Den här studien tar sin utgångspunkt i det ökade intresset för religionens roll i utvecklingssamarbeten. Syftet är att undersöka hur tre trosbaserade organisationer (TBO) resonerar kring att arbeta rättighetsbaserat, både teologisk men också i relation till de olika värderingssammanhang de rör sig i. Där värderingar som betonas i rättighetsbaserat arbete (RBA) kan skilja sig från de värderingar som är centrala i mer religiösa kontexter.  Resultaten från intervjustudierna med Erikshjälpen, Svenska kyrkans internationella arbete och Pingstmissionens Utvecklingssamarbete (PMU) visar att de flesta informanterna är positiva till att arbeta rättighetsbaserat. De motiverar RBA teologiskt utifrån sin tro. Samtidigt menar flera av informanterna att det rättighetsbaserade perspektivet är komplext, bland annat genom att vara för individfokuserat. Genom olika strategier framgår det hur informanterna förhåller sig till de olika värderingssammanhangen de rör sig i, där de bland annat anpassar RBA till den lokala kontexten och samtidigt kompletterar med den kristna tron. Resultatet visar att det både finns de som inte anser att det finns några spänningar mellan de olika värderingssammanhangen samtidigt som andra menar att det trosbaserade och det rättighetsbaserade perspektivet bör separeras helt. Studien visar att det finns en stor vilja hos organisationerna att arbeta med en överlappande attityd som strävar efter att finna vägar och kompromisser mellan de olika värderingsammanhangen.

FN:s barnrättskommitté har rekommenderat Sverige att åtgärda skillnader som finns i implementerandet av barnkonventionen i de svenska kommunerna. Som ett led i det arbetet har Sveriges regering initierat framställandet av ett indikatorsystem för att mäta barnets rättigheter. Uppsatsen syftar till att utvärdera om indikatorerna utgör den mest behjälpliga metoden för kommuner i att mäta, utvärdera och följa upp barnets rättigheter och deras rättighetsbaserade arbete. Uppsatsens utvärdering sker via en kvalitativ jämförelse mellan indikatorerna och metoderna Balanserat styrkort, Kollegial granskning och Nöjt barn-index. Bedömningen av de olika metodernas förtjänster och brister utförs genom att identifiera kriterierna för ett rättighetsbaserat arbete, som omfattar mänskliga rättigheters grundläggande principer i relation till ansvaret och förvaltningsprocessen i kommunerna. Resultatet visar på komplexiteten i att tillgodose barnets rättigheter varpå metoderna snarare kompletterar än utesluter varandra. / The UN Committee on the Rights of the child has recommended Sweden to address differences in the implementation of the UN Convention of the Rights of the Child among its national municipalities. As part of this task, the Swedish government has initiated development of indicators to measure the rights of the child. This essay aims to evaluate whether the indicators form the most helpful method for municipalities to measure, evaluate, and follow up the rights of the child and their rights-based efforts. The evaluation of the essay is carried out through a qualitative comparison of the indicators, and the methods Balanced scorecard, Peer review, and Children Condition Index. The merits and deficiencies of the various methods are assessed by identifying the criterions for a rights-based approach, which includes fundamental principles of human rights in relation to the responsibility, liability, and administrative procedure of the municipalities. The result indicates the complexity in meeting the rights of the child, whereupon the methods rather complement than exclude each other.

The purpose of this essay is to examine how human rights are implemented in a municipal context. The essay is based on a case study of the City of Malmö and analyzes the work of the city office, the high school and adult education administration and the service administration in incorporating the city’s human rights policy into their respective operations. To analyze the administrations’ work with human rights, central concepts from neo-institutionalism, Lennart Lundquist’s three aspects for successful implementation and Michael Lipsky’s theory of street-level bureaucrats have been applied to the collected material. The collected material mostly consists of regulatory documents such as budget and operational plans, publications from SKR, public documents and previous research and literature on human rights in public administration. In addition, five interviews with civil servants from the various administrations have been conducted. The results show that the committees’ budgets contain political guidelines which are then concretized into focus goals and evaluated using indicators. The goals are specified in relation to indicators that make out an increase compared to previous years. Based on municipal council goals and goals set for the operation, the administrations make various contributions in the form of activities. Based on the interviews it emerged that there was a lack of understanding about how to work rights-based. At the same time, the human rights work was prioritized. With that in mind, my conclusion is that there is a certain inertia within the administrations. Due to reasons such as high workload and a lack of resources the human rights policy has not been able to be fully implemented in the investigated administrations, which reasonably indicates that a de-coupling from higher to lower levels of governance has occurred. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man i en kommunal kontext implementerar mänskliga rättigheter. Uppsatsen baseras på en enfallsstudie av Malmö stad och analyserar stadskontoret, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen och serviceförvaltningens arbete med att införliva stadens policy för mänskliga rättigheter i sina respektive verksamheter. För att analysera förvaltningarnas arbete med mänskliga rättigheter har centrala begrepp från nyinstitutionalismen, Lennart Lundquists tre aspekter för lyckad implementering och Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater applicerats på det insamlade materialet. Det insamlade materialet består till största del av styrdokument såsom budget- och verksamhetsplaner, publikationer från SKR, offentliga dokument samt tidigare forskning och litteratur om mänskliga rättigheter i offentlig förvaltning. Till detta har fem intervjuer med tjänstepersoner från de olika förvaltningarna genomförts. Resultatet visar att nämndernas budgetar innehåller politiska riktlinjer som sedan konkretiseras i inriktningsmål och utvärderas med hjälp av indikatorer. Målen specificeras i förhållande till indikatorer som handlar om en ökning jämfört med tidigare år. Utifrån kommunfullmäktigemål och mål satta för verksamheten gör förvaltningarna olika insatser i form av aktiviteter. Utifrån intervjuerna framkom att det fanns en avsaknad för förståelse kring hur man arbetar rättighetsbaserat. Samtidigt prioriterades MR-arbetet. Mot bakgrund av detta är min slutsats att det finns en viss tröghet inom förvaltningarna. På grund av anledningar såsom hög arbetsbelastning och en avsaknad av resurser har inte policyn för mänskliga rättigheter kunnat implementeras fullt ut i de undersökta verksamheterna, vilket någorlunda tyder på att en särkoppling från högre till lägre styrningsnivåer skett.