<p>In 2005 a new recommendation was implemented, IAS 36 "Impairment of intangible assets". The Swedish translation of the recommendation is RR 17. The previous treatment of impairment of goodwill was to amortize it over a certain amount of years. In order for a company to make impairment, they had to estimate the decrease in value of goodwill to be permanent. The new recommendation RR 17 on the other hand states that goodwill should be impaired as soon as an indication of impairment loss is revealed. This implies that the new recommendation shows the fair value of goodwill. Our problem description is; <em>how does the impairment procedure of goodwill in companies applying RR 17 look like?</em></p><p>In order to reach the purpose of this study, which is to understand the impairment procedure of goodwill, we used four sub questions; (1) How does goodwill arise? (2) How is goodwill divided between cash generating units? (3) How do stock listed business combinations in accordance with RR 17 estimate whether an impairment loss of goodwill exist or not, in cases where goodwill exist, how is it impaired? (4) How is goodwill revalued and how often?</p><p>The study has mainly taken a hermeneutic approach because we strive to understand the impairment procedure of goodwill. We conducted a qualitative study, with semi- structured interviews. Four companies, which operate in somewhat different branches, were chosen in order to get a diversified illustration of different business areas and see if there were any differences between them.</p><p>Our central concepts present general accounting principles as well as accounting principles handling impairment of goodwill, which helps the reader to receive a better understanding of the essential concepts concerning the impairment procedure of goodwill. In the analysis we connect our empirical findings with the central concepts in order to discover more dimensions of the impairment procedure of goodwill.</p><p>The result from our interviews showed that the companies follow the recommendation RR 17. However we could identify some differences between the companies, which we believe are due to the fact that the companies operate in different business areas and are therefore faced with somewhat diverse risks. Further we could link the differences to be correlated to the mindsets and demands of the companies’ auditors.</p><p>Finally we want to make the reader aware of the fact that the recommendation RR 17 has so far only been applied in an economic boom and therefore when we conducted this study the need to impair goodwill was very small.</p><p> </p>

In 2005 a new recommendation was implemented, IAS 36 "Impairment of intangible assets". The Swedish translation of the recommendation is RR 17. The previous treatment of impairment of goodwill was to amortize it over a certain amount of years. In order for a company to make impairment, they had to estimate the decrease in value of goodwill to be permanent. The new recommendation RR 17 on the other hand states that goodwill should be impaired as soon as an indication of impairment loss is revealed. This implies that the new recommendation shows the fair value of goodwill. Our problem description is; how does the impairment procedure of goodwill in companies applying RR 17 look like? In order to reach the purpose of this study, which is to understand the impairment procedure of goodwill, we used four sub questions; (1) How does goodwill arise? (2) How is goodwill divided between cash generating units? (3) How do stock listed business combinations in accordance with RR 17 estimate whether an impairment loss of goodwill exist or not, in cases where goodwill exist, how is it impaired? (4) How is goodwill revalued and how often? The study has mainly taken a hermeneutic approach because we strive to understand the impairment procedure of goodwill. We conducted a qualitative study, with semi- structured interviews. Four companies, which operate in somewhat different branches, were chosen in order to get a diversified illustration of different business areas and see if there were any differences between them. Our central concepts present general accounting principles as well as accounting principles handling impairment of goodwill, which helps the reader to receive a better understanding of the essential concepts concerning the impairment procedure of goodwill. In the analysis we connect our empirical findings with the central concepts in order to discover more dimensions of the impairment procedure of goodwill. The result from our interviews showed that the companies follow the recommendation RR 17. However we could identify some differences between the companies, which we believe are due to the fact that the companies operate in different business areas and are therefore faced with somewhat diverse risks. Further we could link the differences to be correlated to the mindsets and demands of the companies’ auditors. Finally we want to make the reader aware of the fact that the recommendation RR 17 has so far only been applied in an economic boom and therefore when we conducted this study the need to impair goodwill was very small.

