<p>This paper makes an analysis of risk and risk management of Swedish cod fishery in the Baltic Sea. The purpose is to describe differences in risk perception between fishery stakeholders and the consequences these imply for political decisions. A literature study was undertaken at the startup-phase to give the study a valid background and interviews with four actors in the fishing industry was conducted. The chosen actors are: The Federation of Swedish Fishermen (SFR), Swedish Board of Fisheries, WWF and one researcher. The results indicate two causes for the cods’ positive trend, good natural conditions and a better fishing administrationin the Baltic Sea area. Risk perception is on the surface practically the same allover but a deeper analysis identifies differences. The four actors all point at different parts ofthe improved fishing-administration as most important. Improved fishing-administration during the 21th century is a fact but not good enough. As long as fishing quotas are not raised considerably during the next few years the Baltic Sea cod should be on the rise and reach biologically safe population. The most important cause for the improved fishing administration is that more actors can take part in the political decisions and that ICES’ biological recommendations are complied with to a larger extent than before.</p> / <p>Uppsatsen behandlar ämnet risk och riskhantering av det svenska torskfisket i Östersjön. Syftet är att redogöra för skillnaderna i riskuppfattning hos aktörer inom fiskenäringen sam tvilka konsekvenser skillnaderna har för de politiska besluten. En litteraturstudie har gjorts föratt ge en kunskapsbakgrund inför intervjuerna med fyra fiskeriaktörer. De utvalda aktörerna är SFR (Svenska Fiskares Riksförbund), Fiskeriverket, WWF och en representant förforskarvärlden. Resultaten i studien visar att orsakerna till torskens förbättrade status är två, en god naturlig förökning samt en bättre förvaltning av fiskeresurserna. Riskuppfattningen skiljer sig inte mycket på ytan mellan aktörerna. En djupare analys identifierar dock skillnadersom inte är lika tydliga vid en första anblick. Aktörerna betonar olika delar av den förbättringsom skett i fiskeförvaltningen, troligtvis beroende på vilken bakgrund de har. Fiskeförvaltningen har blivit bättre under 2000-talet men bestånden är ännu inte betryggande goda. Så länge inga drastiska höjningar av fiskekvoterna sker de närmare åren och beståndenfortsätter öka är risken liten för ännu en kollaps för Östersjötorsken. Den viktigaste orsaken till den förbättrade förvaltningen är att fler aktörer är inblandade i beslutsprocessen och att ICES rekommendationer efterföljs i högre grad i de politiska besluten.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att ta reda på vilka faktorer som ligger till grund för bankers riskklassificering av fonder. För att få svar på frågan sökte vi kontakt med de fyra storbankerna, varav tre kunde ställa upp på intervju (Handelsbanken, Nordea och Swedbank). Dessa banker intervjuades via telefon då detta var den bästa metoden enligt vår synvinkel. För att få mer klarhet i ämnet har svaren från intervjupersonerna kompletterats med publicerat material på respektive banks hemsida.</p><p>Det som framkom efter insamlingen av allt material från bankerna var att samtliga banker använder sig av skalor för att presentera risk på fonder. Skalformatet samt färgsättning varierar dock mellan bankerna. Faktorer som avgör i vilken riskklass en fond hamnar i är fondens investeringsinriktning, t.ex. om det är en aktiefond eller en räntefond. Aktiefonder har generellt högre risk än räntefonder och har därmed en högre standardavvikelse. Standardavvikelsen är den faktor som mest ligger till grund för fonders riskklassificering vilket samtliga banker betonade. Det är ett riskmått som innebär att ju högre standardavvikelsen är desto högre är risken. Standardavvikelsen grundar sig på historisk avkastningsdata som varierar mellan bankerna, men det vanliga är att standardavvikelsen grundas på 1, 3 eller 5 år bakåt i tiden. Det som avgör är hur lång tid fonden har funnits. Utöver standardavvikelsen så finns det andra parametrar som bankerna använder sig av vid riskklassificering. Handelsbanken använder sig exempelvis av value at riskmetoder och stresstester. Även Nordea använder sig av value at riskmetoder i vissa fall. I Swedbanks fall kan metoden inte vara särskilt central då metoden inte har nämnts. De övriga faktorer som påverkar i vilken riskklass en specifik fond hamnar är olika risker, där marknadsrisken är den risk som påverkar mest enligt respondenterna. Andra risker påverkar också i olika grad, men den största tonvikten ligger på marknadsrisken. De olika måtten som exempelvis sharpekvot, informationskvot och aktiv risk, ligger inte till grund för fonders riskklassificering.</p><p> </p>

<p>In today’s ever changing business landscape, technology and innovation projects play a key role in creating competitive advantages for an organisation. However, many such projects are often hampered by under performance, cost overruns and lower than predicted revenue (Morris and Hough, 1987 and Christoffersen et al, 1992). This seems to indicate the lack of risk management in the way we manage projects. On the other hand, it is impossible to have any projects without risks. Thus, it is essential to have effective risk management rather than trying to eliminate risk out of projects. These factors have guided this study to focus on understanding the way risk assessment is performed in international technology projects. It aims to identify the link between risk assessment and project categorization, drawing from the ransaction cost economics (TCE) perspective. A qualitative approach applying semi-structured interviews was conducted with ten interviewees holding different roles in the engineering and technology projects within a multinational company with presence in more than 100 countries around the world. The application of the data display and analysis technique by Miles and Huberman (1984, 1994) enables initial findings to be presented using the “dendogram” method, thereafter, leading to the development of a two-dimensional risk assessment matrix as the final result of this study. </p>

