No description available.

Syftet med denna studie var att utforska dansterapeuters beskrivning av deras arbete inom dans- och rörelseterapi, detta utifrån frågeställningar som rör tillämpning av teori, klientrespons samt det unika med metoden. Material insamlades med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra dansterapeuter och data analyserades utifrån tematisk analys. Studiens resultat visar på att tillämpningen av teori var eklektisk, i och med integreringen av olika teorier, samtliga arbetade dock utifrån psykodynamisk teori i grunden. Resultatet visade även på vikten av den terapeutiska närvaron i rummet tillsammans med klienten och att arbeta med det material som uppstod, oavsett teoretisk tillämpning. Gällande klientrespons påvisades resultatet vara förändring gällande klientens rörelsemönster, som ett tecken på en förändringsprocess. Metodens flera uttryckssätt betonades i resultatet som det unika med metoden, att genom ord, rörelse och lek kunna ge form åt klientens intrapsykiska innehåll vilket hade möjligheten att generera en fördjupad förståelse. Dessa resultat går i linje med tidigare forskning gällande det dansterapeutiska arbetet. Vidare forskning inom det dansterapeutiska arbetet rekommenderas inom metodens teoretiska ramverk, samt dess unika psykoterapeutiska inslag.

Bakgrund: användandet av och intresset för komplementär- och alternativmedicin har under de senaste decennierna ökat i världen och i Sverige vilket innebär en utmaning för framtidens hälso- och sjukvård. Komplementär- och alternativmedicin (KAM) består av en mängd olika metoder/terapier. En huvudkategori av KAM är de kroppsliga- själsliga terapierna som fokuserar på interaktionen mellan hjärnan, själen och kroppen. Till denna kategori hör dans- och rörelseterapi. Sjuksköterskor har en positiv inställning till och en öppenhet inför användandet av KAM, dock anser de att de inte har tillräcklig kunskap inom området. För att möta framtidens utmaningar behöver sjuksköterskor ny kunskap om de komplementära metoderna. Dans- och rörelseterapi kan ses som ett potentiellt komplement till traditionell medicinsk behandling för flera olika patientgrupper och kunskap om denna komplementära terapi kan därför vara av betydelse för sjuksköterskan. Syfte: syftet med denna studie var att undersöka effekten och upplevelser av dans- och rörelseterapi inom hälso- och sjukvården. Metod: en litteraturbaserad studie genomfördes för att uppnå syftet. 15 artiklar inkluderades från databaserna PubMed, Cinahl, AMED, PsychInfo och IIPS samt från manuella sökningar. Resultat: tre områden med effekter och upplevelser av dansen framkom efter granskning av de 15 inkluderade artiklarna. Områdena var psykologiska effekter, fysiologiska effekter och relation mellan psyke och kropp. Slutsats: de psykologiska effekterna utgjorde den större delen av resultatet och rörde någon form av välmående som ökat välbefinnande, ökad livskraft och livsenergi. Även psykologiska effekter som förändrat beteende och minskad psykologisk stress framkom. En väsentlig del av de psykologiska effekterna visade en förhöjd livskvalitet och även emotionella effekter. De fysiologiska effekterna som framkom rörde främst balans, hållning, ökad rörlighet och ett fysiskt välbefinnande. Skilda resultat rörande förändring av stresshormoner och fysisk prestation framkom. Slutligen visade en del av resultatet att dansen skapade en relation mellan patienternas psyke och kropp. Bristen på stora randomiserade kontrollerade studier försvårade utvärderingen av dans- och rörelseterapins effekter.

Alzheimers sjukdom är vanlig sjukdom i Sverige och övriga världen där symptombilden har en negativ inverkan på personens livssituation. Syftet med studien var att belysa vilka positiva effekter fysisk aktivitet har hos patienter med Alzheimers sjukdom. Studien genomfördes som en litteraturstudie och var grundad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet indelades i tre huvudkategorier, påverkan på sinnesstämning, förbättrade kognitiva funktioner och förbättrad fysisk förmåga. Genom att utöva fysisk aktivitet förbättrades sinnesstämningen hos patienterna vilket visade sig genom att de blev mindre rastlösa, agiterade och oroliga. Psykofarmakaförbrukningen reducerades och patienterna kände sig mindre nedstämda efter att ha deltagit i fysiska övningar. Den kognitiva funktionen hos patienterna förbättrades, likaså förmågan att utföra den allmänna dagliga livsföringen. Genom fysisk träning blev patienterna rörligare, flexiblare, starkare, snabbare och de fick bättre balans. Resultatet visade att utövandet av fysisk aktivitet har olika positiva effekter hos patienter med Alzheimers sjukdom. Vidare forskning skulle kunna inrikta sig på vilken betydelse regelbunden träning har för att uppnå en positiv effekt av träningen. Patienter med Alzheimers sjukdom har lika stort behov av fysisk aktivitet som övriga befolkningen, det är därför betydelsefullt att patienternas behov av aktivitet uppmärksammas av sjuksköterskan. / Alzheimer´s disease is a common disease in Sweden and in rest of the world. The symptoms have a negative impact on the person's life situation. The purpose of this study was to investigate the positive impact of physical activity in patients with Alzheimer's disease. The study was conducted as a literature review and was based on 15 scientific articles. The results were divided into three main categories, the effect on mood, improved cognitive function and improved physical ability. The patients’ moods were improved by participation in physical activities and they became less restless, agitated and anxious. The consumption of psychotropic drugs was reduced and the patients felt less depressed after taking part in physical exercises. The cognitive function of patients improved, likewise the ability to perform the activities of daily living. The patients who participated in physical exercises became more mobilized, more flexible, stronger, faster, and they improved their balance. The results showed that physical activity has different positive impacts on patients with Alzheimer´s disease. Additional research could focus on what impact adherence has for achieving a positive effect of physical activity. Patients with Alzheimer’s disease have equal needs of physical activity as other people, therefore it´s important that nurses are aware of the patients’ needs for activity.

