No description available.

No description available.

Den här metaanalysen undersöker skillnaden i behandlingseffekt mellan kognitiv beteendeterapi och traditionell farmaceutisk behandling mot depression. Totalt 22 artiklar inkluderades i metaanalysen, som antingen undersökte behandlingseffekten av KBT eller medicinering eller både och. Resultatet visade en stark positiv effekt för båda behandlingsmetoderna mot depression. Farmaceutisk behandling hade högre effektstorlekar jämfört med KBT, enligt t-test var skillnaden i populationsmedelvärde dock inte signifikant. Slutsatsen blir därför att KBT är en effektiv och lämplig behandling mot depression, och bör ses som ett behandlingsalternativ framförallt för personer som av någon anledning inte vill medicineras. Farmaceutisk behandling har en starkare effekt mot depression än KBT, men kan ge svåra biverkningar

Tidigare studier har visat att ledord för att skapa en hälsosam arbetsplats är tydlighet och delaktighet. Syftet med föreliggande studie var att med  hjälp av kvalitativ metod undersöka en mindre respektive större kommuns förebyggande arbete med stress, hälsa och rehabilitering. Ett ledningsperspektiv på hur kommunerna arbetar med dessa frågor erhölls när två personer på respektive personalavdelningar intervjuades. Resultatet erhölls från material från semistrukturerade intervjuer. I den större kommunen är sjukskrivningar för stress vanligt förekommande. Orsaken till detta härleds till bristen på kontroll. Det är i den mindre kommunen ovanligt med sjukskrivningar för stress. Sjuktalen på kommunerna har av ett flertal orsaker minskat. Stödinsatser av olika slag spelar en avgörande roll i det förebyggande arbetet. Inom kommunerna befinner man sig i en utvecklingsfas där nya friskvårdsplaner arbetas fram. Det ska även läggas mer kraft på att arbeta med medarbetarskap och delaktighet.

Få studier har undersökt behandlingsutfall efter lång behandling av ätstörning (Remainers), eller de patienter som avbrutit behandling (Dropouts). Vanligen undersöker man bara de som svarar snabbt på behandling (Completers). Det är därför betydelsefullt att identifiera vad som kännetecknar andra patientgrupper. Studien jämför tre patientgrupper; Remainers (n=285), Completers (n=835) och Dropouts (n=473)  Syfte: Att beskriva de typiska dragen i de tre olika grupperna. Ett andra syfte är att undersöka viktiga prediktorer för grupptillhörighet avseende prognos och behandlingsutfall.Metod: En kvantitativ longitudinell databas har använts för att göra en kontraststudie mellan de tre valda grupperna. Värdet av olika statistiska prediktionsmodeller har också undersökts. Resultat/Konklusion: Grupperna skiljde sig åt avseende diagnos, AN var mest vanligt i Remainers, BN var mest vanligt i Dropouts och UNS var mest vanligt i Completers. Ålder vid första symtom var likartade mellan grupperna men medianen var lägre än vad dagens forskning antyder. Det fanns ett samband mellan att inleda ny relation vid ett års uppföljning och att bli diagnosfri under det första året i behandling. Patienter utan komplicerande faktorer associerades till att vara diagnosfria ett år efter behandlingsstart. Socialt komplicerande faktorer förekom oftare hos Dropouts. Det fanns ett samband mellan att ju fler samtal man gick i ju mer ökade chansen att bli diagnosfri inom ett år, men även risken att man hoppade av behandlingen innan utsatt slutdatum.

Det finns stor efterfrågan på barnpsykiatriska utredningar. Psykologisk utredning kan vara behandlande genom ett kollaborativt och terapeutiskt förhållningssätt. Denna studie utgår från hypotesen att barn som remiteras till barnpsykiatrisk utredning skattar sin självvärdering lägre än normgruppen. Detta som en följd av upprepade misslyckanden och svårigheter att leva upp till krav i vardagen. Studien syftar till att undersöka om ett kollaborativt och terapeutiskt förhållningssätt vid psykologisk utredning av barn har effekt på deras självvärdering. Studien har en 3(Utredning; n=15, Föräldrastöd; n=12, Väntelista; n=13) x2(för-, eftermätning) mixad design. I motsats till hypotesen skattar barnen i studien sin självärdering genomsnittligt. Studien kan inte visa på någon signifikant effekt av förhållningssättet på gruppnivå gällande barnens egen rapportering av självvärdering. Förändring av självvärdering redovisas även deskriptivt och diskuteras på individnivå.