<p>År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.</p>

<p>In this thesis the authors strive to investigate the risk management phenomena in the banking sector by conducting a longitudinal comparative study in two different banks i.e. Handelsbanken and Swedbank. In a broader perspective to understand the phenomena the authors depart from theoretical framework that recognizes the social and cultural elements of risk. However, to be more specific the thesis narrows down its analysis to three main variables that come under the realm of this discussion which are; how banks organizing for risk, how they measure it and the role of IT and human judgment. This study contributes to the banking sector by providing a road map of how successful banks manage risk. It highlights that the risk question should be addressed strategically and deemed to be a continuous phenomenon.</p>

Thesis (Ph.D. (Risk Management))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2007.

The purpose of this study was to investigate relationships between four personality styles and two important indications of HIV risk behavior, at intake and 3-month follow-up, among a sample of adolescents participating in court-mandated substance abuse treatment in conjunction with an HIV prevention intervention. This study involved a secondary analysis of data from a NIDA funded project (1R01DA011875-01, R. Malow, PI). Predictor variables included levels of antisocial (unruly), dependent(submissive), avoidant (inhibited), and borderline (borderline tendency) personality styles drawn from scales of the Million Adolescent Clinical Inventory (MACI). Criterion variables included number of sexual partners and percentage of sex acts unprotected, derived from the Risk Behavior Assessment (RBA). A series of hierarchical regression analyses were conducted to test study hypotheses. Analyses controlled for age, ethnicity, education, gender, intervention status, the three personality variables not central to the hypothesis being tested, and baseline values of sexual risk behavior, when relevant. Results from the multiple regression analyses failed to support study hypotheses,indicating that adolescent personality styles were not important predictors of HIV risk behavior. Results are discussed within the context of the relevant literature. Study limitations and recommendations for future research are noted.

Syftet med uppsatsen är att ta reda på vilka faktorer som ligger till grund för bankers riskklassificering av fonder. För att få svar på frågan sökte vi kontakt med de fyra storbankerna, varav tre kunde ställa upp på intervju (Handelsbanken, Nordea och Swedbank). Dessa banker intervjuades via telefon då detta var den bästa metoden enligt vår synvinkel. För att få mer klarhet i ämnet har svaren från intervjupersonerna kompletterats med publicerat material på respektive banks hemsida. Det som framkom efter insamlingen av allt material från bankerna var att samtliga banker använder sig av skalor för att presentera risk på fonder. Skalformatet samt färgsättning varierar dock mellan bankerna. Faktorer som avgör i vilken riskklass en fond hamnar i är fondens investeringsinriktning, t.ex. om det är en aktiefond eller en räntefond. Aktiefonder har generellt högre risk än räntefonder och har därmed en högre standardavvikelse. Standardavvikelsen är den faktor som mest ligger till grund för fonders riskklassificering vilket samtliga banker betonade. Det är ett riskmått som innebär att ju högre standardavvikelsen är desto högre är risken. Standardavvikelsen grundar sig på historisk avkastningsdata som varierar mellan bankerna, men det vanliga är att standardavvikelsen grundas på 1, 3 eller 5 år bakåt i tiden. Det som avgör är hur lång tid fonden har funnits. Utöver standardavvikelsen så finns det andra parametrar som bankerna använder sig av vid riskklassificering. Handelsbanken använder sig exempelvis av value at riskmetoder och stresstester. Även Nordea använder sig av value at riskmetoder i vissa fall. I Swedbanks fall kan metoden inte vara särskilt central då metoden inte har nämnts. De övriga faktorer som påverkar i vilken riskklass en specifik fond hamnar är olika risker, där marknadsrisken är den risk som påverkar mest enligt respondenterna. Andra risker påverkar också i olika grad, men den största tonvikten ligger på marknadsrisken. De olika måtten som exempelvis sharpekvot, informationskvot och aktiv risk, ligger inte till grund för fonders riskklassificering.

År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen. Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.

In today’s ever changing business landscape, technology and innovation projects play a key role in creating competitive advantages for an organisation. However, many such projects are often hampered by under performance, cost overruns and lower than predicted revenue (Morris and Hough, 1987 and Christoffersen et al, 1992). This seems to indicate the lack of risk management in the way we manage projects. On the other hand, it is impossible to have any projects without risks. Thus, it is essential to have effective risk management rather than trying to eliminate risk out of projects. These factors have guided this study to focus on understanding the way risk assessment is performed in international technology projects. It aims to identify the link between risk assessment and project categorization, drawing from the ransaction cost economics (TCE) perspective. A qualitative approach applying semi-structured interviews was conducted with ten interviewees holding different roles in the engineering and technology projects within a multinational company with presence in more than 100 countries around the world. The application of the data display and analysis technique by Miles and Huberman (1984, 1994) enables initial findings to be presented using the “dendogram” method, thereafter, leading to the development of a two-dimensional risk assessment matrix as the final result of this study.