Syftet med denna studie var att undersöka psykologers och legitimerade psykoterapeuters erfarenhet av att arbeta med dans- och rörelseterapi. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra legitimerade psykoterapeuter och en psykolog, varav samtliga var utbildade dansterapeuter. Data analyserades därmed med tematisk analys. Resultaten sammanfattades i två huvudteman; terapeuters användning av DMT & sig själva samt hjälpsamt & icke hjälpsamt med DMT. Studien bidrar med information om förmånliga sätt att använda DMT på, för- och nackdelar med metoden samt den etiska aspekten av användandet av DMT som psykolog och legitimerad psykoterapeut då det är en icke-evidensbaserad metod. / The purpose of this study was to examine psychologists and licensed psychotherapists’ experience of working with dance- and movement therapy. Data was collected through semi-structured interviews with four licensed psychotherapists and one psychologist, all of whom were trained dance- and movement therapists. Data was thus analyzed with thematic analysis. The results were summarized in two main themes; therapists’ use of DMT & themselves as well as helpful & not helpful with DMT. This was further discussed based on strengths and weaknesses with the method as well as the ethical aspect with the practice of it. The study provides information on beneficial ways to use DMT, the pros and cons of the method and the ethical aspect of using DMT as a psychologist and licensed psychotherapist as it is a non-evidence-based method.

Inledning: Dansterapi klassificeras som en konstnärlig terapiform och är därav en komplementär terapiinriktning. I dansterapi integreras dans, rörelse och psykoterapi genom konstnärliga och kreativa processer. Syftet med studien var att öka förståelsen för vad psykoterapeuter upplever som hjälpsamt med dans och rörelse under psykoterapeutiskt arbete. Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuter det hjälpsamma med dansterapi? Finns det vissa patientgrupper som har mer nytta av dansterapi än andra? Metod: Studien utgår från en kvalitativ och explorativ ansats där fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk (PDT) grund har intervjuats utifrån ett tillgänglighetsurval. Psykoterapeuterna har även bildning inom dansterapi och arbetar kliniskt med denna terapiform. Data har insamlats genom semistrukturerade interjuver och undersökts utifrån tematisk induktiv analys. Resultat: Fyra teman urskildes, 1) motivation/samspel, 2) kreativitet, 3) upplevelse, 4) uppbyggande. Diskussion: Sammantaget blev det tydligt att det de intervjuade terapeuterna beskrev som hjälpsamt med dansterapi går att koppla till dansterapeutisk och psykodynamisk teori. Samtliga fyra teman som tagits fram utifrån empirin har paralleller till olika mekanismer som skulle kunna förklara varför dansterapi kan vara hjälpsamt. Denna studie bekräftar därför i huvudsak existerande föreställningar om dansterapi och dess effekter som terapiform. Specifikt så handlar det om att dans och rörelse kan bli till hjälp att nå en välfungerande relation mellan terapeut och patient (Motivation/sampel); att ett kreativt utforskande via rörelse kan vara hjälpsamt för självutveckling (Kreativitet); att genom dans och fokus mot kroppens signaler kunna komma i kontakt med inre upplevelser och även bearbeta dessa via dans och rörelse, likväl som att kunna utveckla härbärgeringsförmåga (Upplevelse); att dansterapi kan vara hjälpsamt för ökad självförståelse och autonomi (Uppbyggande). / Introduction: Dance therapy is classified as an art oriented form of therapy and can thereby be regarded as complimentary. In dance therapy dance, movement, and psychotherapy are integrated through artful and creative processes. The aim of this study has been to increase understanding of what psychotherapists experience to be helpful with dance and movement in psychotherapeutic work. Issues: How do psychotherapists describe the helpfulness with dance therapy? Are there certain groups of patients who obtain greater utility from dance therapy compared to others? Method: The study is built on a qualitative and exploratory methodology within which five psychotherapists with psychodynamic backgrounds have been interviewed based on an availability sample. The interviewed psychotherapists all have education within dance therapy and are working clinically with this form of therapy. The interviews were of a semi-structured nature and the data that resulted from the interviews has been analysed using a thematic inductive approach. Result: Four themes were discerned from the data, 1) motivation/interplay, 2) creativity, 3) experience, 4) edification Discussion: In summary, it became clear that the interviewed psychotherapists described as helpful with dance therapy fits with dance therapeutic and psychodynamic theory. All four themes that were discerned from the empirics can be seen to have parallels to various mechanisms that could potentially explain why dance therapy can be helpful. The study thereby broadly confirms existing ideas about dance therapy and its effects. Specifically, it is about that dance and movement can be helpful in reaching a well-functioning relationship between therapist and patient (Motivation/interplay); that a creative exploration via movement can be helpful for self-development (Creativity); to be able to come into contact with inner experiences through dance and also process these via dance and movement, as well as to be able to accomplish containment (Experience); that dance therapy can be helpful for increased self-understanding and autonomy (Edification).