till den tidigare mestdominerande slutna vården. Syftet med studien var att beskriva hur personal i dennavårdform upplever innehållet i sitt arbete och relationen med patienterna. Fyraintervjuer genomfördes med personer anställda på psykiatriskaöppenvårdsmottagningar i Skaraborg. Fem huvudteman framkom: Att skapa enrelation, Flexibilitet, Hantera och stå ut, Låta det ta tid och Reflektioner ominnehållet i arbetet och att arbeta inom olika vårdformer. Slutsatsen är att deintervjuade i huvudsak upplever sitt arbete i den nya vårdformen med dagsjukvårdoch mobilt team som ett bra komplement till den akuta vården och som en bravårdform för att kunna möta patienternas behov. / Psychiatric care in Sweden as in most parts of the Western world has gone throughmany structure changes. The number of beds in psychiatric hospitals has decreased alot, and has resulted in a shift from institutional to community care for people withmental illness. A new kind of open psychiatric care, such as psychiatric day ward andmobile team has been built up as a complement to the earlier most dominatinginstitutional care. The aim of this study was to find out how the mental healthworkers experience the contents in their work and the relations with their patients.Four interviews completed with employees in psychiatric open care settings inSkaraborg. Five main themes were made: To create a relation, Flexibility, To cope,Let it take time, Reflections about the content in the work and to work in differentkind of care forms. The conclusion of this study is that the personal mainly finds theirwork in the new form as a good complement to acute care, and as a good form of careto meet their patient’s needs.

Syftet med studien var att undersöka psykiatrisjuksköterskans självrapporterade utförda arbetsuppgifter och självupplevda kompetens. Studien bygger på individuellt genomförda intervjuer med 19 psykiatrisjuksköterskor verksamma inom den psykiatriska slutenvården. Författarna har använd ett proportionellt stratifierat urval. Resultatet presenteras i fem kategorier; psykiatrisjuksköterskans kompetensområde, specifika arbetsuppgifter i kompetensområdet, arbetsuppgifter utanför kompetensområdet, arbetsuppgifter som psykiatrisjuksköterskan saknar samt rollkonflikter med tillhörande subkategorier. I psykiatrisjuksköterskans kompetensområde ingår arbetsuppgifter som arbetsledare och omvårdnadsansvarig att planera fördela arbetet på avdelningen, vårdplanera, dokumentera samt läkemedelsadministration. Det specifika i kompetensområdet visade sig vara bland annat vara stöd samtal, motiverande samtal och undervisning. Sjuksköterskorna skulle också ha en övergripande helhetssyn samt göra observationer. Arbetsuppgifter utanför kompetensområdet visade att de hjälper doktorerna med olika administrativa uppgifter samt en del kuratorsarbete. Arbetsuppgifter som sjuksköterskorna saknar främst; är mer aktiviteter för patienterna, mer patientkontakt, bättre samarbete med vårdgrannar och anhöriga samt en ökad etisk medvetenhet i omvårdnads och dokumentationsarbetet. Sjuksköterskorna upplevde även rollkonflikter i sitt arbete som mest berodde på olika otydligheter inom arbetsgruppen. Författarna anser att en tydligare arbetsbeskrivning, bättre ansvarsfördelning mellan de olika yrkesgrupperna samt en mer strukturerad vård av patienterna skulle minska otydligheten och osäkerheten för psykiatrisjuksköterskorna. / The purpose of the study was to examine self-reported psychiatric nurse performed tasks and self-perceived competence. The study is based on individually conducted interviews with 19 psychiatric nurses working in psychiatric inpatient ward. The authors have used a proportional stratified sample. The results are presented in five categories; psychiatric nurse competence, specific tasks in the areas of competence, work outside the areas of competence, tasks psychiatric nurse lack and role conflicts and related subcategories. In psychiatry nurse competence includes duties as supervisor and nursing manager to plan the work in the department, care planning, documenting, and pharmaceutical administration. The specific competence in the field proved to be, inter alia, support calls, motivational talks and teaching. The nurses would also have a comprehensive approach and make observations. Tasks outside the competence demonstrated that they are helping the doctors with various administrative tasks, and some counselors work. Tasks that nurse do mainly lack; are more activities for patients, more patients, better cooperation with neighbors and family care, and increased ethical awareness in the nursing care and documentation work. The nurses also experienced role conflict in their work as most were due to various ambiguities in the working group. The authors conclude that a better working instruction, better division of responsibilities between the different professions and a more structured care of patients would reduce the lack of clarity and uncertainty of psychiatry nurses.

Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har patienten rätt att bli bemött med respekt för sitt självbestämmande och sin integritet. Många patienter blir dåligt bemötta i vården, de känner sig kränkta, utelämnade och maktlösa. Psykiatrisk tvångsvård kan innebära en konflikt mellan att bedriva god vård och utöva tvång. Det är därför av största vikt att undersöka hur tvångsvårdade patienter upplever att de blivit bemötta och vad bra bemötande är vid psykiatrisk tvångsvård. Syftet med denna studie är att undersöka hur patienter upplever att de blivit bemötta vid psykiatrisk tvångsvård. Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som metod. Manifest och latent ansats användes. Resultatet baserades på 12 vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet i studien presenteras i två huvudteman: Dåligt bemötande vid tvångsvård och bra bemötande vid tvångsvård. Sex underteman framkom: att inte vara delaktig i vården, att bli bemött med makt, att förlora sitt människovärde, att känna sig delaktig i vården, att få god omvårdnad och att känna sig som en människa. Genom att ta reda på patienters upplevelse och behov, kan vården bli individuellt anpassad. Bra bemötande leder till att patienten känner sig respekterad och bekräftad som människa.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Patienters upplevelser av att vårdas inom slutenvården med stöd av Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Människor med en allvarlig psykisk störning eller ett oundvikligt behov av vård får med stöd av lagen tvångsvårdas. Patienterna fråntas självbestämmandet och blir tvungna att delta i vård och behandling mot sin vilja. När självbestämmandet fråntas patienterna övertar vårdpersonalen ansvaret vilket kan leda till ett lidande för patienterna (1991:1128). Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård.  Metod: Systematisk litteraturstudie, sex artiklar användes för uppnått resultat. Resultat: Både positiva och negativa upplevelser av tvångsvård påvisades. Patienterna beskrev ett möte med vården kantat av upplevelser kring människovärde, delaktighet i sin egen vård, kommunikation, relationer, synen på våld, hot och straff samt upplevt lidande. Slutsats: Om patienterna bemöttes med respekt, människovärde samt fick tillräcklig information kring vård och behandling blev upplevelserna av tvångsvården mer positiv. Brist på delaktighet i fråga om vård och behandling och kommunikationsbrister var ett problem då patienterna hade lite sjukdomsinskt samt inte hade förståelse för behovet av tvångsvård. Vidare forskning med kvalitativa intervjuer om patienters upplevelser av tvångsvård föreslås för att ge utökad förståelse och kunskap.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att vårdstudenter har stor nytta av att få delta i patientarbete i sin utbildning och fortsatta yrkeskarriär. Patienter i hälso- och sjukvård har generellt en positiv attityd till studentmedverkan. Dock är forskningen om vilken uppfattning patienter inom psykiatrisk vård har till studentmedverkan mycket begränsad. Syfte: Att undersöka hur patienter inom psykiatrisk vård upplever studenters medverkan i vården Metod: Kvantitativ studie, en enkätstudie. Patienter från tre verksamhetsområden på ett universitetsjukhus i Mellansverige tillfrågades om att svara på enkätfrågor. Resultat: Resultatet blev 655 besvarade enkäter. Av respondenterna uppgav 95 % att de ansåg att det var viktigt att studenter får träffa patienter under sin utbildning. Sjuttiosex procent var bekväma med att studenter deltar i vårdbesöket och 61 % var bekväma med att träffa studenter för enskilt samtal. Kvinnliga patienter var mindre bekväma med manliga studenter i jämförelse med kvinnliga studenter, de var också mindre bekväma om studenten var mycket ung. För manliga patienter hade vare sig kön eller ålder på studenten någon betydelse för hur bekväma de var med studentmedverkan. Patienter som träffat studenter tidigare var överlag mer bekväma med studentmedverkan. Slutsats: Patienter inom psykiatrisk vård har en positiv attityd till studentmedverkan, för kvinnliga patienter har studentens kön betydelse för hur bekväma de är. Patienter vill bli tillfrågade om studentmedverkan i god tid och på ett respektfullt sätt. Om handledare utbildas i vad som är viktigt för patienter att få veta innan de beslutar sig för om en student får delta eller inte, kommer det ytterligare öka möjligheterna för studentmedverkan.   Nyckelord: Psykiatrisk vård, Studentmedverkan, Patienters attityder / ABSTRACT Background: Previous research shows that nursing students benefit greatly from participation in patient care in their education and future careers. Patients in health care generally have a positive attitude to student participation. However, research on how patients in psychiatric care perceive student participation is very limited. Aim: To investigate how patients in psychiatric care experience student involvement in their care. Method: Quantitative study, a questionnaire study. Patients from three psychiatric departments at a university hospital in central Sweden were asked to respond to survey questions. Result: The result showed 655 completed questionnaires. Of the respondents, 95 % stated that it was important that students get to meet patients during their training. Seventy-six percent were comfortable with students participating in the health care visits and 61 % were comfortable with meeting students for individual conversation. Female patients were less comfortable with male students compared to female students and they were also less comfortable if the student was very young. For male patients either the sex or the age of the student was of any significance to how comfortable they were with student participation. Patients who had met students previously were generally more comfortable with student participation. Conclusion: Patients in psychiatric care has a positive approach to student participation, for female patients the student’s gender has an impact on how comfortable they are. Patients want to be consulted on student participation in a timely and respectful manner. If supervisors are trained in what is important for patients to know before they decide whether a student may participate or not, it will further increase opportunities for student participation. Alpha Keywords: Psychiatric Care, Student Involvement, Patient Attitudes.