Syftet var att undersöka riskfaktorer för grad av alkohol- och narkotikamissbruk och för tungt alkohol- och narkotikamissbruk med fokus på familjefaktorer i ett svenskt sampel av 14079 missbrukare. Deltagarna hade blivit intervjuade med Addiction Severity Index (ASI) på 51 kommunala missbruks- och beroendeenheter. Gemensamma riskfaktorer för både alkohol- och narkotikamissbruk var missbruk i släkten och svårigheter i relationer till närstående. Mer alkoholmissbruk i släkten var associerat till mer alkoholproblem och mer narkotikamissbruk i släkten till mer narkotikaproblem. Lägre ålder, mindre utbildning, att vara utlandsfödd och att ha blivit utsatt för misshandel ökade risken för narkotikamissbruk. Högre ålder, bättre utbildning och att vara född i Sverige ökade risken för alkoholmissbruk. Tungt missbruk hade samma riskfaktorer som icke-tungt missbruk, förutom att psykiska problem i släkten var en riskfaktor för enbart tungt narkotikamissbruk.

Denna studies syfte var att undersöka betydelsen av en neuropsykiatrisk utredning för föräldrars upplevelse av sitt barn. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem föräldrar vars barn genomgått en neuropsykiatrisk utredning på BUP i Umeå. Det transkriberade materialet analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis förändring i föräldrarnas upplevelse av barnet efter utredningen. Föräldrarna upplevde att de fått förklaring, bekräftelse och ny kunskap samt en vidgad empatisk förståelse för barnets svårigheter. Utredningen såg till barnets svårigheter i sin helhet och föräldrarnas frågor och oro blev mötta. Förmågan att mentalisera omkring barnets bristande mentaliseringsförmåga förbättrades och detta gav möjlighet till mer konstruktiva copingstrategier. Den neuropsykiatriska utredningen kan således ses som en terapeutisk process men med en större terapeutisk potential när det gäller återgivning och uppföljning, än vad som idag tas tillvara. (IPA). Resultatet visade på

Studien syftar till att kartlägga svenska neuropsykologers utredningsarbete med avseende på instrumentanvändning och generell utredningspraktik. Då den är den första i sitt slag i Sverige kan den fungera som ett viktigt underlag för diskussioner som rör utbildningsplanering och nationella riktlinjer. Med utgångspunkt i tidigare amerikansk forskning på området (Butler et al., 1991; Camara et al., 2000; Rabin et al., 2005; Sweet et al., 2000) gjordes ett enkätutskick till samtliga medlemmar i Sveriges Neuropsykologers Förenings medlemsregister. Av de 708 personer som kontaktades erhölls 435 svar, vilket gav en svarsfrekvens på 61 procent. Av dessa uppfyllde 321 svar studiens inklusionskriterier. Den genomsnittliga neuropsykologen hade en genomsnittsålder på 50,1 år och gruppen bestod till 74 procent av kvinnor. Resultaten visar bl.a. på att svenska neuropsykologer ägnar större delen av sin arbetstid till utredningsarbete. Det vanligaste förhållningssättet vid instrumentval är då användandet av flexibla batterier och den genomsnittliga tidsåtgången per utredning är 20,2 timmar. Resultatet visar även att svenska neuropsykologer använder sig av ett stort antal instrument, varav de tre mest frekvent använda är Rey-Osterrieth Complex Figure Test (ROCFT) samt testbatterierna Wechsler Adult Intelligence Scale (WAIS) och Delis-Kaplan Executive Functioning System (DKEFS). Jämförelser med nordamerikanska neuropsykologers utredningspraktik visar huvudsakligen på likheter, vissa tydliga skillnader kan dock ses, t.ex. gällande bredden i verksamhetsområden, användandet av personlighetstester och frekvensen av kliniskt arbete med specifika diagnosgrupper.

Detta arbete undersöker ACT och ställer frågan om terapiformen kan betraktas som en existentiell beteendeterapi. Ett material bestående av 53 vetenskapliga artiklar undersöktes med en tematisk innehållsanalys för att få en bred och aktuell bild av ACT i avseende på teori, praxis och människosyn. Resultatet sattes in i en psykologihistorisk kontext i allmänhet och en beteendepsykologiskt kontext i synnerhet. Det som talar emot ACT som en existentiell beteendeterapi är främst bristen på oppositionella inslag och kritik av den vetenskapliga normen. I andra vågskålen placerar resultatet det holistiska perspektivet samt synen på människan som ickedeterminerad. Även synen på den mänskliga ångesten som oundviklig samt tyngdvikten på värdestyrt beteende pekar i riktning mot att ACT kan betraktas som en existentiell beteendeterapi. Författarna diskuterar slutligen om detta kan säga något om dagens syn på olika psykologiska ideologier.