<p>Bakgrund: Företag är beroende av en mängd olika intressenter som alla har ett behov av att de tillgångar som redovisas är korrekt värderade Detta gäller inte minst fastighetsbolag vars tillgångsmassa till största del består av fastigheter vilka ligger till grund för värderingen av bolaget. RR 17 innebär att företagen inför varje rapporttillfälle måste göra en bedömning av sina tillgångar och när det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet ska det skrivas ned. Rekommendationen är mycket omfattande och innehåller bland annat riktlinjer för hur beräkning av återvinningsvärdet ska ske.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att utifrån ett redovisningsperspektiv genomföra en kritisk granskning av RR 17. </p><p>Tillvägagångssätt: Här redogör vi för varför vi valt fastigheter. Vi beskriver hur vi har sökt information, gjort urval bland bolag och personer samt hur vi har lagt upp och genomfört våra intervjuer. Vi avslutar kapitlet med kritik mot det sätt vi valt att utföra granskningen på.</p><p>Resultat: Vi anser att det är bra när ett värde har hög relevans men att det inte får ökas på bekostnad av lägre objektivitet. Vår egen åsikt som externa bedömare är att tillförlitligheten inte har ökat. Införandet av RR 17 har inte medfört att bolagen har fått ökade kostnader. Vi tycker att det råder brist på precision i underlaget för nedskrivning.</p>

<p>Bakgrund: Redovisningsrådet, som utfärdar svenska redovisningsrekommendationer, publicerade i augusti 2000 rekommendation nr 17, Nedskrivningar. Syftet med rekommendationen är att visa på vilka värderingsmetoder som ska gälla för att säkerställa att tillgångar inte är redovisade till ett för högt värde. Rekommendationen trädde i kraft den 1 januari 2002. Avgivna årsredovisningar för 2002 är därmed första gången rekommendationen måste tillämpas. RR 17 är en översättning av en internationell standard, i detta fall IAS 36, vilken publicerades i juni 1998 av dåvarande IASC (International Accounting Standards Committee). Före RR 17 var det FAR:s rekommendation om redovisning av materiella anläggningstillgångar som innehöll ett avsnitt om nedskrivningar. Avsnittet i FAR 3 innehöll formuleringar liknande de i IAS 36. </p><p>Syfte och frågeställningar: Uppsatsens syfte är dels att undersöka vilka skillnader införandet av RR 17 har medfört för företagens värderingsrutiner av tillgångar, dels hur informationen i årsredovisningen förändrats. Vi avser också att undersöka om införandet inneburit förändringar i revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar. Våra tre frågeställningar är: Vilka skillnader har införandet av RR 17 medfört för svenska företag i värderingsprocessen av sina tillgångar? Hur har informationen i företagens årsredovisning förändrats efter införandet av RR 17? Hur har införandet av RR 17 påverkat revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar? </p><p>Avgränsningar: Vi har valt att avgränsa oss till nedskrivningar av immateriella tillgångar såsom goodwill och patent, samt nedskrivningar av materiella tillgångar. Finansiella tillgångar tas inte upp. Med revisorernas granskningsrutiner avses enbart den granskning som utförs på nedskrivningar av tillgångar enligt RR 17. </p><p>Genomförande: I undersökningen har tre metoder för datainsamling använts. Dessa är litteraturstudier, fyra intervjuer samt studie av fyrtio årsredovisningar, två per företag. </p><p>Resultat: Tillämpningen av RR 17 har inte medfört några principiella skillnader vare sig för företagen eller för revisorerna. Till yttermera visso kan dock vissa, mindre förändringar skönjas. Den största förändringen som vi observerar i denna uppsats är att RR 17 innebär en mer detaljerad rekommendation än tidigare, vilket ökar kraven på företagens dokumentation i samband med värderingen av tillgångarna. Det har i sin tur förändrat revisorernas granskningsrutiner i den meningen att revisorn har bättre stöd för att kräva av företagen att genomföra värderingen på ett sätt som överensstämmer med rekommendationen.</p>

