De religiösa och existentiella perspektiven är ofta förbisedda inom psykoterapin men frågorna om liv och död, mening och tro är oundvikliga och kan inte reduceras till bakomliggande intrapsykiska processer. En holistisk syn på människan och att ge plats för andliga och existentiella behov borde vara en självklarhet i det psykoterapeutiska samtalet. Syftet med denna kvalitativa och deskriptiva studie är att utforska hur beredskapen för andliga och religiösa frågor ser ut hos erfarna psykoterapeuter. Frågeställningarna fokuserar på psykoterapeuternas erfarenhet av andlighet, både utifrån utbildning, terapi och egna upplevelser och vilka konsekvenser detta får i mötet med konfidenten. I studien intervjuas 5 erfarna psykoterapeuter med intresse för andlighet och existentiella frågor. Resultaten visar att den egna erfarenheten och den egna upplevelsen har betydelse i valet av utbildning och terapi. Den sökande psykoterapeuten söker sig aktivt till litteratur och utbildningar där livsåskådningstemat finns med. Utbildning och egen terapi är till hjälp när det gäller att kunna närma sig och formulera sig kring andlighet och trosfrågor. En egen bearbetning av existentiella och andliga frågor ger närvaro och lyhördhet i samtalen och detta kan leda till att tillit uppstår i relationen. Att vara uppmärksam när en existentiell problematik formuleras framhölls av psykoterapeuterna men också vikten av att inte styra samtalet. Förmåga att urskilja den andlighet och religiositet som handlar om ofrihet anses som viktigt för samtliga psykoterapeuter. Slutsatserna blir att psykoterapeutens egen bearbetning är central. Psykoterapeuten bör veta var han/hon själv står i andliga och religiösa frågor. Psykoterapeutens kunskap, erfarenhet och upplevelse avspeglas i mötet med konfidenten. Lyhördhet, förutsättningslöshet, öppenhet, närvaro och äkthet är viktiga egenskaper hos psykoterapeuten. Livsåskådningsperspektivet är en viktig del i utbildningen till psykoterapeut.

Inledning: Depression är ett av de vanligaste psykiatriska symtom hos svenska ungdomar och unga vuxna. Anknytningsbaserad familjeterapi (ABFT), är särskilt inriktad på depression och suicidnära ungdomar. Uppsatsen har fokus på arbetet med känslor i familjeterapi/ABFT. Frågeställning: Syfte att undersöka hur psykoterapeuter som följer ABFT-manualen kan arbeta med att fördjupa den emotionella nivån hos familjemedlemmarna. Går det att urskilja samband mellan terapeutens interventioner och känslomässig fördjupning hos familjen, hur ser i så fall dessa samband ut? Metod: Kvalitativ fallstudie på en hel filmad psykoterapi, totalt 18 sessioner. Familjen består av en ungdom och dennes föräldrar. Ett antal episoder har valts ut där psykoterapeutens interventioner och vad som hänt i respektive episod har studerats med tematisk analys. Resultat: Att rikta familjemedlemmar till varandra är det som väcker mest känslor i familjen. Möten uppstår som tolkas vara helande och ha långsiktiga effekter på familjemedlemmarnas relationer. Diskussion: Uppsatsens resultat kopplas till Daniel Sterns teori om ”mötesögonblick” (moments of meeting), intersubjektivitet inom familjen och familjeterapins unika möjlighet att arbeta med känslor i närvaro av de objekt som det faktiskt gäller. / Introduction: Depression is one of the most common psychiatric symptoms among Swedish adolescents and young adults. Attachment Based Family Therapy ( ABFT ) focuses specifically on depression and suicidal young people. This paper will focus on the work with emotions in family therapy/ABFT. Question: In order to explore how psychotherapists that follow ABFT manual can work to deepen the emotional level of the family members. Is it possible to see conections between therapist’s interventions and the emotional deepening in the family? Method: Qualitative case study on a filmed psychotherapy, a total of 18 sessions. The family consists of a youth and his or her parents. A number of episodes have been selected where the psychotherapist's interventions and what happened in each episode have been studied with thematic analysis. Result: To connect familymembers to each other awokes most emotions within the family. Meetings occur that are interpreted to be healing and to have long term effects at the family members' relationships. Discussion: The studys result are linked to Daniel Stern's theory of "moments of meeting", intersubjectivity in the family and family therapy unique opportunity to work with emotions in the presence of the objects that it actually applies to.

Tio psykodynamiskt inriktade legitimerade psykoterapeuter har intervjuats i syfte att undersöka vilka faktorer som bidrar till att komplicerad sorg utvecklas och vilka psykoterapeutiska interventioner som är hjälpsamma vid komplicerad sorg. I en tematisk analys framkom att komplicerad sorg innebär att den rörelse som finns i en normal sorgeprocess stannat upp och att de interventioner som terapeuterna beskriver syftar till att få igång en rörelse igen och som i sin tur leder till integrering av den som man förlorat, av den händelse man varit med om samt att ny mening och ny identitet skapas av detta. Resultatet visar att centrala interventioner är realitetsanpassning och acceptans, symbolisering och få ihop sin berättelse, att pendla mellan att vara i sorgen och i det funktionella, psykoedukation och normalisering samt den terapeutiska hållningen. Studiens resultat diskuteras i relation till den litteratur och forskning som inledningsvis beskrivs.

Evidence-based psychotherapeutic methods compete with each other, while meta-analysis have shown that variability due to different methods related to outcome is remarkably low. In this qualitative study six former patients were interviewed about experiences of method and technique in Affect-focused therapy, with a slight overweight towards unsatisfactory experiences. Responses were analysed and categorised in emergent themes. Methodological focus on affect showed to be a much appreciated, as well as insufficient, element. Alongside positive experiences or summaries of therapy, methodological frames were felt to be at times restrictive, even invalidating, as far as not allowing focus on what was felt to be the more predominant need. These needs were varied and individual; e.g. more/less of undetermined space free of preconceptions, more/less focus on affect, more direction forward, or more space for existentially oriented aspects. Results found good support in previous research except for a strong validation of therapists, even when aspects of therapy had been severely problematic. Experiences of applied method differed extremely among participants. The study highlighted lack of relation between method and outcome, and that positive regard of therapy and alliance were not synonymous with good outcome. Prominent themes were quality of methodological focus on affect and of therapeutic relationship, basic humanistic values, and individual factors of variance. Future research was suggested to focus on integration of methods, on therapists’ common factors, as well as on issues of power in the therapeutic relationship.