Den här studien tar sin utgångspunkt i det ökade intresset för religionens roll i utvecklingssamarbeten. Syftet är att undersöka hur tre trosbaserade organisationer (TBO) resonerar kring att arbeta rättighetsbaserat, både teologisk men också i relation till de olika värderingssammanhang de rör sig i. Där värderingar som betonas i rättighetsbaserat arbete (RBA) kan skilja sig från de värderingar som är centrala i mer religiösa kontexter.  Resultaten från intervjustudierna med Erikshjälpen, Svenska kyrkans internationella arbete och Pingstmissionens Utvecklingssamarbete (PMU) visar att de flesta informanterna är positiva till att arbeta rättighetsbaserat. De motiverar RBA teologiskt utifrån sin tro. Samtidigt menar flera av informanterna att det rättighetsbaserade perspektivet är komplext, bland annat genom att vara för individfokuserat. Genom olika strategier framgår det hur informanterna förhåller sig till de olika värderingssammanhangen de rör sig i, där de bland annat anpassar RBA till den lokala kontexten och samtidigt kompletterar med den kristna tron. Resultatet visar att det både finns de som inte anser att det finns några spänningar mellan de olika värderingssammanhangen samtidigt som andra menar att det trosbaserade och det rättighetsbaserade perspektivet bör separeras helt. Studien visar att det finns en stor vilja hos organisationerna att arbeta med en överlappande attityd som strävar efter att finna vägar och kompromisser mellan de olika värderingsammanhangen.

Sverige är rankat som ett av världens mest sekulariserade länder och frågan om religionens plats i det svenska samhället är ofta aktuell i samhällsdebatten. Samtidigt är flera av Sveriges mest etablerade biståndsorganisationer och Sidas ramorganisationer verksamheter med kristen bakgrund.  Detta är en teoriutvecklande studie som undersöker hur representanter från sådana organisationer upplever att bedriva biståndsarbete på kristen grund ifrån ett av världens mest sekulariserade länder. Hur påverkar i sin tur de upplevelserna hur de formulerar sin verksamhet?  Metoden som har använts är en kvalitativ fenomenologisk analys av semistrukturerade intervjuer med representanter från sju organisationer. Resultaten framhäver bland annat att representanter från organisationerna ofta får anpassa språket i kontakt med representanter från den svenska staten och den sekulära svenska allmänheten. Undersökningen visar också att representanter från organisationerna upplever att ett sekulärt synsätt ses som en värdeneutral utgångspunkt i Sverige och att förhållningssättet från svenskt håll försvårar samarbetet med deras betydligt mer religiösa partnerorganisationer och mottagare. Detta gör att representanter från organisationerna tycker att handläggare på Sida och andra representanter behöver mer religionskompetens och förståelse för deras sammanhang. Studiens resultat kan vara till hjälp för aktörer inom svenskt bistånd och möjliggöra en fördjupad förståelse för organisationer med kristen prägel.

Diakoner i Svenska kyrkan har sedan länge varit aktörer för socialt arbete. Trots detta finns det lite forskning på diakonernas arbete. Diakoni och socialt arbete är nästintill synonymer, men skillnaden är att diakoni utgår från den kristna tron. Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för hur det är att bedriva socialt arbete i Svenska kyrkan genom diakonperspektivet. Vidare, att undersöka hur faktorer för tillit och möjligheter ser ut för diakonen genom dels organisatoriska influenser och lokala kontexten. För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har sex stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjorts med diakoner. Därefter har empirin analyserats genom riktad kvalitativ innehållsanalys. Denna analysmetod utgår från förbestämda begrepp som forskaren väljer. De teoretiska begrepp som används för att analysera empirin är möjlighet och tillit.    Resultatet visar att diakoni riktas till alla människor, men har fokus på särskilt utsatta i samhället. Svenska kyrkan har en kompletterande roll mot myndigheter, troligtvis för att diakonen inte tvingar konfidenten till förändring utan har endast en lyssnande roll. Den lyssnande rollen kräver mer tid, vilket diakonerna säger att de har. Diakonerna beskriver även en stor frihet att utforma verksamheten efter det lokala behovet, personliga intresset och den organisatoriska kontexten. Denna frihet och den roll Svenska kyrkan har i samhället är ofta möjliggörande. Dock kan friheten ibland bli begränsande, beroende på diakonens kontext. Tilliten till diakonerna grundas oftast i en förutfattad mening (generell tillit) om Svenska kyrkan. Denna förutfattade mening baseras på konfidentens egen uppfattning, men från och med ett möte med en diakon baseras tilliten på den personliga relationen (specifika tilliten). Tillit fungerar alltså i växelverkan och möjliggör för diakonerna att möta människor.