<p>Bakgrund: Det är inte givet när ett företag ska göra en nedskrivning eftersom det finns en ”gråzon” där företagen kan göra en nedskrivning, men där det inte är ett krav. Det gäller vid regler där nedskrivningen kräver en framtidsbedömning. I dagsläget är det främst goodwillen som diskuteras i samband med nedskrivningar. Det beror på att många IT-bolag har stora goodwillposter som de kommer att få svårt att försvara vid bokslutet. Redovisningsrådet har även kommit ut med en ny rekommendation, RR 17, som behandlar nedskrivningar. Den kommer att träda ikraft 2002. </p><p>Syfte: Vårt syfte är att beskriva vilka överväganden företag gör vid fastställandet av nedskrivningsbehov av immateriella och materiella anläggningstillgångar. Vi ska även beskriva hur företagen redovisar detta i årsredovisningen, samt hur företagen uppfattar kommande rekommendation. Avgränsningar: Undersökningen omfattar endast koncernredovisning i börsbolag i de fyra branscherna IT- & data, skogsindustrin, kemi-&läkemedelsbranschen och bygg- & fastighetsbranschen. Vi begränsar oss till immateriella och materiella tillgångar, vilket innebär att vi inte kommer att behandla finansiella tillgångar. </p><p>Genomförande: Det empiriska materialet har samlats in genom att vi har studerat 19 företags årsredovisningar från åren 1991, 1996, 1999. År 2000 har undersökts när de funnits tillgängliga. Dessutom har vi intervjuat sju av dessa företag, två revisorer och en redovisningskonsult. </p><p>Resultat: Företagens värderingsprocesser ser olika ut. Vid värdering för bedömning av nedskrivningsbehov används värderingsmetoderna med framtida värde eller nutida försäljningsvärde. Bedömningen av om ett nedskrivningsbehov föreligger görs vanligtvis en gång per kvartal. Företagen har dock ingen speciell uppföljning av nedskrivningsbeslutet. De redovisar nedskrivningen på olika sätt i årsredovisningen och tar upp olika mycket information om den. Det som företagen anser att RR 17 främst kommer att påverka är mängden information i årsredovisningarna.</p>

Bakgrund: Det är inte givet när ett företag ska göra en nedskrivning eftersom det finns en ”gråzon” där företagen kan göra en nedskrivning, men där det inte är ett krav. Det gäller vid regler där nedskrivningen kräver en framtidsbedömning. I dagsläget är det främst goodwillen som diskuteras i samband med nedskrivningar. Det beror på att många IT-bolag har stora goodwillposter som de kommer att få svårt att försvara vid bokslutet. Redovisningsrådet har även kommit ut med en ny rekommendation, RR 17, som behandlar nedskrivningar. Den kommer att träda ikraft 2002. Syfte: Vårt syfte är att beskriva vilka överväganden företag gör vid fastställandet av nedskrivningsbehov av immateriella och materiella anläggningstillgångar. Vi ska även beskriva hur företagen redovisar detta i årsredovisningen, samt hur företagen uppfattar kommande rekommendation. Avgränsningar: Undersökningen omfattar endast koncernredovisning i börsbolag i de fyra branscherna IT- &amp; data, skogsindustrin, kemi-&amp;läkemedelsbranschen och bygg- &amp; fastighetsbranschen. Vi begränsar oss till immateriella och materiella tillgångar, vilket innebär att vi inte kommer att behandla finansiella tillgångar. Genomförande: Det empiriska materialet har samlats in genom att vi har studerat 19 företags årsredovisningar från åren 1991, 1996, 1999. År 2000 har undersökts när de funnits tillgängliga. Dessutom har vi intervjuat sju av dessa företag, två revisorer och en redovisningskonsult. Resultat: Företagens värderingsprocesser ser olika ut. Vid värdering för bedömning av nedskrivningsbehov används värderingsmetoderna med framtida värde eller nutida försäljningsvärde. Bedömningen av om ett nedskrivningsbehov föreligger görs vanligtvis en gång per kvartal. Företagen har dock ingen speciell uppföljning av nedskrivningsbeslutet. De redovisar nedskrivningen på olika sätt i årsredovisningen och tar upp olika mycket information om den. Det som företagen anser att RR 17 främst kommer att påverka är mängden information i årsredovisningarna.

Bakgrund: Redovisningsrådet, som utfärdar svenska redovisningsrekommendationer, publicerade i augusti 2000 rekommendation nr 17, Nedskrivningar. Syftet med rekommendationen är att visa på vilka värderingsmetoder som ska gälla för att säkerställa att tillgångar inte är redovisade till ett för högt värde. Rekommendationen trädde i kraft den 1 januari 2002. Avgivna årsredovisningar för 2002 är därmed första gången rekommendationen måste tillämpas. RR 17 är en översättning av en internationell standard, i detta fall IAS 36, vilken publicerades i juni 1998 av dåvarande IASC (International Accounting Standards Committee). Före RR 17 var det FAR:s rekommendation om redovisning av materiella anläggningstillgångar som innehöll ett avsnitt om nedskrivningar. Avsnittet i FAR 3 innehöll formuleringar liknande de i IAS 36. Syfte och frågeställningar: Uppsatsens syfte är dels att undersöka vilka skillnader införandet av RR 17 har medfört för företagens värderingsrutiner av tillgångar, dels hur informationen i årsredovisningen förändrats. Vi avser också att undersöka om införandet inneburit förändringar i revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar. Våra tre frågeställningar är: Vilka skillnader har införandet av RR 17 medfört för svenska företag i värderingsprocessen av sina tillgångar? Hur har informationen i företagens årsredovisning förändrats efter införandet av RR 17? Hur har införandet av RR 17 påverkat revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar? Avgränsningar: Vi har valt att avgränsa oss till nedskrivningar av immateriella tillgångar såsom goodwill och patent, samt nedskrivningar av materiella tillgångar. Finansiella tillgångar tas inte upp. Med revisorernas granskningsrutiner avses enbart den granskning som utförs på nedskrivningar av tillgångar enligt RR 17. Genomförande: I undersökningen har tre metoder för datainsamling använts. Dessa är litteraturstudier, fyra intervjuer samt studie av fyrtio årsredovisningar, två per företag. Resultat: Tillämpningen av RR 17 har inte medfört några principiella skillnader vare sig för företagen eller för revisorerna. Till yttermera visso kan dock vissa, mindre förändringar skönjas. Den största förändringen som vi observerar i denna uppsats är att RR 17 innebär en mer detaljerad rekommendation än tidigare, vilket ökar kraven på företagens dokumentation i samband med värderingen av tillgångarna. Det har i sin tur förändrat revisorernas granskningsrutiner i den meningen att revisorn har bättre stöd för att kräva av företagen att genomföra värderingen på ett sätt som överensstämmer med rekommendationen.

Bakgrund: Företag är beroende av en mängd olika intressenter som alla har ett behov av att de tillgångar som redovisas är korrekt värderade Detta gäller inte minst fastighetsbolag vars tillgångsmassa till största del består av fastigheter vilka ligger till grund för värderingen av bolaget. RR 17 innebär att företagen inför varje rapporttillfälle måste göra en bedömning av sina tillgångar och när det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet ska det skrivas ned. Rekommendationen är mycket omfattande och innehåller bland annat riktlinjer för hur beräkning av återvinningsvärdet ska ske. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utifrån ett redovisningsperspektiv genomföra en kritisk granskning av RR 17. Tillvägagångssätt: Här redogör vi för varför vi valt fastigheter. Vi beskriver hur vi har sökt information, gjort urval bland bolag och personer samt hur vi har lagt upp och genomfört våra intervjuer. Vi avslutar kapitlet med kritik mot det sätt vi valt att utföra granskningen på. Resultat: Vi anser att det är bra när ett värde har hög relevans men att det inte får ökas på bekostnad av lägre objektivitet. Vår egen åsikt som externa bedömare är att tillförlitligheten inte har ökat. Införandet av RR 17 har inte medfört att bolagen har fått ökade kostnader. Vi tycker att det råder brist på precision i underlaget för nedskrivning.